Troll

Troll i fornnordisk mytologi och begreppets utveckling

I den fornnordiska mytologin användes begreppet troll ofta i koppling till jättar, och det fanns en stor överlappning mellan dessa kategorier. Hate, en gestalt i mytologin, kallas till exempel för måntjuv i trollskepnad. Under medeltiden blev ordet ett generellt begrepp för en rad olika väsen som ansågs onda eller onormala. Det kunde avse allt från jättar och bergsväsen till häxor, bärsärkar, vildsvin med övernaturliga egenskaper, onormalt långa personer, hedniska halvgudar, onda andar, spöken eller demoner. Filologen Ármann Jakobsson har noterat denna breda användning. I transkriberingar av fornnordiska sagor från 1800-talet kallas jättarna ofta för troll, vilket visar på den historiska sammanblandningen. I de äldsta källorna sägs trollen bo i isolerade berg, klippor och grottor, ofta i små familjeenheter, och de beskrivs sällan som hjälpsamma eller vänliga mot människor.

Troll i svensk folktro och regionala variationer

I den senare svenska folktron blev trollen ett mer specifikt slags väsen med tydliga drag. I södra Sverige ansågs de ofta vara utdöda, fördrivna av kristendomen och kyrkklockornas ringning. De tillskrevs övernaturlig styrka och kunde vara jättestora. I Mellansverige liknade trollen ofta människor till utseendet och var svåra att skilja från dem. Deras främsta kännemärke var inte bara styrka utan även förmågan att trolla. De bodde i salar under flyttblock eller inne i berg, där de förvarade stora rikedomar. Trots att de hade drivits bort från slättbygden av kristendomen, levde de kvar djupt inne i skogarna. I norra Sverige motsvarades begreppen troll och vättar ofta av vittror, och termen kunde användas synonymt. Där kunde de småväxta trollen sorteras in i kategorin oknytt. Andra naturväsen som tomten, näcken, skogsrået och sjörået skilde sig genom att de var ensamlevande, medan trollen levde socialt i grupper.

Trollen betraktades som förtappade väsen som levde utanför den kristna kyrkans hägn, och deras moral ansågs skilja sig skarpt från människornas. Ett typiskt exempel är föreställningen om bortbytingar, där trollen bytte ut sitt eget barn mot ett människobarn. För att skydda sig mot detta kunde föräldrar hota att döda eller döpa barnet. Kvinnor ansågs särskilt utsatta för att bli bergtagna av trollen, och även om de kunde återvända, skedde det ofta med en förändrad mental inställning. För att skydda sig mot troll fanns flera metoder. Kyrkklockor ansågs skrämma bort dem, liksom föremål av stål eller silver. Vissa troll var också känsliga för solljus och kunde förvandlas till sten om de träffades av solstrålarna.

Egenskaper, svagheter och sätt att upptäcka troll

Trollen kunde variera enormt i storlek, utseende och lynne. Ibland sades de vara mycket lika människor, ibland helt väsensskilda. De praktiserade hamnskifte, vilket förklarade varför de sällan syntes. Trots det fanns tecken på deras närvaro. Om man kände doften av mat eller tobak på avlägsna platser kunde det tänkas komma från trollen. Man kunde också höra dem arbeta eller kalla på sina kor utan att kunna lokalisera var ljudet kom ifrån. Deras sociala liv och rikedomar på guld kontrasterade ofta mot bilden av dem som klädda i paltor. En viktig skillnad måste göras mellan de väsen som kallades troll och de människor som ansågs vara trollkunniga. I folktron var trollen farliga för människor, och de kunde överta gårdar eller göra bergtagning, det vill säga kidnappning. Blixten ansågs också skrämma bort troll och jättar, en tro som kan ses som en sen reflektion av guden Tors roll som bekämpare av sådana väsen.

Troll i norsk, dansk och annan nordisk folktro

I norsk folktro beskrivs trollen ofta som gigantiskt stora och motsvarar därmed de svenska jättarna. Enligt sägner, som sagan om Bockarna Bruse, kunde de vara dumma och lurabara. I Danmark och på Island förekom varelser som kallades ellefolk eller bjergfolk. I Norge användes även termer som trollfolk, tusser och Huldrefolk för liknande väsen. En teori är att ordet troll kan ha använts av hedniska nordbor som en samlande term för övernaturliga väsen som skulle respekteras och undvikas. Senare kan ordet ha specialiserats till att beskriva de större och hotfullare jätteartade varelserna, medan Huldrefolk blev termen för mindre troll. På Orkney- och Shetlandsöarna används ordet trow för liknande väsen, vilket kan tyda på ett gemensamt ursprung.

