Papaya

Beskrivning och utseende

Papayan är en stor ört med en trädliknande växtform, men dess stam förvedas aldrig helt. Den växer vanligtvis med en enda stam som kan bli mellan fem och tio meter hög. Bladen är stora, handflikiga och sitter i en rosett högst upp på stammen. De är djupt flikade med sju lober och kan ha en diameter på 50 till 70 centimeter. Den nedre delen av stammen är tydligt ärrad på de ställen där blad och frukter suttit. Alla delar av växten innehåller latex i artikulerade mjölkrör.

Växten är tvåbyggare, vilket innebär att det finns han- och honblommor på olika plantor. Blommorna är femdelade och mycket olika sinsemellan. Hanblommorna är långskaftade och har ståndarna sammanväxt med kronbladen. Honblommorna är kortskaftade och har ett översittande fruktämne samt fem vridna kronblad som är löst sammanfogade vid basen. Blommorna sitter i bladvecken, där hanblommorna bildar rikblommiga klasar och honblommorna får färre blommor. Pollenkornen är avlånga och ungefär 35 mikrometer långa. Blommorna är sötdoftande, öppnar sig på natten och pollineras av vind eller insekter.

Frukten och dess användning

Papayans frukt är ett stort bär som kan bli mellan 15 och 45 centimeter långt och 10 till 30 centimeter i diameter. När den är mogen känns den mjuk, ungefär som en mogen avokado eller mjukare, och skinnet får en bärnstensgul till orange nyans. Fruktköttet är laxköttsfärgat, sött, välsmakande och har en smörartad konsistens. Längs väggarna i den stora centrala håligheten sitter många svarta frön. Den mogna frukten är rik på A- och C-vitamin och har blivit en vanlig frukt på frukostbrickor globalt.

Frukten kan även ätas omogen, då den är grönfärgad inuti, och tillagas som en grönsak på samma sätt som morot, zucchini eller pumpa. Den används också som ingrediens i godis och glass. Torkad saft från den omogna frukten kallas papain. Detta utvinns genom att man skårar omogna frukter och samlar in vätskan. Papain innehåller proteinspjälkande enzym och används bland annat i livsmedelsindustrin för att möra kött. Det har även använts som medicin vid matsmältningsbesvär. Inom textilindustrin används papain för att motverka krympning av siden och ull.

Ursprung, spridning och odling

Papayan är en urgammal kulturväxt som först domesticerades i Mesoamerika, inom det som idag är södra Mexiko och Centralamerika. Den odlades av indianerna långt innan européerna anlände till Amerika. Arten är inte känd i vilt tillstånd, men nära släktingar växer vilt i Central- och Sydamerika. Papaya anses också vara naturligt förekommande i södra Florida, dit den fördes av Calusa-indianernas föregångare senast år 300 e.Kr. Spaniörerna introducerade papaya till den Gamla världen under 1500-talet.

Numera är odlingen nästan pantropisk och sträcker sig över Hawaii, Centralafrika, Indien och Australien. Indien var 2024 den ledande producenten och stod för 36 procent av den totala världsproduktionen. Vilda populationer av papaya är generellt begränsade till tropiska skogar som drabbats av naturliga störningar. Till exempel finns papaya i överflöd på trädklädda höjder, så kallade hammocks, i Everglades efter stora orkaner, men är annars ovanlig. I regnskogarna i södra Mexiko frodas och förökar sig papaya snabbt i luckor i trädtaket, men dör ut i mogna skogar med slutet, skuggigt tak.

Fytokemikalier och näringsinnehåll

Papayans skinn, fruktkött och frön innehåller en mängd olika fytokemikalier. Dessa inkluderar karotenoider och polyfenoler, samt benzylisotiocyanater och benzylglukosinolater. Halterna av dessa ämnen i skinn och fruktkött ökar under mognadsprocessen. Karotenoiderna lutein och betakaroten är framträdande i det gula skinnet, medan lykopen dominerar i det röda fruktköttet. Papayafrön innehåller också den cyanogena substansen prunasin. Den omogna, gröna frukten innehåller enzymet papain, som är en cysteinproteas.

