Anne Carson får Nobelpriset i litteratur

Den kanadensiska poeten, antikforskaren och författaren Anne Carson har tilldelats Nobelpriset i litteratur.

När hennes namn tillkännagavs av Svenska Akademiens ständige sekreterare Ingrid Carlberg hördes försiktiga ”ja!” och ”åh!” bland bänkraderna på Börshuset, rapporterar Aftonbladet.

Med priset premieras ett gränsöverskridande författarskap som blandar lyrik, teater, versepik och prosa, enligt SVT.

LÄS OCKSÅ: Anne Carsons svenska förlag rusar att få fram nya böcker

LÄS OCKSÅ: Tora Andersson poserar med sågning av sin bok på Bokmässan

Anne Carson är forskare i klassiska språk, särskilt grekiska, och hennes stil är rörlig, skriver SVT.

”Detta intelligenta, sensibla och prismatiska författarskap går att möta på ovanligt många sätt”, skriver DN:s Anna Hallberg.

I essäsamlingen ”Eros the bittersweet”, som kom 1985 och finns på svenska, ringar hon in både Sapfo, det erotiska begäret och samtidsmänniskan i ett och samma andetag, enligt Hallberg.

Den här pendlingen mellan antiken och nutiden, kärleken och hatet, är Carsons flitigast använda rörelsemönster.

I verket ”Röd självbiografi”, en berättelse på vers, vävs myten om Herakles och monstret Geryon samman med en modern kärlekshistoria om två pojkar på drift över den amerikanska kontinenten.

Hallberg skriver att när hon läst ut boken kan hon inte sota.

”Hjärnan rusar och bultar som ett nyförälskat hjärta. Det är ovanligt. Jag läser mycket och sover bra”, skriver hon.

Carson premierar gärna det som faller utanför normen, som adjektiv.

Hon skriver: ”Ordet adjektiv (epitheon på grekiska) är i sig ett adjektiv som betyder ’placerad ovanpå’, ’adderad’, ’påhängd’, ’importerad’, ’främmande’. Adjektiv kan tyckas oskyldiga men titta ordentligt. Dessa små importerade mekanismer har ansvaret för att allting i världen sitter fast på sin särskilda plats. De är varats små hakar.”

Att ”släppa lös varat” är vad Hallberg tycker att Anne Carson gör.

”Hon lösgör existensen, från slentrianåkandet genom färdigfabricerade tankar, till ett närvarande och oupptäckt nu”, skriver hon.

Författaren har en underfundig humor, inte minst i umgänge med klassikerna, som hon behandlar som vänner och samtida, enligt SVT.

I ”Sapfo” talar hon om den bitterljuve Eros, och hon lyssnar på Sokrates där han sitter och väntar på sin död och klagar lite trött över Platon.

Bob Dylan dyker också upp i en av hennes texter, med spinkiga ben och guldbågade glasögon, rapporterar SVT.

Att Carson gör det antika kulturarvet levande i vår tid är ett bra skäl att läsa henne, enligt SVT.

Ett annat är att hon inte respekterar några regler för hur dikt eller teater eller roman ska se ut.

”Allt är möjligt, men det måste vara angeläget och hålla hög kvalitet. Där kompromissar hon inte”, skriver SVT.

Hon har haft flera svenska översättare under årens lopp, nu senast Lars-Håkan Svensson som översatte ”Fel Norma” för någon vecka sedan.

Kulturskribenten Saga Cavallin på Aftonbladet har en personlig relation till Carsons verk.

Essän ”Symbolon” i ”Eros den bitterljuva”, som handlar om Velazquez målning ”Las Meninas”, gjorde stort intryck på henne.

”Så är det med hennes författarskap, att plötsligt står man i Madrid, framför en hovmålning från 1600-talet, och har svindel”, skriver Cavallin.

Anne Carson disputerade 1981 med avhandlingen ”Odi et amo ergo sum”.

Med material från Dagens Nyheter, SVT Nyheter och Aftonbladet