Yngwie Malmsteen
Yngwie Malmsteen, ursprungligen Lars Johan Yngve Lannerbäck, är en svensk stilbildande gitarrist född den 30 juni 1963 i Stockholm. Han är känd som en pionjär inom genren neoklassisk metal, en form av hårdrock med starka inslag av klassisk musik. Hans karriär sträcker sig över mer än fyra decennier, under vilka han har släppt ett stort antal studioalbum. År 2015 blev han invald i Swedish Music Hall of Fame.
Uppväxt och tidiga influenser
Yngwie Malmsteen växte upp i Hässelby i Stockholm i en musikalisk familj och är brorson till Alf Lannerbäck. År 1975 började han använda moderns flicknamn, Malmsten, som han senare ändrade till Malmsteen. Hans första band, Track on Earth, spelade sin första konsert den 11 maj 1976. Bandet bestod av honom själv, hans kusin Erik Lannerbäck och en skolkamrat på trummor, och senare anslöt hans bror Björn. Som tonåring blev han djupt influerad av klassisk musik, särskilt av den italienske violinisten Niccolò Paganini och Johann Sebastian Bach. Han har uppgett att hans gitarrspel är inspirerat av klassisk violin och inte av blues eller av andra gitarrister som Ritchie Blackmore. Han har också sagt att Jimi Hendrix inte hade något musikaliskt inflytande på honom, men att TV-nyhetsrapporter om Hendrix död 1970, som innehöll bilder från Monterey Pop Festival, fick honom att tycka att det såg coolt ut.
De första banden och vägen till USA
Från slutet av 1970-talet spelade Malmsteen i olika lokala band i Stockholm, ibland tillsammans med blivande Talisman-basisten Marcel Jacob och Europe-basisten John Levén. De spelade in demos och en singel för CBS Records, men inget släpptes officiellt från denna period förrän 2002. I början av 1982 hörde Mike Varney på Shrapnel Records en demoinspelning av Malmsteens tidiga arbete, troligen från 1978. Senare samma år skickade Malmsteen in en demo till Varneys spalt i Guitar Player, som publicerades i februari 1983.
År 1983 förde Varney Malmsteen till USA för att spela in skivan Steeler med sångaren Ron Keel. Malmsteen kände sig lurad under inspelningen då han bara fick skriva en låt själv. Därefter gick han med i bandet Alcatrazz, lett av sångaren Graham Bonnet, och medverkade på deras debutalbum No Parole from Rock'n'roll 1984 och livealbumet Live Sentence samma år. I juli 1984 blev han sparkad från Alcatrazz efter ett gräl med Bonnet under en konsert och ersattes av Steve Vai.
Bildandet av Rising Force och tidiga framgångar
År 1984 släppte Malmsteen sitt första soloalbum, Rising Force, som ursprungligen var tänkt som ett instrumentalt sidoprojekt till Alcatrazz. Albumet fick sång av Jeff Scott Soto och innehöll Barriemore Barlow på trummor och Jens Johansson på keyboard. Rising Force nådde plats 60 på Billboards albumlista, vann Guitar Players pris för bästa rockalbum och nominerades till en Grammy för bästa rockinstrumental. Hans band, nu känt som Yngwie J. Malmsteen's Rising Force, släppte sedan Marching Out 1985. Till detta album anslöt sig Jens Johanssons bror Anders på trummor och basisten Marcel Jacob.
Malmsteens tredje album, Trilogy, släpptes 1986 med Mark Boals på sång. Under turnén för Trilogy lämnade Boals bandet och ersattes av Jeff Scott Soto. Turnén ställdes in efter att Malmsteen varit inblandad i en allvarlig bilolycka där han kraschade sin Jaguar E-Type in i ett träd. Olyckan försatte honom i koma i en vecka och orsakade nervskador i hans högerhand. Under denna tid avled även hans mor i cancer.
Kommersiell topp och förändringar
För nästa album rekryterade Malmsteen den före detta Rainbow-sångaren Joe Lynn Turner och sessionbasisten Bob Daisley. Albumet Odyssey släpptes i april 1988 och blev hans mest framgångsrika, delvis tack vare singeln Heaven Tonight. Liveinspelningar från Sovjetunionen under Odyssey-turnén släpptes 1989 som Trial by Fire: Live in Leningrad. Den klassiska Rising Force-uppsättningen med Malmsteen och bröderna Johansson upplöstes 1989 när båda lämnade bandet. Malmsteens neoklassiska stil blev mycket populär bland gitarrister under mitten av 1980-talet, samtidigt som artister som Jason Becker och Tony MacAlpine blev framträdande. I slutet av 1988 släpptes hans signaturmodell av Fender Stratocaster, vilket gjorde honom och Eric Clapton till de första artisterna som hedrades på det sättet av Fender.
1990-talet och fortsatt produktion
I början av 1990-talet släppte Malmsteen albumen Eclipse (1990) och Fire and Ice (1992) med sångaren Göran Edman, följt av The Seventh Sign (1994) och Magnum Opus (1995) med den före detta Loudness-sångaren Mike Vescera. Trots framgångar i Europa och Asien hade neoklassisk metal och shredding gått ur modet i USA vid denna tid. Kring 1993 greps Malmsteen efter anklagelser från sin blivande svärmor, som motsatte sig hans förlovning. Anklagelserna lades senare ner. Han fortsatte att ge ut album via det japanska skivbolaget Pony Canyon och behöll en trogen fanskara. Under mitten av 1990-talet släppte han albumet Inspiration (1996) med tre av sina tidigare sångare, Facing the Animal (1997) med Mats Levén och trummisen Cozy Powell, samt livealbumet LIVE!! (1998) och Alchemy (1999) med Mark Boals på sång.
