Sean Connery

Uppväxt och tidiga år

Sean Connery föddes på Royal Maternity Hospital i Edinburgh och växte upp i kvarteret Fountainbridge. Hans mor Euphemia McBain McLean var städerska och hans far Joseph Connery var fabriksarbetare och lastbilschaufför. Familjen hade både skotskt och irländskt ursprung. Connery hade en yngre bror vid namn Neil. Som barn var han liten till växten, men runt tolv års ålder växte han snabbt och nådde sin fulla längd på 188 centimeter som artonåring. Under tonåren fick han smeknamnet Big Tam.

Connerys första jobb var som mjölkbud i Edinburgh. Som sextonåring tog han värvning i den brittiska flottan, där han tjänstgjorde som luftvärnsskytt och matros på hangarfartyget HMS Formidable. Han blev utskriven som nittonåring på grund av ett duodenalsår, ett magsår som drabbat flera män i hans släkt. Under sin tid i flottan skaffade han två tatueringar, en med texten Mum and Dad och en med texten Scotland Forever. Efter militärtjänsten återvände han till Edinburgh och arbetade som lastbilschaufför, livvakt på ett utomhusbad, fabriksarbetare, modell på Edinburgh College of Art och kistpolerare. Han hade också börjat med kroppsbyggning och tävlade i Mr. Universum, där han enligt flera källor hamnade på tredje plats i ungdomsklassen 1953. Han blev dock avskräckt från att fortsätta tävla när han insåg att amerikanska tävlande ofta vann enbart på grund av större muskelmassa.

Teaterdebut och fotbollscrossroad

Connery var en aktiv fotbollsspelare i laget Bonnyrigg Rose. Hans väg mot skådespeleri började 1951 när han hjälpte till bakom kulisserna på King's Theatre i Edinburgh för att dryga ut kassan. Genom motståndare i en kroppsbyggartävling fick han höra om provspelningar för musikalen South Pacific. Han fick en mindre roll i kören och medverkade i turnéproduktionen 1952–1953. Under turnén fick han större och större roller och blev till slut inhoppare för två huvudroller. När musikalen återkom 1953 hade Connery en av huvudrollerna.

Det var under denna turné som hans liv kunde ha tagit en annan riktning. Han blev utsedd för att provspela för East Fife FC, och på en match var Matt Busby, tränaren för Manchester United, närvarande. Busby erbjöd Connery en plats i laget. Connery, som då var 23 år och precis blivit intresserad av teater, avböjde erbjudandet trots att han var frestad. Han resonerade att en fotbollsspelare ofta är över sin kul vid 30 års ålder och att ett skådespelarliv kunde vara ett smartare val. Under musikalturnén i Edinburgh hamnade han i konflikt med det lokala Valdor-gänget när han hindrade dem från att stjäla hans jacka. En kväll ska han ha blivit förföljd av sex gängmedlemmar, varpå Connery lyfte upp två av dem och slog ihop deras huvuden. Händelsen gav honom ett rykte som en tuff man och gänget lämnade honom i fred därefter.

Väg till London och första filmroller

När South Pacific återuppstod i Manchester under julen 1954 träffade Connery skådespelaren Michael Caine på en efterfest, en vänskap som skulle bli livslång. Han träffade också skådespelaren Robert Henderson, som blev en mentor. Henderson inspirerade honom att satsa på teatern, lånade ut pjäser av Henrik Ibsen till honom och uppmuntrade honom att ta retoriklektioner. Henderson ordnade även roller åt honom i London.

Connerys första filmroll var som statist i filmen Blixtrande kär från 1954, där han syntes bredvid Errol Flynn och Anna Neagle. Troft betalda skådespelaruppdrag hade han svårt att få ekonomin att gå ihop och tvingades under en period vara barnvakt åt journalisten Peter Noble och skådespelaren Marianne Stone. I deras hem träffade han Hollywoodskådespelaren Shelley Winters, som tillbringade många pubkvällar med Connery och hans bror. Genom Henderson fick han en roll i en uppsättning av Åklagarens vittne, där han tjänade 6 pund i veckan och stiftade bekantskap med den skotske skådespelaren Ian Bannen. Han fick också en roll i en uppsättning av Backanterna i Oxford. Det var under sin tid i Oxford som han upptäcktes av den kanadensiske regissören Alvin Rakoff, som gav honom flera roller i TV-filmen The Condemned 1956.

Genombrottet som James Bond

Sean Connery fick sitt stora genombrott med rollen som den brittiske hemliga agenten James Bond i filmen Agent 007 med rätt att döda 1962. Han var från början tveksam till att binda sig till en filmserie, men insåg samtidigt att en framgångsrik serie kunde ge hans karriär stora fördelar. Valet av Connery till stor del tack vare Dana Broccoli, hustru till producenten Albert R. Broccoli, som övertalade sin make om att Connery var rätt man för rollen. Författaren Ian Fleming, som skapat Bond-böckerna, var initialt tveksam till castingen och uttryckte att han letat efter en kommendör Bond och inte en övervuxen stuntman. Connery kom dock att definiera rollen för en hel generation. Han spelade Bond i sju filmer totalt: Agent 007 med rätt att döda (1962), From Russia with Love (1963), Goldfinger (1964), Thunderball (1965), You Only Live Twice (1967), Diamonds Are Forever (1971) och slutligen Never Say Never Again (1983). Efter sitt genombrott utvecklade Connery med tiden en svår och nästintill hatisk inställning mot Bond-karaktären. Han gjorde sedan en bred rad olika roller för att distansera sig från den image som rollen gav honom.

