Hjärter

Grundspel och syfte

Hjärter är ett trick-avoidance-spel, vilket innebär att spelarnas huvudsakliga mål är att undvika att vinna vissa straffkort i de stick som spelas. I den grundläggande formen är det hjärterkorten som utgör straffet. Varje hjärterkort en spelare tar hem i ett stick ger normalt en minuspoäng. Spelet använder en vanlig fransk-engelsk kortlek med 52 kort. Antalet spelare ska vara minst tre och helst fyra. Om antalet spelare inte är fyra justeras leken genom att plocka bort en eller flera tvåor och eventuellt en trea så att alla spelare får exakt lika många kort. Spelet saknar trumf, och korten rankas från ess (högst) ner till två (lägst). Den som tar hem ett stick får inleda nästa stick. En ovanlig och spektakulär regel är att en spelare som lyckas ta hem samtliga tretton hjärterkort i stället kan belönas med pluspoäng, en manöver som i engelskspråkiga varianter kallas för shooting the moon.

Historisk utveckling

Hjärterspelets rötter kan spåras tillbaka till det spanska spelet Reversis, som blev populärt omkring år 1750. I Reversis tilldelades straffpoäng för varje vunnet stick, med extra poäng för att ta hem knekt i hjärter eller dam i hjärter. Ett liknande spel kallat Four Jacks fokuserade på att undvika knektar. Själva hjärter dök upp i USA under 1880-talet. En regelbok från 1887 noterade att spelet bara hade spelats där de senaste fem åren och att det troligen var av tyskt ursprung. Författarna beskrev det som ett mycket trevligt spel som var högeligen provocerande till skratt. Två tidiga poängsättningsvarianter, kallade Double eller Eagle Game, föregick dagens prickhjärter. I den ena var ess i hjärter värt 14 straffpoäng, kung 13, dam 12, knekt 11 och nummerkorten sin valör. I den andra var ess värt 5, kung 4, dam 3, knekt 2 och alla nummerkort 1 poäng vardera.

En betydande utveckling skedde 1909 då spader dam lades till som det högsta straffkortet i en variant som kallades antingen Discard Hearts eller Black Lady. Denna variant, som också införde möjligheten att byta kort mellan spelarna efter given, har blivit standardversionen av hjärter i USA. Regeln om shooting the moon, att ta alla straffkort för en stor bonus, dök först upp i Storbritannien 1939 i en variant kallad Hitting the Moon. Samma år framträdde också spelet Black Maria i Storbritannien, med ytterligare straffkort i spaderfärgen. Dessa varianter har blivit tillräckligt distinkta och populära för att betraktas som egna spel. Spelets popularitet ökade ytterligare när det inkluderades i operativsystemet Microsoft Windows från Windows 3.1 till Windows 7, vilket var en av de tidigaste digitala versionerna.

Varianter inom hjärterspelet

Termen hjärterspel används ofta som ett samlingsnamn för en grupp närbesläktade kortspel. Den mest kända varianten är förmodligen Svarta Maria, där förutom alla hjärterkort även spader dam ska undvikas. Ibland är det just detta spel som avses när människor enkelt säger att de spelar hjärter. En annan populär variant är prickhjärter, även kallat poänghjärter, där korten ger olika mängder minuspoäng beroende på deras valör, vilket ger ett annorlunda taktiskt läge. För två spelare finns varianten draghjärter, där en del av korten bildar en talong som spelarna drar från för att komplettera sina händer under spelets gång. Liknande princip används i dominohjärter, där spelare är tvungna att dra från en talong när de inte kan följa färg. Ytterligare varianter som omnämns är Auktionshjärter och Omnibus Hearts, den senare beskriven som tillräckligt annorlunda för att räknas som ett eget spel.

Regler och spelgång

Enligt de tidigaste nedtecknade reglerna från 1887 börjar spelet med att spelarna drar ett visst antal marker, ofta 25 eller 50. Dealern blandar leken, spelaren till höger kuperar, och sedan delas alla korten ut, ett i taget och nedåt, med början hos den äldsta handen (spelaren till vänster om dealern). Det finns inga trumfar. Den äldsta handen inleder spelet med att lägga ut det första kortet. Spelarna är skyldiga att följa färg om de kan. Om de inte kan följa färg får de kasta vilket kort som helst. Det högsta kortet i den utspelade färgen vinner sticket, och vinnaren leder nästa stick. En spelare som gör renons, det vill säga inte följer färg trots att det var möjligt, förlorar sticket och får betala ett förutbestämt straff i marker.

Modernare regler, såsom de från 2011, beskriver ofta en vanlig variant där spelarna byter kort efter given. Innan spelet börjar väljer varje spelare ut tre kort från sin hand och passerar dem till en annan spelare enligt en förutbestämd cykel som ändras varje giv. Samtidigt tar spelaren emot tre kort från en tredje spelare. Denna mekanik låter spelarna förbättra sina händer, till exempel genom att bli av med höga kort som lätt vinner stick med straffkort, och ger också en viss grad av informationsutbyte. För att anpassa spelet till tre, fem eller sex spelare tas vissa låga kort bort från leken innan given, såsom klöver två för tre spelare.

