Patiens

Grundläggande spelidé och kategorier

Patiens är ett ensamspel där målet vanligtvis är att ordna korten i en systematisk sekvens eller para ihop dem för att bli av med dem. De flesta varianter är konstruerade för en spelare, men det finns även patienser för två eller flera deltagare. Spelet kan vara en kombination av skicklighet och slump, där vissa varianter kräver mer strategiskt tänkande än andra. Klassiska patienser som Klondike och FreeCell är bland de mest kända exemplen på sekvensbyggande spel.

I många patienser läggs korten ut i ett specifikt mönster på bordet, och spelaren måste sedan flytta dem enligt givna regler. Ofta handlar det om att bygga sekvenser från ess till kung i samma färg, eller att skapa avtagande sekvenser med omväxlande färger. Kortet som startar en sådan sekvens kallas för grundkort eller baskort. Vissa patienser är omöjliga att vinna från vissa utgångslägen, medan andra nästan alltid går att lösa med rätt strategi. För en klassisk Harpan (Klondike) beräknas cirka 80% av givarna vara lösbara, medan Kungen (FreeCell) har en mycket hög vinstchans där nästan 99,9% av alla givar går att lösa med rätt strategi.

Det finns tre huvudsakliga klasser av patienser grupperade efter mål. Den vanligaste involverar att bygga kort i sekvenser, vanligtvis efter färg. En andra typ har som mål att para ihop kort och sedan kassera dem, och spelet vinns om alla kort kan kasseras. En tredje typ går ut på att kassera två kort vars kombinerade värde bildar ett visst total, till exempel elva eller tretton, och spelet vinns om spelaren kan bli av med alla kort på detta sätt.

Historia och spridning från 1700-talet

Patiens har sitt ursprung i Tyskland eller Skandinavien under sent 1700-tal, med de tidigaste skriftliga beläggen från 1783. Spelet spreds till Frankrike i början av 1800-talet och blev sedan populärt i Storbritannien och USA. Den första kända beskrivningen av patiens finns i den tyska spelantologin Das neue Königliche L'Hombre-Spiel från 1783, där det beskrivs som ett spel mellan två spelare som turas om. Innan detta fanns inga litterära omnämnanden av sådana spel i stora spelkompendier från 1600-talet.

Under 1800-talet publicerades flera böcker om patiens, med Lady Adelaide Cadogans Illustrated Games of Patience (cirka 1870) som en av de mest inflytelserika tidiga verken på engelska. I Sverige och Ryssland dök de första patiensböckerna upp tidigt på 1800-talet, med en rysk publikation från 1826 som den äldsta kända samlingen. Spelets popularitet ökade kraftigt mot sekelskiftet 1900, med författare som Mary Whitmore Jones som publicerade flera volymer med hundratals olika varianter. Hennes första bok, Games of Patience for One or More Players, kom 1888 och följdes av många fler.

Den tidigaste amerikanska avhandlingen är Patience: A Series of Games with Cards av Ednah Dow Littlehale Cheney från 1869. Ytterligare böcker publicerades i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet av författare som H. E. Jones, Angelo Lewis, Basil Dalton, Ernest Bergholt och Tarbart. Patiens nämndes först i litteraturen kort efter att kartomantiska layoututvecklades omkring 1765, vilket tyder på ett samband mellan de två aktiviteterna. Denna teori stöds av spelets namn på danska och norska, kabal(e).

Terminologi, namnvarianter och språklig utveckling

Ordet patiens är ett lånord från franska språket, där det betyder tålamod. Patience är det tidigaste registrerade namnet för denna typ av kortspel i både brittiska och amerikanska källor. I Nordamerika blev namnet solitaire vanligt under 1900-talet, vilket via franskan kan härledas till latinets solus som har betydelsen ensam. Brittiske spelforskaren David Parlett argumenterar för att det finns goda skäl att föredra namnet patiens, dels för att det specifikt avser kortspel medan solitaire även kan referera till spel med dominobrickor, och dels för att vilket patiensspel som helst kan spelas konkurrenskraftigt av två eller flera spelare.

Tidiga engelska och amerikanska källor använde ofta bestämd artikel före patiensnamn, som The Beleaguered Castle eller The Clock, en konvention som successivt har fasats ut. Ordet solitaire eller patience lades också ofta till i namn, som i The Baroness Patience eller Gateway Solitaire. Vissa spel har fått olika namn i olika länder. Till exempel kallades British Constitution i USA enbart för Constitution, och Duchess of Luynes blev Grand Duchess. Moderna internationella publikationer tenderar att använda både patience och solitaire i titlarna för att tilltala en global publik, eller ibland frasen card games for one.

Spelmekanik, strategi och lösbarhet

Patiens kan vara mekaniskt och helt slumpmässigt, där utgången endast beror på kortfördelningen, eller så kan spelarens skicklighet påverka resultatet. Vissa patienser är spel med fullständig information, vilket innebär att man utifrån upplägget ska kunna avgöra om man kan få patiensen att gå ut och i så fall hur. I praktiken sätter dock minnet och tankeförmågan gränser för uträkningens räckvidd. I spel med fullständig information, som FreeCell, kan en erfaren spelare ofta förutse om en given giv är lösbar redan från början.

En viktig aspekt av många patienser är hanteringen av tillfälliga sekvenser eller mellanlagringar, där kort temporärt placeras i väntan på att de ska kunna flyttas till sin slutgiltiga position. Dessa kallas ibland för auxiliära sekvenser. Spelare måste balansera mellan att avslöja dolda kort och bevara flexibilitet i upplägget. I vissa spel läggs grundkorten ut i början, medan de i andra spel bara läggs ner när de kommer till hands under spelets gång. Vissa patienser innehåller även element av sannolikhetsberäkning, där spelaren måste bedöma oddsen för att vissa kort kommer att dyka upp vid rätt tillfälle.