Karriär bortom Bond

För att bryta sin Bond-image valde Connery att samarbeta med några av filmvärldens mest respekterade regissörer. Han medverkade i Alfred Hitchcocks psykologiska thriller Marnie 1964 och i Sidney Lumets fängelsedrama Kullen 1965. Han arbetade åter med Lumet i filmerna Övergreppet 1973 och Mordet på Orientexpressen 1974. Bland hans många andra betydande filmer märks Mannen som ville bli kung (1975) i regi av John Huston, Robin Hood, äventyrens man (1976), krigsdramat En bro för mycket (1977), fantasykomedin Time Bandits (1981), medeltidsmysteriet Rosens namn (1986), fantasyactionfilmen Highlander (1986), gangsterfilmen De omutbara (1987), äventyrsfilmen Indiana Jones och det sista korståget (1989), spionthrillern Jakten på Röd Oktober (1990), actionfilmen The Rock (1996) och dramafilmen Vem är Forrester? (2000). För sin roll som den erfarna polisen Jim Malone i De omutbara belönades Connery med en Oscar för bästa manliga biroll och en Golden Globe. Samma år, 1987, vann han också en BAFTA för bästa manliga huvudroll för sin insats som William av Baskerville i Rosens namn. Han fick ytterligare erkännande som producent av teaterpjäsen Art, som vann en Tony Award 1998.

Senare år och arv

Efter att ha tackat nej till flera stora roller i slutet av 1990-talet blev hans sista större filmroll i The League 2003, varefter han pensionerade sig från skådespelandet. Han gjorde en sista röstroll i den animerade filmen Sir Billi 2012. Under sin karriär mottog Connery många hedersbetygelser. Han tilldelades Cecil B. DeMille Award 1987, BAFTA Fellowship 1998 och Kennedy Center Honors 1999. I Frankrike utnämndes han till Commander of the Order of Arts and Letters. År 2000 adlades han av drottning Elizabeth II för sina insatser inom dramakonsten i samband med nyårshedersbetygelserna. Sean Connery avled den 31 oktober 2020 i Lyford Cay på New Providence Island i Bahamas, 90 år gammal. Han lämnade efter sig ett filmiskt arv som sträcker sig långt bortom ikonrollen som James Bond, med en mångsidig karriär som omfattade allt från teatraliska dramatiker till actionhjältar och karaktärsroller i samarbete med några av filmhistoriens främsta regissörer.

Vanliga frågor om Sean Connery

Vilken var Sean Connerys första filmroll?

Sean Connerys första filmroll var en statistroll i filmen Blixtrande kär från 1954, där han syntes bredvid Errol Flynn och Anna Neagle. Hans första talroll i en film kom 1957 i Utan återvändo, där han spelade gangstern Spike som hade talsvårigheter. Samma år fick han också en av huvudrollerna i BBC-filmen Requiem for a Heavyweight efter att ha ersatt Jack Palance. Dessa tidiga roller var viktiga steg i hans skådespelarbana.

Hur många gånger spelade Sean Connery James Bond?

Sean Connery spelade James Bond sju gånger mellan 1962 och 1983. Hans första Bond-film var Agent 007 med rätt att döda från 1962. Han fortsatte sedan i From Russia with Love, Goldfinger, Thunderball, You Only Live Twice och Diamonds Are Forever. Hans sista framträdande i rollen var i den icke-Eon-producerade filmen Never Say Never Again 1983. Efter detta hade han en svår och nästintill hatisk inställning mot karaktären.

För vilken film vann Sean Connery en Oscar?

Sean Connery vann en Oscar för bästa manliga biroll för sin insats i filmen De omutbara från 1987. I filmen spelade han den erfarna polisen Jim Malone. För samma roll belönades han också med en Golden Globe. Denna Oscar gjorde Connery till den första skotske skådespelaren att vinna en stor Oscar. Samma år vann han också en BAFTA för sin huvudroll i Rosens namn.

Vad gjorde Sean Connery innan han blev skådespelare?

Innan han blev skådespelare hade Sean Connery många olika jobb. Hans första jobb var som mjölkbud i Edinburgh. Efter en tid i den brittiska flottan, från vilken han blev utskriven på medicinska skäl, arbetade han som lastbilschaufför, livvakt på ett utomhusbad, fabriksarbetare, modell på Edinburgh College of Art och kistpolerare. Han var också en aktiv kroppsbyggare och tävlade i Mr. Universum, där han hamnade på tredje plats i ungdomsklassen.

Varför tackade Sean Connery nej till att spela fotboll professionellt?

Sean Connery tackade nej till ett erbjudande om att spela fotboll professionellt för Manchester United, som kom från tränaren Matt Busby. Han var då 23 år gammal och hade precis blivit intresserad av teater. Connery resonerade att en fotbollsspelare är över kullen vid 30 års ålder och valde därför att satsa på en skådespelarkarriär istället. Han har senare beskrivit detta som ett av sina smartaste drag.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.