Troll i modern och nutida kultur

Troll har varit ett återkommande inslag i konsten och kulturen under lång tid. Målaren John Bauer gjorde dem kända i sina illustrationer för serien Bland tomtar och troll. Inom musiken har verk av Ralph Lundsten och Edward Grieg, till Henrik Ibsens pjäs Peer Gynt, behandlat temat. På film har troll porträtterats i verk som Trollsommar från 1980 och Gräns från 2018. I television har serier som Sveriges Televisions Trolltider från 1979 och Jordskott från 2015 haft troll som centrala element. Sveriges Radio sände 1986 julföljetongen Bland tomtar och troll. I litteraturen har författare som Stefan Spjut, i böckerna Stallo och Stalpi, och Johannes Pinter, i romanen Vackra kyrkor jag besökt, och de fruktansvärda väsen jag där mött, utforskat trollmotivet, ofta med koppling till samiska traditioner och naturmysterier. Även i vår samtid finns rapporter om trollobservationer, som när den franske nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio uppgav sig ha sett ett troll under en bilfärd i skogarna utanför Stockholm. Troll har även gett upphov till historiska legender som kopplas till adelsläkter, som i Frans Hedbergs skådespel Bröllopet på Ulfåsa där riddaren Herve Ulf gifter sig med en trolljungfru, enligt legenden en anfader till släkten Trolle med ett huvudlöst troll i vapnet.

Jämförelser med andra folkliga väsen och varelser

Trollen i den svenska folktron har jämförts med andra traditioners väsen. Forskaren John Lindow menar att de fungerar som mångsidiga övernaturliga väsen, motsvarande till exempel älvor i den anglo-keltiska traditionen. De förekommer därför i olika slags vandringslegender där kollektiva naturväsen behövs. I den tyska traditionen finns dvärgar, med Bröderna Grimms saga om Snövit som ett känt exempel. I England finns gremlins, som sägs orsaka otur. I Finland finns hiisi, även kallade peikot. Tove Janssons mumintroll är en modern skapelse som avsiktligt skiljer sig från folktrons troll. I forskning har trollen i den svenska traditionen även jämförts med Grendel i det fornengelska eposet Beowulf, där fokus liksom i moderna sägner ligger på att rensa ut eller driva bort det hotfulla väsenet.

Vanliga frågor om Troll

Vad är ett troll i nordisk folktro?

I nordisk folktro är troll ett slags naturväsen. De bor ofta isolerat i berg, grottor eller under flyttblock och lever i små familjeenheter. Trollen betraktas som icke-kristna och kan vara farliga för människor. Deras utseende varierar kraftigt enligt sägnerna, från jättestora och groteska varelser till sådana som är nästan omöjliga att skilja från vanliga människor. De tillskrivs ofta övernaturlig styrka och förmågan att trolla.

Var kommer begreppet troll ifrån?

Ordet troll har sitt ursprung i det fornnordiska språket. De fornnordiska substantiven troll och trǫll kunde betyda fiende, demon, varulv eller jätte. Det kan ha utvecklats från ett urgermanskt ord. Under medeltiden blev det ett brett begrepp som användes för en mängd olika väsen som ansågs onda eller onormala, inklusive jättar, häxor, onda andar och demoner. I senare folktro blev betydelsen mer specifik för de naturväsen vi idag associerar med ordet.

Hur kan man skydda sig mot troll enligt folktron?

Enligt folktron fanns flera sätt att skydda sig mot troll. Kyrkklockors ringning ansågs skrämma bort dem, vilket också förklarar varför de ofta sades ha lämnat kristnade områden. Föremål av stål eller silver, som en kniv, var bra att bära som skydd. Troll fruktade också blixten, en tro som kan kopplas till guden Tor. Vissa troll var extremt känsliga för solljus och kunde förvandlas till sten om de utsattes för det, vilket förklarar ursprunget till vissa klippformationer i landskapet.

Vad är en bortbyting?

En bortbyting är ett begrepp från folktron som innebär att trollen har bytt ut sitt eget barn mot ett människobarn. Detta visar hur trollens moral ansågs skilja sig radikalt från människornas. För att förhindra en sådan händelse kunde föräldrar använda olika knep, som att hota att döda det utbytta barnet eller att döpa det, vilket var en stark kristen handling som trollet skulle ogilla. Kvinnor ansågs särskilt utsatta för att deras barn skulle bytas ut.

Finns det troll i andra länder än Sverige?

Ja, liknande väsen finns i hela Norden och även utanför. I Norge beskrivs ofta gigantiska troll, medan man i Danmark och på Island talar om ellefolk eller bjergfolk. I norsk tradition finns även Huldrefolk. På Orkney- och Shetlandsöarna finns varelser kallade trow. I tysk folktro finns dvärgar, och i engelsk folklore finns gremlins. Tove Janssons mumintroll är en känd modern skapelse från Finland, men de är avsiktligt annorlunda än de traditionella trollen.

Hur har troll porträtterats i modern kultur?

Troll har varit ett populärt motiv i modern konst och kultur. John Bauers målningar för serien Bland tomtar och troll är välkända. Inom musiken har Edward Griegs musik till Henrik Ibsens pjäs Peer Gynt trollteman. Filmer som Trollsommar från 1980 och Gräns från 2018, samt TV-serier som Trolltider från 1979 och Jordskott från 2015 har alla troll som centrala inslag. I litteraturen har författare som Stefan Spjut och Johannes Pinter utforskat temat, ofta med en mörkare och mer samtidsanknuten ton. Även i teater, som i Frans Hedbergs Bröllopet på Ulfåsa, och i radiounderhållning har troll figurerat. Även nutida observationer har rapporterats, som av nobelpristagaren Le Clézio.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.