Lorde

Uppväxt och tidiga influenser

Lorde föddes den 7 november 1996 i Auckland-förorten Takapuna och växte upp i den närliggande orten Devonport på North Shore. Hon är dotter till poeten Sonja Yelich och väg- och vatteningenjören Vic O'Connor. Hennes mor har kroatiskt påbrå medan fadern är av irländskt ursprung. Lorde har en äldre syster, Jerry, en yngre syster, India, och en yngre bror, Angelo. Familjen bodde också en tid i Bayswater. Hon har dubbelt medborgarskap i Nya Zeeland och Kroatien.

Vid fem års ålder följde hon med en vän till en dramagrupp, vilket utvecklade hennes förmåga att tala inför publik. Hennes mor uppmuntrade henne starkt till att läsa en mångsidig samling av böcker, vilket Lorde själv har citerat som en direkt påverkan på hennes texter. Specifikt nämner hon den dystopiska ungdomsromanen Feed av M.T. Anderson, som hon läste vid sex års ålder, samt författarna J.D. Salinger, Raymond Carver och Janet Frame som tidiga inspiratörer. En skollärare föreslog att hon skulle göra ett intelligenstest, Woodcock-Johnson Tests of Cognitive Abilities, vilket vid sex års ålder visade att hon var ett begåvat barn. Hon var kortvarigt inskriven på George Parkyn Centre, en organisation för begåvade barn, men hennes mor tog bort henne på grund av oro för hennes sociala utveckling.

Som barn gick Lorde på Vauxhall School och senare Belmont Intermediate School. Medan hon gick på Vauxhall kom hon på tredje respektive första plats i North Shore Primary Schools' Speech competition 2006 och 2007. Hennes musikaliska smak formades tidigt av föräldrarnas skivsamling med artister som Cat Stevens, Neil Young och Fleetwood Mac, samt soulmusiker som Etta James och Otis Redding. Senare influenser inkluderar artister som Grimes, vars ovanliga röst hon beundrar, bandet Sleigh Bells, producenten SBTRKT (Aaron Jerome), Lana Del Rey, James Blake, Yeasayer, Animal Collective, Kanye West och Prince. Hon har också uttryckt beundran för de tidigare dolda identiteterna hos Burial och The Weeknd, och sagt att mystiken är mer intressant. Författare som Raymond Carver, Wells Tower, Tobias Wolff och Claire Vaye Watkins har inspirerat hennes låttexter, särskilt deras meningsuppbyggnad.

Upptäckt och karriärstart

Lordes musikaliska bana tog fart 2009. Hon och hennes vän Louis McDonald vann Belmont Intermediate School årliga talangtävling som en duo i maj det året. I augusti samma år gjorde de ett gästframträdande i Jim Moras radioprogram Afternoons på Radio New Zealand, där de framförde covers på Pixie Lotts Mama Do (Uh Oh, Uh Oh) och Kings of Leons Use Somebody. McDonalds far skickade sedan inspelningar av duons covers på Mama Do och Duffys Warwick Avenue till A&R-chefen Scott MacLachlan på Universal Music Group. Detta ledde till att Lorde skrev på ett utvecklingskontrakt med Universal Music Group 2009.

Lorde var också medlem i Belmont Intermediate School-bandet Extreme, som kom på tredje plats i North Shore Battle of the Bands-finalen i november 2009. År 2010 bildade Lorde och McDonald en duett kallad Ella & Louis och började framföra covers regelbundet på lokala spelställen som The Leigh Sawmill Cafe, Roasted Addiqtion Cafe i Kingsland, The Vic Unplugged vid Victoria Theatre i Devonport och Devonstock. Under denna tid studerade hon vid Takapuna Grammar School mellan 2010 och 2013, där hon slutförde år 12. Hon valde senare att inte återvända 2014 för att slutföra år 13.

År 2011 anlitade Universal Music sångcoachen Frances Dickinson för att ge Lorde sånglektioner två gånger i veckan under ett år. Samtidigt försökte MacLachlan para ihop henne med flera olika producenter och låtskrivare, men utan framgång. Vid fjorton års ålder började Lorde läsa noveller och lärde sig att lägga ihop ord. Hon framförde sina egna låtar offentligt för första gången på The Vic Unplugged II vid Devonport Victoria Theatre i november 2011. I december 2011 presenterade MacLachlan henne för Joel Little, en låtskrivare, skivproducent och tidigare sångare i punkbandet Goodnight Nurse. Paret spelade in fem låtar för en EP vid Littles Golden Age Studios i Morningside, Auckland, och blev klara inom tre veckor.

