Vaudeville

Etymologi och ursprungliga betydelser

Termen vaudevilles ursprung är inte helt klarlagt, men det finns flera teorier om dess härkomst. En vanlig förklaring är att det kommer från det franska uttrycket voix de ville, som betyder stadens röst. En annan utbredd hypotes länkar ordet till dalen Vau de Vire i Normandie, som på 1400-talet var känd för sina livfulla dryckesvisor skapade av poeten Olivier Basselin. En samling av dessa sånger publicerades på 1610-talet under titeln Le Livre des Chants nouveaux de Vaudevire, vilket troligen är den direkta källan till ordet. I den engelskspråkiga världen förknippas vaudeville allmänt med varietéunderhållning. I Frankrike, där genren föddes, har ordets betydelse dock förändrats över tid. Idag avser det i Frankrike uteslutande en genre av teaterfarser, ofta med inslag av sovrumsfarser, och behöver inte nödvändigtvis innehålla musik. Denna franska genre, comédie en vaudevilles, utvecklades från slutet av 1600-talet och kombinerade skådespeleri med musikaliska framträdanden.

Vaudeville som europeiskt lustspel

Som en specifik teatergenre med kombination av handling och musik uppstod vaudevillen i Frankrike i början av 1700-talet. Tidiga franska författare som bidrog till genren var Alexis Piron, Jean-François Regnard och Alain-René Lesage. Under 1800-talet blev författare som Eugène Scribe och Eugène Labiche framträdande inom genren. Vaudevillen spreds till andra delar av Europa och introducerades i Sverige år 1781 av Carl Envallsson. Den första svenska vaudevillepjäsen anses vara Carl Israel Hallmans pjäs Tillfälle gör tjufven från år 1783. I Danmark nådde genren en stor popularitet under 1820-talet, främst genom pjäser skrivna av Johan Ludvig Heiberg. Denna europeiska form av vaudeville var ett lustspel med sånginslag, ofta med satirisk eller parodisk tendens, och skiljer sig från den senare nordamerikanska varietétraditionen. Den anglosaxiska vaudevillen härleder sitt namn från just denna franska underhållningsgenre.

Föregångare till den amerikanska vaudevillen

Innan den amerikanska vaudevillen tog sin mogna form fanns underhållning på en annan skala. Före amerikanska inbördeskriget kunde teaterbesökare se föreställningar som blandade Shakespearedramer med akrobatik, sång, dans och komedi. Liknande varietéteater fanns i Europa redan före 1860. I USA ökade antalet sätt att bli underhållen stadigt. Resande cirkusar turnerade regelbundet genom landet, och dime-museer lockade de nyfikna. Nöjesparker, ångbåtar och stadshus erbjöd renare versioner av varietéunderhållning, i kontrast till salonger, musikhallar och burleskhus som riktade sig mot en publik med smak för det risiga. På 1840-talet växte minstrel-showerna, en annan typ av varietéframträdande, till enorm popularitet och bildade kärnan i 1800-talets showbusiness. Ett betydande inflytande kom även från holländska, eller tyska och falskt-tyska, minstrel-artister och komiker. Medicine shows reste runt på landsbygden med program av komedi, musik och jonglörer tillsammans med medicinska mirakelmedel, medan Wild West-shower gav romantiska vyer av den försvinnande vildmarken. Vaudeville tog upp dessa olika resande nöjen och gjorde dem till en stabil, institutionaliserad form centrerad i Amerikas växande städer.

Framväxten av den amerikanska vaudevillen

I USA utvecklades vaudeville till en betydligt bredare underhållningsform, ungefär motsvarande den europeiska varietén. Den mogna formen av amerikansk vaudeville tog form under 1870- och 1880-talen. Med sina första subtila framträdanden i början av 1860-talet var vaudeville initialt inte en vanlig underhållningsform i USA. Formen utvecklades gradvis från konsertsalongen och varietéhallen. Denna mer förfinade form blev känd som Hövlig Vaudeville. En nyckelperson i denna utveckling var impressarion Tony Pastor, en före detta sångande cirkusclown som blev en framstående varietéteaterartist och manager. Pastor utnyttjade medelklassens känsligheter och köpkraft när han började erbjuda hövliga varietéprogram i sina New York-teatrar. Han öppnade sin första Opera House på Bowery 1865 och flyttade senare sin verksamhet till Broadway och slutligen till Fourteenth Street nära Union Square. Pastor började använda termen vaudeville istället för variety i början av 1876. I hopp om att locka en potentiell publik av kvinnor och familjer som handlade upptown förbjöd han spritförsäljning, eliminerade oanständigt material och erbjöd gåvor som kol och skinkor till åskådarna. Pastor experiment visade sig framgångsrikt, och andra manager följde snart hans exempel.

