Jussi Björling

Barndom och tidig sångutbildning

Jussi Björling föddes i Stora Tuna socken i Borlänge. Han var son till sångaren David Björling och bror till sångarna Olle och Gösta Björling. Tillsammans med sina bröder skolades han i sång av sin far och turnerade under namnet Björlingkvartetten i både Nordamerika och Norden. Kvartetten, som en kort tid även inkluderade lillebror Karl, var verksam i elva och ett halvt år. Efter faderns död 1926 arbetade Björling som springpojke i Ystad. Där ordnade violinisten och bassångaren Salomon Smith kontakt med operasångaren Martin Öhman, för vilken Björling provsjöng 1928.

Senare samma år, den 21 augusti, provsjöng han för Kungliga Operans chef John Forsell. Forsell noterade i sin anteckningsbok att Björling var märkvärdigt bra, ett fenomen, och rekommenderade att han skulle anammas och skötas. Detta ledde till att Björling antogs till Stockholms musikkonservatorium, där han fick John Forsell och Tullio Voghera som lärare. Hans officiella födelsedag var den 2 februari enligt kyrkboken, men han var faktiskt född den 5 februari.

Genombrott och tidig karriär vid Kungliga Operan

Jussi Björlings första framträdande i en operaroll var den 21 juli 1930 på Kungliga teatern i Stockholm, där han sjöng lykttändaren i Puccinis Manon Lescaut. Hans debut i en huvudroll följde en månad senare, den 20 augusti 1930, som Don Ottavio i Mozarts Don Juan, med hans lärare John Forsell i titelrollen. Ytterligare debutroller följde snabbt, som Arnold i Rossinis Wilhelm Tell den 27 december 1930 och Jonatan i Carl Nielsens Saul og David den 13 januari 1931. Han fick anställning på Operan 1931 och stannade där till 1938, en period då han lärde sig cirka 40 nya stora roller, främst inom den franska och italienska repertoaren. Under dessa år lade han till 53 roller totalt. Bland dem fanns Erik i Den flygande holländaren, Hertigen i Rigoletto, Wilhelm Meister i Mignon, Faust, Vasco Da Gama i L’Africaine, Rodolfo i La bohème, Tonio i Regementets dotter, Florestan i Fidelio och Belmonte i Bortförelsen ur seraljen. Han var den förste svenske Dick Johnson i Flickan från Västern och sjöng Vladimir i Furst Igor mot Fjodor Sjaljapin 1935. Genombrottet utanför operascenen kom när han uppträdde på Tivoli i Köpenhamn den 29 juli 1931 och fick en samstämmig hyllning från kritikerkåren. Han uppträdde ofta som konsertsångare i skandinaviska folkparker och tivolin under somrarna.

Internationell stjärnstatus

Den internationella karriären tog fart 1935 i Europa och 1937 i USA. Han slog igenom internationellt i Wien 1936 med roller som Rodolphe i La bohème, Manrico i Trubaduren och Radamès i Aida. Därefter gjorde han succé på världens främsta operascener, inklusive Metropolitan Opera, La Scala i Milano, Covent Garden i London samt operorna i Wien, Chicago och San Francisco. Hans debut på Metropolitan Opera i New York ägde rum den 24 november 1938 som Rodolfo i La bohème. Med avbrott för kriget förblev Metropolitan hans huvudscen fram till hans död. Han återvände till USA 1945 efter kriget och sin första föreställning där var som Hertigen i Rigoletto. Han sjöng många stora tenorroller i den franska och italienska repertoaren, som i Trubaduren, Rigoletto, Aida, En maskeradbal, Pajazzo, Faust, Romeo och Julia, La bohème, Madama Butterfly, Tosca och Manon Lescaut. Han var också den förste att sjunga Gustaf III i Verdis En maskeradbal i en ny uppsättning på Metropolitan säsongen 1940/1941.

Han gjorde sin debut på Covent Garden i London 1939 som Manrico i Trubaduren och på La Scala i Milano 1946 i Rigoletto och 1951 i En maskeradbal. Kriget begränsade hans framträdanden till Europa, där han sjöng i Köpenhamn, Helsingfors och Budapest. Hans italienska debut var i Florens 1943 i Trubaduren. Han gästspelade under samma period 128 gånger på Operan i Stockholm.

