Antarktis

Etymologi och namn

Namnet Antarktis härstammar från det grekiska ordet antarktiké, som betyder motsatsen till norr eller Arktis. Den grekiske filosofen Aristoteles skrev om en antarktisk region redan omkring 350 f.Kr. Namnet användes av den grekiske kartografen Marinus från Tyros på 100-talet e.Kr. och senare av romerska författare som Gaius Julius Hyginus och Apuleius, som använde den latinska termen polus antarcticus. Namnet spreds vidare till fornfranskan och medelengelskan. Det första formella omnämnandet av kontinenten som Antarktis tillskrivs den skotske kartografen John George Bartholomew på 1890-talet. I svenskan har namnet Antarktis funnits i geografisk betydelse sedan 1837. Idén om ett stort södra land, Terra Australis, hade funnits som ett intellektuellt koncept sedan antiken och användes på kartor fram till 1800-talet innan kontinenten faktiskt upptäcktes.

Kontinentens geologiska historia

Jordens kontinenter har rört sig över tid genom plattektonik. För ungefär 450 miljoner år sedan låg den berggrund som idag utgör Antarktis vid ekvatorn. För cirka 200 miljoner år sedan fogades den antarktiska plattan samman med Sydamerika, Afrika, Indien och Australien och bildade den södra superkontinenten Gondwana, som var en del av den större Pangaea. Då var Antarktis en varm och tropisk kontinent med rik växtlighet och djurarter inklusive dinosaurier. För ungefär 180 miljoner år sedan började Antarktis och Afrika att brytas isär, och ett hav bildades mellan dem. Indien bröt sig loss för 125 miljoner år sedan och Australien och Nya Zeeland följde för 100 miljoner år sedan. När Australien brutit sig loss hade Antarktis redan börjat driva mot sin nuvarande position över Sydpolen.

Upptäcktshistoria

Teorin om ett stort södra land, Terra Australis, fanns på europeiska kartor från medeltiden. Den brittiske upptäcktsresanden James Cook försökte nå detta land 1773 men hindrades av tjock packis. År 1820 skymtade den brittiske sjömannen Edward Bransfield ett is- och snötäckt land som han kallade Trinity Land, vilket antas vara den nordliga spetsen av Antarktiska halvön. Samma år utforskade den ryske expeditionen ledd av Fabian von Bellingshausen området och upptäckte flera öar och hav, däribland Bellingshausenhavet. Den amerikanske kaptenen Nathaniel Brown Palmer upptäckte Antarktiska halvön 1820–1822 och blev en av de första amerikanerna att se den. Den första kända landstigningen på kontinenten gjordes av en amerikansk säljägare 1821. Under 1830-talet skickade flera länder ut expeditioner. Den brittiske upptäcktsresanden James Clark Ross namngav Rosshavet och utforskade Victoria Land samt upptäckte de två vulkanerna Mount Terror och Mount Erebus på Rossön. Den första bekräftade landstigningen gjordes av ett norskt team 1895. Den geografiska Sydpolen nåddes först 1911 av den norske upptäcktsresanden Roald Amundsen.

Geografi och topografi

Antarktis är den femte största kontinenten med en area på cirka 14,2 miljoner kvadratkilometer, vilket är ungefär 40 procent större än Europa. Kontinenten ligger nästan helt inom den södra polcirkeln och omges av den Antarktiska oceanen, som definieras som allt hav söder om 60:e sydliga breddgraden. Den närmaste punkten på en annan kontinent är Kap Horn i Sydamerika, ungefär 1000 kilometer från Antarktiska halvön. De Transantarktiska bergen sträcker sig över kontinenten och delar den i en mindre Västantarktis och en större Östantarktis. Den högsta bergstoppen är Mount Vinson på 4897 meter. Kustlinjen är nästan 18 000 kilometer lång. Stora delar av kusten består av flytande shelfis eller isväggar. Kontinenten har flera hav som randhav, inklusive Weddellhavet, Rosshavet, Amundsenhavet, Bellingshausenhavet och Scotiahavet. Stora landområden inkluderar Antarktiska halvön, Dronning Maud Land, Marie Byrd Land och Wilkes Land.

