Kiwi

Botanisk beskrivning och frukt

Kiwin är en slingerväxt, eller lian, som kan växa mellan 8 och 10 meter, ibland upp till 20 meter högt. Skotten är brunröda och täckta av fint hår. Bladen är hjärtlika och mellan 7 och 12 centimeter stora, och de fälls under hösten. Växten är vanligtvis tvåbyggare, vilket innebär att han- och honblommor sitter på separata plantor, vilket krävs för befruktning.

Det finns dock även tvåkönade sorter. Blommorna är orangegula och regelbundna till formen. Växten kan bli mycket gammal och bära frukt i upp till hundra år, med exempel på plantor i Nya Zeeland som planterades på 1930-talet och fortfarande bar frukt år 2008. En planta av systerarten Actinidia arguta i Korea beräknas vara hela 600 år gammal.

Frukten är ett bär och är oval till formen, vanligtvis mellan 3 och 8 centimeter lång. Den påminner om ett stort hönsägg. Skalet är brunt och täckt av ett tunt, luddigt hår. Fruktköttet är saftigt och syrligt, och hos den vanligaste arten, Actinidia deliciosa, är det klargrönt. I mitten av frukten finns ett ljust område och utspridda i köttet finns många små, svarta och ätliga kärnor. Smaken påminner om krusbär och blir sötare ju mognare frukten blir. En frukt anses vara mogen när köttet ger efter för ett lätt tryck. Artnamnet för den vanliga grönköttiga kiwin definierades ursprungligen som Actinidia chinensis, men efter en omprövning 1984 fick den det vetenskapliga namnet Actinidia deliciosa. Namnet Actinidia chinensis reserveras nu främst för den gulköttiga varianten, gul kiwi. Släktet Actinidia omfattar cirka 60 olika arter, och deras frukter varierar i storlek och färg.

Historia och spridning från Kina

Kiwin har sitt ursprung i centrala och östra Kina, där den har odlats för sina frukter sedan 700-talet under Tangdynastin. De första skriftliga beskrivningarna av växten finns i kinesisk poesi från 1100-talet under Songdynastin. I Kina kallades frukten traditionellt för namn som míhóutáo, vilket betyder makakpersika, eller húlítáo, som betyder rävpersika. Frukten samlades ofta in vild och användes i folkmedicin, men den var sällan systematisk odlad eller förädlad.

Under 1800-talet introducerades växten i Storbritannien, men då främst som prydnadsväxt. Genombrottet för den kommersiella odlingen kom i Nya Zeeland. År 1904 tog lärarinnan Mary Isabel Fraser med sig frön från Kina till Nya Zeeland. Trädgårdsmästaren Alexander Allison sådde dessa frön och fick de första plantorna. Missionärer som återvände från Kina till Nya Zeeland var också med och förde med sig växten, vilket inledde en större odling från 1906.

Under 1920-talet lyckades hortikultören Hayward Wright förädla den första kommersiellt gångbara sorten, som fick namnet Hayward. Denna sort hade bättre hållbarhet och smak än tidigare varianter. Den första kända referensen till namnet Chinese gooseberry i Nya Zeeland är från 1917, men namnet var troligen i användning tidigare. Under 1920-talet blev Chinese gooseberry det standardiserade engelska namnet på frukten.

Kommersialisering och namngivning

Efter andra världskriget började skördarna i Nya Zeeland öka, och på 1950-talet inleddes export till Storbritannien och USA. Frukten såldes då under namnen Chinese gooseberry eller melonette. Dessa namn ansågs dock vara problematiska för marknadsföringen. Exportföretaget Turners & Growers fick råd av en amerikansk klient om att namnet Chinese gooseberry kunde väcka misstankar hos tulltjänstemän, som var oroliga för att bär som växte nära marken kunde vara kontaminerade.

År 1959 arrangerade Turners & Growers en namntävning och beslutade sig för att anta namnet kiwifruit. Namnet myntades av Jack Turner i företaget och syftade på det informella smeknamnet för nyzeeländare, kiwi, som amerikanska soldater stationerade i Stilla havet under kriget kände till. Namnet registrerades officiellt den 15 juni 1959. Vid 1970 användes namnet kiwifruit på all export från Nya Zeeland. Kiwifrukten började säljas i Sverige och Skandinavien omkring år 1980.

