Svarte Petter (kortspel)

Spelregler och genomförande

Svarte Petter är ett enkelt spel där fördelningen av kort är oviktig, och det är tillåtet att dela ut hela kortleken även om inte alla spelare får exakt lika många kort. Spelet inleds med att alla deltagare granskar sin hand och lägger ut eventuella par de redan har fått. Därefter påbörjas själva spelet, där turordningen vanligtvis följer medsols. Varje spelare drar ett kort, utan att se vilket det är, från sin vänstra granne som håller sina kort med baksidorna utåt. Om det dragna kortet bildar ett par med något kort spelaren redan har på handen, får paret läggas ut. Processen upprepas tills alla utom en spelare har blivit av med alla sina kort. Den spelare som till sist sitter kvar med det udda Svarte Petter-kortet förlorar spelet. En variant av reglerna tillåter att man drar kort från grannen till höger istället för den till vänster.

Spelet kan spelas med en vanlig fransk-engelsk kortlek. I det fallet motsvaras Svarte Petter-kortet vanligtvis av spader knekt. För att säkerställa att det finns ett udda kort, tas ofta klöver knekt bort från leken innan spelet börjar. I denna version bildar två kort med samma valör, till exempel två damer eller två åttor, ett par som kan läggas ut. Spelets enkla och repetitiva struktur, där man successivt blir av med kort genom att dra från grannar, gör det lätt att lära sig och lämpar sig väl för yngre spelare. Det sociala spelet kretsar kring spänningen att undvika att dra det ödesdigra kortet.

Historia och ursprung

Svarte Petter har sitt ursprung i Tyskland under namnet Schwarzer Peter och är ett av de vanligaste kortspelen för barn i landet, tillsammans med Quartett. Spelets regler dokumenterades första gången 1821 i en publikation med titeln Das Neue Königliche L'Hombre. Legenden säger att spelet uppfanns i fängelse år 1811 av en ökänd brottsling med smeknamnet Svarte Petter. Det finns två huvudkandidater till denna historiska figur: stråtrövaren Johann Peter Petri, som var en samtida och medbrottsling till Johannes Bückler, och rövaren Peter Nikoll från Mecklenburg. Båda bar öknamnet Schwarzer Peter. Det är möjligt att spelet är äldre och senare döptes om efter dessa figurer. Spelet har anor i medeltida hasardspel som spelades i krogmiljöer, där det kan ha fungerat som ett enkelt drickspel för att utse en förlorare som fick betala för nästa omgång dryck.

Spelet spreds och blev populärt i många europeiska länder, där det fick lokala namn. I Sverige kallas det Svarte Petter, i Danmark Sorteper, i Finland Musta Pekka och i Nederländerna Zwarte Piet. Det engelska spelet Old Maid, som har ett liknande koncept med ett udda kort, kan härstamma från Svarte Petter. Spelet Old Maid dokumenterades först 1835, vilket är senare än de tyska reglerna. Den franska versionen, Vieux Garçon, dokumenterades först 1853. En artikel från 1862 hävdar att Svarte Petter ursprungligen var ett delspel i studentspelet Quodlibet, men det spelet är inte känt före 1845.

Kortlekar och motiv

Spelet spelas ofta med specialtillverkade kortlekar som är designade specifikt för Svarte Petter. Dessa lekar består vanligtvis av 31 eller 37 kort, där ett kort är den ensamma Svarte Petter och resten utgörs av 15 eller 18 par. Korten är illustrerade med lättigenkännliga motiv som går att para ihop, till exempel olika yrken eller olika djur. Det udda Svarte Petter-kortet har genom åren avbildat en mängd olika figurer. I äldre kortlekar kunde det vara en karikatyr av en svart man, men andra vanliga motiv har varit sotare, svarta kråkor, svarta katter, svarta får, pojkar med bläck eller smuts på händerna, häxor och rövare klädda i svart. Dessa motiv speglar ofta den samtida kulturen och sociala normerna.

Den äldsta kända specialkortleken för barn producerades omkring 1840 och hade tre språk på korten. När man använder en vanlig kortlek kan man använda en Joker som Svarte Petter, eller så tar man bort ett kort för att skapa ett udda par. I den bayerska varianten Schinderhansl används en traditionell bayersk mönsterkortlek med 32 kort. Där är det Overn i hjärter, kallad Schinderhansl, som är det förlorande udda kortet, och spelet har något annorlunda regler kring kortdragning och hur man fyller på sin hand.

Kulturell betydelse och uttryck

Spelet har gett upphov till ett vedertaget svenskt uttryck. Att 'bli sittande med Svarte Petter' betyder att ha något, ofta en tillgång kopplad till förpliktelser eller ett annat ansvar, som man inte vill ha och inte kan göra sig av med. Motsvarande tyska uttryck är 'jemandem den Schwarzen Peter zuschieben', vilket översätts till att skjuta över eller skylla på någon annan, alltså att 'passa bucken'. Detta idiomatiska uttryck speglar spelets kärna: att aktivt försöka vidarebefordra det oönskade kortet till en annan spelare för att undvika förlust. Spelets popularitet som barnspel ligger inte bara i dess enkla regler, utan också i den roliga och lite nervösa stämningen det skapar när risken ökar att dra det felaktiga kortet.

