Washington Capitals

De första åren och svåra inledningen

Washington Capitals tilldelades staden Washington som ett expansionslag den 8 juni 1972 och började spela i NHL säsongen 1974–75 tillsammans med Kansas City Scouts. Ägaren Abe Pollin, som också ägde basketlaget Washington Bullets, byggde Capital Centre i suburban Landover, Maryland, som hemmaarena för båda lagen. Den första säsongen 1974–75 blev historiskt svag med ett rekord på 8 segrar, 67 förluster och 5 oavgjorda, vilket gav endast 21 poäng. Detta är fortfarande det sämsta vinstprocentaget i NHL:s historia och de åtta vinsterna är det lägsta antalet för ett lag som spelat minst 70 matcher. Laget satte också rekord för flest bortaförluster (39 av 40), flest raka bortaförluster (37) och flest raka förluster totalt (17).

Tränaren Jim Anderson fick sparken efter 54 matcher och ersattes av huvudscouten Red Sullivan, som efter en 14-matchers förlustsvit avgick och hänvisade till magproblem. General managern Milt Schmidt fick då ta över tränarrollen för resten av den katastrofala säsongen. Den första tränaren, Jim Anderson, uttryckte sin frustration genom att säga att han hellre skulle upptäcka att hans hustru var otrogen än att fortsätta förlora så här. Med en kombinerad 30 lag mellan NHL och den konkurrerande World Hockey Association (WHA) var den tillgängliga talangen utspädd, och Capitals hade få spelare med betydande NHL-erfarenhet och var i underläge mot de etablerade lagen.

Även de följande säsongerna var mycket svåra. Under 1975–76 gick laget 25 raka matcher utan seger och slutade med 11 segrar, 59 förluster och 10 oavgjorda. I mitten av säsongen ersattes Schmidt som general manager av Max McNab och som tränare av Tom McVie. Efter säsongen reste Capitals och Kansas City Scouts till Tokyo och Sapporo i Japan för fyra exhibition matcher, vilket var NHL:s första matcher i ett asiatiskt land.

Trots de svåra åren kunde laget genom höga draftval ta in spelare som Mike Gartner och Bobby Carpenter. Under perioden växlades mellan fruktansvärda säsonger och att missa slutspel med bara några få poång. År 1980 var laget i slutspelsstrid ända till säsongens sista dag. År 1978 förvärvade laget Dennis Maruk i en bytesaffär, och han skulle komma att göra 50 mål säsongen 1980–81 och 60 mål säsongen 1981–82. General manager Max McNab och tränaren Gary Green fick sparken i november 1981, och Roger Crozier tog över som GM för resten av säsongen, men han fick också sparken i augusti 1982 efter att ha anställt Bryan Murray som tränare. Fram till sommaren 1982 var klubben ekonomiskt svag och det fanns allvarliga diskussioner om att flytta laget från Washington innan nästa säsong. En kampanj bland supportrar för att köpa biljetter, kallad 'Save the Caps', samt ett beslut från Prince George's County i Maryland att ge laget nära nog fullständigt skattelättnader på inträdesavgifter till professionella sportevenemang, hjälpte till. Strax före en deadline i augusti meddelade ägaren Abe Pollin att nya investerare hade anslutit sig och att laget skulle stanna kvar i Washington, vilket avvärjde en potentiell flytt eller sammanslagning med New Jersey Devils som rapporterats vara på tapeten.

Ett genombrott och stabilisering

Efter att ha säkrat lagets framtid i Washington genomförde den nya ledningen, med general manager David Poile, en stor omvandling. Den 9 september 1982 genomfördes en av klubbens största bytesaffärer då lagkaptenen Ryan Walter och Rick Green byttes bort till Montreal Canadiens mot Rod Langway, Brian Engblom, Doug Jarvis och Craig Laughlin. Langway utsågs till ny lagkapten bara några veckor senare. Ytterligare en viktig förvärv var draftvalet av backen Scott Stevens i 1982 års NHL-draft, ett val som gjordes av den tidigare general managern Roger Crozier innan Poile anställdes.

Resultatet av dessa förändringar blev omedelbart synligt. Laget slutade på tredje plats i Patrick Division och kvalificerade sig för Stanley Cup-slutspelet för första gången i klubbens historia. I första omgången eliminerades de av de trefaldiga regerande (och slutliga) Stanley Cup-mästarna New York Islanders med 3–1 i matcher, men den dramatiska vändningen från botten till slutspel gjorde definitivt slut på snacket om att klubben skulle lämna staden. En av de nya delägarna var Dick Patrick, på vars råd Pollin anställde David Poile som general manager.

