Nancy Sinatra
Nancy Sandra Sinatra är en amerikansk sångerska och skådespelare. Hon föddes den 8 juni 1940 i Jersey City, New Jersey och är dotter till Frank Sinatra och Nancy Barbato. Hennes karriär lyftes i mitten av 1960-talet genom ett flertal lyckade poplåtar. Den mest välkända av dessa är "These Boots Are Made for Walkin'" från 1966, vilken blev en transatlantisk etta. Sinatra är också känd för duetten "Somethin' Stupid" med sin far från 1967, som också nådde förstaplatsen på Billboard Hot 100.
Uppväxt och tidig karriär
Nancy Sandra Sinatra föddes 1940 i New Jersey som äldsta barn till Frank Sinatra och Nancy Barbato. Familjen flyttade först till Hasbrouck Heights i New Jersey och sedan till Toluca Lake i Kalifornien för faderns Hollywoodkarriär. Där genomgick hon många år av lektioner i piano, dans och dramatisk framförande, samt röstlektioner. Hon gick i samma skola som Jill St. John och tog examen från University High School i Los Angeles 1958. Hon började studera musik, dans och sång vid UCLA i slutet av 1950-talet men hoppade av efter ett år. Hennes professionella debut skedde i november 1957 med en framträdande i sin fars TV-serie The Frank Sinatra Show. Hon medverkade också i hans TV-special 1960, The Frank Sinatra Timex Show: Welcome Home Elvis, där hon dansade och sjöng duetten You Make Me Feel So Young/Old med sin far. Samma år inledde hon ett femårigt äktenskap med Tommy Sands. Sinatra skrev 1961 kontrakt med sin fars skivbolag Reprise Records. Hennes första singel, Cuff Links and a Tie Clip, fick ingen större uppmärksamhet. De efterföljande singlarna noterade viss framgång i Europa och Japan, men fram till 1965 hade hon ingen hit i USA och riskerade att släppas av skivbolaget.
Genombrottet med Lee Hazlewood
Vändpunkten kom när Frank Sinatra bad låtskrivaren och producenten Lee Hazlewood att hjälpa hans dotter. Hazlewood, som hade erfarenhet från samarbeten med artister som Duane Eddy, började samarbeta med Sinatra. Han föreslog att hon skulle sluta sjunga som Nancy Nice Lady och istället sjunga för lastbilschaufförer. Sinatra beskrev honom senare som en kombination av Henry Higgins och Sigmund Freud. Hazlewood fick henne att sjunga i en lägre tonart och skräddarsydde låtar för henne. Detta kombinerades med en total imageförändring som inkluderade blekt blont hår, frostig läppstift, tung ögonmakeup och modedräkter från Carnaby Street.
Resultatet blev 1966 års megahit These Boots Are Made for Walkin', vars titel inspirerades av en replik från westernkomedin 4 for Texas med Dean Martin och hennes far. Låten, skriven av Hazlewood, toppade Billboard Hot 100 i USA och blev en transatlantisk etta. Den sålde över en miljon exemplar och belönades med en guldskiva. Vid den 9:e årliga Grammy-galan fick låten tre nomineringar, två för Sinatra och en för arrangören Billy Strange. En TV-promotionsfilm visade Sinatra i höga stövlar tillsammans med färgglatt klädda go-go-dansare, en bild som blev en ikon för det svängande 60-talet.
Framgångsrika singlar och duetter
Efter genombrottet följde en rad hitsinglar. Mellan tidigt 1966 och tidigt 1968 noterade Sinatra 14 titlar på Billboards Hot 100, varav 10 nådde Top 40. 1966 nådde How Does That Grab You, Darlin'? plats sju och Sugar Town plats fem, den senare blev hennes andra miljonsäljare. Andra singlar från denna period inkluderar Friday's Child (plats 36, 1966), Love Eyes (plats 15, 1967) och Lightning's Girl (plats 24, 1967). Hon avrundade 1967 med Tony Rome (plats 83), titelspåret till en detektivfilm med hennes far i huvudrollen.
