Sif Ruud

Uppväxt och tidiga år

Sif Ruud föddes i Stockholm 1916. Hennes far avled innan hon föddes, och hon växte upp med sin mor och en äldre syster på Kungsholmen. När hon var sex år gammal gifte modern om sig, och familjen flyttade till Skogstorp utanför Eskilstuna. Styvfadern var ingenjör, men familjen fick leva under knappa omständigheter efter ekonomiska förluster. Efter fyra år återvände Sif Ruud och hennes mor till Stockholm. Vid 17 års ålder bestämde hon sig för att bli skådespelare. Hon blev elev hos scenpedagogen Karin Alexandersson samtidigt som hon försörjde sig med kontorsarbete. Hösten 1934 blev hon antagen till Dramatens elevskola, där hon hade Gunn Wållgren som klasskamrat och Hilda Borgström som lärare.

Karriär på teaterscenen

Efter examen 1937 blev Sif Ruud anställd vid Helsingborgs stadsteater av teaterchefen Rudolf Wendbladh. Under teaterns sommarstängning arbetade hon på Fredriksdalsteatern i Helsingborg eller Hippodromen i Malmö. Hon lämnade Helsingborg 1940 och flyttade tillbaka till Stockholm, där hon blev anställd av Per-Axel Branner, konstnärlig ledare på Nya Teatern. Där stannade hon hela 1940-talet och medverkade i pjäser av bland andra Maxwell Anderson, August Strindberg och Anton Tjechov. Förutom arbetet på Nya Teatern var hon även fältartist, deltog i Dramatikerstudion och medverkade i friluftsteatern i Tantolunden.

I slutet av 1940-talet medverkade hon under fyra somrar i Kar de Mumma-revyn på Blancheteatern och turnerade under höstarna med Riksteatern. 1953 blev hon anställd vid Dramaten, där hon debuterade i Alf Sjöbergs uppsättning av Romeo och Julia i rollen som amman. På Dramaten arbetade hon med regissörer som Olof Molander i Djuna Barnes' Växelsången, Alf Sjöberg i Tolstojs Mörkrets makt, Per-Axel Branner i Tjechovs Onkel Vanja och Bengt Ekerot i Forssells Kröningen. En annan minnesvärd roll var som den högfärdiga Lady Bracknell i Mimi Pollaks uppsättning av Oscar Wildes Mister Ernest.

Hösten 1969 medverkade hon i Neil Simons Plaza Svit mot Gunnar Björnstrand på Vasateatern, en pjäs som spelades i ett års tid. Hon var kvar på Vasan även följande år och spelade mot Maj-Britt Nilsson i 40 karat. På Maximteatern spelade hon och Birgitta Andersson de två systrarna Brewster i Arsenik och gamla spetsar från hösten 1983 till våren 1985. Hon återvände senare till Dramaten för roller som Karna, mamma till tre döttrar, i Agneta Pleijels Sommarkvällar på jorden 1985. Hennes sista roll på Dramaten var 2001 i pjäsen Påklädaren, där hon spelade tillsammans med Sven Lindberg som Det gamla paret.

Film och television

Under 1950-talet medverkade Sif Ruud i en stor mängd svenska filmer. Hon var med i 11 av de filmer som hade svensk premiär 1956, ofta i mindre roller. Hon var en regelbunden deltagare i TV-teatern från dess start. 1961 medverkade hon i Bengt Lagerkvists TV-film Gäst hos verkligheten. När Lagerkvist 1965 spelade in Strindbergs Hemsöborna fick hon rollen som Madam Flod, en prestation som fick beröm.

1968 medverkade hon i Alf Sjöbergs uppsättning av Strindbergs Fadren som amman, en roll hon även spelade när pjäsen gjordes som biograffilm. I början av 1980-talet återvände hon till TV-teatern där Bo Widerberg var regissör. Hon medverkade också i TV-filmen Oldsmobile, som spelades in vid Mexikanska golfen. Rollen som Karna i Sommarkvällar på jorden spelades också in som biograffilm av Gunnel Lindblom, där Sif Ruud återigen medverkade.

Radioteater och pedagogik

Herbert Grevenius, chef för Radioteatern 1950–1957, gav Sif Ruud stora roller i olika radiopjäser. Hennes arbete inom radio blev en viktig del av hennes karriär. Redan under tiden i Helsingborg hade hon börjat ge teaterlektioner. 1951 anställdes hon på Dramaten som lärare i talteknik, ett arbete som visade på hennes tidiga engagemang som teaterpedagog. Denna sida av hennes gärning kulminerade år 2000 när hon tilldelades professors namn för sina karaktärsroller fyllda av medkänsla och kraft. Hennes pedagogiska insatser parallellt med hennes aktiva skådespelarkarriär gjorde henne till en respekterad gestalt inom svensk teater.

