Prinsessan Désirée

Uppväxt och utbildning

Prinsessan Désirée föddes den 2 juni 1938 som tredje dotter och tredje barn till arvprins Gustaf Adolf, hertig av Västerbotten, och prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg och Gotha. Hennes farfar var kronprins Gustaf Adolf av Sverige och hennes farmor var prinsessan Margaret av Connaught. Hennes morfar var prins Carl Eduard, hertig av Sachsen-Coburg och Gotha. Hon växte upp i familjens hem på Haga slott utanför Stockholm tillsammans med sina tre systrar. Tillsammans blev de kända som Hagasessorna. Prinsessan Désirée döptes den 30 juni 1938 i Solna kyrka i Stockholms län. Hon fick namnen Désirée efter sin anfader drottning Desideria, och Sibylla efter sin mor.

Familjen drabbades hårt när hennes far omkom i en flygolycka på Kastrup utanför Köpenhamn 1947. År 1950 flyttade modern med Désirée och alla syskon till Prinsessan Sibyllas våning på Stockholms slott. Désirée gick liksom sina systrar i Franska skolan i Stockholm. Efter skolgången studerade hon franska i Schweiz. Hon genomgick en utbildning till barnträdgårdslärarinna och arbetade en kort period som sådan på Kungsholmen i Stockholm. För att bredda sina kunskaper studerade hon även textilteknik vid textillinjen på Konstfack i Stockholm, där hon tog en textil examen. Innan sitt giftermål var hon förälskad i friherre Greger Lewenhaupt, äldre bror till kungens vän Carl Adam Lewenhaupt, men denne omkom i en skidolycka 1960.

Förlovning och giftermål

Prinsessan Désirées förlovning med friherre Nils-August Otto Carl Niclas Silfverschiöld tillkännagavs den 18 december 1963. Vigseln ägde rum den 5 juni 1964 i Storkyrkan i Stockholm. Brudklänningen var av elfenbensfärgad satäng och hade skapats av det svenska modeateljét Marthaskolan. Den hade en rundad halsringning, trekvartsärmar, en vid kjol och ett långt släp.

Förutom att hon bar samma klänning som sin syster prinsessan Birgitta tre år tidigare, bar hon den svenska kungafamiljens kameotiara. Denna historiska tiara hade kommit in i den svenska kungliga samlingen via drottning Josefina av Sverige och Norge. Hon bar också en spetslöja som hade tillhört hennes farmor, prinsessan Margaret av Connaught. Genom sitt giftermål med en icke-kunglig man förlorade hon sin ställning som kunglig prinsessa med titeln Hennes Kunglig Höghet och sin plats som svensk prinsessa, enligt tidens konstitutionella praxis. Som kvinna var hon och hennes ättlingar inte behöriga att ärva tronen, även när lagen senare ändrades till absolut primogenitur begränsades successionsrätten till ättlingar av hennes bror, kungen. Kung Gustaf VI Adolf gav henne dock hederstiteln Prinsessan Désirée, friherrinna Silfverschiöld.

Familjeliv på Koberg

Efter bröllopet bosatte sig paret på Silfverschiöldfamiljens gods Kobergs slott i Västergötland, där de uppfostrade sina tre barn. Familjen ägde även Gåsevadholms slott i Halland. Prinsessan Désirée och friherre Niclas Silfverschiöld var frekventa värdar för de årliga kungliga jakterna på Halleberg och Hunneberg. Parets första barn, friherre Carl Otto Edmund Silfverschiöld, föddes den 22 mars 1965 på Kobergs slott. Han är civilekonom och var gift med Gunilla Maria Fredriksson mellan 2005 och 2013. Tillsammans har de dottern Anna Margareta Sibylla Désirée Silfverschiöld.