Antarktis är nästan helt täckt av den antarktiska inlandsisen, som i genomsnitt är 1,9 kilometer tjock. Isen innehåller omkring 90 procent av världens is och 60 till 70 procent av världens sötvattenreserver. Endast cirka 2 procent av yan, främst i kustområden eller bergskedjor som sticker upp, är isfri. Stora isberg bryts regelbundet loss från shelfisarna, som Ross shelfis och Filchner-Rønnes shelfis, och kan flyta långt ut i havet. Ett isberg siktades så långt norrut som vid 26 grader 30 minuter sydlig bredd i Sydatlanten 1894. Kontinenten har även flera subglaciala sjöar, varav den största är Lake Vostok, som ligger under den ryska forskningsstationen med samma namn.

Klimat och väderförhållanden

Antarktis är den kallaste, torraste och blåsigaste kontinenten. I kontinentens inre är medeltemperaturen cirka minus 55 grader Celsius. Vid kusterna ligger vinterns medeltemperatur (juni) runt minus 18 grader, medan den under sommaren (januari) kan vara något över noll. Den lägsta temperaturen som någonsin uppmätts på jorden är minus 89,2 grader Celsius, registrerad vid den sovjetiska stationen Vostok den 21 juli 1983. Ett ännu lägre värde på minus 94,7 grader uppmättes med satellit vid Valkyriedomen i Dronning Maud Land i december 2013. Nederbörden är mycket låg, särskilt inlandet, där den årliga nederbörd i genomsnitt är cirka 40 millimeter, vilket klassificerar området som en polär öken. Vid kusterna är nederbörden högre, ofta över 200 millimeter per år. Antarktis är också extremt blåsigt. Vid den franska stationen Dumont d’Urville mättes i juli 1972 en vindhastighet på 327 kilometer i timmen, vilket motsvarar 91 meter per sekund. Klimatet är kallare än på motsvarande breddgrader på norra halvklotet.

Djur- och växtliv

På grund av det extrema klimatet är det inhemska växtlivet på Antarktis mycket begränsat och består huvudsakligen av lavar och mossa som förekommer på isfria områden. Djurlivet är rikare i de kustnära haven och på själva kusterna. Inhemska djurarter inkluderar olika pingviner, sälar och havsfåglar. I haven finns ett rikt liv med krill som en viktig bas i näringskedjan. Mindre organismer som kvalster, rundmaskar och björndjur (tardigrader) finns också på kontinenten. Det finns inga landlevande ryggradsdjur som är permanenta invånare. Allt liv är anpassat till de kalla förhållandena och är ofta beroende av havet för näring.

Mänsklig närvaro och styre

Antarktis har ingen permanent bosatt befolkning. Under sommarperioden vistas dock cirka 5000 personer på de olika forskningsstationerna som drivs av olika länder. Under vintern sjunker antalet till omkring 1000. Kontinenten styrs inte av en enda nation utan genom det internationella Antarktisfördraget som undertecknades 1959. Fördraget, som har 29 signatärer, förbjuder militär verksamhet, gruvdrift, kärnvapenexplosioner och kärnavfall på kontinenten. Forskning, turism och fiske är de huvudsakliga mänskliga aktiviteterna. Turismen har ökat, och forskningen fokuserar på områden som klimatförändringar, glaciologi och astronomi. Trots kontinentens avlägsenhet påverkar mänsklig aktivitet den genom föroreningar, ozonhålets bildande och klimatförändringar. Smältningen av den västra antarktiska inlandsisen är en stor oro för framtida havsnivåhöjningar.

Vanliga frågor om Antarktis

Var ligger Antarktis?

