Tora Andersson poserar med sågning av sin bok på Bokmässan

Poeten Tora Andersson fortsätter att skriva dagbok från Bokmässan i Göteborg och upptäcker att även en poesidebutant med cirka tio fans kan få gratismat och inbjudningar till hemliga katakomber.

”Någonting gör jag ju rätt uppenbarligen?”, skriver hon.

En ny grej för henne är att hon kan befinna sig på Bokmässan utan att bli ruinerad av matpriserna.

LÄS OCKSÅ: Jessica Eriksson Holm kritisk efter att ha strykits från Bokmässan

LÄS OCKSÅ: Örjan Anderssons 'Peer Gynt' på Folkteatern är en visuell fest

”Det finns en lounge med gratis mat och dryck på plan 2 som gör mig helt lyrisk. Jag häller i mig tre burkar läsk”, skriver hon.

Leila Inanna Sultan kom och ställde ”tre kontroversiella frågor”, som hon själv säger, och de pratade lite politik innan Andersson måste avlägsna sig.

Hon finner sig själv poserande med pappersutgåvan av SvD:s sågning av hennes bok framför en mobilkamera.

Sedan köper hon böcker för hela sitt studielån, och därefter visar hon runt sin familj som är där för att se henne snacka vid 17.

”Det känns fint att de tagit sig över halva landet för mig, även om mammas största anledning verkar vara att få en glimt av Marianne Lindberg De Geer”, skriver hon.

Hon blev påmyggad samtidigt som hon försökte hålla en konversation med de andra medverkande: Nina Hemmingsson, Elis Monteverde Burrau, Isabella Nilsson, Lina Ekdahl och Hedvig Ljungar.

”Bara en massa litterära genier och jag. Trots verkshöjdsskillnaden känner jag mig relativt lugn?”, noterar hon.

Under samtalets 45 minuter pekade hon vid ett tillfälle på sin bror och sade: ”Han är inte död, han sitter där borta!”.

En man som skulle kunna vara Per Sinding-Larsen satt längst fram och skrattade jättemycket.

Hon och Lina Ekdahl tog följe mot Lindholmen och hamnade på en färja på väg till tidskriften Bänkens releasefest.

”Jag frågar ut henne om Göteborgs litteraturscen och sedan läser jag ur min debutbok för andra gången i dag. Det är svårt att inte bli trött på sig själv när man maler samma meningar gång på gång”, skriver hon.

Efter att ha ätit en pizza på en fin restaurang hamnade de backstage, där det fanns både choklad och alkohol.

”Det är en sån uppgradering, konstaterar jag och tänker på hur jag föregående år försökt, men inte lyckats, komma in hit. Det har alltid slutat med att jag sett K Svensson åka i väg i en hiss medan jag stått ensam kvar nere vid silent disco-freaksen”, skriver hon.

På den extremt tajta balkongen hamnade hon med Björn Werner som pratade om hur det var att laga mat på mässan.

”Går raskt över till att pressa honom att stanna tills tolvslaget. Vi poeter står för den avslutande underhållningen och min farhåga är att alla ska ha gått lagom till dess. Men Björn Werner kan inte lova någonting”, skriver hon.

Vårt performance blir ändå av och det går faktiskt skitbra. Jag, Ali Alzo och Charlie Brandin Avehall är både roomies och poeter, så vi bjuder in publiken till vårt vardagsrum. Det blir så klart kaotiskt”, berättar hon.

Hon ägnade sin scentid åt att göra dagens svåraste uppgift: ta en selfie till bloggen.

Efteråt skålade de i gratis öl och snor de mycket dyra chokladkakorna.

Vid 01 gick ögonen i kors och någon började snacka om Mondials förlagsfest.

”Jag förstår vartåt det barkar, lex Natur & Kulturs förlagsfest. Inte igen, tänker jag och går hem”, skriver hon.

Hon fick ett opersonligt mejl för en vecka sen, men som poesidebutant är hon tacksam över att ens bli påtänkt.

”Att min målgrupp är cirka tio personer hindrar mig inte från att bli sågad i två stora dagstidningar och bjudas på ’den hetaste middagen’. Någonting gör jag ju rätt uppenbarligen? Come at me, Bokmässan, jag har magen full av gratismat och jag älskar litteraturen”, avslutar hon.

Med material från Dagens Nyheter