Samarbeten och inspelningar

Jussi Björling samarbetade med flera av sin tids största musiker. I december 1940 bjöds han in av Arturo Toscanini att sjunga tenorpartiet i Beethovens Missa Solemnis i New York, en inspelning som finns bevarad. Han framförde också Verdis Requiem under Toscaninis ledning 1939 i Luzern och i november 1940 i New York, även denna inspelning har givits ut. Hans inspelningskarriär var omfattande. För RCA Victor spelade han 1951 in en serie duetter med barytonen Robert Merrill, inklusive en berömd tolkning av Au fond du temple saint ur Bizets Pärlfiskarna. År 1952 gjorde han en studioinspelning av Verdis Trubaduren för RCA tillsammans med Zinka Milanov och Leonard Warren, en av de första kompletta operainspelningarna som gavs ut på LP. År 1953 spelade han in huvudrollerna som Turiddu i Cavalleria Rusticana och Canio i Pajazzo för RCA. Under sommaren 1954 spelade han in Puccinis Manon Lescaut med Licia Albanese och Robert Merrill. Han sjöng också in något mer schlagerbetonade sånger under pseudonymen Erik Odde.

Sista tid, hälsa och död

Före en konsert i London den 15 mars 1960 drabbades Jussi Björling av vad som antogs vara en hjärtinfarkt. Trots detta insisterade han på att sjunga föreställningen av La bohème på Covent Garden. Han gjorde därefter en kort amerikansk turné, med sin sista operaföreställning som Faust i San Francisco den 1 april 1960. Hans sista konsert ägde rum på Skansen i Stockholm den 20 augusti 1960, exakt trettio år efter hans officiella debut. Knappt sex månader senare avled han under natten till den 9 september på familjens sommarställe på Siarö i Stockholms skärgård, troligen på grund av en ny hjärtattack. Hans fru larmade räddningstjänsten och en helikopter med professor Sander Izikowitz och makarnas dotter Ann-Charlotte kom till platsen, men kunde endast konstatera dödsfallet. Björling var 49 år gammal.

Det har funnits spekulationer kring hans exakta dödsorsak. Hjärtspecialisten professor Mårten Rosenqvist har efter genomgång av Björlings medicinska journaler bedömt att den mest sannolika dödsorsaken var kammararytmi. Journalanteckningarna visade att Björling hade högt blodtryck, men hjärt-lungröntgen visade inga tecken på svikt eller hjärtförstoring. EKG-undersökningar under sommaren 1960 visade ingen påverkan från vänster hjärtkammare och inga tecken på vare sig aktuell eller tidigare hjärtinfarkt. Däremot noterades en normal grundrytm som omväxlade med olika inslag av förmaksarytmier, ibland med hög pulsfrekvens. Ytterligare analys av EKG-bilderna har indikerat ett dolt Wolff-Parkinson-White-syndrom. Hans begravning i Engelbrektskyrkan den 19 september 1960 direktsändes i radio och tv. Han är gravsatt på Stora Tuna kyrkogård.

Familj och privatliv

Jussi Björling var son till sångaren David Björling och Ester Björling, född Sund. Hans far var född i Hälsingland men uppvuxen i Finland, och flyttade tillbaka till Sverige som ung. Hans farmor Matilda Lönnqvist gav honom smeknamnet Jussi, som sedan blev hans förnamn. Familjenamnet Björling togs 1857 av målarmästaren Per Samuel Björling.

Med sin ungdomsförälskelse Eva Zander, som han mötte när Björlingkvartetten turnerade i Asarum 1922, fick han 1936 dottern Kickie (Birgitta Kickie Hansson). Dottern adopterades vid födseln av Björlings ekonomiske rådgivare advokat Gösta Hansson och dennes fru Ebba Falck-Hansson, men Björling behöll kontakten med Eva Zander livet ut. Björling gifte sig 1935 i Stockholm med Anna-Lisa Berg, dotter till kammarmusikern John Berg. Tillsammans fick de barnen Anders, Lars och Ann-Charlotte. Med Ingrid Anna Linnéa Hellström hade Björling tidigare fått sonen Rolf Björling 1928, som också blev operasångare. Efter hans död instiftade hans änka Anna-Lisa Björling 1970 Jussi Björlingstipendiet, som förvaltas av Stiftelsen Kungliga Teaterns Solister och delas ut till sångsolister vid Kungliga Operan i Stockholm.

Eftermäle och erkännanden

Jussi Björlings konstnärskap hyllas långt efter hans död. Tenoren Luciano Pavarotti uttryckte i en intervju i Svenska Dagbladet 1988 att när han skulle öva in en ny opera lyssnade han först på hur Jussi Björling gjorde den. Pavarotti beskrev Björlings röst som ovanlig och sa att det var den vägen han själv ville vandra. Han önskade att människor skulle jämföra honom med Björling.