Genombrott med The Love Club EP och Pure Heroine

När Lorde och Joel Little var klara med sitt första samarbete, The Love Club EP, tyckte Scott MacLachlan att det var en stark musikskiva men var orolig för dess kommersiella potential eftersom Lorde var okänd. I november 2012 släppte sångerskan EP:n gratis via sitt SoundCloud-konto. Efter 60 000 nedladdningar släppte Universal Music den kommersiellt i mars 1913, ett tecken på att hon lockat en bred publik. EP:n nådde andra plats i Nya Zeeland och Australien och har sålt platina sju gånger i Australien och en gång i Nya Zeeland.

EP:s ledande singel, Royals, släpptes i juni 1913 och blev en kritiker- och kommersiell succé som sålde över 10 miljoner exemplar världen över. Den toppade Billboard Hot 100 i nio veckor i rad, vilket gjorde den då 16-åriga Lorde till den yngsta soloartisten med en singeletta i USA sedan Tiffany 1987. Låten har certifierats diamant av Recording Industry Association of America. Den vann två Grammy Awards för Best Pop Solo Performance och Song of the Year 2014, och utsågs till Single of the Year vid New Zealand Music Awards 2013. Från slutet av 1913 till början av 1916 hade Lorde ett förhållande med den nyzeeländske fotografen James Lowe.

Hennes debutstudioalbum Pure Heroine, som innehöll singeln Royals, släpptes i september 1913. Albumet toppade listorna i Nya Zeeland och Australien och nådde tredje plats på Billboard 200 i USA. Det sålde platina enligt RIAA med 1,33 miljoner sålda exemplar i USA och hade sålts i 1,5 miljoner exemplar globalt vid slutet av 1913. Albumet fick ett varmt mottagande av musikkritiker och nominerades till en Grammy för Best Pop Vocal Album. Ytterligare singlar från albumet var Tennis Court, som toppade singellistan i Australien, Team, som nådde topp 10 i Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA, samt No Better och Glory and Gore. I slutet av september 1913 meddelades det att Lordes cover på Tears for Fears Everybody Wants to Rule the World hade valts till soundtracket för filmen The Hunger Games: Catching Fire. I november 1913 skrev Lorde på ett förlagsavtal med Songs Music Publishing värt 2,5 miljoner amerikanska dollar efter förhandlingar med bolag som Sony Music Entertainment och UMG. Avtalet ger utgivaren rätt att licensiera Lordes musik för film och reklam.

Scenframträdanden, turné och soundtrack

I december 1913 meddelade Lorde att hon hade börjat skriva material för sitt andra studioalbum, som hon senare sa skulle vara helt olikt sitt debutalbum. För att marknadsföra The Love Club EP och Pure Heroine begav hon sig ut på en internationell turné med start i Nordamerika i början av 1914, följt av spelningar i Australien i juli och en andra tur till Nordamerika i augusti. Under första halvan av 1914 var Lorde huvudakt på flera stora musikfestivaler, inklusive Laneway Festival i Sydney, de tre sydamerikanska upplagorna av Lollapalooza i Santiago de Chile, Buenos Aires och São Paulo, samt Coachella i Kalifornien. I april 1914 framförde hon All Apologies tillsammans med Nirvanas kvarvarande medlemmar under bandets intagningsceremoni för Rock and Roll Hall of Fame and Museum.

Den 1 augusti 1914 gjorde Lorde ett kritikerhyllat framträdande vid Lollapalooza i Grant Park, Chicago. Billboard utsåg showen till det femte bästa framträdandet under festivalen medan Rolling Stone kallade det för den bästa delen av Chicagoeventet. Lorde var djupt involverad i soundtracket till filmen The Hunger Games: Mockingjay, Part 1. Hon släppte singeln Yellow Flicker Beat från soundtracket den 29 september 1914 och hade noggrant sett över soundtrackets innehåll samt bidrog med sång på flera av låtarna. Vid hennes artonde födelsedag i november 1914 uppskattades det att Lorde var värd 11 miljoner nyzeeländska dollar.

