Diplomacy
Diplomacy är ett strategiskt sällskapsspel som skapades av Allan B. Calhamer. Den grova formen av spelet togs fram 1954 och detaljerna utvecklades genom spelprovning fram till 1958. Spelet släpptes kommersiellt i USA 1959 efter att Calhamer själv betalat för ett tryck på 500 spel. Dess huvudkännetecken är förhandlingsfaserna och frånvaron av slumpmässiga element som tärningar. Spelet är utformat för två till sju spelare som styr stormakter i Europa före första världskriget.
Spelets uppbyggnad och idé
Diplomacy utspelar sig i Europa kring år 1901, med en karta som i stort speglar de politiska gränserna strax före första världskrigets utbrott 1914. Spelbrädet är en karta av Europa plus Turkiet, Syrien och Nordafrika, indelad i femtioåtta landområden och nitton havområden. Av dessa innehåller trettiofyra landområden så kallade industriella centra, eller supply centers, som motsvarar viktiga städer eller regioner. Tjugotvå av dessa centra ligger inom de sju stormakternas startområden och kallas hemcentra, medan de återstående tolv är neutrala vid spelets början.
Varje spelare styr en av sju europeiska stormakter och börjar spelet med ett visst antal arméer och flottor placerade på kartan. Endast England och Ryssland avviker från grundmönstret. England börjar med två flottor och en armé, medan Ryssland börjar med två arméer och två flottor, vilket gör Ryssland till den enda spelaren som startar med fler än tre enheter. Målet är att genom erövring ta kontroll över en majoritet av dessa centra. Antalet centra en spelare kontrollerar bestämmer det maximala antalet arméer och flottor de får ha på brädet, vilket skapar en dynamik där alla vinster för en spelare sker på en rivals bekostnad.
Spelets kärna ligger i balansen mellan strategisk planering och social interaktion. Till skillnad från många andra krigsspel finns inga tärningar eller andra slumpmekanismer som påverkar striderna. Istället är varje militär enhet lika stark, och utgången av en konflikt avgörs enbart av hur många stödorder en anfallande och försvarande enhet har fått från andra enheter. En spelare tar kontroll över en provins när antalet stödorder för anfallet överstiger antalet för försvaret. Detta gör att spelet handlar om att förutse motståndarnas drag och framför allt om att bilda och underhålla allianser.
Spelfasen och förhandlingar
En omgång Diplomacy består av två distinkta faser. Den första och kanske viktigaste fasen är förhandlingsperioden. Här lämnar spelarna spelbrädet för att, antingen i grupp eller enskilt, diskutera strategier, ingå hemliga avtal och planera samordnade attacker eller försvar. Denna del av spelet kan vara mycket intensiv, eftersom löften ofta bryts och allianser skiftar från runda till runda. Social interaktion och mellanmänskliga färdigheter utgör en väsentlig del av spelet.
Efter förhandlingsperioden går spelet in i orderfasen. Alla spelare skriver ner sina kommande drag för arméer och flottor i hemlighet på ett papper. Dessa order avslöjas och verkställs sedan samtidigt. Eftersom ingen vet exakt vad de andra spelarna har planerat förrän ordern läses upp, blir varje runda en spännande avslöjande där tidigare avtal kan brytas genom ett svepande dubbelspel. Denna mekanik efterliknar den osäkerhet och misstro som ofta präglar internationell diplomati. Ett spelår består av två säsonger, vår och höst, och balanseringen av enheter mot antalet kontrollerade centra sker efter varje år.
