Skat

Spelets uppkomst och historia

Skat utvecklades omkring åren 1810 till 1813 i staden Altenburg, som då låg i hertigdömet Sachsen-Gotha-Altenburg. Initiativet togs av medlemmarna i en lokal tarockklubb som kallades Brommesche Tarok-Gesellschaft. Spelet byggde på grunderna från det tre-spelarstarka tarockspelet Grosstarock och det fyra-spelarstarka Schafkopf, som senare blev förlaga till det amerikanska Sheepshead. Den främsta innovationen i det nya spelet var dess budgivningsprocess. De tidigast kända nedtecknade reglerna för Skat, då stavat Scat, härrör från 1835. Vid den tiden var spelet redan populärt i Kungadömet Sachsen, särskilt i Altenburg-området. Dessa regler beskrev ett spel för tre spelare med tysk färgkortleksmönster där varje spelare fick tio kort och två kort lades åt sidan som talong, kallad Scat.

Den första boken om Skatregler publicerades 1848 av en av spelets uppfinnare, läroverksläraren J. F. L. Hempel, och bar titeln Das Scatspiel: Nebst zwei Liedern. Trots detta varierade reglerna regionellt fram till att ett första försök att standardisera dem gjordes under en kongress för skatspelare den 7 augusti 1886 i Altenburg. Dessa första officiella regler publicerades i bokform 1888 av Theodor Thomas från Leipzig. De regler som följs idag av både det Internationella Skatspelarförbundet, Tysklands Skatförbund och det brittiska skatförbundet, trädde officiellt i kraft den 1 januari 1999. Namnet Skat härstammar från en tarockterm som är härledd från det latinska ordet scarto eller scartare, vilket betyder att kassera eller förkasta.

Spelupplägg och kort

Skat spelas normalt av tre aktiva spelare, som kallas förhand, mellanhand och efterhand, där efterhand även är givengivare. En variant för fyra spelare finns, där givengivaren blir vilande för den omgången och spelaren till höger om given tar den roll som givengivaren har i trespelarvarianten. En standardkortlek med 32 kort används, vilket innebär att korten från tvåa till sexa tas bort. Många moderna spelare använder fransk-färgkort med klöver, spader, hjärter och ruter. I östra och södra Tyskland samt Österrike föredrar många dock de traditionella tyska färgkorten med ekollon, löv, hjärter och klockor. Oavsett lek har korten samma värden: ess är värda 11 ögon, tior 10 ögon, kungar 4, damer 3 och knektar 2 ögon. Den totala poängsumman i leken är 120 ögon.

I given får varje spelare tio kort, som delas ut i ett specifikt mönster. De två återstående korten läggs på bordet med baksidan uppåt. Dessa två kort utgör skatkorten, eller skaten. Skaten tillhör den spelare som slutligen blir spelförare efter budgivningen. Spelföraren har rätt att byta ut två kort från sin hand mot skatkorten innan spelet börjar, vilket är en viktig strategisk del av spelet. Efter bytet talar spelföraren om vilket spelsätt som ska gälla för omgången.

Budgivning och kontrakt

Varje omgång inleds med en budgivningsfas vars syfte är att avgöra vem som blir spelförare och vilket minimivärde spelet måste ha. Spelarna, som sitter i ordningen förhand, mellanhand och efterhand, bjuder inte ut specifika speltyper utan anger endast ett poängvärde. Den som avger det högsta budet blir spelförare. Budens poängvärden beräknas utifrån en grundpoäng för den speltyp man tänker spela, multiplicerad med en faktor. Denna faktor bestäms av ett antal omständigheter, bland annat hur många och vilka höga trumfkort, särskilt knektar, som spelföraren har i förhållande till de högsta i ordningen. Detta kallas matadorfaktorn.