Senare album och konstnärlig utveckling

Lordes andra studioalbum, Melodrama, släpptes den 16 juni 1917. Det producerades och skrevs huvudsakligen av Lorde tillsammans med Jack Antonoff. Albumet blev en fortsatt kommersiell framgång och debuterade på första plats på Billboard 200 i USA. Det mottogs med utbredd kritikerberöm och har senare inkluderats i Rolling Stones lista över de 500 bästa albumen genom tiderna. Hennes tredje studioalbum, Solar Power, släpptes 1921. På detta album utforskade hon indie folk och psykedeliska stilar, vilket gav polariserade reaktioner från både kritiker och lyssnare. För sitt fjärde studioalbum, Virgin, planerat för 1925, arbetade hon med musikern Jim-E Stack och återvände till elektronisk popmusik, vilket gav mer kritikerberöm.

Musikstil, texter och image

Lordes musik består av olika undergenrer till electronica, pop och rock, såsom electropop och drömpop. Allmusic har beskrivit hennes stil som en elegant blandning av artisteri, konfessionell sovrumspop och klubbfärdig electro-rock. Eftersom hon inte spelar något instrument har hon sagt att rösten är hennes huvudfokus och att hennes röstomfång är mycket viktigt. Hennes sångstil på Pure Heroine har beskrivits som kraftfullt intressant, och som ligger långt över hennes ålder. Hennes sångtexter skildrar till stor del hennes egen ungdom och kritiserar mainstreamkulturen, men tar också upp ämnen som social ångest och romantisk längtan. Hon har fått beröm för sina scenframträdanden, bland annat från Billboard som menade att hon hade ett väldigt säkert sätt på scenen. Hon har sagt att hon valde artistnamnet Lorde för att det lät starkt och majestätiskt, och att hon lade till E:et för att det skulle se mer feminint ut.

Utmärkelser och erkännanden

Lorde har erhållit ett stort antal priser under sin karriär. Förutom två Grammy Awards för Royals har hon vunnit två Brit Awards och tjugo Aotearoa Music Awards. Hon har också tilldelats Taite Music Prize och varit nominerad till en Golden Globe Award. Hon har också skrivit låtar för andra artister, inklusive Broods och Bleachers. Hon har fått betydande medial uppmärksamhet för sin inflytelserika roll. År 1913 och 1914 utsågs hon till en av världens mest inflytelserika tonåringar av Time magazine. Hon var också med på Forbes lista 30 Under 30 1914.

Vanliga frågor om Lorde

Vad är Lordes riktiga namn?

Hennes riktiga namn är Ella Marija Lani Yelich-O'Connor. Artistnamnet Lorde valde hon för att det lät starkt och majestätiskt, och hon lade till ett E för att det skulle se mer feminint ut.

Vilken låt gjorde Lorde världskänd?

Lorden blev internationellt känd genom sin debutsingel Royals från 1913. Låten toppade den amerikanska Billboard Hot 100 i nio veckor och gjorde henne till den yngsta soloartisten med en singeletta i USA sedan 1987. Den sålde över 10 miljoner exemplar globalt och vann två Grammy Awards.

Vilka är Lordes största musikaliska influenser?

Lorde har nämnt en bred repertoar av influenser. Från föräldrarnas skivsamling med artister som Cat Stevens, Neil Young och Fleetwood Mac till soul som Etta James och Otis Redding. Moderns uppmuntran till bred läsning av författare som Raymond Carver, J.D. Salinger och Janet Frame har också påverkat hennes texter. Senare musikaliska inspirationskällor inkluderar Grimes, Sleigh Bells, SBTRKT, Lana Del Rey, James Blake, Burial och The Weeknd.

Vilka är Lordes mest framgångsrika album?

Hennes debutalbum Pure Heroine (1913) blev en kritiker- och publikframgång, toppade listorna i Nya Zeeland och Australien och sålde platina i USA. Hennes andra album, Melodrama (1917), debuterade på första plats på Billboard 200 i USA och har hyllats som ett av de bästa albumen genom tiderna av Rolling Stone.

Har Lorde arbetat med filmmusik?

Ja, Lorde var djupt involverad i soundtracket till filmen The Hunger Games: Mockingjay – Part 1 från 1914. Hon släppte singeln Yellow Flicker Beat från det, hade hand om sammanställningen av albumets innehåll och sjöng på flera spår. Tidigare fanns hennes cover på Tears for Fears Everybody Wants to Rule the World med på soundtracket till The Hunger Games: Catching Fire.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.