Billy Idol
Billy Idol, egentligen William Michael Albert Broad, är en brittisk sångare, musiker och låtskrivare främst inom punk, poprock och rock and roll. Han föddes den 30 november 1955 i Stanmore i nordvästra London och startade sin karriär i England. Han fick sitt genombrott som sångare i punkbandet Generation X men skördade sina största framgångar som soloartist. Hans solokarriär sammanföll med musikvideokanalen MTV:s enorma popularitet under 1980-talet, vilket gjorde honom till en av de första och största MTV-stjärnorna med musikvideohits som <strong>White Wedding</strong> och <strong>Rebel Yell</strong>. Han är sedan många år bosatt i Los Angeles.
Uppväxt och tidiga influenser
William Michael Albert Broad föddes i Stanmore i nordvästra London. Hans far var engelsk försäljare och hans mor var irländsk hemmafru. Familjen flyttade till USA när han var två år gammal och bodde i New York i fyra år innan de återvände till England och bosatte sig i Dorking. Som tonåring gick han på Ravensbourne School for Boys i Bromley och senare Worthing High School for Boys. År 1975 började han studera filosofi och litteratur vid University of Sussex men lämnade efter ett år 1976 för att satsa på musiken. Under denna tid var han en del av Bromley Contingent, en grupp Sex Pistols-fans som följde bandet på deras spelningar.
Karriärens början och Generation X
Billy Idol började sin musikaliska bana i London under den tidiga punken. Artistnamnet Billy Idol myntades efter att en kemilärare, Bill Price, beskrev honom som 'idle' (lat) på ett skolrapportkort. Idol har sagt att han hatade kemi och inte presterade bra i ämnet. Han övervägde först namnet Billy Idle men valde Idol på grund av likheten med komikern Eric Idle. År 1976 var han under en kort period gitarrist i det framtida bandet Siouxsie and the Banshees. Senare samma år blev han medlem i punkbandet Chelsea, där bandets frontman Gene October hjälpte till att forma hans image genom att råda honom att använda linser istället för glasögon och färga håret blont. Efter några veckor lämnade Idol och basisten Tony James Chelsea för att bilda det egna bandet Generation X. I det nya bandet bytte Idol roll från gitarrist till frontfigur och sångare.
Generation X blev ett av de första punkbanden att medverka i det populära TV-programmet Top of the Pops. Bandet, som var inspirerat av 1960-talets brittiska pop i kontrast till mer militanta punkkollegor, släppte tre studioalbum och hade flera singlar på den brittiska singellistan. Idol har uttryckt att medan band som Clash och Sex Pistols sjöng 'No Elvis, Beatles or the Rolling Stones', var Generation X ärliga om sina influenser. Bland deras kända låtar finns 'Your Generation' och 'Dancing with Myself'. Bandet upplöstes 1981 efter att ha medverkat i filmen D.O.A.: A Rite of Passage 1980.
Genombrott som soloartist och MTV-stjärna
Efter Generation X flyttade Billy Idol till New York år 1981 för att påbörja en solokarriär. Han samarbetade med den före detta Kiss-managern Bill Aucoin och gitarristen Steve Stevens. Tillsammans med basisten Phil Feit och trummisen Gregg Gerson bildade de kärnan i hans nya band. Hans solodebut kom med Chrysalis-EP:n 'Don't Stop' 1981, som innehöll en ny version av Generation X-låten 'Dancing with Myself' och en cover på Tommy James and the Shondells 'Mony Mony'. Hans självbetitlade debutalbum 'Billy Idol' släpptes i juli 1982 och debuterade på plats 45 på Billboard 200 i USA.
Idols karriär exploderade i takt med musikkanalen MTVs popularitet. Hans musikvideor, som 'White Wedding' och 'Dancing with Myself', spelades intensivt och gjorde honom till en av kanalens första och största stjärnor. Han var en central del av den MTV-drivna 'andra brittiska invasionen' av USA. Videon till 'White Wedding' regisserades av David Mallet och innehöll en stunt där en motorcykel kraschade genom ett kyrkfönster, utförd av en budförare vid namn John Wilson. Videon till 'Dancing with Myself' regisserades av Tobe Hooper och spelades på MTV i sex månader. Hans image, med platinablont hår, läderkläder och ett karismatiskt leende, blev välkänd.