Spelet har varit en stapelvara i barnkulturen i över två århundraden. Det finns omnämnt i en pjäs av von Voss redan 1821, där det konstateras att den som håller i Svarte Petter förlorar. Både spelet och uttrycket har således varit en del av det språkliga och kulturella landskapet länge. Spelets beständighet visar på hur ett enkelt spelkoncept kan bli en kulturell referenspunkt som går långt bortom själva spelbordet.

Varianter av spelet

Förutom den klassiska versionen finns flera kända varianter av Svarte Petter. En vanlig variant är att istället för spader knekt använda spader dam som det udda kortet. Detta spel kallas då för Svarta Maja. Det är värt att notera att namnet Svarta Maja också används om två helt andra kortspel, nämligen dam och Svarta Maria, vilket kan skapa viss förvirring. I den bayerska varianten Schinderhansl används, som nämnts, en annan typ av kortlek och en annan spelmechanik där spelarna efter att ha lagt ut par drar nya kort från en stock för att alltid ha fyra kort på handen.

Reglerna kan också variera kring vilket straff den förlorande spelaren får. I vissa kretsar kan straffet vara att få en svart prick med penna på pannan, näsan eller kinden, vilket ytterligare förstärker spelets tema och gör det till en mer fysisk och rolig upplevelse för barn. Straffet är en modern återspegling av spelets historiska roll som dricksspel, där förloraren fick en ekonomisk påföljd. Oavsett variant förblir spelets kärna densamma: att genom tur och enkel strategi försöka slippa vara den som sist har kvar det oparbara kortet.

Vanliga frågor om Svarte Petter (kortspel)

Hur går spelet Svarte Petter till?

Spelet börjar med att hela kortleken delas ut till spelarna. Alla som har par på handen lägger omedelbart ut dessa. Sedan börjar en spelare att dra ett dolt kort från sin vänstra granne. Om det dragna kortet bildar ett par med ett kort spelaren redan har, läggs paret ut. Sedan är det nästa spelares tur att dra ett kort från sin vänstra granne. Denna process fortsätter tills alla kort är utom ett är utlagda i par. Den spelare som till sist sitter kvar med det ensamma Svarte Petter-kortet har förlorat spelet.

Vad används Svarte Petter-kortet till?

Svarte Petter-kortet är det udda kortet i leken som inte har någon partner. Det kan vara ett specialkort i en bildkortlek, som ofta föreställer en sotare eller en svart katt, eller i en vanlig kortlek är det vanligtvis spader knekt. Målet med spelet är att inte ha detta kort kvar när alla andra kort har parade sig och lagts ut. Den som har kvar Svarte Petter när spelet är slut är förloraren. I vissa versioner av spelet kan straffet för förlusten vara att få en svart prick med penna på ansiktet.

Kan man spela Svarte Petter med en vanlig kortlek?

Ja, Svarte Petter kan absolut spelas med en vanlig fransk-engelsk kortlek. I så fall bildar två kort med samma valör, till exempel två kungar eller två femmor, ett par. Svarte Petter-kortet motsvaras då vanligtvis av spader knekt. För att säkerställa att det finns ett udda kort, tar man ofta bort klöver knekt från leken innan man börjar spela. Detta gör att spader knekt blir det enda kortet utan möjlig partner. Man kan också använda en Joker som Svarte Petter-kortet.

Var kommer spelet Svarte Petter ifrån?

Svarte Petter har sitt ursprung i Tyskland, där det kallas Schwarzer Peter. Spelet har anor i medeltida hasardspel som spelades i krogmiljöer. De första dokumenterade reglerna publicerades 1821. Enligt legend uppfanns spelet 1811 i fängelse av en ökänd brottsling med smeknamnet Svarte Petter, vilket kan syfta på stråtrövarna Johann Peter Petri eller Peter Nikoll. Spelet spreds sedan över Europa och blev ett populärt barnspel med lokala namn som Musta Pekka i Finland och Sorteper i Danmark.

Vad betyder uttrycket 'att bli sittande med Svarte Petter' och var kommer det ifrån?

Uttrycket 'att bli sittande med Svarte Petter' kommer direkt från spelet och betyder att ha något, ofta ett ansvar eller en förpliktelse, som man inte vill ha och inte kan göra sig av med. Uttrycket speglar spelets kärna där man försöker vidarebefordra det oönskade kortet till en annan spelare. Det tyska motsvarande uttrycket är 'jemandem den Schwarzen Peter zuschieben', vilket betyder att skylla på eller skjuta över något på någon annan. Båda uttrycken används i vardagen för att beskriva en situation där man fastnar med ett problem eller en uppgift som ingen annan vill ta.

Finns det olika varianter av spelet?

Ja, det finns flera varianter. En vanlig variant är att istället för spader knekt använda spader dam som det udda kortet, och spelet kallas då för Svarta Maja. Reglerna kan också variera så att man drar kort från grannen till höger istället för vänster. En bayersk variant som heter Schinderhansl använder en annan typ av kortlek och har regler där spelarna efter att ha lagt ut par drar nya kort från en central hög för att alltid behålla fyra kort på handen. I den versionen är det Overn i hjärter som är det förlorande kortet, och spelet är uppkallat efter rövaren Schinderhannes.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.