Kiss (musikgrupp)

Bildandet och de första åren

Kiss rötter kan spåras till bandet Wicked Lester, som leddes av Gene Simmons och Paul Stanley. Efter att ha övergivit det projektet 1972 började de bilda ett nytt band. Genom en annons i Rolling Stone hittade de trummisen Peter Criss, som tidigare spelat i band som Lips och Chelsea. Efter att ha hört honom sjunga bjöd de in honom till en provspelning och han blev medlem.

I början av januari 1973 höll bandet provspelningar för att hitta en gitarrist. Ace Frehley imponerade och blev knuten till gruppen den 3 januari. Kort därefter bytte bandet namn till Kiss, ett namn som Paul Stanley kom på under en bilfärd. Frehley skapade bandets kända logotyp med blixtliknande S, en design som senare skulle väcka kontroverser på grund av likheter med nazistiska symboler, något som förnekats av de judiska bandmedlemmarna.

Den första konserten med den klassiska uppsättningen ägde rum den 30 januari 1973 på Popcorn Pub i Queens, New York, inför en mycket liten publik. De kända ansiktsmålningarna och scenpersonligheterna, som Starchild (Stanley), Demon (Simmons), Spaceman (Frehley) och Catman (Criss), debuterade i mars samma år. I oktober 1973 erbjöd sig den tidigare TV-regissören Bill Aucoin att bli bandets manager, med löftet om ett skivkontrakt inom två veckor. Den 1 november skrev Kiss på för det nystartade bolaget Casablanca Records.

Inspelning av debutalbum och tidig turnéverksamhet

Inspelningarna av bandets debutalbum inleddes redan den 10 oktober 1973 på Bell Sound Studios i New York. På nyårsafton samma år spelade Kiss en omtalad konsert på Academy of Music i New York som förband till Blue Öyster Cult. Under denna konsert råkade Gene Simmons sätta eld på sitt hår när han försökte spruta eld, en av flera missöden med pyroteknik under åren. I februari 1974 påbörjade bandet sin första nordamerikanska turné i Edmonton, Kanada. Samma månad, den 18 februari, gavs debutalbumet Kiss ut. Casablanca Records marknadsförde albumet intensivt. Bandet uppträdde i TV-programmet ABCs In Concert den 19 februari och i The Mike Douglas Show den 29 april. Trots detta sålde albumet bara drygt 75 000 exemplar initialt, och både bandet och skivbolaget förlorade pengar.

Tidiga studioalbum och utveckling av livekonceptet

Medan bandet turnerade under 1974 stannade de i Los Angeles för att spela in sitt andra studioalbum, Hotter Than Hell. Albumet gavs ut den 22 oktober 1974 men nådde bara plats 100 på den amerikanska albumlistan. Singeln Let Me Go, Rock 'n' Roll tog sig inte in på singellistan. På grund av den snabba nedgången från listorna avslutade Kiss turnén för att snabbt spela in ett tredje album.

Dressed to Kill, producerat av Casablanca-chefen Neil Bogart, gavs ut den 19 mars 1975. Albumet hade ett renare och mer poppigt sound än föregångaren och innehöll låten Rock and Roll All Nite, som senare skulle bli en signatursång. Trots att studioalbumen inte blev stora försäljningsframgångar, byggde bandet ett starkt rykte genom sina extrema liveframträdanden. Dessa innehöll att Simmons spottade blod, en effekt han skapade med råa ägg, jordgubbssirap och röd karamellfärg, samt eldsprutning. Ace Frehley spelade gitarrsolon medan hans gitarr brann tack vare ljus- och rökbomber inuti, Paul Stanley slog sönder sina gitarrer och pyroteknik användes genom hela showerna.

Kommersiellt genombrott med Alive! och Destroyer

I slutet av 1975 var skivbolaget Casablanca nära bankrutt och Kiss riskerade att förlora sitt kontrakt. Det efterlängtade genombrottet kom med det dubbela livealbumet Alive!, som släpptes den 10 september 1975. Albumet innehöll inspelningar från konserter i Detroit, Cleveland och Wildwood mellan maj och juli samma år. Det blev guldcertifierat i USA och gav bandet dess första singel i topp 40 med en liveversion av Rock and Roll All Nite. Denna version, som innehöll ett gitarrsolo, har blivit den mest kända. Bandet har senare medgett att man lade till publikljud och dubbar på sång och gitarr på vissa ställen för att öka spänningen.

Framgången med Alive! räddade skivbolaget. Kiss började därefter arbeta med producenten Bob Ezrin, som tidigare arbetat med Alice Cooper. Resultatet blev albumet Destroyer, som gavs ut den 15 mars 1976. Det var bandets mest ambitiösa studioverk och skilde sig från det råa tidigare soundet genom användning av orkester, körsång och olika ljudeffekter. Omslaget designades av konstnären Ken Kelly. Destroyer sålde initialt bra och blev bandets andra guldcertifierade album i USA.

