Knubbsäl

Utseende och kännetecken

Knubbsälen är en relativt liten och slank säl jämfört med andra öronlösa sälar. Dess mest igenkännliga drag är de tydligt V-formade näsborrarna och det klotformade huvudet. Pälsen varierar geografiskt och kan vara svart med vita fläckar, ljusgrå eller brungrå med mörka fläckar. Sälen har ett tjockt späcklager under huden som hjälper till att reglera kroppstemperaturen. I profil har den en så kallad uppnäsa. Varje individ har ett eget mönster av fläckar, antingen mörka på ljus botten eller ljusa på mörk botten.

Honor är generellt mindre än hanar. En fullvuxen hona är vanligen omkring 140 centimeter lång och väger cirka 50 kilogram. Hanarna kan nå en längd på upp till 195 centimeter och en vikt på upp till 130 kilogram, med extrema undantag som registrerats upp till 253 kilogram. Kroppen och fenorna är korta, och som hos alla öronlösa sälar saknas yttre öronflikar, även om en örongång kan vara synlig bakom ögat.

Utbredning och levnadssätt

Knubbsälen har en vid utbredning längs tempererade och arktiska kuster på norra halvklotet. Den finns i kustvatten i norra Atlanten, norra Stilla havet samt i Nordsjön och Östersjön. I Sverige lever den vid västkusten och i den södra delen av Östersjön. Sälen föredrar skyddade miljöer som sandbankar, skärgårdar och klippiga stränder, så kallade haulout-platser, där den kan vila skyddad från väder och predation. Individerna är vanligen stationära och stannar i samma region, även om ungdjur som precis lämnat sin moder kan vandra upp till 300 kilometer.

Knubbsälen är en skicklig simmare och dykare. Den kan dyka ner till 200 meters djup och stanna under vatten i upp till 30 minuter, även om vanliga dyk vanligen varar mellan 5 och 10 minuter. Under långvariga dykningar sjunker pulsslaget dramatiskt till omkring 20 slag per minut, jämfört med ett normalt pulsslag på 150 slag. På land uppträder de ofta i mindre grupper, men kan bli aggressiva om en annan individ kommer för nära. Vissa populationer har anpassat sig till sötvatten och lever permanent i insjöar, som till exempel i Skottland eller den sötvattensunderarten Ungavaknubbsälen i Québec.

Föda och jaktbeteende

Den vuxna knubbsälens diet består nästan uteslutande av fisk. Ungar äter även kräftdjur och blötdjur. De jagar ensamma, inte i grupp. Studier av maginnehåll har visat ett brett utbud av bytesfiskarter. I Skagerrak och Kattegatt dominerades kosten under slutet av 1970-talet av torskfiskar (50 procent), plattfiskar (26 procent) och sill (8 procent). En senare undersökning från 1989 i samma område visade på 31 olika fiskarter, där andelen sill mer än fördubblats. Huvuddelen utgjordes då av sill, torsk, blåvitling, vitling, vitlinglyra och bergtunga.

Majoriteten av fångad bytesfisk är små. Studier baserade på delvis smälta otoliter (öronstenar) från bytesdjuren i sydvästra Nordsjön visar att mer än 90 procent av rödspättorna var kortare än 18 centimeter, mer än 90 procent av vitlingarna kortare än 30 centimeter och mer än 90 procent av torsken kortare än 35 centimeter. Även arter som smörbult, skäggtorsk och sandskädda är oftast mindre än 25 centimeter. Det är svårt att fastställa den dagliga födokonsumtionen hos vilda djur, men studier på fångna sälar som hölls på en naturlig aktivitetsnivå ger en uppskattning. Knubbsälen har ett genomsnittligt dagligt energibehov på cirka 4680 kcal, vilket motsvarar en konsumtion av 3,6 till 4,15 kilogram fisk, beroende på dietens sammansättning. Sälamängdens totala konsumtion av kommersiellt viktiga fiskarter har bedömts vara låg, i en studie mindre än 1 procent av yrkesfiskets fångster.

Fortplantning och livscykel

Parningen sker i vattnet. Flera hannar kan försöka para sig med en hona samtidigt, varvid honan initialt kan motstå eller fly. Till slut är vanligen en enda hanne kvar, som biter i honans nacke för att lugna henne. Själva parningsakten varar cirka tre minuter. Knubbsälar bildar inga monogama förhållanden, och hanarna etablerar eller försvarar inte harem med honor som vissa andra sälarter gör. Efter en dräktighet på cirka elva månader föder honan en enda unge.

Kuten väger vid födseln cirka nio kilogram och är omkring 85 centimeter lång. Den dias med moderns fettrika mjölk i ungefär fem veckor, varefter den blir avvand och måste klara sig själv. Ungarna kan simma och dyka inom timmar efter födseln. Honor blir könsmogna vid tre till fem års ålder, medan hannar blir det först vid cirka sex år. Honor tenderar att leva betydligt längre än hanar, 30 till 35 år jämfört med hanarnas 20 till 25 år. Skillnaden tillskrivs att hanar förlorar mycket energi i strider med andra hanar.

Underarter

Det finns för närvarande fem godkända underarter av knubbsäl. Den europeiska knubbsälen (P. v. vitulina) finns längs europeiska kustlinjer. Underarten P. v. concolor lever vid Nordamerikas östkust från Norra Ishavet till Maine. Stillahavsknubbsälen (P. v. richardsi) finns vid Nordamerikas västkust från Alaska till Kalifornien. Underarten P. v. stejnergeri förekommer vid japanska och ryska kustlinjer i Stilla havet. Den enda underarten som lever permanent i sötvatten är Ungavaknubbsälen (P. v. mellonae), som finns i insjöar i norra Québec i Kanada.