Björling utnämndes till hovsångare av kung Gustaf V 1944. Han belönades med medaljen Litteris et Artibus 1945, blev kommendör av Vasaorden 1956 och invaldes som ledamot 675 av Kungliga Musikaliska Akademien samma år. År 1959 tilldelades han Teaterförbundets guldmedalj för sin utomordentliga konstnärliga gärning. I en omröstning bland musikkritiker i det brittiska magasinet Classic CD i juli 1999 rankades han som 1900-talets störste sångare. År 2015 invaldes han i Swedish Music Hall of Fame. Hans namn lever vidare i Jussi Björlingsällskapet, Jussi Björlingmuseet, Jussi Björlings allé och genom stipendiet som bär hans namn.

Vanliga frågor om Jussi Björling

Vilka var Jussi Björlings mest kända operaroller?

Jussi Björling hade många paradroller inom den franska och italienska repertoaren. Bland hans mest kända roller finns Rodolfo i Puccinis La bohème, en roll han bland annat sjöng vid sin debut på Metropolitan Opera 1938. Han var också berömd för sina tolkningar av Manrico i Verdis Trubaduren, Radamès i Aida och hertigen i Rigoletto. Andra betydande roller var Don Ottavio i Mozarts Don Giovanni, där han gjorde sin officiella debut i en huvudroll 1930, och Gustave III i Verdis Un ballo in maschera. Han utförde dessa roller på världens främsta operascener, inklusive La Scala och Covent Garden.

När och var gjorde Jussi Björling sitt genombrott?

Jussi Björlings genombrott kom relativt tidigt i hans karriär. Hans första framträdande i en operaroll var som lykttändaren i Puccinis Manon Lescaut på Kungliga Operan i Stockholm den 21 juli 1930. En månad senare, den 20 augusti 1930, gjorde han sin debut i en huvudroll som Don Ottavio i Mozarts Don Juan. Det stora genombrottet för hans talang kom dock den 29 juli 1931 när han uppträdde på Tivoli i Köpenhamn och fick en samstämmig lovord från kritikerkåren. Hans internationella genombrott ägde rum i Wien 1936 med roller som Rodolphe i La bohème och Manrico i Trubaduren.

Vilka var några av Jussi Björlings mest kända inspelningar?

Jussi Björling gjorde ett stort antal inspelningar under sin karriär, som dokumenterats i omfattande diskografier. Hans inspelningar omfattar hela operarepertoaren, från italienska till franska och ryska verk. Han sjöng in betydande roller som Rodolfo i La bohème och hertigen i Rigoletto. Under pseudonymen Erik Odde gjorde han även inspelningar av mer schlagerbetonade sånger. Hans inspelningar har bevarats och återutgivits på CD och DVD, och en omfattande fonografi över alla bevarade upptagningar publicerades 2014 av Jussi Björlingsällskapet.

Var dog Jussi Björling och vad var dödsorsaken?

Jussi Björling avled under natten till den 9 september 1960 på familjens sommarställe på Siarö i Stockholms skärgård. Omedelbart före hans död antogs orsaken vara en ny hjärtattack, efter att han tidigare samma år drabbats av vad som misstänktes vara en hjärtinfarkt före en konsert i London. En senare medicinsk granskning av professor Mårten Rosenqvist, publicerad i Läkartidningen, har dock bedömt att den mest sannolika dödsorsaken var kammararytmi. Journalgranskningen visade tecken på förmaksarytmier och ett dolt Wolff-Parkinson-White-syndrom, men inga tecken på en tidigare genomgången hjärtinfarkt.

Var Jussi Björling gift och hade han barn?

Jussi Björling gifte sig 1935 i Stockholm med Anna-Lisa Berg, som var dotter till kammarmusikern John Berg. Tillsammans fick de barnen Anders, Lars och Ann-Charlotte Björling. Innan äktenskapet hade Björling en son, Rolf Björling, född 1928, tillsammans med Ingrid Anna Linnéa Hellström. Rolf Björling blev också operasångare och tenor. Björling fick dessutom en dotter, Kickie (Birgitta Kickie Hansson), år 1936 med sin ungdomsförälskelse Eva Zander. Denna dotter adopterades vid födseln av Björlings ekonomiske rådgivare, advokat Gösta Hansson, och hans fru, men Björling behöll kontakten med både dottern och Eva Zander livet ut.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.