Englands herrlandslag i fotboll

De tidigaste åren och etableringen

Englands herrlandslag spelade sin första officiella landskamp den 30 oktober 1872 mot Skottland på Hamilton Crescent i Glasgow, en match som slutade 0–0. Denna match betraktas som världens första officiella internationella fotbollslandskamp. Under de första fyra decennierna spelade England enbart mot de andra hemmanationerna Skottland, Wales och Irland i det brittiska mästerskapet. Laget hade ingen fast hemmaarena från början, och laguttagningen sköttes av en uttagningskommitté där FA-sekreteraren Charles W. Alcock hade stort inflytande. Det engelska fotbollsförbundet gick med i Fifa 1906, men lämnade organisationen 1928 efter en tvist om ersättning till amatörspelare. Detta beslut ledde till att England inte deltog i de tre första världsmästerskapen under 1930-talet, då man ansåg sig överlägsna andra nationer. Wembley Stadium invigdes 1923 och blev lagets permanenta hemmaarena.

Englands första möte med lag från det europeiska fastlandet ägde rum 1908, då man besegrade Österrike, Ungern och Böhmen. Lagets första förlust mot kontinentalt motstånd kom 1929, då Spanien vann med 4–3 i Madrid. Förbundet återinträdde i Fifa 1946, samma år som man anställde sin förste förbundskapten, Walter Winterbottom. Trots detta fortsatte uttagningskommittén att välja spelare. Englands första hemmaförlust mot icke-brittiskt motstånd inträffade 1949 på Goodison Park i Liverpool, där Irland vann med 2–0.

VM-debut och efterkrigstidens utmaningar

Englands VM-debut skedde 1950 i Brasilien och blev omedelbart en av turneringens största skrällar, då man förlorade mot USA med 0–1. Laget åkte ut redan i gruppspelet trots att truppen innehöll stjärnor som Tom Finney och Stanley Matthews. En viktig match i lagets utveckling var hemmaförlusten mot Ungern på Wembley i november 1953 med 3–6, vilket var Englands första hemmaförlust mot ett europeiskt lag. Ungern visade en modernare spelstil som England låg efter i. I returmatchen i Budapest i maj 1954 förlorade England med 1–7, vilket fortfarande är lagets största förlust genom tiderna. Vid VM i Schweiz 1954 nådde England kvartsfinal för första gången, men slogs ut av Uruguay. Vid VM 1958 i Sverige åkte England återigen ut i gruppspelet, en prestation som delvis förklarades av flygolyckan i München tidigare samma år, där flera engelska landslagsmän från Manchester United omkom.

I början av 1960-talet började England närma sig övriga världen tack vare förbättrade träningsmetoder och taktisk utveckling. Unga spelare som Jimmy Greaves och Bobby Moore etablerade sig. Vid VM i Chile 1962 gick laget till kvartsfinal, där man förlorade mot blivande världsmästarna Brasilien. Walter Winterbottom lämnade posten som förbundskapten 1962 och ersattes av Alf Ramsey, som bland annat fick ensamrätt på laguttagningarna och därmed tog över uttagningskommitténs arbete.

Höjdpunkten: VM-guld 1966

Som värdnation för världsmästerskapet 1966 lyckades England under Alf Ramsey vinna turneringen och ta hem sitt första och hittills enda VM-guld. Ramsey införde spelsystemet 4–4–2 och byggde laget kring nyckelspelare som målvakten Gordon Banks, mittfältaren Bobby Charlton och kaptenen Bobby Moore. Efter oavgjort mot Uruguay i första matchen följde segrar mot Mexiko och Frankrike. I kvartsfinalen besegrades Argentina med 1–0 efter mål av Geoff Hurst, en match som präglades av hård atmosfär. I semifinalen slog England Portugal med 2–1 efter två mål av Bobby Charlton. Finalen på Wembley Stadium blev en klassiker där England besegrade Västtyskland med 4–2 efter förlängning. Geoff Hurst blev matchhjälte genom att göra tre mål, varav ett av dem, hans 3–2-mål, fortfarande är omdiskuterat på grund av tvivel om bollen passerat mållinjen helt. 66-laget har fått en kultstatus i England och ses som en nationell höjdpunkt.

Upp- och nedgångar från 1970-talet till 1980-talet

Efter VM-guldet tog England sig till EM-semifinal 1968, där man förlorade mot Jugoslavien men vann bronsmatchen mot Sovjetunionen. Vid VM 1970 i Mexiko tog sig England vidare från gruppen trots en förlust mot Brasilien, en match ihågkommen för Gordon Banks spektakulära räddning på en nick av Pelé. I kvartsfinalen mot Västtyskland förlorade England trots en 2–0-ledning, delvis på grund av att Ramsey bytte ut nyckelspelare och att målvakten Gordon Banks var sjuk. Laget misslyckades med att kvalificera sig för VM 1974, vilket ledde till att Alf Ramsey fick sparken. Efter en kort period med Joe Mercer tog Don Revie över som förbundskapten, men han lyckades inte ta England till vare sig EM 1976 eller VM 1978. Ron Greenwood tog sedan över och kvalade in laget till EM 1980, där England dock åkte ut i gruppspelet. Under hans tid blev Viv Anderson den förste svarte spelaren i det engelska landslaget 1978.