Under 1983–84 nådde laget över 100 poäng under grundserien för första gången och avancerade till andra slutspelsomgången. Under denna off-season hade Capitals bytt ett förstarundsval för Dave Christian och sålt Dennis Maruk till Minnesota North Stars mot ett andrarundsval. Ytterligare en betydande affär var byteshandeln med Los Angeles Kings där Brian Engblom och Ken Houston byttes mot Larry Murphy. Denna period etablerade ett mönster där Capitals blev en regelbunden slutspelskontender under de följande 14 säsongerna med en kärna av spelare som Mike Gartner, Rod Langway, Larry Murphy och Scott Stevens.

Byggandet av ett mästarlag

Efter att Ted Leonsis köpte laget 1999 inleddes en ny era med fokus på att bygga genom draften. Denna strategi kulminerade i valet av den ryska stjärnan Alexander Ovechkin 2004. Tillsammans med andra nyckelspelare som draftades eller förvärvades, som Nicklas Bäckström, John Carlson, Braden Holtby, Evgeny Kuznetsov och Tom Wilson, byggdes ett lag som skulle dominera grundserien under många år. Säsongen 2009–10 vann Washington Capitals för första gången Presidents' Trophy, som ges till laget med flest poäng efter grundserien. De skulle vinna denna trofé ytterligare två gånger, säsongerna 2015–16 och 2016–17.

Under denna period etablerade sig laget som ett av NHL:s främsta under grundserien och vann 14 divisionstitlar. Trots den regelbundna framgången var slutspelet en utmaning. Laget hade nått Stanley Cup-finalen 1998 men förlorat. Det dröjde till säsongen 2017–18 innan det stora målet nåddes. Efter många år av förväntningar besegrade Washington Capitals Vegas Golden Knights med 4–1 i matcher i finalen och erövrade sin första Stanley Cup. Denna seger var kulmen på en lång utveckling som började med de svåra expansionsåren, fortsatte genom stabiliseringen på 1980-talet och kulminerade i den talangfulla kärna som byggdes upp under Ted Leonsis ägande. Segern befäste Alexander Ovechkins status som en av generationens främsta spelare och belönade en lojal spelarkår och supporterbas som väntat i decennier.

Spelare och arv

Genom åren har Washington Capitals haft en rad namnkunniga spelare. Tidiga stjärnor inkluderade Mike Gartner, Dennis Maruk, som gjorde 60 mål en säsong, och den defensiva pelaren Rod Langway. Senare generationer har sett spelare som Peter Bondra, Jaromír Jágr, Adam Oates och den svenske backen Calle Johansson. Målvakten Olaf Kölzig var en centralfigur under många år, och andra noterbara namn genom historien inkluderar Sergej Gontjar, Dino Ciccarelli, Bengt-Åke Gustafsson, Michael Nylander och Ulf Dahlén.

Den moderna eran har i hög grad präglats av Alexander Ovechkin, som inte bara lett laget till Stanley Cup-seger utan också etablerat sig som en av historiens främsta målskyttar. Andra nyckelspelare under mästersäsongen och framåt inkluderar Nicklas Bäckström, John Carlson och Braden Holtby. Organisationen har pensionerat fyra tröjnummer för att hedra fyra tidigare spelare, vilket innebär att ingen annan spelare i laget någonsin kommer att bära dessa nummer. Dessutom har ett nummer blivit pensionerat av själva NHL-ligan, och ett antal personer med koppling till Capitals har blivit invalda i Hockey Hall of Fame.

Arena, organisation och farmarsystem

Washington Capitals spelade ursprungligen sina hemmamatcher i Capital Centre i Landover, Maryland. I december 1997 invigdes den nya hemmaarenan i centrala Washington, D.C., som ursprungligen kallades MCI Center. Arenan heter numera Capital One Arena och är fortfarande lagets hem. Laget är en del av Metropolitan Division i NHL:s Eastern Conference, tillsammans med klubbar som Carolina Hurricanes, Columbus Blue Jackets, New Jersey Devils, New York Islanders, New York Rangers, Philadelphia Flyers och Pittsburgh Penguins. Organisationen ägs av Ted Leonsis genom hans holdingbolag Monumental Sports & Entertainment. Leonsis köpte laget år 1999 och har sedan dess varit en drivkraft i att bygga upp organisationen och investera i spelartalang, vilket bland annat ledde till Stanley Cup-segern 2018. Capitals har ett etablerat samarbete med farmarlagen Hershey Bears i American Hockey League (AHL) och South Carolina Stingrays i ECHL, vilket är viktigt för utvecklingen av unga spelare och för att förse NHL-truppen med talang och ersättningsspelare vid behov.