Under 1970-talet växte den nyzeeländska kiwifruktindustrin kraftigt. För att koordinera marknadsföringen bildades Kiwifruit Export Promotion Committee 1970, och senare Kiwifruit Marketing Licensing Authority 1977 för att sätta marknadsstandarder. År 1997 bytte New Zealand Kiwifruit Marketing Board namn till Zespri International Limited för att stärka det globala varumärket. Den exportbaserade industrin kraschade på sent 1980-talet på grund av ökad internationell konkurrens, men har sedan dess återhämtat sig.

Modern odling, sorter och produktion

Idag odlas kiwifrukt på många håll i världen, inklusive i Sydamerika, runt Medelhavet, i Afrika, Australien och USA. Kina är den absolut största producenten och stod år 2023 för 55 procent av världens totala produktion. I Kina inleddes en omfattande insamling av vildväxande arter 1978 genom National Cooperative Group for Kiwifruit Research, vilket ledde till utvecklingen av över 1400 kandidatsorter. Den ursprungliga Hayward-sorten, som fortfarande är vanlig, utgör nu en mindre del av de kinesiska odlingarna.

Förutom den grönköttiga Actinidia deliciosa finns det flera andra arter och sorter. Actinidia chinensis är arten för den gulköttiga gul kiwi, som ofta har en mangoliknande doft. Andra kommersiella sorter inkluderar Zespri Gold och Hort16A. Det finns även rödköttiga sorter som Hongyang och Donghong, samt mindre frukter från arten Actinidia arguta, som kallas minikiwi. I Nya Zeeland och Australien används alltid namnet kiwifruit om frukten, eftersom kiwi ensamt hänvisar till fågeln eller till nyzeeländare som smeknamn.

Odling har etablerats globalt under 1900-talet. Italien är en annan stor producent, och det italienska företaget Jingold köpte exklusiva förädlingsrättigheter till den kinesiska sorten Jintao 2001. Wuhan Botanical Garden i Kina har världens största kiwifrukt-genbank. År 2006 var kiwi den viktigaste exportgrödan inom frukt och grönsaker i Nya Zeeland, med en andel på 30 procent.

Näringsinnehåll, hälsoaspekter och hantering

Kiwifrukt är rik på C-vitamin och innehåller även A-vitamin och E-vitamin. Den har en hög halt av kostfiber, vilket tillskrivs en mild laxerande effekt. Frukten innehåller mineralen kalium, men i något lägre mängd jämfört med en banan. Ett viktigt inslag är enzymet aktinidin, som bryter ned protein. Detta gör att kiwi kan användas för att möra kött, men det hindrar också gelatin från att stelna, vilket begränsar dess användning i vissa desserter.

Vissa personer kan vara allergiska mot enzymet aktinidin, som är en av de frukter som innehåller mest av detta allergen. Kiwi kan vara allergiframkallande för vissa överkänsliga personer. Skalet innehåller mycket flavonoida antioxidanter, och frukten har lång hållbarhet. Kiwin är ofta omnämnd för sin positiva effekt på tarmfunktion, vilket främst tillskrivs dess höga fiberhalt.

Användning i matlagning, servering och synonymer

Kiwin äts oftast färsk. Den skivas ofta på mitten och äts med sked direkt ur skalet, ibland med ett specialbestick som kombinerar kniv och sked. Frukten används också i fruktsallader, som dekoration på tårtor och i desserter. Ett klassiskt exempel är dess användning som garnering på pavlovatårta. Kärnorna äts vanligtvis medan skalet vanligen skrädas, även det är ätligt och kan konsumeras som ett äpple.

På grund av enzymet aktinidin måste man vara försiktig när kiwi används i matlagning som innehåller mjölkprodukter eller gelatin, eftersom enzymet förhindrar stelning. Däremot kan enzymet utnyttjas för att möra kött genom att kiwin läggs på köttet innan tillagning. Omtogna, sura kiwin går också att äta och har en annan karaktär än de mogna. Växten har haft flera vetenskapliga synonymer genom åren på grund av taxonomiska omklassificeringar. Några av dessa inkluderar Actinidia chinensis var. deliciosa, Actinidia chinensis var. hispida och Actinidia latifolia var. deliciosa. På engelska har frukten kallats för en mängd olika namn genom historien, som yangtao, Wilson's gooseberry, gooseberry vine och Ichang gooseberry. I modern kinesiska används ofta ordet qíyìguǒ, som är en direkt translitterering av det engelska ordet.