I april 1967 släppte hon duetten Somethin' Stupid tillsammans med sin far Frank Sinatra. Den nådde förstaplatsen i både USA och Storbritannien och tillbringade nio veckor på toppen av Billboards easy listening-lista. Frank och Nancy blev det enda far-dotter-paret som toppat Hot 100, även om vissa discjockeys på skämt kallade låten incestlåten eftersom den sjöngs som mellan två älskande. Skivan nominerades till en Grammy för Årets skiva vid den 10:e årliga Grammy-galan och blev Nancy Sinatras tredje miljonsäljare. Hennes första solosingel 1968 var den mer eftertänksamma 100 Years (plats 69). Sammanlagt hade Sinatra 21 singlar på Billboard Hot 100 under 1960-talet.
Samarbetet med Lee Hazlewood
Parallellt med sin solokarriär hade Nancy Sinatra ett framgångsrikt och distinkt samarbete med Lee Hazlewood. Deras duetter började med Summer Wine, som ursprungligen var B-sidan till Sugar Town. Deras största hit tillsammans var en cover av den countryinspirerade låten Jackson, som nådde plats 14 på Billboard Hot 100 sommaren 1967. I december 1967 släppte de singeln Some Velvet Morning som nådde plats 24. Ytterligare en duett, Lady Bird, nådde plats 20 1967.
Samarbetet kulminerade i albumet Nancy & Lee 1968, som innehöll flera av deras mest kända melodier. De återförenades senare för albumet Nancy And Lee Again (1971) och Nancy/Lee 3 (2004). Deras samarbete var inte begränsat till USA. 1971 hade Sinatra och Hazlewood sin första gemensamma framgång på den brittiska singellistan med Did You Ever? som nådde plats två. Deras musik har även varit inflytelserik senare, som när Audio Bullys hit Shot You Down från 2005, som nådde plats tre i Storbritannien, samplerade Sinatras version av Bang Bang.
Filmkarriär och andra projekt
Mellan 1964 och 1968 medverkade Nancy Sinatra i flera filmer. Hon hade roller i Get Yourself A College Girl och For Those Who Think Young (båda 1964). 1965 spelade hon mot sin far i komedin Marriage On The Rocks, där de porträtterade en fiktiv far och dotter. 1966 medverkade hon i The Ghost In The Invisible Bikini, The Last Of The Secret Agents och fick ett genombrott som skådespelare i Roger Cormans motorcykelgangsterfilm The Wild Angels där hon spelade mot Peter Fonda.
Året därpå, 1967, sjöng hon titelspåret till James Bond-filmen You Only Live Twice, som nådde plats 44 på singellistan. 1968 spelade hon mot Elvis Presley i musikaldramat Speedway. Samma år släpptes TV-specialen Movin' With Nancy, som också gavs ut som ett album. Hennes musik har återupptäckts i nyare filmer, som när hennes cover av Chers låt Bang Bang (My Baby Shot Me Down) från 1966 användes i Quentin Tarantinos film Kill Bill 2003.
Diskografi och senare karriär
Nancy Sinatras diskografi från 1960-talet är omfattande. Hettalbumet Boots släpptes 1966, följt av How Does That Grab You? och Nancy in London samma år. Andra album från decenniet inkluderar Country, My Way (1967), Sugar (1967) och Nancy (1969). Utöver samarbetsalbumen med Hazlewood släppte hon 1968 julalbumet The Sinatra Family Wish You a Merry Christmas tillsammans med sin far och sin bror Frank Sinatra Jr. Efter 1960-talet fortsatte hon att ge ut musik med album som Woman (1973), ett countryinspirerat samarbete med Mel Tillis kallat Nancy And Mel (1981), och One More Time (1995). Hon återvände med nya studioalbum som How Does It Feel? (1999), California Girl (utgiven på CD 2002) och Nancy Sinatra (2004). Hennes karriär har präglats av ett särskilt sound, där de flesta av hennes hits från 1960-talet spelades in med samma studiomusiker, inklusive trummisen Hal Blaine och gitarristen Billy Strange, som också var arrangör och dirigent. Hennes kända hit These Boots Are Made for Walkin' har levt kvar i populärkulturen och hennes samarbeten med Lee Hazlewood anses vara inflytelserika inom popmusiken.