Etablering och storhetstid

B.F. Keith tog vid där Pastor slutade och byggde ett helt imperium av teatrar som spred vaudeville över USA och Kanada. Tillsammans med E.F. Albee, adoptivfarfar till Pulitzerprisvinnaren Edward Albee, skapade Keith-Albee-kedjan ett system av kretsar av allierade vaudeville-scener. Detta system var en stor ekonomisk innovation och källan till genrens industriella styrka, eftersom det gjorde det möjligt att kontraktera artister för regionala och nationella turnéer som kunde sträcka sig från några veckor till två år. Albee gav också nationell betydelse åt vaudevilles trumpetande av hövlig underhållning, ett åtagande om underhållning lika oförarglig för män, kvinnor och barn. Nummer som bröt mot denna etos, till exempel genom att använda ord som helvete, blev tillrättavisade och hotade med utvisning från veckans återstående föreställningar eller avbröts helt. Trots sådana hot bröt artister rutinmässigt mot denna censur, ofta till glädje för just de åskådare vars känsligheter den skulle skydda. Han införde till slut en uppsättning riktlinjer för publiken på hans shower, och dessa förstärktes av biljettkontrollanterna som arbetade i teatern. Denna hövliga underhållning sträckte sig även till Keiths företagsmedlemmar, och han gick till extrema åtgärder för att upprätthålla denna nivå av anständighet, till och med genom att sätta upp varningar bakom scenen.

Innehåll, artister och publikens roll

En typisk nordamerikansk vaudevilleföreställning bestod av en serie separata och orelaterade nummer som var samlade på ett gemensamt program. Typer av nummer som kunde ingå var många och varierade. Dit hörde populära och klassiska musiker, sångare, dansare, komiker, dresserade djur, illusionister, buktalare, starka män, kvinnliga och manliga impersonatörer, akrobater, clowner, mimare, illustrerade sånger, jonglörer, idrottsutövare, föreläsande kändisar, scener från pjäser, enaktsplåtar, minstrel-show och även filmer. Vaudeville betraktades som hjärtat av den amerikanska showbusinessen och var en av de mest populära underhållningsformerna i Nordamerika, Sydamerika, Australien och Europa i flera decennier. Scenen fungerade som en avgörande plattform för många artister som senare skulle bli stora stjärnor inom radio och film. Exempel på sådana artister är W.C. Fields, Buster Keaton, Bröderna Marx, Edgar Bergen och The Three Stooges, som alla gjorde sina första framträdanden inom vaudeville. En vaudevilleartist kallas ofta för en vaudevillian. Genren utvecklades från många källor, inklusive konsertsalongen, minstrel-skapandet, freak shows och litterär amerikansk burlesk.

Arv och nedgång

Vaudevilles popularitet i Nordamerika varade från de tidiga 1870-talet fram till de tidiga 1930-talen. Dess nedgång sammanföll med framväxten av nya massmedier, främst ljudfilmen och radion, som erbjöd bekvämare och ofta billigare underhållning hemma. Vaudeville-teatrarna försökte anpassa sig genom att börja visa filmer som en del av sitt program, men så småningom blev filmen huvudnumret och de levande scennumren försvann. Även om den traditionella vaudevillen som institution försvann, lever dess anda vidare. Dess format med en snabb följd av olika underhållningsnummer har påverkat många senare TV-formal som varietéprogram, pratshower och till och med talentshowar. Många av de komiska stilar och gags som utvecklades på vaudevillescenerna blev grunden för mycket av den amerikanska filmkomedin. Genrens betydelse som en smältdegel för amerikansk populärkultur och som en väg till framgång för otaliga artister gör den till en central del av underhållningshistorian. När vaudeville återvände till New Yorks Palace Theatre efter många år frånvaro 1949, påpekade New York Times dess normandiska ursprung i Vire-dalen.