Musikalisk stil, arv och senare karriär
Yngwie Malmsteen anses vara en av de främsta pionjärerna inom genren neoklassisk metal, en form av hårdrock med starka inslag av klassisk musik. Andra tidiga influenser inom genren inkluderar band som Rainbow och Deep Purple. Hans tekniskt krävande spelstil har gjort honom till en flerfaldig vinnare av omröstningar som världens bästa gitarrist i tidningen Young Guitar. Sedan 1984 har hans band Rising Force bytt medlemmar för nästan varje skiva. Hans nuvarande band består av Nick Marino på keyboard, Björn Englen på bas och Patrick Johansson på trummor. Malmsteen har förblivit extremt produktiv och har gett ut ett stort antal studio- och livealbum under 2000- och 2010-talet, såsom Attack!! (2002), Unleash the Fury (2005), Perpetual Flame (2008), Relentless (2010), Spellbound (2012), World On Fire (2016) och Blue Lightning (2019). Han har också gett ut en omfattande videografi med konsertfilmer och instruktionsvideor. År 2015 blev han invald i Swedish Music Hall of Fame.
Diskografi och samarbeten
Yngwie Malmsteens omfattande diskografi sträcker sig över mer än fyra decennier. Förutom albumen med Steeler och Alcatrazz har han släppt över tjugo studioalbum som soloartist eller under namnet Rising Force. Bland de många live- och samlingsalbumen finns Concerto Suite for Electric Guitar and Orchestra in E flat minor (1998) och Concerto Suite Live (2002). Han har också medverkat som gäst på andra projekt, som på albumet Human Clay (1996) med sina tidigare bandmedlemmar Jeff Scott Soto och Marcel Jacob, och på livealbumet G3 Live: Rockin' in the Free World (2004) tillsammans med Joe Satriani och Steve Vai.
Vanliga frågor om Yngwie Malmsteen
Vad är Yngwie Malmsteen mest känd för?
Yngwie Malmsteen är mest känd för sin neoklassiska spelstil på gitarr, som kombinerar hårdrock med influenser från klassisk musik. Han blev en stilbildande figur inom denna genre under 1980-talet. Hans tekniskt avancerade spel har gjort att han ofta röstats fram som en av världens bästa gitarrister i publikationer som Young Guitar. Han har också haft en lång karriär med sitt band Rising Force och släppt många album.
Vilket var Yngwie Malmsteens första band?
Yngwie Malmsteens första band var Track on Earth, där han spelade sin första konsert den 11 maj 1976. Bandet bestod av honom själv, hans kusin Erik Lannerbäck och en skolkamrat på trummor. Senare anslöt hans bror Björn som trummis. Innan han flyttade till USA spelade han även i olika lokala band i Stockholm, ibland tillsammans med framtida medlemmar från Talisman och Europe.
Vad hände med Yngwie Malmsteen 1986?
År 1986 var Yngwie Malmsteen inblandad i en allvarlig bilolycka där han kraschade sin Jaguar E-Type in i ett träd. Olyckan försatte honom i koma i en vecka och orsakade nervskador i hans högra hand. Denna händelse inträffade under en turné för albumet Trilogy, vilket ledde till att turnén ställdes in. Under samma period avled också hans mor i cancer.
Vilket är Yngwie Malmsteens mest framgångsrika album?
Yngwie Malmsteens mest framgångsrika album är Odyssey från 1988. Framgången berodde delvis på singeln Heaven Tonight. Albumet spelades in med en ny banduppsättning som inkluderade den före detta Rainbow-sångaren Joe Lynn Turner. Odyssey-turnén inkluderade även spelningar i Sovjetunionen, vilka senare gavs ut som livealbumet Trial by Fire: Live in Leningrad 1989.
Vilka var medlemmarna i den ursprungliga uppsättningen av Rising Force?
Den ursprungliga uppsättningen av Yngwie Malmsteens band Rising Force bestod av Yngwie Malmsteen själv på gitarr och bas, Jeff Scott Soto på sång, Jens Johansson på keyboard och Barriemore Barlow på trummor. Denna konstellation spelade in debutalbumet Rising Force 1984. Till uppföljaren Marching Out 1985 anslöt sig trummisen Anders Johansson och basisten Marcel Jacob till bandet. Bandet har sedan dess bytt medlemmar för nästan varje skiva.
Hur kom Yngwie Malmsteen till USA och vilka var hans första band där?
Yngwie Malmsteen kom till USA 1983 efter att Mike Varney från Shrapnel Records hört en demoinspelning av honom. Varney tog honom över för att spela in med bandet Steeler, vilket resulterade i deras självbetitlade album samma år. Därefter gick Malmsteen med i bandet Alcatrazz, lett av sångaren Graham Bonnet, och medverkade på deras debutalbum No Parole from Rock'n'roll 1984. Efter en konflikt med Bonnet lämnade han Alcatrazz 1984 för att starta sitt eget soloprojekt Rising Force.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.