Stora framgångar och album
Albumet 'Rebel Yell' från 1983 blev en enorm kommersiell framgång och certifierades dubbelplatina i USA för försäljning av två miljoner kopior. Det nådde andraplatsen på albumlistorna i både Tyskland och Nya Zeeland. Albumet innehöll hitsinglarna 'Rebel Yell', 'Eyes Without a Face' och 'Flesh for Fantasy'. 'Eyes Without a Face' nådde fjärde plats på den amerikanska Billboard Hot 100-listan, medan 'Rebel Yell' nådde sjätte plats på den brittiska singellistan. Låten 'Rebel Yell' gav Idol hans första Grammy-nominering för bästa manliga rockrösterframförande.
Han fortsatte med albumen 'Whiplash Smile' (1986) och samlingsalbumet 'Idol Songs: 11 of the Best' (1988), som blev platina i Storbritannien. Albumet 'Charmed Life' släpptes 1990. Under denna period, 1986, lämnade hans långvarige gitarrist Steve Stevens bandet, men återvände 1999. År 1993 släppte Idol det konceptuella albumet 'Cyberpunk'. Efter en period med mindre offentlig aktivitet och mindre klubbspelningar i Los Angeles återvände han med albumet 'Devil's Playground' 2005 och senare 'Kings & Queens of the Underground' 2014. År 2023 släppte han ett livealbum, 'State Line: Live At The Hoover Dam'. Han har ett nytt studioalbum, 'Dream Into It', planerat för 2025.
Personligt liv och händelser
Billy Idol har bott både i England och USA, men är sedan många år bosatt i Beverly Hills i Los Angeles. Han har tre barn. Med sin dåvarande flickvän Perri Lister, som han träffade i slutet av 1970-talet och var tillsammans med mellan 1980 och 1989, fick han sonen Willem Wolf Broad 1988. Med Linda Mathis fick han dottern Bonnie Blue Broad 1989. År 2023 avslöjade han att han har en tredje son, Brant Broad, född 1985. Detta kom fram när hans dotter Bonnie tog ett DNA-test via 23andMe och upptäckte en halvbror. Sonens mor är okänd. Idol presenterade offentligt Brant Broad som sin son i samband med sin introduktionsceremoni på Hollywood Walk of Fame samma år.
År 1990 var Idol inblandad i en allvarlig motorcykelolycka där han bröt benet. I sin självbiografi har han sagt att han vid den tiden levde efter devisen 'lev varje dag som om det vore din sista, och en dag kommer du att ha rätt'. År 2014 släppte han sin självbiografi 'Dancing with Myself', som blev en New York Times-bestseller och var helt skriven av honom själv. Boken släpptes samtidigt som albumet 'Kings & Queens of the Underground'.
Musikstil, liveband och samarbeten
Billy Idols musik kan beskrivas som rak och rå rock med tydliga influenser från rockabilly, särskilt från artister som Eddie Cochran. Hans sound som soloartist kombinerade punkens energi med poprockens kommersiella tillgänglighet och glamrockens image. Hans samarbete med gitarristen Steve Stevens var centralt för ljudet på hans största hits. Hans framgångar sammanföll perfekt med musikvideons genombrott som medium. Hans visuellt slagkraftiga och ofta teatraliska videor definierade honom för en hel generation TV-tittare.
Billy Idols liveband har haft många medlemmar genom åren. Förutom Steve Stevens på gitarr ingår nuvarande medlemmar basisten Stephen McGrath (sedan 2001), gitarristen Billy Morrison (sedan 2010), trummisen Erik Eldenius (sedan 2012) och keyboardisten Paul Trudeau (sedan 2014). Tidigare medlemmar inkluderar trummisar som Thommy Price och Brian Tichy, samt keyboardister som Judi Dozier och Derek Sherinian. Idol har även samarbetat med andra artister. År 2020 medverkade han med sång på låten 'Night Crawling' på Miley Cyrus album 'Plastic Hearts', och de turnerade därefter tillsammans. Han har också arbetat med producenten och musikern Moby, som medverkade på remixalbumet 'Vital Idol: Revitalized' 2018. År 2021 släppte han musikvideon 'Bitter Taste', redigerad av Stephen Sebring.
