Nils Peter Hagström

Uppväxt och tidig brottslighet

Nils Peter Hagström föddes i byn Ekeröd i Osby socken år 1853. Han var den andre sonen till torparen Per Björnsson och Nilla Persdotter. Som ung man tog han tjänst som artillerist vid Wendes artilleriregemente i Kristianstad under slutet av 1870-talet. Det var i samband med sin militärtjänst som han fick sitt soldatnamn Hagström. Hans tid vid regementet blev dock inte långvarig, eftersom han avbröt sin tjänstgöring i förtid och rymde hem till sin mor. Denna handling markerade början på en brottslig bana. Hagström begick ett flertal stölder och satt flera gånger i fängelse. Han frisläpptes från länscellfängelset i Malmö den 17 december 1885 efter att ha avtjänat straff för sin tredje stöld. Samtidens beskrivningar av honom framställer honom som en vildsint och rå person. Han benämndes även med namnet Marksa-Nisse, ett namn som länge efter hans död användes för att skrämma barn.

Bakgrunden till morden i Glimminge

Berättelsen om Hagströms brott har enligt samtida uppgifter klara drag av hämnd. Han skall ha träffat sina mordoffer tidigare, och ett av dessa offer ansågs ha varit orsaken till att han åkte i fängelse. I samband med detta fängelsevistelse skall Hagström ha svurit att hämnas på dem han ansåg skyldiga. Efter att ha avtjänat sitt fängelsestraff och blivit frisläppt i december 1885 satte han sin hämndplan i verket. Brottet skulle komma att kallas Morden i Glimminge och saknade enligt uppgifter motstycke i sin brutalitet. Det finns indikationer på att Hagström drevs av både hämnd och svartsjuka, och att ett av offren var hans före detta fästmö. Hans tid i fängelset i Malmö, som varade i åtta år, beskrivs som en period då han ruvar på hämnd för att hans livs stora kärlek valt att gifta sig med en annan man.

Morden i Glimminge

Morden i Glimminge ägde rum under natten mellan den 11 och 12 januari 1886. Hagström begav sig upp till Glimminge Gård i Östra Broby för att utföra sin hämnd. Där skar han halsen av Johannes Sonesson och slog ihjäl dennes hustru Lovisa Thuresdotter med en yxa. Deras sjuåriga barnbarn, Klara, mördade han medan hon låg till sängs. Han knivhögg och misshandlade även svärdottern Karolina Karlsson så svårt att hon senare avled av sina skador. Innan Karolina Karlsson dog kunde hon dock ge en beskrivning av gärningsmannen. Efter att ha utfört dåden tände Hagström eld på huset och flydde från platsen. Han tog med sig häst och släde samt gods han stulit från mordplatsen. Hans flyktväg gick norrut genom de snöklädda göingeskogarna, med uppgifter om att han nått så långt som till Svinön via Räfvakulla och Grimmekulla. Ett uppbåd sattes omedelbart efter honom och förföljde honom hela natten.

Gripande och rättegång

Efter morden försökte Hagström gömma sig hos en bekant. Dennes hustru förstod dock vad Hagström hade gjort och valde att ange honom för myndigheterna. Han greps vid halvsjutiden på dagen efter morden, utanför Hästveda. Han fördes därefter till Östra Broby och Glimminge för att konfronteras med offrens lik. Brottet chockade omgivningen djupt, inte minst på grund av det besinningslösa våldet. Hagström ställdes inför rätta i Östra Göinge häradsrätt den 2 februari 1886. Rättegången varade ända in i maj samma år. Under hela rättegången blånekade Hagström envist till att han var mördaren, trots att bevisningen mot honom var relativt övertygande. Bland bevisen fanns ett etui med fyra rakknivar, varav en var blodig, som han hade på sig vid gripandet. Dessutom knöt flera vittnen honom till brottsplatsen. Vid upprepade tillfällen under rättegången krävde Hagström att bli frisläppt, eftersom han hävdade att han inte hade något med morden att göra. Han kom senare att erkänna brotten för missionären Carl Andersson, men han gjorde aldrig något erkännande i en rättssal.

Domen och avrättningen

Nils Peter Hagström dömdes till döden för sina brott. Domen verkställdes den 29 mars 1887 på borggården vid Länscellfängelset i Kristianstad. Avrättningen utfördes genom halshuggning av skarprättaren Per Steijnech, som var skarprättare för Jönköping och Vadstena. För Steijnech var detta hans sista avrättning i Sverige innan han emigrerade till Amerika med sin fru. Det var också den första avrättning han utfört sedan den illa omtalade avrättningen av Konrad Tector den 18 maj 1876. Efter avrättningen hamnade en del av Hagströms kranium, det så kallade calvariet, i Anatomiska institutets samlingar i Uppsala. Denna samling tillhör idag museet Gustavianum.