Antarktis är världens sydligaste kontinent och ligger nästan helt inom den södra polcirkeln. Kontinenten omges av den Antarktiska oceanen, som definieras som allt hav söder om 60:e sydliga breddgraden. Den närmaste punkten på en annan kontinent är Kap Horn i Sydamerika, som ligger ungefär 1000 kilometer norr om Antarktiska halvön. Kontinenten är asymmetriskt placerad runt den geografiska Sydpolen. Den är den enda kontinenten som saknar bofast mänsklig befolkning.

Vilket klimat har Antarktis?

Antarktis har det kallaste, torraste och blåsigaste klimatet av alla kontinenter. I kontinentens inre är medeltemperaturen cirka minus 55 grader Celsius. Den lägsta temperaturen som uppmätts är minus 89,2 grader vid stationen Vostok, och ett satellituppmätt rekord på minus 94,7 grader finns. Nederbörden är mycket låg, särskilt inlandet där det bara faller cirka 40 millimeter per år, vilket gör det till en polär öken. Vindarna kan vara extremt kraftiga, med hastigheter uppmätta till över 300 kilometer i timmen. Vid kusterna är förhållandena något mildare, med sommartemperaturer som ibland kan nå över nollgraden.

Vilka djur lever på Antarktis?

Det inhemska djurlivet på själva kontinenten är begränsat på grund av det extrema klimatet, men i de omgivande haven och längs kusterna finns ett rikt liv. Vanliga djur inkluderar olika arter av pingviner, som är flygfåglar anpassade till det kalla livet, och flera arter sälar. Havsfåglar är också vanliga. En viktig bas i det marina ekosystemet är krill. På land finns mikroskopiska organismer som kvalster, rundmaskar och björndjur (tardigrader). Det finns inga landlevande ryggradsdjur som är permanenta invånare på kontinenten.

När och av vem upptäcktes Antarktis?

Idén om ett stort södra land, Terra Australis, fanns länge. Den första dokumenterade skymten av Antarktis fastland tillskrivs ofta den brittiske sjömannen Edward Bransfield 1820, som såg ett isigt land han kallade Trinity Land. Samma år utforskade den ryske Fabian von Bellingshausen området. Den amerikanske kaptenen Nathaniel Brown Palmer upptäckte Antarktiska halvön 1820–1822. Den första kända landstigningen gjordes av en amerikansk säljägare 1821. Den första bekräftade landstigningen gjordes av ett norskt team 1895. Den geografiska Sydpolen nåddes först 1911 av den norske upptäcktsresanden Roald Amundsen.

Vem styr Antarktis?

Antarktis styrs inte av något enskilt land. Istället regleras aktiviteter på kontinenten genom det internationella Antarktisfördraget från 1959, som har 29 signatärländer. Fördraget förbjuder militär verksamhet, gruvdrift, kärnvapenexplosioner och deponering av kärnavfall. Det främjar fredlig vetenskaplig forskning och samarbete. Forskning, turism och fiske är de huvudsakliga mänskliga aktiviteterna. Under sommaren bor cirka 5000 forskare och stödpersonal på olika nationella forskningsstationer, ett antal som sjunker till cirka 1000 under vintern.

Vad är Antarktisfördraget?

Antarktisfördraget är ett internationellt avtal som undertecknades 1959 och som reglerar kontinentens status. Fördraget förbjuder alla militära aktiviteter, såsom etablering av militärbaser och militärövningar. Det förbjuder även gruvdrift, kärnvapenexplosioner och deponering av radioaktivt avfall. Istället sätter avtalet en ram för fredligt vetenskapligt samarbete och utbyte av forskningsdata. Turism och fiske är tillåtna men regleras. Fördraget har skapat Antarktis som en naturreservat och en zon för fred och vetenskap. Det har förlängts och kompletterats med andra avtal, som Madridprotokollet om miljöskydd.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.