Stjärtmesar

Systematik och utbredning

Stjärtmesfamiljen (Aegithalidae) delas in i tre släkten. Släktet Aegithalos är det största och innehåller arter som den välkända stjärtmesen (A. caudatus), gråstrupig stjärtmes, vitkindad stjärtmes och flera andra. Släktet Leptopoecile omfattar de två färgglada arterna violsångare och tofsviolsångare, som skiljer sig från andra stjärtmesar genom sina blå och violetta fjäderdräkter. Det tredje släktet, Psaltriparus, innehåller endast arten buskmes, som är den enda familjemedlemmen som är hemma i Nordamerika. Javastjärtmesen placerades tidigare i ett eget släkte kallat Psaltria, men DNA-studier har visat att den istället är en del av släktet Aegithalos.

Familjens utbredning är övervägande eurasisisk, med flertalet arter koncentrerade till bergsområden kring Himalaya. Stjärtmesen har den vidaste utbredningen och finns från Storbritannien ända till Japan. Vissa arter har mycket begränsade utbredningsområden, som den burmesiska stjärtmesen som enbart finns på två berg i Burma och javastjärtmesen som är begränsad till bergen på västra Java. De flesta arterna är stannfåglar, men vissa, som stjärtmesen, kan sprida sig på de nordligaste delarna av sitt utbredningsområde, särskilt i Sibirien. Många bergslevande arter rör sig till lägre liggande marker under vintermånaderna för att hitta föda.

Utseende och fysik

Stjärtmesar är mycket små fåglar. Deras totala längd, inklusive den långa stjärten, varierar mellan 9 och 14 centimeter. Kroppsvikten är blygsam och ligger mellan 4,5 och 9 gram. Fjäderdräkten är vanligtvis i dämpade nyanser av grått eller brunt, även om vissa arter har vita markeringar. Stjärtmesen har till exempel inslag av rosa i fjäderdräkten. De två arterna i släktet Leptopoecile, violsångaren och tofsviolsångaren, sticker ut genom sina klart färgade blå och violetta fjädrar. Tofsviolsångaren är dessutom den enda i familjen som har en tofs.

Näbbarna hos stjärtmesar är mycket små, korta och koniska i formen, vilket är anpassat för att plocka små insekter. Vingarna är korta och rundade, medan benen är förhållandevis långa jämfört med kroppen. Denna kroppsbyggnad anpassar dem väl för ett liv i tät vegetation där de ständigt rör sig för att söka föda. De är aktiva fåglar som nästan ständigt är i rörelse när de letar efter insekter i buskar och träd.

Habitat och levnadsmiljöer

Alla stjärtmesar är skogsfåglar som främst trivs i skogsbryn och i undervegetationen. Arter i släktet Aegithalos föredrar lövskogar eller blandskogar med både löv- och barrträd. Javastjärtmesen, som är en av de minsta arterna, hittas dock oftast i bergskogar dominerade av barrträd. Familjen kan påträffas i ett brett spektrum av habitat, inklusive i undantagsfall i torra buskmarker som malörtstepp, men de är vanligast i blandskogar. De flesta arter i familjen lever i bergstrakter, särskilt i och runt Himalaya, vilket gör många av dem till specialister för dessa miljöer.

Socialt beteende och flockliv

Stjärtmesar är mycket sociala fåglar som lever i flockar. Dessa flockar kan variera i storlek från bara några få individer upp till över femtio. Flockarna bildas så snart häckningssäsongen är över och hålls ihop fram till nästa häckning börjar. För att hålla kontakten med varandra i den täta vegetationen använder de sig av kontaktläten som skiljer sig mellan arterna. Deras sång är antingen mycket tyst eller helt frånvarande, vilket skiljer dem från många andra sångfåglar. När de födosöker kan de ibland få sällskap av andra småfåglar som mesar eller sångare som ansluter sig till flocken för att tillsammans genomsöka området efter föda.

Föda och födosökningsbeteende

Stjärtmesar är insektsätare. Deras diet består huvudsakligen av insekter och andra ryggradslösa djur som bladhoppare, savsteklar, bladlöss, sköldlöss och fjärilslarver. Under vintern, när insekter är svårare att hitta, kan de ibland ta växtmaterial som bär eller frön. Familjen födosöker vanligtvis i träd och buskar, ofta i skiktet av buskage eller i trädkronorna, och besöker sällan marken. Byten plockas vanligen från grenar, löv och knoppar genom att de noggrant genomsöker ytorna.

Mer sällan fångas insekter i luften under korta flygningar. När de födosöker är de mycket smidiga och kan hänga upp och ner på grenar för att nå byten, även om detta beteende inte tros förekomma hos violsångarna i släktet Leptopoecile. De kan även manipulera grenar och löv med näbben för att hitta gömd föda. Deras aktiva och ständigt rörliga sätt att födosöka är ett typiskt kännetecken för hela familjen.

Häckning, bon och ungar

Stjärtmesfamiljen har generellt ett monogamt häckningssystem, men det finns vissa indikationer på att buskmesen kan vara polyandrisk, vilket innebär att en hona har flera hanar. Det finns också fall av polygynandri eller polygyni hos buskmesen. Häckande par kan få hjälp av så kallade hjälpare, där en eller flera relaterade eller orelaterade individer assisterar paret med att föda upp ungarna. Detta kooperativa häckningsbeteende har dokumenterats hos minst fyra arter inom familjen, och det krävs mer forskning för att se om det är vanligt förekommande hos alla medlemmar.