Historik och utveckling
Allan Calhamer fick idén till Diplomacy under sina studier i nittonhundratalseuropeisk historia vid Harvard University under professorn Sidney B. Fay, samt från politisk geografi. Han lät sig också inspireras av kortspelet Hearts, där han observerade att spelare hade en fördel när de gick samman mot ledaren, och av spelet schack, som inspirerade honom att använda ett begränsat antal rutor och pjäser. Den grova formen av Diplomacy skapades 1954, och dess detaljer utvecklades genom speltester fram till en reviderad karta och regelverk 1958. Efter att ha blivit avvisad av större företag betalade Calhamer för ett tryck på 500 exemplar av den versionen 1959. Det första exemplaret av denna första upplaga såldes av Calhamers dödsbo på auktion 2017. Sedan dess har spelet publicerats av flera företag, först av Games Research 1961, sedan i en reviderad regelbok 1971, av Avalon Hill 1976, av Hasbros Avalon Hill-division 1999 och av Wizards of the Coast 2008 i USA. Spelet har också licensierats till andra brädspelsföretag för versioner sålda i andra länder, som Parker Brothers och Waddingtons Games. Diplomacy var det första kommersiellt publicerade spelet som blev populärt att spela per post, och det var också det första som genererade en aktiv hobbyrörelse med amatörtidskrifter, så kallade fanzines, en utveckling som tidigare endast setts inom science fiction, fantasy och seriefandom. Med internetets framväxt blev spelet även brett spritt via e-post sedan slutet av 1980-talet och på webbplatser, där datorer eller mänskliga spelledare kan döma av dragen.
Kartan och historisk noggrannhet
Kartan i Diplomacy är i kontinentskala och visar de fyrtiotvå landområden som är fördelade mellan de sju stormakterna. De övriga fjorton landområdena är neutrala vid spelets start. De landområden inom stormakterna som innehåller industriella centra är vanligtvis namngivna efter en större stad, som London och Moskva, medan andra områden inom stormakterna är namngivna efter en region, som Böhmen och Apulien. Neutrala landområden är vanligtvis namngivna efter länder, som Serbien och Belgien.
Spelets historiska noggrannhet är en blandning. Även om spelet börjar 1901, reflekterar kartan generellt de politiska gränserna från 1914. Bosnien är redan annekterat av Österrike-Ungern, och Balkan visar resultaten av krigen 1912 och 1913 i regionen. Å andra sidan visas Montenegro som en del av Österrike-Ungern. Nordafrika och Tunis börjar spelet som neutrala, trots att dessa regioner var en del av det franska kolonialväldet 1914. Finland och Syrien är båda delar av stormakter i spelet, vilket stämmer med att Finland tillhörde Ryska imperiet och Syrien tillhörde Osmanska riket 1914.
Turneringsspel och svenska framgångar
Sedan 1970-talet har det arrangerats tävlingar i Diplomacy, både ansikte mot ansikte och online. Sverige har haft en framträdande roll i den internationella turneringsvärlden. Christian Dreyer blev världsmästare 1999. Ytterligare svenska spelare har placerat sig högt vid flera tillfällen, med Leif Bergman som tvåa 1996 och 1999 samt europamästare år 2000, Roger Edblom som tvåa 1997 och Björn von Knorring som trea 1996. I juli 2017 fanns elva svenskar bland de 100 högst rankade spelarna i världen, vilket visar på en stark nationell tradition och ett aktivt spelargemenskap. Tävlingar arrangeras internationellt både för singelspelare och lag.
Jämförelse med andra krigsspel och unika drag
Diplomacy skiljer sig markant från de flesta traditionella krigsspel på flera sätt. För det första saknas turordning. Alla spelare gör sina drag samtidigt efter en förhandlingsperiod, vilket eliminerar fördelen att agera sist. För det andra är de sociala färdigheterna och förmågan att läsa av och påverka andra människor minst lika viktiga som den rent militära strategin. Reglerna för strid är strategiska och abstrakta, inte taktiska eller realistiska, eftersom spelet är en diplomatisk simulering och inte en militär en.
Stridsupplösningen innehåller inga slumpmässiga element. Varje militär enhet har samma styrka. Spelets design gör det särskilt lämpat för post- och onlinespel, något som bidragit till dess långa livslängd och aktiva hobbykultur. Internet Diplomacy är ett av de få tidiga brädspelen som fortfarande spelas aktivt på webben. Dessutom är spelplanen i kontinentskala, vilket fokuserar spelet på stor strategi och alliansbyggande snarare än på enskilda slagfält.