Poängberäkning och strategi

I den klassiska poängräkningen vinner den spelare som har samlat på sig färst hjärterkort. De andra spelarna betalar då till vinnaren ett antal marker som motsvarar antalet hjärter de själva tog hem. Om två eller flera spelare delar på det lägsta antalet hjärter delar de på vinsten, och eventuell resterande marker stannar kvar på bordet till nästa omgång. Regeln för shooting the moon, att ta alla tretton hjärteren, beskrevs redan 1887. En spelare som lyckades med detta fick då betalt tretton marker, fyra från varje motspelare och en från bordet. I moderna varianter är det vanligt att spelaren i stället får pluspoäng eller att alla andra får straffpoäng. Spelets strategi kretsar kring att kontrollera stick och undvika att vinna dem, särskilt de som innehåller hjärter eller andra straffkort som spader dam. Att kunna förutse motståndarnas kort och att skickligt hantera kortbytet är avgörande färdigheter för att lyckas.

Hjärter i populärkulturen och digitalisering

Hjärtespelets status som en klassiker har befästs inte minst genom dess spridning i digitala format. När Microsoft inkluderade spelet i sitt Windows-operativsystem, från version 3.1 till Windows 7, blev det tillgängligt för miljontals användare världen över. Det är värt att notera att den version som fanns i Windows faktiskt var Black Lady-varianten med spader dam som straffkort, även om den helt enkelt kallades Hearts. Denna sammanblandning av namn är vanlig på många internetspelsajter, vilket har bidragit till att Black Lady-varianten ofta uppfattas som den standardversion av hjärter. Trots detta upprätthåller de flesta regelböcker och experter en tydlig skillnad mellan de olika spelen inom hjärterspelsfamiljen. Spelets enkelhet, taktiska djup och lämplighet för socialt samvaro har säkrat dess plats som ett av de mest älskade och bestående kortspelen genom tiderna.

Vanliga frågor om Hjärter

Vad är målet med kortspelat Hjärter?

Målet med Hjärter är att undvika att samla på sig straffpoäng. I grundspelet får man en minuspoäng för varje hjärterkort man tar hem i ett stick. Spelet går därför ut på att försöka vinna så få stick som möjligt, särskilt de som innehåller hjärter. En ovanlig strategi är att i stället försöka ta alla hjärterkort, vilket kallas för att skjuta månen eller shooting the moon, vilket då ger en stor bonus i form av pluspoäng eller gör att alla andra spelare får straffpoäng. Spelet är alltså ett trick-avoidance-spel, vilket skiljer det från många andra trick-taking-spel där målet är att vinna stick.

Hur många kan spela Hjärter och vilka kort behövs?

Hjärter är designat för att spelas av fyra personer, vilket anses vara det optimala antalet. Spelet kan dock anpassas för mellan tre och sex spelare. Man använder en vanlig fransk-engelsk kortlek med 52 kort. Om man är ett udda antal spelare justeras leken genom att ta bort vissa låga kort, till exempel klöver två för tre spelare, så att alla spelare får exakt lika många kort vid given. Det finns inga trumfar i spelet, och korten rankas från ess som högst ner till två som lägst. Korten delas ut ett i taget, vanligtvis medurs, tills hela leken är utdelad.

Vad är skillnaden mellan Hjärter och Svarta Maria?

Svarta Maria är en populär variant av hjärterspelet. Den största skillnaden är att i Svarta Maria finns det fler straffkort att undvika. Förutom alla hjärterkort ska spelarna även undvika att ta hem spader dam, som ofta är värd extra många straffpoäng. På grund av denna variants popularitet händer det ofta att när folk säger att de spelar Hjärter menar de egentligen Svarta Maria. I USA kallas en liknande variant med spader dam för Black Lady. Både Svarta Maria och Black Lady anses vara tillräckligt distinkta och populära för att kunna betraktas som egna spel inom hjärterspelsfamiljen.

Vad innebär regeln 'shooting the moon'?

Att skjuta månen, eller shooting the moon som det heter på engelska, är en spektakulär manöver i hjärter. Det innebär att en spelare medvetet försöker ta hem samtliga tretton hjärterkort under en och samma giv. Om spelaren lyckas med detta vänds poängräkningen helt. Istället för att få en stor mängd minuspoäng belönas spelaren. I de äldsta reglerna från 1887 fick spelaren då betalt tretton marker från de andra spelarna och bordet. I moderna varianter kan spelaren få ett stort antal pluspoäng, eller så får alla andra spelare straffpoäng. Det är en riskabel strategi som kräver skickligt spel och ofta en stark hand.

När och var uppstod spelet Hjärter?

Spelet Hjärter har sitt dokumenterade ursprung i USA under 1880-talet. En regelbok från 1887, The Standard Hoyle, rapporterade att spelet bara hade spelats där de senaste fem åren och att det troligen var av tyskt ursprung. Författarna beskrev det som ett mycket trevligt och skrattframkallande spel. Spelets anfader kan dock spåras längre tillbaka i historien till det europeiska spelet Reversis, som blev populärt i Spanien omkring 1750. I Reversis fick man straff för att vinna stick och extra straff för vissa hjärterkort. Hjärterspelets grundläggande format med att undvika hjärterkort har förändrats väldigt lite sedan dess tidiga dagar.

Vad är prickhjärter och draghjärter för varianter?

Prickhjärter, som också kallas poänghjärter, är en variant där inte alla hjärterkort är värda lika mycket. Istället ger korten olika antal minuspoäng beroende på deras valör. Till exempel kan ess i hjärter vara värt 14 poäng, kung 13, dam 12, knekt 11 och nummerkorten sin valör. Detta skapar en annan taktisk dynamik där höga hjärter är extra farliga. Draghjärter är däremot en variant speciellt anpassad för två spelare. I den här varianten bildar en del av korten en talong. Under spelets gång får spelarna dra kort från denna talong för att komplettera sina händer, särskilt när de inte kan följa den utspelade färgen. Båda varianterna visar på hjärterspelets mångsidighet och anpassningsbarhet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.