Ett av familjens mest karakteristiska drag är deras bo. De konstruerar kupolformade eller hängande, påsliknande bon som de väver av spindelväv och lav. Boet fodras ofta med fjädrar för isolering. Många arter placerar boet i träd med tät lövskydd, vilket gör dem svåra för predatorer att upptäcka. Buskmesen är ett undantag och placerar ofta sitt bo helt exponerat. Kullen består av 5 till 10 vita ägg, som hos många arter är rödfläckiga.

Vuxna fåglar ruvar äggen i 13 till 14 dagar. Ungarna stannar sedan i boet i 16 till 18 dagar efter kläckning innan de är flygga. Hos minst fyra arter, inklusive stjärtmes, svartbrynad stjärtmes och silverstrupig stjärtmes, är det enbart honan som ruvar äggen. Ungarna matas uteslutande med insekter och spindlar under de första dagarna i livet, vilket säkerställer ett proteinrikt kosttillskott för snabb tillväxt.

Taxonomi och historisk klassificering

Familjen Aegithalidae etablerades som en underfamilj (Aegithalinae) av den tyske naturforskaren Ludwig Reichenbach år 1850. Namnet härstammar från det antika grekiska ordet 'aigithalos', som betyder mes. Redan Aristoteles kände igen tre arter av mesfåglar, varav en var stjärtmesen, en var talgoxen och den tredje var blåmesen. Javastjärtmesen placeras i denna familj baserat på dess flockbeteende och bon som liknar stjärtmesens, men kunskapen om arten är så begränsad att placeringen anses vara preliminär. Den burmesiska stjärtmesen betraktas ibland som samma art som den svartbrynade stjärtmesen, vilket innebär att de skulle vara konspecifika. Buskmesen troddes en gång tillhöra familjen för tallbitar och trastmesar, men dess särskilda beteenden, särskilt gällande boet, visar att den hör hemma bland stjärtmesarna.

Vanliga frågor om Stjärtmesar

Hur ser en stjärtmes ut?

Stjärtmesar är mycket små fåglar med en total längd på 9 till 14 centimeter, där en betydande del utgörs av en lång stjärt. De väger bara mellan 4,5 och 9 gram. Fjäderdräkten är vanligtvis i dämpade grå eller bruna nyanser, men vissa arter har vita partier. Stjärtmesen (A. caudatus) har till exempel lite rosa i fjäderdräkten. De två arterna violsångare och tofsviolsångare sticker ut med sina klart blå och violetta fjädrar, och tofsviolsångaren är den enda med en tofs. De har små, korta och koniska näbbar samt korta, rundade vingar.

Var finns stjärtmesar i Sverige?

I Sverige är det arten stjärtmes (Aegithalos caudatus) som förekommer. Den är den enda representanten för familjen Aegithalidae i landet. Stjärtmesen är en vanlig fågel i större delen av Sverige och trivs i olika typer av skogsmark, särskilt i blandskogar, lövskogar och i skogsbryn. Arten föredrar lövskog eller blandskog med tät undervegetation. Den är en stannfågel som kan ses året runt och är känd för att bilda sociala flockar utanför häckningstiden.

Vad äter stjärtmesar?

Stjärtmesar är huvudsakligen insektsätare. Deras diet består av en mängd olika insekter och ryggradslösa djur som bladhoppare, savsteklar, bladlöss, sköldlöss och fjärilslarver. De plockar vanligtvis bytet från grenar, löv och knoppar i träd och buskar. Under vintermånaderna, när insekter är svårare att hitta, kan de komplettera kosten med växtmaterial som bär och frön. Ungarna matas uteslutande med insekter och spindlar under de första dagarna i boet för att säkra deras tillväxt.

Hur bygger stjärtmesar sitt bo?

Stjärtmesar bygger mycket karakteristiska bon. Boet är kupolformat eller påsformat och hänger vanligtvis i en gren. Det är skickligt vävt av material som spindelväv och lav, vilket ger det en elastisk och hållbar struktur. Inuti fodras boet ofta med ett stort antal fjädrar för att isolera och göra det mjukt. Boet placeras ofta i tät vegetation, som i ett träd med mycket löv, för att skydda det från predatorer, även om buskmesen ofta placerar sitt bo helt exponerat. Kullen består av 5 till 10 vita ägg, som hos många arter har röda fläckar.

Lever stjärtmesar i flockar?

Ja, stjärtmesar är mycket sociala och lever i flockar under den icke-häckande delen av året. Dessa flockar kan vara på allt från ett fåtal individer upp till över femtio fåglar. Flocken bildas efter häckningssäsongen och hålls ihop fram till nästa vår. Inom flocken håller de kontakten genom olika kontaktläten, medan deras sång är mycket tyst eller obefintlig. När de födosöker kan de ibland ha sällskap av andra småfåglar som mesar eller sångare som ansluter sig till flocken för att tillsammans söka efter insekter.

Vilka är stjärtmesens närmaste släktingar?

Stjärtmesens närmaste släktingar är de andra arterna inom familjen Aegithalidae. Denna familj delas in i tre släkten. Förutom släktet Aegithalos, där stjärtmesen ingår, finns släktet Leptopoecile med violsångare och tofsviolsångare, samt släktet Psaltriparus med endast buskmesen. Buskmesen är den enda arten i familjen som inte finns i Eurasien utan lever i västra Nordamerika. DNA-studier har visat att javastjärtmesen, som tidigare placerades i ett eget släkte kallat Psaltria, också hör hemma i släktet Aegithalos. Den burmesiska stjärtmesen anses ibland vara samma art som den svartbrynade stjärtmesen.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.