Spelets arv och kulturell betydelse
Diplomacy har fått en kultstatus inom brädspelsvärlden och har lockat spelare från många olika bakgrunder. En av de mest kända personer som spelat spelet är John F. Kennedy. Spelets kombination av strategi, psykologi och social dynamik har gjort det till ett favoritspel för dem som uppskattar djup och interpersonell utmaning framför enkla lösningar eller tur. Spelet har gett upphov till en omfattande hobbykultur med fanzines, onlineforum och årliga konvent. Dess inflytande kan ses i många moderna spel som betonar förhandling och samarbete. Det svenska företaget Paradox Interactive har släppt en datorversion av spelet. Trots sin ålder förblir Diplomacy relevant, eftersom dess kärnmekaniker handlar om mänskligt beteende och strategiskt tänkande, aspekter som inte förändras med tiden.
Vanliga frågor om Diplomacy
Vad är det speciella med spelet Diplomacy?
Diplomacy skiljer sig från de flesta brädspel genom att det saknar slumpmässiga element som tärningar eller kortdrag. En viktig del av spelet är de förhandlingsfaser där spelarna mycket tid lägger på att bilda och bryta allianser med varandra. Alla spelare skriver ner sina drag i hemlighet efter förhandlingen och sedan avslöjas och utförs alla drag samtidigt. Spelet var också det första kommersiellt publicerade spelet som spelades brevvägs och som genererade en aktiv hobbyrörelse med amatörfanzines.
Hur många kan spela Diplomacy?
Diplomacy är designat för att spelas av sju spelare, vilka var och en styr en av de stora europeiska stormakterna. Spelet kan dock spelas med så få som två spelare, där varje spelare då kontrollerar flera makter. De sju stormakterna är Österrike-Ungern, England, Frankrike, Tyskland, Italien, Ryssland och Turkiet. Vid start har alla spelare utom Storbritannien och Ryssland två arméer och en flotta, medan Storbritannien har två flottor och en armé och Ryssland har två arméer och två flottor.
Hur vinner man i Diplomacy?
För att vinna Diplomacy måste en spelare kontrollera en majoritet av de strategiska städerna och provinserna som är markerade som 'supply centers' på kartan. Dessa försörjningscentra tillåter den spelare som kontrollerar dem att producera fler militära enheter. Spelaren tar kontroll över en provins när antalet provinser som ges order för att stödja den anfallande provinsen överstiger antalet som stödjer den försvarande provinsen. Spelet är ett nollsummespel där alla vinster i resurser kommer på bekostnad av en rival.
Finns det turneringar i Diplomacy?
Konkurrenskraftiga ansikte-mot-ansikte turneringar i Diplomacy har hållits sedan 1970-talet. Internationellt anordnas flera olika tävlingar såväl för singelspelare som i lag. Sverige har haft framgångar i dessa turneringar, inklusive en VM-titel vunnen av Christian Dreyer 1999. Andra svenska placeringar inkluderar tre andraplatser och en tredjeplats. År 2000 kunde Leif Bergman titulera sig europeisk mästare. I juli 2017 fanns elva svenskar bland de 100 högst rankade i världen.
Kan man spela Diplomacy online?
Diplomacy spelas även på internet, där spelet döms av en dator eller en mänsklig speltledare. Spelande av Diplomacy via e-post har varit utbrett sedan slutet av 1980-talet. Diplomacy är ett av de få tidiga brädspelen som fortfarande spelas på webben. Den datoriserade versionen av spelet har släppts av det svenska företaget Paradox Interactive. Spelet var det första kommersiellt publicerade spelet att spelas brevvägs, och denna tradition har fortsatt i digital form.
Vilka företag har publicerat Diplomacy?
Diplomacy har publicerats i USA av Games Research, Avalon Hill och Hasbro. Namnet är för närvarande ett registrerat varumärke för Hasbros Avalon Hill-division. Spelet har också licensierats till olika företag för publicering i andra länder. Bland dessa finns Parker Brothers, Waddingtons Games, Gibsons Games och Asmodée Editions. Den senaste amerikanska versionen släpptes av Wizards of the Coast 2008. Den första kopian från den första upplagan såldes på auktion av Calhamers dödsbo 2017.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.