Vanliga frågor om Vaudeville

Vad är vaudeville?

Vaudeville är en teatergenre med varietéinslag. I Nordamerika blev den en extremt populär underhållningsform från 1870-talet till 1930-talet och bestod av en serie separata nummer som sång, komik, akrobatik och magi på samma program. I Europa, särskilt i Frankrike där den ursprungligen uppstod, avser vaudeville idag främst en typ av teaterfars, ofta en sovrumsfars, som kan men inte måste innehålla sång. I Sverige introducerades genren som ett lustspel med sånginslag redan på 1700-talet. Den anglosaxiska vaudevillen härleder sitt namn från den franska genren comédie en vaudevilles.

Var kommer ordet vaudeville ifrån?

Ordet vaudevilles ursprung är inte helt säkert, men det finns flera teorier. En vanlig teori är att det kommer från det franska uttrycket voix de ville, som betyder stadens röst. En annan starkt förespråkad teori är att det härstammar från Vire-dalen (Vau de Vire) i Normandie, Frankrike, som var känd för sina glada dryckesvisor på 1400-talet. En samling av sånger från denna dal, publicerad på 1600-talet, kan vara den direkta källan till ordet. Oxford English Dictionary stöder också Vau de Vire-ursprunget. I tv-serien Connections argumenterar vetenskapshistorikern James Burke att termen är en förvrängning av Vau de Vire.

Vilka kända artister började sin karriär inom vaudeville?

Många artister som senare blev stora stjärnor inom film och radio började sin karriär på vaudevillescenerna. Bland de mest kända finns komikern och skådespelaren W.C. Fields, den fysiske komikern Buster Keaton och den populära komikergruppen Bröderna Marx. Andra exempel är buktalaren Edgar Bergen och komikertrion The Three Stooges. Vaudeville fungerade som en viktig träningsgrund och plattform för denna generation av underhållare. Dessa artister debuterade först inom vaudeville innan de gick vidare till radio och film.

Vad var en typisk vaudevilleföreställning?

En typisk vaudevilleföreställning i Nordamerika var uppbyggd av ett program med många korta, orelaterade nummer efter varandra. Programmet kunde innehålla en stor variation av underhållning. Publiken kunde få se sångare och musiker, dansare, komiker, akrobater, jonglörer, illusionister, clowner, dresserade djur, buktalare och till och med korta scenframträdanden eller filmklipp. Tanken var att erbjuda något för alla i en snabb och varierad presentation. Aktörerna kallas ofta för vaudevillians, och genren utvecklades från källor som konsertsalonger och minstrel-show.

Vem var Tony Pastor och varför var han viktig?

Tony Pastor var en före detta sångande cirkusclown som blev en inflytelserik varietétéaterchef i New York. Han var en pionjär för den mer familjevänliga vaudevillen. På 1860-talet började han erbjuda så kallade hövliga varietéprogram genom att förbjuda alkoholförsäljning i sina teatrar, ta bort oanständigt material från showerna och locka till sig familjepublik med gåvor. Hans framgång visade att det fanns en stor marknad för ren underhållning och gjorde det möjligt för vaudeville att bli en massunderhållning för medelklassen. Han började även använda termen vaudeville istället för variety i början av 1876 efter att ha öppnat teatrar på Bowery, Broadway och slutligen Fourteenth Street.

När och var var vaudeville som populärast?

Vaudeville nådde sin största popularitet i Nordamerika från omkring 1870-talet och framåt. Dess storhetstid varade i flera decennier fram till början av 1930-talet, då film och radio började konkurrera ut den levande scenunderhållningen. Den var oerhört populär inte bara i USA och Kanada utan även i Sydamerika, Australien och Europa. I Europa hade vaudevillen dock en annan och tidigare historia som ett musikaliskt lustspel, med popularitet i Frankrike från 1700-talet och i Sverige och Danmark från slutet av 1700-talet respektive tidigt 1800-tal. I USA var den känd som hjärtat av showbusinessen.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.