Hot och skydd

Knubbsälens globala population på 350 000 till 500 000 individer bedöms som livskraftig, men den är hotad i vissa regioner. Den genetiskt isolerade populationen i Östersjön (vid Kalmarsund) är klassad som sårbar i Sverige. Stora utbrott av sjukdom har haft förödande effekter. År 1988 dog drygt hälften av alla knubbsälar i Kattegatt och Skagerrak på grund av en epizooti, förmodligen orsakad av sälpestvirus (phocine distemper virus). Viruset slog till igen år 2002 och dödade återigen ungefär hälften av sälen längs den svenska kusten. Båda utbrotten började vid den danska ön Anholt.

Andra hot är giftiga ämnen som hamnar i havet, konkurrens med fiskare och bifångst i fiskenät. I vissa länder, som Norge och Kanada, är det lagligt att döda sälar som anses hota fiske, men kommersiell jakt är förbjuden i de flesta nationer. I Storbritannien har dödande eller fångst av sälar varit olagligt sedan mars 2021. I USA skyddas de av Marine Mammal Protection Act från 1972. Turister som kommer för nära vilande sälar, särskilt ungar, är ett problem då honor då kan överge sina ungar. I Tyskland och Nederländerna finns speciella stationer för övergivna ungar, en metod som är omdiskuterad bland zoologer. I Danmark dödas ensamma ungdjur.

Vanliga frågor om Knubbsäl

Hur känner man igen en knubbsäl?

Knubbsälen känns lättast igen på sina V-formade näsborrar och sitt klotformade huvud. Den är en relativt liten och slank säl med kort kropp och fenor. Pälsen har ett individuellt fläckmönster som kan vara mörka fläckar på ljus botten eller ljusa fläckar på mörk botten, i färger som varierar från svart och brunt till grått. Den saknar synliga öronflikar, vilket är typiskt för alla öronlösa sälar. I profil har den en tydlig uppnäsa. Varje individ har ett individuellt fläckmönster, vilket gör det möjligt att skilja dem åt.

Var finns knubbsälen i Sverige?

I Sverige förekommer knubbsälen huvudsakligen vid västkusten i Västergötland, Bohuslän och Halland, samt i den södra delen av Östersjön. Den är utsedd till Bohusläns landskapsdjur. Sälen föredrar skyddade miljöer som skärgårdar och sandbankar. Den genetiskt isolerade populationen i Östersjön, främst vid Kalmarsund, är särskilt sårbar och har en mycket begränsad utbredning. Beståndet i Nordsjön har återhämtat sig till cirka 7 000 individer efter införda skyddsåtgärder på 1970-talet.

Vad äter knubbsälen?

Vuxna knubbsälar äter nästan uteslutande fisk. Deras diet varierar geografiskt och säsongmässigt. I Skagerrak och Kattegatt ingår vanliga bytesfiskar som torsk, olika plattfiskar som rödspätta och vitling, samt sill. Ungar äter även kräftdjur och blötdjur. Knubbsälen jagar ensam och inte i grupp. Majoriteten av den fisk de äter är relativt små, ofta under 30-35 centimeter i längd. En studie visade att mer än 90 procent av rödspättorna de åt var kortare än 18 centimeter. Det dagliga energibehovet uppskattas motsvara 3,6 till 4,15 kilogram fisk.

Hur stor blir en knubbsäl och hur länge lever den?

Knubbsälen är en medelstor säl. Honor blir vanligen cirka 140 centimeter långa och väger omkring 50 kilogram. Hanarna är större och kan nå en längd på upp till 195 centimeter och en vikt på upp till 130 kilogram, med extremfall registrerade på 253 kilogram. Honor lever betydligt längre än hanar, 30 till 35 år jämfört med hanarnas 20 till 25 år. Skillnaden beror på att hanar förlorar mycket energi i inbördes strider. Ungdjur väger vid födseln cirka nio kilogram och är omkring 85 centimeter långa.

Hur fortplantar sig knubbsälen?

Parningen sker i vattnet. Flera hannar kan försöka para sig med en hona samtidigt, varvid honan initialt kan motstå eller fly. Till slut är vanligen en enda hanne kvar, som biter i honans nacke för att lugna henne. Själva parningsakten varar cirka tre minuter. Efter en dräktighet på cirka elva månader föder honan en enda unge. Ungen dias i ungefär fem veckor med moderns näringsrika mjölk och blir sedan avvand. Honor blir könsmogna vid tre till fem års ålder, hannar vid cirka sex år. Knubbsälar bildar inga bestående parförhållanden eller harem.

Är knubbsälen hotad?

Den globala populationen på 350 000 till 500 000 individer bedöms som livskraftig, men lokala populationer är hotade. Den största faran är sjukdomsutbrott, som sälpestviruset som dödade drygt hälften av sälen i Kattegatt och Skagerrak både 1988 och 2002. Andra hot är miljögifter, bifångst i fiskenät och störningar från människor. Jakt är idag olaglig i de flesta regioner. Populationen i svenska Östersjön är klassad som sårbar. I vissa länder, som Norge och Kanada, är det dock lagligt att döda sälar som anses hota fiske.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.