Priser och utmärkelser

Sif Ruud mottog ett flertal prestigefyllda priser under sin långa karriär, vilket speglar både bredden och kvaliteten i hennes arbete. 1958 fick hon Svenska Teaterförbundets guldmedalj. 1962 tilldelades hon Gösta Ekman-stipendiet och 1964 O'Neill-stipendiet. 1979 vann hon en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll för sin insats i filmen En vandring i solen. 1986 mottog hon medaljen Litteris et Artibus. 1995 tilldelades hon en ny Guldbagge, denna gång för bästa kvinnliga biroll för sina roller i Pensionat Oskar och Stora och små män. 1996 fick hon Svenska Akademiens teaterpris och 1998 Svenska teaterkritikers förenings hederspris. Som redan nämnts tilldelades hon professors namn år 2000. Denna formella erkänsla kom sent i karriären och bekräftade hennes status som en auktoritet inom sitt fält.

Privatliv och eftermäle

Sif Ruud gifte sig med manusförfattaren Sune Bergström och fick sitt första barn 1944. Paret skilde sig senare. 1954 gifte hon om sig med Per-Olof Fallde och fick en dotter samma år. Hon avled 2011 och är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm. Hennes liv och karriär dokumenterades i boken Sif Ruud. Ett liv, som hon skrev tillsammans med Elisabeth Sörenson 1988. Boken utgör en personlig skildring av hennes erfarenheter inom teatern och film. Det hon blivit ihågkommen för lever vidare inte bara genom hennes omfattande film och teaterverk, utan också genom de generationer av skådespelare som påverkats av hennes pedagogiska arbete.

Vanliga frågor om Sif Ruud

Vilka var några av Sif Ruuds mest kända teaterroller?

På Dramaten debuterade Sif Ruud 1953 som amman i Alf Sjöbergs uppsättning av Romeo och Julia. En annan betydande roll var som Lady Bracknell i Mimi Pollaks uppsättning av Oscar Wildes Mister Ernest. Hon spelade också Karna i Agneta Pleijels Sommarkvällar på jorden på Dramaten 1985. Hennes sista roll på nationalscenen var som Det gamla paret i pjäsen Påklädaren år 2001.

I vilka filmer och TV-serier medverkade Sif Ruud?

Sif Ruud medverkade i ett stort antal svenska filmer under 1950-talet. Hon spelade Madam Flod i Bengt Lagerkvists TV-serie Hemsöborna från 1965. Hon medverkade även i Alf Sjöbergs filmversion av Strindbergs Fadren från 1969. Ytterligare TV-framträdanden inkluderar Bo Widerbergs produktioner för TV-teatern i början av 1980-talet.

Vilka priser och utmärkelser fick Sif Ruud?

Sif Ruud tilldelades Svenska Teaterförbundets guldmedalj år 1958. Hon vann Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll 1979 för En vandring i solen och för bästa kvinnliga biroll 1995. År 1986 mottog hon medaljen Litteris et Artibus. År 2000 fick hon professors namn för sina karaktärsroller.

Vad gjorde Sif Ruud förutom att skådespela?

Förutom sin skådespelarkarriär var Sif Ruud en betydande teaterpedagog. Hon anställdes på Dramaten 1951 som lärare i talteknik. Hon utbildade många svenska skådespelare vid Dramatens elevskola mellan 1951 och 1964. Hon var också gruppledare med löjtnants rang som fältartist under andra världskriget.

Vad var Sif Ruuds familjeförhållanden?

Sif Ruud var dotter till aktuarie Einar Ruud och Inez Engström. Hennes far avled 1915, innan hon föddes. Hon gifte sig första gången med manusförfattaren Sune Bergström och fick sitt första barn 1944. År 1954 gifte hon om sig med Per-Olof Fallde och fick en dotter samma år.

Källor och vidare läsning

• Sif Ruud (Wikipedia sv)
• svd.se (svd.se)
• gp.se (gp.se)
• dramaten.se (dramaten.se)
• arkivet.dn.se (arkivet.dn.se)

Granskad av redaktionen på Nyfiken På. Senast uppdaterad 2026-10-24.