Vanliga frågor om Washington Capitals

När grundades Washington Capitals och när började de spela?

Washington Capitals tilldelades staden Washington som ett expansionslag i NHL den 8 juni 1972. De spelade dock sin första säsong först två år senare, under säsongen 1974–75. De delade expansionsprocessen med ett annat lag, Kansas City Scouts. Den första ägaren var Abe Pollin, som också ägde basketlaget Washington Bullets och som byggde Capital Centre i Maryland för att hysa båda lagen. Lagets namn valdes genom en tävling där 12 000 förslag lämnades in, och andra förslag inkluderade Comets, Cyclones, Streaks och Domes.

Vilken är Washington Capitals största merit?

Washington Capitals största merit är vinsten av Stanley Cup för säsongen 2017–18. I finalen besegrade de Vegas Golden Knights med 4–1 i matcher. Laget hade tidigare nått Stanley Cup-finalen 1998 men förlorat då. De har också vunnit Presidents' Trophy, som ges till laget med flest poäng i grundserien, vid tre tillfällen: 2009–10, 2015–16 och 2016–17. Utöver dessa större troféer har laget vunnit 14 divisionstitlar och etablerat sig som en regelbunden slutspelskontender under långa perioder av sin historia.

Var spelar Washington Capitals sina hemmamatcher?

Washington Capitals spelar sina hemmamatcher i Capital One Arena i Washington, D.C. Arenan invigdes i december 1997 och hette ursprungligen MCI Center. Innan flytten till denna arena 1997 spelade laget i Capital Centre, som låg i Landover, Maryland. Capital Centre byggdes av ägaren Abe Pollin för att vara hem åt både Capitals och hans basketlag, Washington Bullets. Capital One Arena ligger i centrala Washington, D.C., och är fortfarande klubbens hemmaplan idag.

Vilka är några av de mest kända spelarna genom tiderna?

Washington Capitals har haft många namnkunniga spelare. I den tidiga eran fanns Mike Gartner, Dennis Maruk och den defensiva stjärnan Rod Langway. Senare kom spelare som Peter Bondra, Adam Oates, Jaromír Jágr, målvakten Olaf Kölzig och backen Calle Johansson. Den moderna mästarepokens absolut främsta namn är Alexander Ovechkin. Andra nyckelspelare under Stanley Cup-segern 2018 var Nicklas Bäckström, John Carlson, Braden Holtby, Evgeny Kuznetsov och Tom Wilson. Ytterligare noterbara svenska spelare som representerat laget är Bengt-Åke Gustafsson, Michael Nylander, Ulf Dahlén och Calle Johansson.

Vem äger Washington Capitals?

Washington Capitals ägs av Ted Leonsis genom hans holdingbolag Monumental Sports & Entertainment. Leonsis köpte laget år 1999 och har sedan dess varit en drivkraft i att bygga upp organisationen och investera i spelartalang, vilket bland annat ledde till Stanley Cup-segern 2018. Den ursprungliga ägaren var Abe Pollin, som fick expansionsrätten 1972 och behöll ägandet fram till försäljningen till Leonsis. Under Pollins tid som ägare var laget nära att flytta eller slås ihop 1982 på grund av ekonomiska problem, innan en räddningsaktion med nya investerare och skattelättnader höll kvar laget i Washington.

Hur gick det för Capitals under deras allra första säsong?

Washington Capitals första säsong 1974–75 var en av de svagaste i NHL:s historia. De slutade sist i ligan med ett rekord på bara 8 segrar, 67 förluster och 5 oavgjorda, vilket gav endast 21 poäng. Deras vinstprocent på .131 är fortfarande den sämsta någonsin. Laget bytte tränare två gånger under säsongen och satte olyckliga rekord för flest bortaförluster (39 av 40) och flest raka bortaförluster (37). Tränaren Jim Anderson fick sparken efter 54 matcher och hans ersättare Red Sullivan avgick senare, vilket tvingade general managern Milt Schmidt att agera tränare. Den första tränaren, Jim Anderson, uttryckte sin frustration genom att säga att han hellre skulle upptäcka att hans hustru var otrogen än att fortsätta förlora så här.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.