Olympiska ringarna

Ursprung och skapelse

De olympiska ringarna är en skapelse av Pierre de Coubertin, grundaren av den moderna olympiska rörelsen. Idén till symbolen presenterades först i ett brev från 1913 och beskrevs sedan av Coubertin i publikationen Revue Olympique samma år. Han presenterade sedan ringarna och den olympiska flaggan vid den olympiska kongressen i Paris, där de godkändes den 15 juni 1914. Ringarna var ursprungligen sammanlänkade i en rad, men redan 1914 hade den nuvarande W-designen etablerats. Enligt historikern Robert Barney kan inspirationen till de sammanlänkade ringarna ha kommit från emblem för den franska idrottsföreningen Union des Sociétés Françaises de Sports Athlétiques, som Coubertin var medgrundare av. Dess emblem bestod av två sammanlänkade ringar i rött och blått på vit bakgrund, vilket motsvarade den franska trikolorens färger.

Coubertin själv förklarade symbolen i en artikel kallad 1914 års emblem och flagga i Revue Olympique. Han skrev att de fem ringarna symboliserade de fem världsdelarna som nu hade vunnits över för olympismen. Han betonade också att de sex färgerna, inklusive den vita bakgrunden, återgav färgerna från alla nationers flaggor utan undantag. Bland exemplen han nämnde fanns Sveriges blå och gula, Greklands blå och vita, samt trikolorerna från länder som Frankrike, USA, Tyskland och Italien. Coubertin såg ringarna som ett verkligt internationellt emblem.

Symbolik och tolkningar

Den officiella symboliken för de olympiska ringarna är att de representerar de fem världsdelarna och den olympiska rörelsens universalitet. Sammanlänkningen av ringarna symboliserar idén om att idrottare från hela världen möts under spelen. En viktig poäng som Internationella olympiska kommittén framhåller är att de enskilda ringarna inte är kopplade till specifika kontinenter. Trots detta har en tolkning där varje färg representerar en viss världsdel varit spridd. En utgåva av IOK:s Green Booklet från 1949–50 angav till exempel att blått stod för Europa, gult för Asien, svart för Afrika, grönt för Australien och rött för Amerika. Denna tolkning revs dock redan 1951, eftersom det inte fanns några belägg för att Coubertin hade avsett det. Den nuvarande officiella ståndpunkten är att färgerna tillsammans med den vita bakgrunden ska representera färgerna i alla nationers flaggor, vilket Coubertin själv framhöll.

Det har även funnits andra missuppfattningar om ringarnas betydelse. Ett påstående har varit att ringarna skulle symbolisera de fem olympiska spelen som hölls och att en ny ring skulle läggas till för varje nytt spel. Detta motsägs direkt av Coubertins egna skrifter från 1913, där han klart och tydligt länkar ringarna till världsdelarna. En annan ihärdig myt är att symbolen har ett antikt grekiskt ursprung, vilket har sitt upphov i en händelse från 1936.

Introduktion och tidig användning

Den olympiska flaggan med ringarna användes för första gången i samband med de Pan-egyptiska spelen i Alexandria den 5 april 1914, vilket var drygt två månader innan den officiellt godkänts av IOK. Den första officiella användningen vid de olympiska spelen skedde den 1 maj under Olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen. Innan dess hade flaggan även använts vid en utställning i San Francisco 1915 och vid ett IOK-möte i Lausanne 1919. Den olympiska kongressen 1914, där symbolen skulle ha presenterats officiellt, avbröts på grund av första världskrigets utbrott, vilket försenade dess officiella debut.

Ringarna började gradvis integreras i de olympiska spelen själva. De förekom på medaljerna för första gången vid Olympiska sommarspelen 1924 i Paris. Sedan dess har de varit en återkommande del av sommarspelens medaljer, med regelbunden användning sedan spelen i Montreal 1976. På vinterspelen har ringarna funnits på medaljerna sedan 1928 i S:t Moritz. När det gäller marknadsföring och visuell identitet har ringarna funnits på vinterspelens affischer sedan 1928 och på sommarspelens affischer sedan 1932. Symbolens popularitet och breda användning ökade markant i samband med förberedelserna inför Olympiska sommarspelen 1936 i Berlin.

Mytbildning kring ursprunget

En av de mest kända myterna om de olympiska ringarna är påståendet att de har ett antikt grekiskt ursprung. Denna myt har sitt upphov i en händelse 1936. Carl Diem, ordförande för organisatörskommittén för 1936 års sommarspel i Berlin, lät i samband med en fackelceremoni i Delfi hugga in de olympiska ringarna i en sten. Denna sten var en rekvisita från propagandafilmen Olympia och hade inget med antiken att göra. Tjugo år senare besökte författarna Lynn och Gray Poole Delfi, såg stenen och publicerade en artikel där de hävdade att ringarna var ett antikt grekiskt motiv som Coubertin hade kopierat. Deras artikel från 1963 spred därmed idén om ett forntida ursprung, vilket är helt felaktigt då symbolen skapades av Coubertin 1913.

