Storkyrkan

Namn och betydelse genom historien

Storkyrkan har burit flera namn genom århundradena. På medeltiden kallades den ofta Bykyrkan, vilket syftade på byn eller staden på Stadsholmen. Vid invigningen 1306 helgades den till Sankt Nicolas, Sankt Olof och Sankt Erik, och Sankt Nicolai kyrka blev en officiell benämning. Under 400 år var den Stockholms enda församlingskyrka. När fler kyrkor byggdes i staden började man använda begrepp som den stora kyrkan eller Storkyrkan för att särskilja den. Kyrkan har spelat en avgörande roll i svenskt samhällsliv. Sedan 1300-talet har den använts för kungliga kröningar och statsceremonier. Under ståndsriksdagen var den prästeståndets plenisal, och sedan 1800-talet inleds riksmötets öppnande med en gudstjänst här. Det var i Storkyrkan som mässan för första gången firades på svenska under reformationen, med Olaus Petri som en nyckelperson. Först 1942, när Stockholms stift bildades, blev kyrkan officiellt en domkyrka, men den kallas fortfarande allmänt för Storkyrkan.

Byggnadshistoria från medeltid till barock

Storkyrkans historia sträcker sig tillbaka till 1200-talet. Enligt traditionen uppfördes den första kyrkan 1264 med hjälp av gåvor från Birger jarl. Denna tidiga träkyrka, belägen på Stadsholmens högsta punkt, omnämns i ett testamente från 1279. En treskeppig kyrka i tegel invigdes 1306, och spår av denna finns i de nuvarande västligaste travéerna. Under 1300- och 1400-talet byggdes kyrkan ut successivt. Omkring 1340 tillkom Vårfrukoret, ett kvadratiskt kapell tillägnat Jungfru Maria, på kyrkans södra sida. Senare på 1300-talet tillfogades helgonkapell på nordsidan. Den största utbyggnaden skedde i början av 1400-talet då kyrkan utvidgades österut med ett nytt kor och åtta sidokapell. Under denna period om- och påbyggdes även västtornet. Genom att slå ut mellanväggar i slutet av 1400-talet bildades den femskeppiga hallkyrka med höjt tak och större fönster som har bevarats sedan dess. Exteriören förändrades radikalt på 1700-talet. Under ledning av stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg mellan 1736 och 1742 fick fasaden en barock utformning för att harmoniera med det nya kungliga slottet. Strävpelarna formgavs om till lisener med bandrustik, en kraftig gesims tillfördes och västtornet försågs med hörnkedjor, frontoner och en lanternin.

Interiör och konstskatter

Storkyrkans interiör har i stort bevarat sitt gotiska formspråk som en femskeppig hallkyrka med valv som vilar på tegelpelare. Bland de mest betydande konstverken finns den senmedeltida skulpturgruppen Sankt Göran och draken, skapad av Bernt Notke. Gruppen invigdes 1489 och fungerar som ett relikvarium. I Sankt Görans bröstkorg förvaras benbitar från sju helgon. Ett annat ovanligt verk är Vädersolstavlan, en målning från tidigmodern tid som visar ett av de tidigaste avbildningarna av Stockholm. Under 1600-talet tillkom en predikstol och två kungsstolar, skulpterade av Burchard Precht efter Nicodemus Tessin d.y.s ritningar. I samband med en restaurering 1903–1908 under Ernst Stenhammar togs valvbågarnas röda tegelytor och Vårfrukorets 1300-talsmålningar fram i ett försök att återställa ett medeltida intryck. En minnestavla över psalmdiktaren Johan Olof Wallin, utförd av Christian Eriksson, avtäcktes 1927.

Kyrkklockor och tornur

Storkyrkans klockor har en lång historia. Storklockan, gjuten 1638 av Jurgen Putensen, väger 5,2 ton och har tonen aiss0. En av mellanklockorna, kallad Timklockan, är gjuten 1560 och väger cirka 2,6 ton. Den minsta klockan, Prästklockan, är från 1400-talet och är Stockholms äldsta bevarade kyrkklocka, gjuten av den så kallade Vinkelmästaren. År 1921 tillkom Margaretaklockan, gjuten till minne av kronprinsessan Margareta, med en porträttmedaljong utförd av Edith Welinder. I tornets lanternin hänger två slagklockor för tidvisningen. Klockorna ringdes fram till 1909 av fångar, varefter elmotorer installerades. Storkyrkan fick sitt första tornur 1471 på initiativ av Sten Sture den äldre. Det nuvarande tornuret tillverkades 1888 på Linderoths urfabrik och är ett av deras äldsta fortfarande fungerande verk. Urverket, som väger cirka 500 kg, består av tre delar: ett för gången, ett för kvartsslagen och ett för timslagen.

Ombyggnader och tillägg under tidigmodern tid

Under 1500- och 1600-talen genomgick Storkyrkan flera förändringar. Inför Kristian II:s kröning 1521 kan stenhuggaren Adam van Düren ha byggt om delar av den södra kapellraden. En pelare med en relief av två lejon som tampas med en ål, känd som Ålpelaren, tillskrivs honom. Under reformationen renades kyrkan från katolska bruk, och kung Gustav Vasa lät av försvarsskäl riva det polygonala koret och Vårfrukorets mellanväggar. Under Johan III:s regeringstid försvann de sista innerväggarna och sakristior inreddes i tornkapellen. På 1700-talet kompletterades kyrkan med nya byggnader i anslutning till Börshuset. Arkitekt Erik Palmstedt ritade 1767 ett begravningskapell och en vagnbod söder om kyrkan, samt 1778 Konsistorii trapphus och domkapitlets sammanträdeslokal. En staty av reformatorn Olaus Petri, skapad av Theodor Lundberg, restes utanför kyrkans korvägg mot Slottsbacken och invigdes 1898.

