Cirkus

Historisk utveckling

Ordet cirkus har sina rötter i det antika Romarriket, där Circus Maximus var en arena för häst- och vagnskapplöpningar. Den moderna cirkusens format och innehåll har dock inte sitt ursprung där, utan på brittiska ridskolor på 1700-talet. Den före detta kavalleristen Philip Astley lämnade armén 1766 och började som ridlärare. Han upptäckte att konstberidning var lättast att utföra i en rundel och höll sin första kända föreställning den 9 januari 1768. Astley kompletterade senare sina ryttarakter med akrobater, jonglörer, clowner och pantomimer. Hans första fasta cirkusbyggnad, Astley's Amphitheatre, byggdes i London.

År 1782 etablerade Astley även Cirque Olympique i Paris. Hans rival Charles Hughes grundade en andra cirkus i London samma år under namnet The Royal Circus. Det italienska familjeföretaget Franconi lanserade ordet cirque 1807, vilket ledde till att ord som circus, cirque och circo etablerades som de vanligaste begreppen för konstformen. Cirkusen spreds snabbt över Europa. James Price förde sin cirkus till Sverige 1787, och 1793 introducerades konsten i både USA och Ryssland. Under 1800-talet blev Frankrike och Tyskland stora europeiska cirkusländer.

Cirkusens format och uttryck

Den klassiska cirkusen kretsade från början kring hästar, kompletterat med akrobater, lindansare, jonglörer, trollkonstnärer, clowner och pantomimer. I Tyskland, som var ett centrum för handel med exotiska djur, blev andra djur som elefanter, lejon och tigrar en del av föreställningarna. I Sverige var sådana djur länge sällsynta, men kom med Schönemans Menageri och musik från Tyskland från slutet av 1800-talet. Cirkusföreställningar genomfördes länge utomhus, i ridhus eller i fasta byggnader. Föreställningar i stora tält var en amerikansk nyhet som introducerades i Europa under 1800-talets andra hälft och blev den vanligaste formen i början av 1900-talet.

I USA utvecklade P.T. Barnum och James A. Bailey en extravagant variant med tre maneger och en oval rännarbana. Deras cirkus, som senare slogs samman med Ringlings Bros. till Ringling Brothers and Barnum Bailey Cirkus, blev under många år världens största. Denna komplexa amerikanska form slog dock aldrig igenom utanför Nordamerika. Sedan slutet av 1970-talet har en förnyelse av cirkustraditionen skett genom grupper som experimenterat med nya format och estetiska uttryck, ofta kallade nycirkus eller cirque nouveau. Dessa tenderar att undvika djur och fokusera på mänsklig artistry med ett teaterinriktat förhållningssätt, där akter kombineras med musik för att berätta historier. En mer avantgardistisk inriktning, ibland kallad contemporary circus eller 21st Century Circus, tar in influenser från performancekonst, dans och visuell konst.

Cirkus i Sverige

Den första cirkusen i Sverige grundades 1787 av akrobaten Rosalia Price och hennes make, konstberidaren James Price, med tillstånd och hjälp av kung Gustav III. De första föreställningarna spelades på Barnhuskällarens gård vid Drottninggatan i Stockholm och innehöll till en början bara akter till häst. Paret Prices cirkus följdes av andra sällskap från England, Tyskland och Frankrike. Begreppet cirkus var ännu inte etablerat, så programformatet kallades för konstberidaresällskap, cirkus eller hippodrom. Från början spelades cirkus utomhus, men sällskapen började snart hyra ridhus och i större städer uppfördes fasta cirkusbyggnader. Cirkustält blev vanliga först i början av 1900-talet.

På 1800-talet kom de flesta turnerande cirkusarna i Sverige från Tyskland, Frankrike och England. Några stannade kvar och bildade kända familjer som Bronett, Schreiber, Schumann, Gautier och Houcke. Svenska cirkusar har traditionellt varit produktionsbolag som fram till 1980-talet främst hade egna hästar och hundar, medan andra djur och artister hyrdes in. Sverige utvecklade en egen tradition för att frambringa artister. Under de första hundra åren var de självlärda eller lärlingar. På 1920-talet, när hälsa och träning blev populärt, utvecklade många sina färdigheter inom föreningslivet, som i Svenska Frisksportförbundet, och upptäcktes på talangjakter i folkparker. Sverige blev då internationellt känt som ett drivhus för talanger och lockade scouter från utländska cirkusar.

Kritik mot användning av djur på cirkus har förekommit. Vilda djur förbjöds i Sverige 1959, med undantag för elefanter och sjölejon. Dessa djurarter uppträdde för sista gången 2013 och förbjöds helt 2019. Trots detta har svenska cirkusar fortsatt att möta kritik från djurrättsorganisationer. År 2019 fanns tre överlevande cirkusföretag i Sverige: Cirkus Brazil Jack, Cirkus Olympia och Cirkus Rhodin, som tillsammans genomförde 500 föreställningar för 150 000 åskådare. Idag består svensk cirkus av både offentligt finansierad nycirkus och klassiska turnerande cirkusar som finansieras av biljettintäkter.

Spelplatser och byggnader

Philip Astley skapade de första fasta cirkusbyggnaderna. Under 1800-talet blev helt inbyggda, teaterliknande byggnader vanliga, ofta med både manege och scen. En viktig inspiration var Cirque des Champs-Élysées i Paris från 1843, ritad av Jacques Hittorff. Den var helt rund, saknade fast scen och rymde 4000 åskådare. Hittorff ritade också Cirque d'Hiver i Paris 1852. Under 1800- och tidigt 1900-tal byggdes fasta cirkusbyggnader i flera europeiska huvudstäder, med runda maneger, bekväma sittplatser, djurstallar och rekvisitahallar.