Vanliga frågor om Kiwi

Vad är kiwi för en frukt och hur ser den ut?

Kiwi, eller kiwifrukt, är den ätliga frukten från flera arter av slingerväxter i släktet Actinidia. Botaniskt sett är den ett bär. Frukten är oval, ungefär stor som ett stort hönsägg, och mellan 5 och 8 centimeter lång. Den har ett tunt, brunt, ludet och fibröst skal som är ätligt men surt. Inuti finns ett saftigt, ljust grönt eller gyllene kött med rader av små, svarta och ätliga kärnor. Fruktköttet har en mjuk konsistens och en söt och syrlig smak. Den genomsnittliga frukten väger cirka 100 gram.

Var kommer kiwin ifrån och hur spreds den?

Kiwin har sitt ursprung i centrala och östra Kina, där den har växt vild och odlats i över tusen år. De första skriftliga beskrivningarna finns från 1100-talet under Songdynastin. Växten spreds till Nya Zeeland i början av 1900-talet, där den kommersialiserades och förädlades i stor skala. Missionärer och resenärer som Mary Isabel Fraser förde med sig frön från Kina. Det var i Nya Zeeland som frukten fick sitt nuvarande namn och blev en viktig exportvara efter andra världskriget. Idag är Kina återigen den största producenten i världen.

Varför heter den kiwi och inte kinesiskt krusbär?

Namnet kiwi eller kiwifruit antogs 1959 av nyzeeländska exportörer från företaget Turners & Growers. Tidigare hette frukten Chinese gooseberry eller melonette. Exportföretaget fick råd om att namnet Chinese gooseberry kunde väcka onödiga misstankar hos tulltjänstemän. Man arrangerade en namntävning och valde kiwifruit för att associera frukten till Nya Zeeland, vars nationalsymbol är den bruna kivifågeln. Namnet syftade också på det informella smeknamnet för nyzeeländare, som amerikanska soldater kände till. Det nya namnet registrerades den 15 juni 1959.

Hur äter och använder man kiwi i matlagning?

Det vanligaste sättet är att skära frukten på mitten och äta det gröna köttet direkt med en sked, eventuellt med ett specialbestick. Kärnorna äts med. Kiwin kan också skalas och skivas för att användas i fruktsallader, som dekoration på tårtor (till exempel pavlovatårta) eller i andra desserter. Skalet är ätligt och innehåller antioxidanter, och vissa äter frukten som ett äpple med skalet, men detta är inte vanligt i Sverige. På grund av enzymet aktinidin kan kiwi användas för att möra kött, men den förhindrar gelatin från att stelna.

Vilka olika sorter av kiwi finns det?

Det finns flera arter och sorter. Den vanligaste är den grönköttiga Actinidia deliciosa, med Hayward som den första kommersiellt gångbara sorten. Actinidia chinensis är arten för den gulköttiga gul kiwi, som ofta är sötare och doftar mangofrukt. Andra kommersiella sorter inkluderar Zespri Gold och Hort16A. Det finns även rödköttiga sorter som Hongyang och Donghong, samt minikiwi från arten Actinidia arguta, som har mindre frukter med slätare skal. I Kina har man utvecklat många nya sorter sedan 1970-talet.

Vilka näringsämnen innehåller kiwi och finns det några saker att tänka på?

Kiwi är en mycket näringsrik frukt. Den är särskilt rik på C-vitamin och innehåller också A-vitamin och E-vitamin. Den har en hög halt av kostfiber, vilket bidrar till en god tarmfunktion och tillskrivs en mild laxerande effekt. Frukten innehåller enzymet aktinidin, som kan bryta ned protein och därför användas för att möra kött. Kiwi innehåller mineralen kalium, men i något lägre mängd än en banan. Skalet är rikt på flavonoida antioxidanter. En del personer kan vara allergiska mot enzymet aktinidin, som kiwi är en av de frukter som innehåller mest av.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.