Personlighet och samtida uppfattning

Nils Peter Hagström beskrivs i samtida källor som en vildsint och rå person. En berättelse från hans tid i fängelset, medan han väntade på avrättning, illustrerar den rädsla han ingav. När fängelseprästen besökte honom och det blev tyst en längre stund, antog personalen omedelbart att Hagström hade begått ytterligare ett mord, nämligen på prästen. Hans utseende och beteende gav upphov till uttryck som att "missdådarens Kainsmärke stod tryckt på hans ansikte". Hans öknamn, Marksa-Nisse, användes lång tid efter hans död som ett effektivt sätt för äldre att skrämma barn genom att säga "Passa dig, annars kommer Marksa-Nisse och tar dig". Denna kvarlevande rädsla i folktron visar hur djupt hans brott hade etsat sig fast i den lokala kollektiva medvetenheten.

Eftermäle och kulturellt inflytande

Nils Peter Hagströms brott, som kom att kallas Morden i Glimminge, blev ett av de mest kända kriminalfallen i svensk 1800-talshistoria. Hans handlingar och den brutala hämndens motiv har fascinerat och skrämt i generationer. Fallet har varit föremål för historiska skildringar och böcker, som till exempel en skrift av Nils-Åke Sjösten som både återgett ett pekoral om Glimmingemördaren och grävt i Göingebygdens mörka historia. Brottet dokumenterades i samtida tidningar som Nyaste Kristianstadbladet, Dagens Nyheter och Snällposten Sydsvenska Dagbladet. Även på senare tid har fallet med Glimmingemördaren fortsatt att vara ett ämne för historisk forskning och populärkulturell skildring, vilket vittnar om dess bestående plats i den svenska kollektiva medvetenheten om brott och straff. Hans historia har även bevarats i form av skillingtryck och visor som spreds om hans förskräckliga brott.

Vanliga frågor om Nils Peter Hagström

Vad gjorde Nils Peter Hagström?

Nils Peter Hagström begick ett massmord som kallas Morden i Glimminge. Under natten den 11 januari 1886 mördade han fyra personer på Glimminge Gård i Östra Broby. Offren var Johannes Sonesson, hans hustru Lovisa Thuresdotter, deras sjuåriga barnbarn Klara och svärdottern Karolina Karlsson. Han använde kniv och yxa, tände sedan eld på huset och flydde med stöldgods. Brottet innefattade alltså mord, mordbrand och stöld.

Varför begick Hagström morden i Glimminge?

Enligt uppgifter drevs Hagström av hämnd och svartsjuka. Han hade tidigare träffat sina offer, och ett av dem ansågs ha varit orsaken till att han satt i fängelse. I samband med detta fängelsevistelse svor han att hämnas. Efter att ha avtjänat sitt straff satte han sin plan i verket. Det finns även uppgifter om att hans före detta fästmö var ett av offren, och att han under åtta år i fängelse ruvar på hämnd för att hon gift sig med en annan.

Hur greps Glimmingemördaren och vad hände under rättegången?

Efter morden flydde Hagström norrut genom skogarna. Han försökte gömma sig hos en bekant, men dennes hustru förstod vad han hade gjort och angav honom för polisen. Ett uppbåd hade satt efter honom, och han greps slutligen vid halvsjutiden på dagen efter morden, utanför Hästveda. Under rättegången i Östra Göinge häradsrätt, som pågick från februari till maj 1886, blånekade han envist till brotten. Han krävde upprepade gånger att bli frisläppt. Han erkände först senare för missionären Carl Andersson, men aldrig inför rätten.

Vilket straff fick Nils Peter Hagström och hur verkställdes det?

Nils Peter Hagström dömdes till döden för de fyra morden. Domen verkställdes den 29 mars 1887 genom halshuggning på borggården vid Länscellfängelset i Kristianstad. Avrättaren var skarprättaren Per Steijnech, som var skarprättare för Jönköping och Vadstena. För Steijnech var detta hans sista avrättning i Sverige innan han emigrerade till Amerika, och hans första sedan avrättningen av Konrad Tector år 1876.

Vad hände med Hagströms kropp efter avrättningen och vilka andra namn är han känd under?

Efter avrättningen hamnade en del av Hagströms kranium, kallat calvariet, i Anatomiska institutets samlingar i Uppsala. Denna samling tillhör numera museet Gustavianum. Hagström är mest känd som Glimmingemördaren, men kallades också för Marksa-Nisse. Det senare namnet användes länge i folktron för att skrämma barn, med varningar om att Marksa-Nisse skulle komma och ta dem om de inte skötte sig.

Hur har fallet med Glimmingemördaren dokumenterats och bevarats?

Fallet med Glimmingemördaren dokumenterades noggrant i samtida tidningar som Nyaste Kristianstadbladet, Dagens Nyheter och Snällposten Sydsvenska Dagbladet. Historien har levt kvar i folktron, i skillingtryck och visor som spreds om hans förskräckliga brott. På senare tid har författare som Nils-Åke Sjösten skrivit om fallet och grävt i den lokala historien. Fallet finns också beskrivet i databaser över avrättade personer och kategoriseras som ett svenskt kriminalfall.

Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-10-04.