Deras andra barn, friherrinnan Christina Louise Ewa Madelaine Silfverschiöld, föddes den 29 september 1966 på Kobergs slott. Hon är civilekonom och gifte sig 1999 med friherre Hans Louis Gerard De Geer af Finspång. Paret har tre barn: Estelle, Ian och Fred De Geer af Finspång. Det tredje barnet, friherrinnan Hélène Ingeborg Sibylla Silfverschiöld, föddes den 20 september 1968 på Kobergs slott. Hon är civilekonom och har ett barn, Charles Silfverschiöld Dieterle, tillsammans med Fredrik Dieterle. Hélène var brudtärna vid sin farbrors, kung Carl XVI Gustafs, bröllop 1976 och vid sin grandonkels, prins Bertils, bröllop samma år. Prinsessan Désirée var gudmor till sin brorsdotter, kronprinsessan Victoria, som döptes i Slottskyrkan på Stockholms slott den 27 september 1977. Hon blev änka 2017 efter friherre Niclas Silfverschiölds bortgång.

Offentliga uppdrag och representation

Trots ett i huvudsak privat liv deltog Prinsessan Désirée i ett antal officiella och halvofficiella sammanhang, ofta som representant för den kungliga familjen. Redan 1960 hade hon åtföljt sin syster på ett officiellt uppdrag i USA. År 1975 deltog hon i en mottagning på Stockholms slott för att välkomna Finlands president Urho Kekkonen under hans statsbesök. Hon fick ibland ersätta andra medlemmar av kungahuset. År 1980 representerade hon drottning Silvia vid Nobelfesten när drottningen var sjuk. Vid nobelfesterna och andra offentliga kungliga evenemang bar hon ibland tiaror och smycken som tillhörde den kungliga familjen.

År 1985 hade hon äran att överlämna det prestigefyllda Hasselbladpriset till fotografen Irving Penn. I hemregionen deltog hon då och då vid invigningar och evenemang på platser som Läckö slott, Gräfsnäs och Stora Levene. År 1994 överlämnade hon Drottning Silvias pokal vid travbanan Åbytravet i Mölndal. Ett höjdpunkt i hennes representativa gärning var 2000, då hon och hennes make mottog kejsar Akihito och kejsarinna Michiko av Japan under deras statsbesök i Sverige. Hon deltog regelbundet i de kungliga jaktmåltiderna i sin hembygd.

Senare år, sjukdom och frånfälle

Under sina senare år var Prinsessan Désirée en återkommande gäst vid kungliga familjefester. Hon var närvarande vid bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling 2010, vilket också gav henne bröllopsminnesmedaljen. Hon deltog vid prinsessan Madeleines bröllop 2013 och prins Carl Philips bröllop 2015. Hon var med och firade sin brors 70-årsdag 2016 och sin syster prinsessan Birgittas 80-årsdag 2017. År 2022 drabbades hon av allvarlig hjärnhinneinflammation och vårdades under en utdragen period på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Sjukdomen lämnade bestående men, och i september 2023 uppgav hennes syster att Désirée hade svårigheter med att gå.

I december 2024 gjorde hon en av sina sista offentliga framträdanden när hon reste till Stockholm för att delta i sin syster prinsessan Birgittas begravning. Prinsessan Désirée avled slutligen i sitt hem på Kobergs slott den 21 januari 2026, 87 år gammal. Hennes begravning hölls den 19 februari 2026 i Slottskyrkan på Stockholms slott, följd av jordfästning på Koberg. Eftersom hon var ledamot av Serafimerorden hölls en serafimerringning i Riddarholmskyrkan mellan klockan 12 och 13 på begravningsdagen.

Utmärkelser och arv

Prinsessan Désirée mottog ett flertal svenska och utländska utmärkelser. Den främsta var Serafimerorden, där hon blev ledamot och kommendör den 22 mars 1952. Hon bar kung Gustaf VI Adolfs familjemedalj och kung Carl XVI Gustafs familjemedalj. Bland jubileumsminnestecken fanns ett för kungens 50-årsdag 1996, ett för 40-års regeringsjubileum 2013 och ett för 70-årsdag 2016. Från Norge mottog hon Storkorset av Sankt Olavs orden den 12 maj 1992. Från Japan mottog hon Dyrbara Kronans orden, i graden Dame Grand Cordon, den 29 maj 2000. Enligt den engelska tronföljden var hon 2011 placerad som nummer 306 i successionsordningen till den brittiska tronen.