Efter att ha vunnit budgivningen och eventuellt bytt ut kort mot skaten, måste spelföraren deklarera vilket av tre huvudsakliga spelsätt som ska gälla. Dessa är färgspel, grandspel eller nollspel. I ett färgspel väljer spelföraren en av de fyra färgerna som trumffärg. I ett grandspel finns ingen trumffärg, utan endast de fyra knektarna fungerar som trumpar och är de högsta korten i spelet. I ett nollspel, som är helt annorlunda, är spelförarens mål att inte ta ett enda stick. Knektarna har ingen särställning i nollspel. Valet av spelsätt påverkar spelets svårighetsgrad och slutliga poängvärde avsevärt.

Spelgång och sticktagningsmål

Efter att spelföraren deklarerat spelet spelas tio stick. I färg- och grandspel är spelförarens primära mål att samla stick som tillsammans innehåller minst 61 av de totalt 120 poängen i leken. Om spelföraren lyckas med detta vinner hen omgången. Om försvararna tillsammans tar 60 poäng eller mer, vinner de. I nollspel är målet det omvända: spelföraren vinner endast om hen inte tar något stick alls. Att ta ett enda stick innebär förlust. I färg- och grandspel finns det extra bonusar för att uppnå särskilda prestationer. Att ta minst 90 poäng kallas för Schneider, och att ta alla tio stick kallas Schwarz. Dessa prestationer, liksom om spelföraren har eller saknar de högsta trumfkorten i oavbruten följd, kan höja spelets slutliga poängvärde ytterligare.

Under sticktagningsspelet gäller trumf- och färgtvång. En spelare måste alltid följa den utspelade färgen om hen har kort i den färgen på handen. Om spelaren inte har kort i den färgen får hen spela ett trumfkort eller kassera ett valfritt kort. De fyra knektarna, i ordningen klöverknekt (högst), spaderknekt, hjärterknekt, ruterknekt (lägst), är de högsta trumparna i både färg- och grandspel. Efter knektarna kommer övriga kort i den valda trumffärgen, rangordnade som ess (högst), 10, kung, dam, 9, 8, 7. I grandspel, där ingen färg är trumf, är det bara knektarna som är trumpar, varefter spelet fortsätter utan trumf.

Poängberäkning, resultat och organisation

Poängen för en omgång beräknas baserat på spelets värde, som i sin tur bestäms av den spelade typen (färg, grand eller noll), en matadorfaktor och eventuella bonusar för Schneider eller Schwarz. Om spelföraren vinner sitt kontrakt, tilldelas hen detta värde som en positiv poäng. Om spelföraren förlorar, fördubblas spelets värde och dras av från spelförarens poängställning som en negativ post. I turneringsspel tilldelas en vinnande spelförare dessutom ofta 50 extra poäng. Om försvararna vinner får de var och en 40 poäng utöver att spelföraren förlorar det dubbla spelets värde. Poängen från sticken i sig, de 120 ögonen, används alltså inte direkt i den totala poängräkningen över flera omgångar utan endast för att avgöra vinnare och förlorare i den enskilda omgången och eventuellt höja spelets slutvärde genom Schneider eller Schwarz. Efter ett överenskommet antal omgångar, eller när en förutbestämd poänggräns nåtts, avslutas spelet och totalvinnaren är den spelare som har samlat flest poäng.

Skat är ovanligt bland kortspel genom att det är högt organiserat som en sport. I Tyskland finns det ett stort nätverk av skatföreningar, klubbar, rankinglistor och till och med en nationell liga. De flesta tyska skatklubbar är anslutna till Tysklands Skatförbund, förkortat DSkV, som organiserar de nationella mästerskapen. På global nivå finns det Internationella Skatspelarförbundet, ISPA, som främst ansvarar för att organisera världs- och europamästerskapen. ISPA:s tyska avdelning, ISPA Germany, arrangerar liksom DSkV egna tyska mästerskap och ligor. Tysklands Skatförbund uppskattar att spelet spelas av omkring 25 miljoner tyskar. Spelets popularitet är störst i Tyskland, där turneringsspel ofta äger rum på restauranger, men det spelas också i länder som gränsar till Tyskland, inklusive Nederländerna, Danmark, Polen och Österrike.

Vanliga frågor om Skat

Hur många spelare kan spela Skat?