En annan teori om ursprunget, som framfördes av historikern Robert Barney i Olympic Review 1992, länkar ringarna till den franska idrottsföreningen USFSA. Dess emblem bestod av två sammanlänkade ringar i rött och blått. Barney spekulerade att Coubertin, som var involverad i föreningen, kan ha tagit inspiration från detta emblem och sedan utvidgat det till fem ringar och kompletterat med fler färger för att skapa en internationell symbol. Denna teori pekar på en mer sannolik och samtida inspirationskälla än de antika påståendena.

Modern användning och officiell status

Idag är de olympiska ringarna en skyddad symbol och en central del av den olympiska rörelsens varumärke. Enligt den olympiska stadgan representerar den olympiska symbolen föreningen av världens fem världsdelar och mötet mellan idrottare från hela världen vid de olympiska spelen. IOK betonar att symbolen förstärker idén om att den olympiska rörelsen är internationell och välkomnar alla länder. Trots att den gamla tolkningen om att varje färg motsvarar en specifik kontinent officiellt har avvisats, har denna idé ändå fått visst genomslag. Till exempel placerade Association of National Olympic Committees, innan 2014, sina fem kontinentella kommittéers logotyper inuti ringen med motsvarande färg.

Symbolen har också gjort entré i den digitala världen. En olympiska ringar-emoji lades till i messapplikationen WhatsApp i juli 2016, men togs bort igen i augusti samma år. Denna emoji bestod av fem stora cirkeltecken som sammanlänkades med speciella kodtecken, vilket visar symbolens fortsatta relevans och igenkänningsfaktor även i moderna kommunikationsformer. Ringarnas enkla men kraftfulla design har säkrat deras plats som en av historiens mest framgångsrika visuella symboler.

Vanliga frågor om Olympiska ringarna

Vem skapade de olympiska ringarna?

De olympiska ringarna skapades av Pierre de Coubertin, grundaren av den moderna olympiska rörelsen. Han presenterade idén först 1913 och symbolen godkändes officiellt vid den olympiska kongressen i Paris den 15 juni 1914. Coubertin förklarade att ringarna symboliserade de fem världsdelarna och att färgerna tillsammans med den vita bakgrunden representerade färgerna i alla nationers flaggor. Han såg symbolen som ett verkligt internationellt emblem som kunde omfatta alla länder.

Vad symboliserar de olympiska ringarna?

De olympiska ringarna symboliserar de fem världsdelarna och den olympiska rörelsens universalitet. Sammanlänkningen av ringarna representerar idén att idrottare från hela världen möts under spelen. Officiellt representerar de enskilda ringarna inte specifika kontinenter, även om en sådan tolkning har varit spridd. Färgerna blått, gult, svart, grönt och rött på vit bakgrund ska tillsammans täcka alla färger som förekommer i världens nationsflaggor. En felaktig tolkning från 1949 kopplade varje färg till en kontinent, men denna revs 1951.

När användes de olympiska ringarna för första gången?

Den olympiska flaggan med ringarna användes för första gången vid de Pan-egyptiska spelen i Alexandria den 5 april 1914. Den första officiella användningen vid själva de olympiska spelen skedde under Olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen den 1 maj 1920. Ringarna hade dock presenterats och godkänts redan 1914, men första världskriget försenade den officiella debuten. Innan dess hade flaggan även visats vid en utställning i San Francisco 1915 och vid ett IOK-möte i Lausanne 1919.

Finns ringarna på olympiska medaljer?

Ja, de olympiska ringarna har förekommit på olympiska medaljer. Första gången var vid Olympiska sommarspelen 1924 i Paris. De har sedan dess förekommit på medaljerna vid flera spel, som i Stockholm 1956, och har varit en regelbunden del av sommarspelens medaljer sedan Montreal 1976. På vinterspelen har ringarna funnits på medaljerna sedan 1928 i S:t Moritz. Ringarna har också varit en del av spelenas visuella identitet genom att förekomma på officiella affischer för vinterspelen sedan 1928 och för sommarspelen sedan 1932.

Stämmer det att varje ring representerar en specifik kontinent?

Nej, den officiella ståndpunkten från Internationella olympiska kommittén är att de enskilda ringarna inte representerar specifika kontinenter. En tolkning där blått skulle stå för Europa, gult för Asien, svart för Afrika, grönt för Australien och rött för Amerika har förekommit, till exempel i en IOK-publikation från 1949–50. Denna tolkning revs dock 1951, eftersom det inte fanns några belägg för att Coubertin hade avsett det. Symbolen ska ses som en helhet som representerar världens alla delar. Coubertin betonade istället att färgerna tillsammans med vitt täckte alla nationsflaggor.

Har ringarna ett antikt grekiskt ursprung?

Nej, det är en myt. Idén om ett antikt grekiskt ursprung uppstod på grund av en händelse 1936. Vid en fackelceremoni i Delfi lät organisatören Carl Diem hugga in ringarna i en sten, som var en rekvisita från en film. Denna sten hade inget antikt ursprung. När författarna Lynn och Gray Poole såg stenen på 1950-talet trodde de felaktigt att den var antik och publicerade en artikel som spred myten. Symbolen skapades dock av Pierre de Coubertin 1913. En mer sannolik inspirationskälla är emblem för en fransk idrottsförening som Coubertin var involverad i.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.