Storkyrkan som domkyrka och nutida roll

Storkyrkans roll förändrades grundläggande när Stockholms stift bildades den 1 juli 1942. Då blev Stockholm ett eget biskopssäte och Storkyrkan fick status som domkyrka. Stockholms konsistorium, som letts av Storkyrkans kyrkoherde med titeln pastor primarius sedan reformationen, ersattes av ett ordinarie domkapitel. Titeln pastor primarius behölls ända till 1989. Det året lades Storkyrkoförsamlingen samman med Klara och Jakobs församlingar och bildade Stockholms domkyrkoförsamling, och kyrkoherdens titel blev då domprost. Storkyrkan har fortsatt att vara en plats för högtidliga statliga och kungliga evenemang. Bland de senare märks bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling 2010. Kyrkan används också för att hedra offentliga personer, som vid författarna Astrid Lindgrens och Sara Danius begravningar. Dess historiska, arkitektoniska och konstnärliga värde gör den till en av Stockholms viktigaste kulturmiljöer.

Vanliga frågor om Storkyrkan

Var ligger Storkyrkan?

Storkyrkan ligger i Gamla stan i Stockholm, på Stadsholmens högsta punkt. Den är inklämd mellan Stockholms slott i öster och Stortorget i väster. Dess specifika läge mellan slottet och den gamla huvudtorget placerar den i hjärtat av den medeltida staden. Kyrkan omges av gatorna Trångsund, Storkyrkobrinken, Högvaktsterrassen och Slottsbacken. Söder om kyrkan finns en gård med två små paviljonger från 1700-talet som ursprungligen var kyrkans begravningskapell och vagnbod.

Vad är Storkyrkan känt för?

Storkyrkan är känt för att vara Stockholms äldsta kyrka, invigd 1306, och för sin långa historia som stadens enda församlingskyrka under 400 år. Den är berömd för att ha varit platsen för kungliga kröningar, statsceremonier och som plenisal för prästeståndet. Här firades mässan på svenska för första gången under reformationen. Kyrkan är också känd för sina konstskatter, främst den medeltida skulpturgruppen Sankt Göran och draken av Bernt Notke och den tidiga stadsvyn Vädersolstavlan. Dess arkitektur kombinerar en gotisk hallkyrka interiört med en barock exteriör från 1700-talet.

Vilka är de viktigaste konstverken i Storkyrkan?

Det mest kända konstverket är den senmedeltida skulpturgruppen Sankt Göran och draken, skapad av Bernt Notke och invigd 1489. Gruppen är inte bara en skulptur utan fungerar också som ett relikvarium med helgonben inuti. Ett annat ovanligt verk är Vädersolstavlan, en målning från tidigmodern tid som är en av de äldsta avbildningarna av Stockholm. Från 1600-talet finns en praktfull predikstol och två kungsstolar, skulpterade av Burchard Precht. I kyrkan finns också gotiska murmålningar från 1300-talet i Vårfrukoret, som togs fram under en restaurering i början av 1900-talet.

När blev Storkyrkan en domkyrka?

Storkyrkan blev officiellt en domkyrka den 1 juli 1942, i samband med att Stockholms stift bildades. Innan dess hade Stockholm tillhört Uppsala ärkestift, men med stiftets skapande fick staden en egen biskop och Storkyrkan blev biskopssätet. Trots den nya statusen har kyrkan fortsatt att kallas Storkyrkan i folkmun. Församlingsstrukturen ändrades ytterligare 1989 när Storkyrkoförsamlingen slogs samman med Klara och Jakobs församlingar till Stockholms domkyrkoförsamling, och kyrkoherdens titel blev då domprost.

Vem är Sankt Göran i Storkyrkan?

Sankt Göran i Storkyrkan är en stor skulpturgrupp från slutet av 1400-talet, skapad av den nordtyske konstnären Bernt Notke. Gruppen föreställer riddaren Sankt Göran till häst i kamp med en drake, en gestaltning av den välkända legenden. Skulpturen är gjord av förgylld ek och lind. Den invigdes 1489 och fungerade som ett relikvarium. Vid invigningen placerades benbitar från sju helgon, inklusive Sankt Göran själv, i en relikgömma inuti Sankt Görans bröstkorg. Verket beställdes troligen för att fira en svensk seger i slaget vid Brunkeberg 1471.

Vad har Storkyrkan med kungafamiljen att göra?

Storkyrkan har haft en nära koppling till den svenska kungafamiljen sedan medeltiden. Kyrkan har använts för kungliga kröningar sedan 1300-talet och för olika statsceremonier. Den har också varit plats för historiska händelser som Kristian II:s kröning 1521. På senare tid var Storkyrkan platsen för bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling år 2010. Kyrkan används fortfarande för officiella kungliga och statliga evenemang, vilket understryker dess fortsatta roll som en nationell ceremoniell plats.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.