Hennes livsöde speglade en övergångsperiod för kvinnliga medlemmar av kungahuset. Genom sitt giftermål lämnade hon det direkta kungliga livet men behöll en hederstitel och en plats i familjens yttersta krets. Hon förkroppsligade en diskret, kultiverad och plikttrogen sidogren av den Bernadotteska släkten, med engagemang för konsthantverk, natur och lokal historia i Västergötland. Hennes barn och barnbarn är inte arvsberättigade till den svenska tronen men är en del av den svenska adeln.

Vanliga frågor om Prinsessan Désirée

Vilka titlar hade Prinsessan Désirée?

Från sin födsel 1938 till 1963 bar hon titeln Hennes Kunglig Höghet, Prinsessan Désirée av Sverige. Efter sitt giftermål med friherre Niclas Silfverschiöld förlorade hon enligt tidens praxis sin ställning som kunglig prinsessa men fick ändå hederstiteln Prinsessan Désirée, friherrinna Silfverschiöld. Denna titel behöll hon fram till sin död 2026. Hon var också ledamot av Serafimerorden, en utmärkelse hon erhöll den 22 mars 1952.

Vem var Prinsessan Désirées make och när gifte de sig?

Prinsessan Désirée förlovade sig den 19 december 1963 med friherre Niclas Silfverschiöld. Vigseln ägde rum den 5 juni 1964 i Storkyrkan i Stockholm. Vid vigseln bar hon samma klänning av elfenbensfärgad satäng som hennes syster prinsessan Birgitta använt vid sin vigsel 1961. Genom detta giftermål med en icke-kunglig man avstod hon från sin ställning som kunglig prinsessa. Paret var gifta fram till makens död 2017.

Vilka barn hade Prinsessan Désirée?

Prinsessan Désirée och friherre Niclas Silfverschiöld fick tre barn. Deras äldsta son är Carl Otto Edmund Silfverschiöld, född 22 mars 1965. Deras dotter Christina Louise Ewa Madelaine Silfverschiöld föddes den 29 september 1966. Den yngsta dottern är Hélène Ingeborg Sibylla Silfverschiöld, född 20 september 1968. Alla tre barnen föddes på Kobergs slott och är utbildade civilekonomer.

Vad gjorde Prinsessan Désirée före sitt giftermål?

Innan sitt giftermål genomgick Prinsessan Désirée flera utbildningar. Hon gick på Franska skolan i Stockholm liksom sina systrar. Hon studerade därefter språk i Schweiz. Hon genomgick även utbildning till barnträdgårdslärarinna. Dessutom studerade hon textilteknik vid textillinjen på Konstfack i Stockholm. Efter utbildningen arbetade hon en kort period som barnträdgårdslärarinna på Kungsholmen i Stockholm.

Vilka offentliga uppdrag hade Prinsessan Désirée?

Prinsessan Désirée utförde vissa offentliga uppdrag, ofta i en semi-officiell kapacitet. År 1980 representerade hon vid Nobelfesten när drottning Silvia var sjuk. År 1985 överlämnade hon Hasselbladpriset till fotografen Irving Penn. År 1994 deltog hon vid utdelningen av Drottning Silvias Pokal på Åbytravet. År 2000 var hon och maken värdar för kejsar Akihito och kejsarinnan Michiko av Japan under deras statsbesök i Sverige. Hon deltog också regelbundet i den kungliga jakten på Halleberg och Hunneberg.

Vilka utmärkelser tilldelades Prinsessan Désirée?

Prinsessan Désirée mottog flera svenska och utländska utmärkelser. Den främsta var Serafimerorden, där hon blev ledamot den 22 mars 1952. Bland de svenska minnestecknen fick hon Kungens miniatyrporträtt 1973 och flera jubileumsminnestecken från kung Carl XVI Gustaf. Från Norge mottog hon Storkorset av Sankt Olavs orden den 12 maj 1992. Från Japan mottog hon Dyrbara Kronans orden den 29 maj 2000.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.