I början av 1980-talet etablerade sig en ny generation med spelare som Bryan Robson och Glenn Hoddle. England kvalificerade sig för VM 1982 i Spanien, sin första VM-turnering på tolv år. I det första gruppspelet vann England alla tre matcher, inklusive en 3–1-seger mot Frankrike där Bryan Robson gjorde mål efter 27 sekunder. I det andra gruppspelet åkte England ut efter oavgjorda matcher mot Västtyskland och Spanien. Laget misslyckades med att kvala in till EM 1984.

Modern historia och rivaliteter

Englands största rivaler har traditionellt sett varit Skottland, men efter att regelbundna landskamper mellan lagen upphörde i slutet av 1980-talet har rivaliteten mot Tyskland, Portugal och Argentina blivit mer framträdande. Lagets spelstil har av tradition kännetecknats av högt tempo, långa bollar och inlägg från kanterna. England är det mest framgångsrika av de fyra brittiska fotbollslandslagen med 34 segrar i brittiska mästerskapen. Laget har aldrig vunnit Europamästerskapet, men har nått final 2020 och 2024. Vid VM 2026 i Nordamerika tog England VM-brons under ledning av den tyske förbundskaptenen Thomas Tuchel, vilket var lagets första VM-medalj sedan guldet 1966. Sedan den 1 januari 2025 är Thomas Tuchel förbundskapten för det engelska landslaget.

Vanliga frågor om Englands herrlandslag i fotboll

När spelade England sin första officiella landskamp?

England spelade sin första officiella internationella landskamp den 30 oktober 1872 mot Skottland på Hamilton Crescent i Glasgow. Matchen slutade 0–0 och betraktas som världens första officiella fotbollslandskamp. De två lagen var de äldsta nationella fotbollslagen och hade spelat en tidigare, mindre officiell match redan 1870. Under de första 40 åren spelade England enbart mot de andra hemmanationerna Skottland, Wales och Irland.

Vilket är Englands största merit i fotboll?

Englands största merit är att ha vunnit världsmästerskapet i fotboll 1966. Turneringen spelades på hemmaplan i England, och laget besegrade Västtyskland med 4–2 efter förlängning i finalen på Wembley Stadium. Förutom detta VM-guld har England tagit VM-brons 2026 och nått EM-final 2020 och 2024. Laget har också vunnit det brittiska mästerskapet 34 gånger, vilket gör det till det mest framgångsrika av de brittiska landslagen. England är en av åtta nationer som har vunnit VM, och det enda laget som vunnit VM men inte sitt eget kontinentala mästerskap.

Vem är Englands förbundskapten och vilka är några historiska tränare?

Sedan den 1 januari 2025 är tysken Thomas Tuchel förbundskapten för det engelska herrlandslaget i fotboll. Under Tuchels ledning har England vunnit VM-brons vid världsmästerskapet 2026 i Nordamerika. Englands första förbundskapten var Walter Winterbottom, som anställdes 1946, men laguttagningen sköttes då fortfarande av en kommitté. Alf Ramsey tog över 1962 och fick full kontroll över laguttagningen, vilket ledde till VM-guld 1966. Efter Ramsey har flera tränare lett laget, inklusive Don Revie, Ron Greenwood och Bobby Robson, som förde England till VM-semifinal 1990.

Vilka är Englands största rivaler och varför?

Englands största och äldsta rival är Skottland, vilket härrör från att de två lagen är de äldsta i världen och spelade den första officiella landskampen 1872. Efter att regelbundna möten mot Skottland minskade i slutet av 1980-talet har rivaliteten mot Tyskland blivit särskilt framträdande, delvis på grund av minnesvärda VM-möten som finalen 1966 och semifinalen 1990. Starka rivaliteter finns också mot Argentina, som präglats av kontroversiella VM-möten, och mot Portugal. Dessa rivaliteter har blivit mer framträdande än den traditionella brittiska rivaliteten under de senare decennierna.

Var spelar England sina hemmamatcher?

England spelar sina hemmamatcher på Wembley Stadium i London. Arenan invigdes 1923 och blev lagets permanenta hemmaarena. Wembley var platsen för VM-finalen 1966 där England vann guldet. För träning och förberedelser använder landslaget träningsanläggningen St George's Park i Burton upon Trent. Innan Wembley etablerades hade England ingen fast hemmaarena och spelade matcher på olika platser, som Kennington Oval och Goodison Park.

Vad är Englands största förlust och seger?

Englands största förlust genom tiderna är 1–7 mot Ungern i Budapest i maj 1954. Denna förlust kom efter en tidigare hemmaförlust mot samma motståndare och visade att England låg efter i den taktiska utvecklingen. Lagets största seger är 13–0 mot Irland i februari 1882. Dessa extrema resultat speglar landslagets långa historia, från dess tidiga dominans över de brittiska grannarna till perioder av utmaningar mot kontinentalt motstånd. En annan betydande hemmaförlust var 0–2 mot Irland 1949, som var den första hemmaförlusten mot icke-brittiskt motstånd.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.