Utmärkelser och arv
Billy Idol har som soloartist certifierats med två guldskivor, fyra platina och en dubbelplatina i USA. Han är trefaldig Grammy-nominee i kategorin Best Male Rock Vocal Performance. År 2023 mottog han en stjärna på Hollywood Walk of Fame. Tillsammans med Steve Stevens invaldes han i Rock and Roll Hall of Fame år 2026. Hans musik fortsätter att nå nya generationer, och hans välkända look och hits återfinns ofta i populärkulturen. Hans karriär har sträckt sig över fem decennier, från punkens gryning i London till att vara en global rockstjärna. Han har anpassat sig till nya medier, från MTV till digitala plattformar som YouTube, där han fortsätter att släppa ny musik och videor. Hans senare EP-skivor, 'The Roadside' (2021) och 'The Cage' (2022), visar att han fortfarande är en aktiv och kreativ kraft inom rockmusiken.
Vanliga frågor om Billy Idol
Vilka är Billy Idols mest kända låtar?
Billy Idols mest kända låtar är musikvideohits som blev enormt populära under MTV:s storhetstid. Dessa inkluderar <strong>Dancing With Myself</strong>, <strong>White Wedding</strong>, <strong>Rebel Yell</strong> och <strong>Eyes Without A Face</strong>. Många av dessa låtar kom från hans framgångsrika soloalbum på 1980-talet. Låten Dancing With Myself spelades ursprungligen in med hans tidigare band Generation X. Hans musik kännetecknas av rak och rå rock med tydliga influenser från rockabilly.
Vilka är Billy Idols viktigaste soloalbum?
Billy Idols viktigaste soloalbum inkluderar hans självbetitlade debutalbum <strong>Billy Idol</strong> från 1982 och det kommersiellt framgångsrika <strong>Rebel Yell</strong> från 1983. Albumet Rebel Yell certifierades som dubbelplatina i USA. Andra betydande album är Whiplash Smile från 1986, Charmed Life från 1990 och Kings & Queens of the Underground från 2014. Han har även släppt flera EP-skivor på senare år, som The Roadside 2021 och The Cage 2022.
Vem är Billy Idols långvarige gitarrist Steve Stevens?
Steve Stevens är Billy Idols långvarige sologitarrist och en nyckelperson i hans sound. Han samarbetade med Idol från början av solokarriären 1981 och var med på genombrottsalbum och framgångsrika turnéer. Stevens lämnade bandet 1987 men återvände 1999 och har sedan dess varit en permanent medlem. Tillsammans skapade de hits som Rebel Yell och Eyes Without a Face. Stevens och Idol inducerades tillsammans i Rock and Roll Hall of Fame 2026.
När och var fick Billy Idol sin stjärna på Hollywood Walk of Fame?
Billy Idol fick sin stjärna på Hollywood Walk of Fame år 2023. Ceremonien sammanföll med att han offentligt presenterade sin son Brant Broad, vars existens han nyligen fått kännedom om. Stjärnan är en erkänning för hans långa och framgångsrika karriär inom musiken. Han är en trefaldig Grammy-nominerad artist. Hans internationella genombrott som soloartist under 1980-talet var en viktig faktor för denna utmärkelse.
Har Billy Idol släppt någon självbiografi?
Ja, Billy Idol släppte självbiografin <strong>Dancing with Myself</strong> den 7 oktober 2014. Boken sammanföll med releasen av hans album Kings & Queens of the Underground som kom ut den 21 oktober samma år. Hans självbiografi blev en New York Times-bestseller. Boken är helt skriven av honom själv och täcker hans liv och karriär. I boken reflekterar han bland annat över en allvarlig motorcykelolycka han var med om 1990.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.