Sannolikheten att en patiens går ut varierar stort beroende på variant. Förutom de höga siffrorna för Klondike och FreeCell finns det patienser som är mycket svårare. Några få patienser är konstruerade så att de kan, åtminstone teoretiskt, fås att gå ut från varje tänkbart upplägg. Andra patienser kan däremot vara omöjliga från vissa initiala upplägg oavsett hur spelaren agerar. Målet med att arrangera, para ihop eller kombinera korten i en hel lek är en svår uppgift, vars svårighetsgrad varierar kraftigt.

Flera spelare och kompetitiva aspekter

Även om patiens vanligtvis är avsett för en ensam spelare, har ett litet antal varianter designats för två och i sällsynta fall tre eller till och med fyra spelare. I dessa fall kan det vara tävlingsinriktat, där spelarna turas om eller försöker lösa samma problem. Amerikanska spel-författare Wood och Goddard konstaterar att det finns utmärkta patiensspel för två eller flera spelare, även om de flesta är designade för en spelare. De noterar också att solitaire korrekt tillämpas på alla spel som en spelare kan spela ensam.

Brittiske spelforskaren David Parlett argumenterar för att det finns goda skäl att föredra namnet patiens framför solitaire. För det första refererar patiens specifikt till kortspel, medan solitaire också kan referera till spel som spelas med dominobrickor eller pjäser. För det andra kan vilket patiensspel som helst spelas konkurrenskraftigt av två eller flera spelare. I Nordamerika används namnet solitaire ofta för att referera till ensamspel med kort, även om termen card solitaire ibland används för tydlighets skull.

Vanliga frågor om Patiens

Vad är skillnaden mellan patiens och solitaire?

Patiens och solitaire är i princip samma typ av spel, men termerna används olika i olika länder. Patiens är det ursprungliga och mer internationellt använda namnet, medan solitaire blivit det dominerande begreppet i Nordamerika. Vissa experter föredrar patiens eftersom det specifikt avser kortspel, medan solitaire även kan inkludera ensamspel med brickor eller pjäser. I vissa länder, som Danmark och Norge, används istället termen kabal(e). Brittiske spelforskaren David Parlett argumenterar för patiens eftersom vilket spel som helst av denna typ kan spelas konkurrenskraftigt av flera spelare.

Hur gammalt är patiens?

Patiens har sitt ursprung i Tyskland eller Skandinavien under sent 1700-tal. Den tidigaste kända skriftliga beskrivningen kommer från en tysk spelantologi publicerad 1783. Spelet blev populärt i Frankrike under tidigt 1800-tal och spreds sedan till Storbritannien och USA under seklets andra hälft. De första böckerna dedikerade enbart till patiens dök upp i Ryssland 1826 och i Sverige kort därefter. Patiens nämndes först i litteraturen kort efter utvecklingen av kartomantiska layouter omkring 1765, vilket tyder på ett historiskt samband.

Vilka är de vanligaste patiensvarianterna?

Två av de mest kända patiensvarianterna är Klondike (ofta kallad bara Solitaire) och FreeCell (känd som Kungen i vissa länder). Klondike är en mer slumpmässig variant med cirka 80% lösbara givar, medan FreeCell har extremt hög vinstchans på upp till 99,9% med rätt strategi. Andra populära varianter inkluderar Spider, Pyramid och Beleaguered Castle. Varje variant har sina egna regler och upplägg. Tidiga källor använde ofta namn som The Clock, The Gathering of the Clans eller The House on the Hill.

Kan man spela patiens med flera spelare?

Även om de flesta patienser är konstruerade för en spelare, finns det vissa varianter som är anpassade för två eller till och med fler deltagare. I dessa fall spelar deltagarna vanligtvis i tur och ordning, eller så tävlar de om att lösa samma problem snabbast. Historiskt sett fanns det redan på 1700-talet patienser för två spelare, som beskrivs i den tidiga tyska källan från 1783. Amerikanska författare noterar att det finns utmärkta patiensspel för två eller flera spelare, även om de flesta är designade för en spelare.

Vad betyder ordet patiens och vilka andra namn finns?

Ordet patiens kommer från franskans patience, som betyder tålamod. Namnet reflekterar den lugnande och ibland tidskrävande naturen hos dessa spel. På engelska används både patience och solitaire, där det senare via franskan härstammar från latinets solus som betyder ensam. I Danmark och Norge kallas spelet kabal(e), ett ord med koppling till kartomantik och spådomskonster. En beskrivning från 1895 nämner en variant som användes uteslutande för kartomanti. Tidiga källor lade ofta till ordet solitaire eller patience i spelnamn, som i Czarina Patience eller Missing Link Solitaire.

Hur stor chans är det att vinna en patiens och vilka faktorer påverkar?

Vinstchansen varierar kraftigt mellan olika patiensvarianter. För Klondike beräknas cirka 80% av alla givar vara lösbara, medan FreeCell har en extremt hög vinstchans på uppåt 99,9% om man spelar optimalt. Vissa patienser är dock konstruerade så att vissa initiala upplägg är omöjliga att lösa oavsett spelarens skicklighet. Andra faktorer som påverkar vinstchansen inkluderar om spelet är av slumpmässig eller skicklighetsmässig typ, och om det är ett spel med fullständig information där utgången kan beräknas från början. I praktiken sätter spelarens minne och tankeförmåga ofta gränser för sådana beräkningar.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.