Vanliga frågor om Nancy Sinatra
Vilken är Nancy Sinatras mest kända låt?
Nancy Sinatras mest kända och signaturlåt är "These Boots Are Made for Walkin'" från 1966. Låten skrevs av Lee Hazlewood och blev en transatlantisk nummer ett-hit. Den sålde över en miljon exemplar och belönades med en guldskiva. Låten fick tre Grammy-nomineringar vid den 9:e årliga Grammygalan och är starkt förknippad med en Swingin' 60s-look från dess TV-reklamklipp.
Sjöng Nancy Sinatra någon duett med sin far Frank Sinatra?
Ja, Nancy Sinatra sjöng duetten "Somethin' Stupid" med sin far Frank Sinatra 1967. Duetten nådde förstaplatsen på både Billboard Hot 100 i USA och i Storbritannien i april 1967. Den blev en av Frank Sinatras tre singelettor på Billboard Hot 100. Inspelningen är den enda far-dotter-duetten som nått förstaplatsen i USA och den nominerades till en Grammy Award för Årets skiva.
Vem var Lee Hazlewood och vilken roll spelade han i Nancy Sinatras karriär?
Lee Hazlewood var en låtskrivare, producent och arrangör som spelade en avgörande roll för Nancy Sinatras karriär. Han skrev och producerade de flesta av hennes hits under 1960-talet, inklusive "These Boots Are Made for Walkin'". Hazlewood samarbetade mycket med Sinatra och sjöng flera duetter med henne, som "Summer Wine", "Jackson" och "Some Velvet Morning". Deras samarbete resulterade också i albumet "Nancy & Lee" från 1968. Han hjälpte till att omforma hennes sound och image, vilket ledde till hennes kommersiella genombrott.
Medverkade Nancy Sinatra i några filmer?
Ja, Nancy Sinatra medverkade i flera filmer mellan 1964 och 1968. Hon hade en roll i Roger Cormans motorcykelgangsterfilm "The Wild Angels" från 1966, där hon spelade mot Peter Fonda. År 1968 spelade hon mot Elvis Presley i musikaldramat "Speedway". Hon medverkade också i filmer som "Marriage on the Rocks" från 1965, där hon och hennes far spelade en fiktiv far och dotter, samt "The Ghost In The Invisible Bikini" och "The Last Of The Secret Agents" från 1966.
Hur många singlar hade hon på Billboard-listan och vilka var några av de största?
Nancy Sinatra hade 21 singlar på Billboard Hot 100 under 1960-talet. Mellan tidigt 1966 och tidigt 1968 noterade hon 14 titlar på listan, varav 10 nådde Topp 40. Hennes största hits inkluderar "These Boots Are Made for Walkin'" (nummer 1), "Sugar Town" (nummer 5), "How Does That Grab You, Darlin'?" (nummer 7), "Love Eyes" (nummer 15) och duetten "Somethin' Stupid" (nummer 1). Andra noterbara singlar är "Jackson" (nummer 14) med Lee Hazlewood och "You Only Live Twice" (nummer 44).
Vilka är några av Nancy Sinatras mest kända album?
Några av Nancy Sinatras mest kända album är "Boots" från 1966 och "Nancy & Lee" från 1968, det senare ett samarbete med Lee Hazlewood. Albumet "Nancy & Lee" innehåller flera av deras mest kända melodier som "Summer Wine", "Lady Bird" och "Jackson". Andra album från hennes framgångsrika period inkluderar "How Does That Grab You?" (1966), "Country, My Way" (1967) och "Sugar" (1967). Hon har också släppt senare album som "Nancy And Lee Again" (1971) och "Nancy/Lee 3" (2004).
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.