Moderna cirkusar arrangerar sina föreställningar nästan uteslutande i stora tält, så kallade big tops. Denna praxis började i USA i början av 1800-talet och blev känd i Sverige från 1880-talet. Ett modernt cirkustält har en tältduk som spänns upp med metallmaster och stormstänger. Tältväggen, kallad rundsegel, bärs upp av bardunstänger som fästs i marken med jordankare. Den traditionella manegen, eller ringen, har en diameter på cirka 13 meter, en storlek som Philip Astley fastställde som minimum för att en ryttare skulle kunna stå upprätt på en galopperande häst.

Internationell betydelse och festivaler

Cirkusen har varit en global kulturform sedan sin början. International Circus Festival of Monte-Carlo, som startade 1974, är en årlig festival av stor betydelse. Den möjliggjorde för första gången att cirkusartister kunde få utmärkelser och utbyta erfarenheter med varandra under organiserade former. Festivalen har bidragit till att höja statusen för konstformen och visa på dess mångfald. Den traditionella cirkusen med en ringledare som presenterar en serie koreograferade akter till musik utvecklades under senare delen av 1800-talet och förblev den dominerande formen fram till 1970-talet.

Idag finns en bred variation av cirkusuttryck, från klassiska turnerande familjecirkusar till stadsteaterproducerad nycirkus. Cirkusföreställningar kan äga rum i en mängd olika lokaler, inklusive tält, teatrar, kasinon, kryssningsfartyg och utomhus. 21st Century Circus, en term som omfattar dagens alla stilar, fortsätter att utvecklas genom att absorbera nya färdigheter, tekniker och stilistiska influenser från andra konstformer och teknologisk utveckling. Av estetiska eller ekonomiska skäl sätts många moderna produktioner ofta upp i teatrar istället för i stora utomhustält.

Vanliga frågor om Cirkus

Vad är cirkus och vad ingår i en föreställning?

Cirkus är en scenkonstform som traditionellt omfattar en mängd olika akter och underhållningsnummer. Den klassiska stommen består av akrobater, balansartister, trollkonstnärer och clowner. Andra vanliga inslag är jonglörer, lindansare, trapetsartister och konstberidning. Historiskt har även dresserade djur varit en stor del av många cirkusar, från hästar och hundar till exotiska djur som elefanter och lejon. I modern tid har nya uttryck som nycirkus vuxit fram, som ofta fokuserar på mänsklig artistry och teater utan djur, och kombinerar cirkustekniker med musik och berättelse.

Vem uppfann den moderna cirkusen?

Den brittiske före detta kavalleristen Philip Astley anses vara fadern till den moderna cirkusen. År 1768 började han uppträda med trickridning i en rundel och upptäckte att den runda formen underlättade framträdandet. För att fylla pauserna mellan ryttarakterna anställde han akrobater, lindansare, jonglörer och en clown. Denna kombination av olika nummer i en rundel blev grunden för det som senare kom att kallas cirkus. Hans första fasta cirkusbyggnad, Astley's Amphitheatre, byggdes i London.

När kom cirkusen till Sverige?

Cirkusen introducerades i Sverige 1787 av akrobaten Rosalia Price och hennes make, konstberidaren James Price. De fick tillstånd och hjälp av kung Gustav III. De första föreställningarna hölls på Barnhuskällarens gård vid Drottninggatan i Stockholm och bestod enbart av akter till häst. Cirkussällskapet stannade i Stockholm till våren 1788 och besökte även Göteborg. Paret Prices initiativ följdes av andra cirkussällskap från England, Tyskland och Frankrike som turnerade i landet.

Finns det vilda djur på svensk cirkus idag?

Nej, användningen av vilda djur på cirkus är förbjuden i Sverige. Ett förbud mot de flesta vilda djur infördes redan 1959, med undantag för elefanter och sjölejon. Dessa djurarter uppträdde för sista gången i en svensk manege år 2013. Ett totalförbud mot alla vilda djur på cirkus trädde i kraft 2019. De svenska cirkusarna som fortfarande är aktiva, Cirkus Brazil Jack, Cirkus Olympia och Cirkus Rhodin, genomför sina föreställningar utan sådana djur.

Vad är skillnaden mellan klassisk cirkus och nycirkus?

Klassisk cirkus, eller traditionell cirkus, är den form som utvecklats sedan 1700-talet med en ringledare som presenterar en serie av separata, koreograferade akter. Den har ofta (men inte alltid) inkluderat djur. Nycirkus, även kallad cirque nouveau, är en rörelse som växte fram från slutet av 1970-talet. Den fokuserar typiskt sett enbart på mänsklig artistry och har ett mer teaterinriktat förhållningssätt. Nycirkusproduktioner kombinerar ofta karaktärsdrivna cirkusakter med originalmusik för att förmedla komplexa teman eller berättelser, och sätts ofta upp i teatrar snarare än tält.

Var hålls cirkusföreställningar?

Cirkusföreställningar kan hållas på en mängd olika platser. Historiskt genomfördes de utomhus, i ridhus eller i speciellt byggda fasta cirkusbyggnader. Under 1800-talet introducerades de stora tälten, big tops, som blev den dominerande spelplatsen för turnerande cirkusar under större delen av 1900-talet. Idag kan föreställningar äga rum i allt från traditionella tält och fasta cirkusbyggnader till teatrar, kasinon, på kryssningsfartyg eller öppna ytor utomhus. Många moderna nycirkusproduktioner föredrar teaterscener.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.