Skat är i första hand ett spel för exakt tre aktiva spelare. Dessa kallas förhand, mellanhand och efterhand. Det finns dock en vanlig variant för fyra personer. I den varianten delar givengivaren ut korten till de tre andra men sitter själv vilande för den omgången. Spelaren som sitter till höger om given tar då den roll som givengivaren normalt har i trespelarvarianten. Efter varje omgång roterar vilandet, så att alla får spela lika många gånger. Spelarna kan komma överens i förväg om hur många omgångar eller givar de ska spela.

Vilka kort används i Skat?

I Skat används en kortlek med 32 kort. Detta innebär att alla kort från tvåa till sexa tas bort från en standardlek, så att endast sjuorna till essen återstår. Många spelare använder fransk-färgkort med färgerna klöver, spader, hjärter och ruter. I vissa regioner, särskilt i östra och södra Tyskland samt Österrike, föredras traditionella tyska färgkort med symbolerna ekollon, löv, hjärter och klockor. Korten har fasta poängvärden: ess är 11 ögon, tior 10, kungar 4, damer 3 och knektar 2 ögon. Den totala poängsumman i en hel lek är 120 ögon.

Vad är skaten i spelet Skat?

Skaten är de två kort som blir över när varje av de tre spelarna har fått tio kort i given. Dessa två kort läggs på bordet med baksidan uppåt. Efter budgivningen tillhör skaten den spelare som vinner budgivningen och blir spelförare. Spelföraren har rätt att, innan spelet börjar, ta upp dessa två kort och byta ut dem mot två valfria kort från sin egen hand. De två korten som spelföraren lägger tillbaka i skaten blir då en del av spelförarens vinst eller förlust när spelet är slut. Skaten är en central strategisk komponent eftersom den kan förstärka eller försvaga spelförarens hand.

Vad är skillnaden mellan färgspel, grandspel och nollspel?

Dessa är de tre huvudtyperna av spel i Skat. I ett färgspel väljer spelföraren en av de fyra färgerna (t.ex. hjärter) som trumffärg. I ett grandspel finns ingen trumffärg, istället är de fyra knektarna de enda trumparna och de högsta korten i spelet. I ett nollspel är målet helt annorlunda: spelföraren vinner endast om hen undviker att ta något stick alls. Knektarna har ingen särställning i nollspel. Varje speltyp har olika grundpoäng och svårighetsgrad, vilket påverkar budgivningen och det slutliga poängvärdet. Spelföraren måste deklarera vilken typ som ska gälla efter att ha vunnit budgivningen.

Hur vinner man en omgång i Skat?

Målet beror på vilken speltyp som spelas. I färg- och grandspel är spelförarens mål att samla stick som tillsammans innehåller minst 61 av de totalt 120 poängen i leken. Om spelföraren lyckas med detta, vinner hen omgången. Om motspelarna tillsammans tar 60 poäng eller mer, vinner de. I ett nollspel vinner spelföraren endast om hen inte tar ett enda stick under hela omgången. Att ta ett stick innebär omedelbar förlust. Att uppnå särskilda prestationer som Schneider (minst 90 poäng) eller Schwarz (alla stick) ger bonusar som höjer spelets slutliga poängvärde. Dessa prestationer kan också gälla försvararna om de når dem.

Var och när uppstod spelet Skat?

Skat utvecklades omkring åren 1810 till 1813 i staden Altenburg, som då låg i hertigdömet Sachsen-Gotha-Altenburg i vad som idag är förbundslandet Thüringen i Tyskland. Spelet skapades av medlemmar i en lokal tarockklubb som kallades Brommesche Tarok-Gesellschaft. Det byggde på befintliga spel som Grosstarock och Schafkopf. Spelet blev snabbt populärt i regionen, och de första nedtecknade reglerna härrör från 1835. Altenburg förblir starkt förknippat med spelets historia, och den första stora regelkongressen hölls där 1886. Den första boken om Skatregler publicerades 1848 av en av uppfinnarna, J. F. L. Hempel.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.