Medlemsbyten och övergången till en omaskerad era

På grund av meningsskiljaktigheter hade både Peter Criss och Ace Frehley lämnat bandet 1982. Under 1980-talet genomgick Kiss ett flertal medlemsbyten, med Paul Stanley och Gene Simmons som de enda konstanta medlemmarna. Trummisen Eric Carr hade ersatt Criss redan 1980. År 1983, med den nya gitarristen Vinnie Vincent, började bandet framträda utan smink och kostymer. Denna omaskerade era inleddes med albumet Lick It Up 1983, som blev platina-certifierat och nådde en ny generation fans via musikvideor på MTV. Vincent ersattes senare av Mark St. John, som på grund av sjukdom endast medverkade på albumet Animalize innan han ersattes av Bruce Kulick. År 1991 avled Eric Carr av en ovanlig form av hjärtcancer och ersattes av Eric Singer.

Återförening av originaluppsättningen

Som svar på en våg av Kissnostalgi i början av 1990-talet tillkännagavs en återförening av originaluppsättningen 1996. Bandet återtog sina klassiska smink och kostymer och genomförde en mycket framgångsrik återförenings-turné som de marknadsförde som The hottest band in the world. Denna era varade dock inte länge. År 2002 hade Criss och Frehley återigen lämnat gruppen och ersatts av Eric Singer och Tommy Thayer, som fortsatte i de klassiska rollerna med smink och kostymer.

Sista åren, arv och framgångar

I april 2014 invaldes de fyra originalmedlemmarna i Rock and Roll Hall of Fame. Kiss inledde sin sista världsturné i januari 2019 och avslutade sin karriär med en sista konsert på Madison Square Garden i New York den 2 december 2023. Bandet har sedan dess återförenats vid enstaka tillfällen för att delta i Kiss-relaterade evenemang och spela in ny musik. Kiss har sålt över 100 miljoner album världen över och över 21 miljoner album i USA. De har belönats med 26 certifierade album av RIAA, fler än något annat amerikanskt rockband. Bandet rankas ofta som ett av de mest inflytelserika och bäst säljande hårdrocksbanden genom tiderna. Deras teatraliska livekoncept med kända scengestalter har inspirerat otaliga artister och gjort dem till en varaktig del av popkulturen.

Vanliga frågor om Kiss (musikgrupp)

Vilka är Kiss mest kända låtar?

Några av Kiss mest kända låtar är "Detroit Rock City", "I Was Made for Lovin' You", "Heaven's on Fire" och "Rock and Roll All Nite". Andra populära låtar inkluderar "Strutter" och "Crazy Crazy Nights". Låten "Rock and Roll All Nite" blev gruppens första singel att nå topp-40 i USA med en liveversion från albumet Alive!. Denna liveversion har kommit att bli den mest kända versionen av låten.

Vilka var de fyra originalmedlemmarna i Kiss?

De fyra originalmedlemmarna i Kiss var Paul Stanley på gitarr och sång, Gene Simmons på bas och sång, Peter Criss på trummor och sång samt Ace Frehley på gitarr och sång. De bildade bandet den 3 januari 1973 i New York. Varje medlem hade en distinkt scenpersona med smink: Starchild (Stanley), Demon (Simmons), Catman (Criss) och Spaceman (Frehley). Denna originaluppsättning återförenades 1996 för en stor turné och blev invalda i Rock and Roll Hall of Fame 2014.

Vilket album gav Kiss sitt kommersiella genombrott?

Kiss fick sitt kommersiella genombrott med det dubbela livealbumet Alive!, som gavs ut den 10 september 1975. Albumet blev guldcertifierat i USA och räddade både bandet och deras nästan bankrutta skivbolag Casablanca. Det innehöll en liveversion av "Rock and Roll All Nite" som blev bandets första singel att nå topp-40. Albumet spelades in på konserter i Detroit, Cleveland och Wildwood mellan maj och juli 1975 och försökte fånga energin från bandets liveframträdanden.

När slutade och började Kiss använda smink igen?

Kiss började framträda utan smink och kostymer år 1983, vilket markerade början på deras "omaskerade" era. Denna förändring skedde med de nya medlemmarna Vinnie Vincent på gitarr och Eric Carr på trummor. År 1996, som svar på en våg av Kissnostalgi, återförenades originaluppsättningen och bandet återgick till att använda smink och sina klassiska kostymer. Den återförenade turnén blev mycket framgångsrik och gruppen benämnde sig själva som "The hottest band in the world".

Vilka album från Kiss är mest framgångsrika?

Förutom genombrottsalbumet Alive! är studioalbumet Destroyer från 1976 ett av Kiss mest ambitiösa och framgångsrika verk. Destroyer producerades av Bob Ezrin och skiljde sig från tidigare album genom att använda orkester och körsång. Albumet Lick It Up från 1983, det första utan smink, blev platincertifierat och introducerade bandet för en ny generation av fans via MTV. Kiss har totalt fått 26 certifierade album av RIAA i USA.

När och var spelade Kiss sin sista konsert?

Kiss spelade sin allra sista konsert på Madison Square Garden i New York den 2 december 2023. Denna konsert avslutade bandets sista turné som påbörjades i januari 2019. Efter denna konsert gick bandet i pension från att turnera. De fyra originalmedlemmarna hade redan blivit invalda i Rock and Roll Hall of Fame 2014. Bandet har sedan dess återförenats vid enstaka tillfällen för att delta i Kiss-relaterade evenemang.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.