Virussjukdomar

Papaya drabbas av flera allvarliga virussjukdomar. Ett välkänt virus är Papaya ringspot virus, som bland annat finns i Florida. De första tecknen är gulning och genomskinliga ådror på yngre blad samt fläckiga gula blad. Smittade blad kan få blåsor, bli skrovliga eller smala, med bladskivor som sticker uppåt från mitten. Bladskaften och stammarna kan utveckla mörkgröna, flottiga streck och bli kortare med tiden. På frukten syns cirkulära, C-formade märken som är mörkare gröna. I senare skeden kan dessa märken bli grå och skorpiga. Viruset påverkar tillväxten och försämrar fruktens kvalitet och smak. Fram till 2010 var det enda skyddssättet genetisk modifiering.

Ett annat virus är papaya mosaic virus, som förstör växten tills bara en liten bladtofs är kvar. Viruset påverkar både blad och frukt. Bladen visar tunna, oregelbundna, mörkgröna linjer längs kanterna och genomskinliga områden runt ådrorna. De svårare drabbade bladen blir oregelbundna och linjära till formen. Viruset kan infektera frukten i vilket mognadsstadium som helst. Frukter som bara är två veckor gamla har upptäckts med mörkgröna ringfläckar omkring 2,5 centimeter i diameter. Ringarna på frukten ses oftast antingen vid stjälkändan eller blomändan. I början består ringarna av många slutna cirklar, men när sjukdomen utvecklas blir de större och består av en enda stor ring. Skillnaden mellan ringspot- och mosaicvirus är att den mogna frukten vid ringspot har en fläckig färgsättning, vilket mosaicvirus inte ger.

Svampsjukdomar och skadedjur

Flera svampar och svamplika organismer angriper papaya. Svampen anthracnose attackerar papaya, särskilt mogna frukter. Sjukdomen börjar smått med få tecken, som vattenfyllda fläckar på mognande frukter. Dessa fläckar sjunker sedan in, blir bruna eller svarta och kan växa. I några av de äldre fläckarna kan svampen producera rosa sporer. Frukten blir slutligen mjuk och får en avvikande smak eftersom svampen växer in i fruktköttet. Svampen mjöldagg uppträder som ett ytligt, vitt lager på bladyta som är lätt att känna igen. Små, ljusgula fläckar börjar på bladens undersidor när sjukdomen tar fart. Fläckarna växer och ett vitt, pudrigt växtsyns på bladen. Infektionen syns vanligtvis på bladets översida som vit svampväxt. Mjöldagg är inte lika allvarlig som andra sjukdomar.

Den svamplika oomyceten Phytophthora orsakar stjälkröta, rotröta, stamröta, stamavsnörning och fruktröta. Stjälkröta drabbar unga plantor genom att de vissnar och dör. Fläckarna på etablerade plantor börjar som vita, vattenfyllda skador vid frukt- och grenärr. Dessa fläckar växer och leder så småningom till döden. Sjukdomens farligaste drag är infektionen av frukten, som kan vara giftig för konsumenter. Rötterna kan också bli allvarligt och snabbt infekterade, vilket får plantan att brunna och vissna bort och kollapsa inom några dagar. Bland skadedjuren finns papaya fruit fly, som lägger sina ägg inuti frukten, möjligen upp till 100 stycken eller fler. Äggen kläcks vanligtvis inom 12 dagar och larverna börjar då äta av fröna och fruktens inre. Efter ungefär 16 dagar, när larverna är mogna, äter de sig ut ur frukten.

Namn, etymologi och förväxlingsrisk

Ordet papaya kommer från arawakspråk i Västindien och är också namnet på växten. Det började användas i engelska språket omkring år 1600 i syfte på frukten och trädet. I vissa regioner, som Australien, kan den kallas papaw eller pawpaw. I australiensk engelska skiljer man mellan pawpaw för större frukter med gult fruktkött och papaya för mer långsträckta frukter med distinkt orange-rött fruktkött. Detta är en skillnad mellan olika sorter inom arten Carica papaya. I USA avser dock namnen papaw och pawpaw en helt annan växt och frukt, Asimina triloba, som inte är släkt med papaya. Det är därför viktigt att vara medveten om denna förväxlingsrisk, särskilt i amerikanska sammanhang, eftersom det handlar om två helt olika arter med olika egenskaper.

Vanliga frågor om Papaya

Hur ser en papayafrukt ut och hur känner man om den är mogen?

En papayafrukt är ett stort bär som kan vara mellan 15 och 45 centimeter långt och 10 till 30 centimeter i diameter. När den är mogen känns den mjuk om man trycker på den, ungefär som en mogen avokado eller ännu mjukare. Skinnet har då fått en bärnstensgul till orange färg. Fruktköttet inuti är laxköttsfärgat, sött och har en smörartad, välsmakande konsistens. Längs väggarna i frukten sitter många svarta frön.

Var odlas papaya och vilket land producerar mest?

Papaya odlas i länder med tropiskt klimat över hela världen. Den är ursprungligen från tropiska regioner i Amerika, specifikt södra Mexiko och Centralamerika. Numera är odlingen nästan pantropisk och omfattar områden som Hawaii, Centralafrika, Indien och Australien. År 2024 var Indien den ledande producenten av papaya i världen och stod för 36 procent av den totala produktionen. Vilda populationer är vanligtvis begränsade till naturligt störd tropisk skog, som i södra Mexikos regnskogar.

Vad är papain och till vad används det?

Papain är ett enzym som utvinns ur den omogna papayafrukten. Det är en cysteinproteas, vilket betyder att det kan bryta ner proteiner. Enzymet utvinns genom att man skårar omogna frukter och samlar in den torkade saften som samlas i skårorna. Papain används traditionellt och kommersiellt för att möra kött, eftersom det bryter ner köttfibrerna. Det har också använts som medicin för att lindra matsmältningsbesvär. Inom textilindustrin används det för att förhindra krympning av siden och ulltyger.

Kan man äta hela papayafrukten, även om den är grön?

Ja, papayafrukten kan konsumeras både mogen och omogen, men på olika sätt. Den mogna, gula eller orange frukten äts färsk och är söt. Den omogna frukten, som är grön i fruktköttet, behandlas som en grönsak. Den kan tillagas på samma sätt som morötter, zucchini eller pumpa, till exempel genom att stekas, koka eller användas i grytor. Det är dock viktigt att notera att den omogna frukten innehåller enzymet papain och att fröna innehåller cyanogena substanser.

Hur stor blir en papayaplanta och hur växer den?

En papayaplanta är en stor ört som kan växa mellan 5 och 10 meter hög. Den har vanligtvis en enda stam som inte förvedas helt, vilket gör den till en trädformad ört istället för ett träd. Bladen är mycket stora, upp till 70 centimeter i diameter, djupt flikade och sitter i en toppställd rosett. Blommorna sitter i bladvecken. Plantan är tvåbyggare, så det finns separata han- och honplantor. Hanblommorna sitter i större klasar, medan honblommorna är färre.

Vilka är de vanligaste sjukdomarna som drabbar papaya?

Papaya drabbas av flera allvarliga sjukdomar. Ett stort problem är virus, särskilt Papaya ringspot virus, som orsakar gulnade blad, C-formade märken på frukten och försämrad smak. Papaya mosaic virus förstör växten nästan helt. Bland svampsjukdomarna är anthracnose vanlig på mogna frukter, där den skapar insjunkna, mörka fläckar som gör frukten mjuk och osmaklig. Mjöldagg är en mindre allvarlig svamp som syns som vitt damm på bladen. Oomyceten Phytophthora orsakar olika sorters röta som snabbt kan döda plantan och göra frukten giftig.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.