Stina Nilsson

Bakgrund och tidig karriär

Stina Nilsson växte upp i Malung och vann sin första skidtävling redan som fyraåring. Hennes tidiga talang utvecklades snabbt. Som 18-åring satte hon världsrekord på 100 meter skidor, en så kallad supersprint, på Bislett i Oslo i mars 2012 med tiden 13,19 sekunder. Hon slog därmed sitt eget preliminära rekord från samma tävlingshelg. På juniornivå etablerade hon sig som en av de absolut främsta genom att ta tre VM-guld och ett silver. Vid junior-VM 2012 i Erzurum vann hon sprintguldet och ingick i det svenska silverlaget i stafetten. Året efter, vid junior-VM i Liberec, försvarade hon sitt sprintguld och tog även guld i stafetten där hon körde slutsträckan och vann en spurtstrid. Hon gjorde sin världscupdebut i Drammen i mars 2012 och slutade på 23:e plats. Trots sin unga år deltog hon redan i senior-VM i Val di Fiemme 2013, där hon imponerade med en femteplats i sprinten.

Genombrott och OS-framgångar 2014–2018

Stina Nilssons stora genombrott på seniornivå kom vid olympiska vinterspelen 2014 i Sotji, där hon tillsammans med Ida Ingemarsdotter tog brons i sprintstafetten efter att ha spurtat ner tyska Denise Herrmann på upploppet. Hennes första individuella pallplats i världscupen kom i mars 2014 i Drammen med en tredjeplats i klassisk sprint. Den första världscupsegern kom i sprintstafett med Ingemarsdotter i Otepää i januari 2015. Vid VM på hemmaplan i Falun 2015 etablerades hon som en av världseliten genom att ta tre silvermedaljer. Hon tog silver i den individuella sprinten bakom Marit Bjørgen, silver i sprintstafetten tillsammans med Ida Ingemarsdotter och silver i stafetten över 4x5 km. Denna insats gav henne smeknamnet "silver-Stina" i media. Säsongen 2015/2016 tog hon sin första individuella världscupseger i fristilssprinten i Davos och vann U23-cupen för andra året i rad. Inför OS i Pyeongchang 2018 var hon en av favoriterna och levererade ett mästerskap i världsklass. Hon tog sitt första olympiska guld genom att vinna sprinten. Dessutom bidrog hon till svenska silver i både damernas stafett och sprintstafett och avslutade spelen med att överraskande ta brons på 30 km masstart i klassisk stil.

VM-guld och historisk sprintcupseger 2018–2019

Säsongen 2018/2019 blev en av Stina Nilssons absolut bästa. Hon inledde starkt med pallplatser och segrar i sprint. I januari 2019 ådrog hon sig dock en sträckning i låret under en semifinal i Otepää, vilket hotade hennes VM-deltagande. Hon återvände i tid till VM i Seefeld och visade omedelbart klass genom att ta silver i den individuella sprinten. Därefter följde två historiska guldkampanjer. Först vann hon VM-guld i sprintstafett tillsammans med Maja Dahlqvist. Sedan ankorade hon det svenska laget till guld i 4 x 5 km stafett, där hon på sista sträckan spurtade ner Norges Therese Johaug och säkrade Sveriges första VM-guld någonsin i damstafett. Efter VM fortsatte succéerna i världscupen. Hon vann sprinten i Falun och under världscupavslutningen i Québec tog hon ytterligare en sprintseger. Denna seger säkrade totalsegern i sprintcupen, vilket gjorde henne till den första svenska kvinnan någonsin att vinna en delcup i världscupen. Hon avslutade säsongen med att överraska ännu en gång genom att besegra Therese Johaug i en spurtduell på 10 km masstart i klassisk stil, en tävling Johaug annars dominerat hela säsongen, och vann sedan även den avslutande jaktstarten.

Skadeproblem och övergång till skidskytte

Säsongen 2019/2020 inleddes stabilt för Stina Nilsson med en andraplats i sprint i Planica. Hon drabbades dock av en revbensskada som förvärrades under den första etappen av Tour de Ski, vilket tvingade henne att avbryta touren. Skadan visade sig vara så besvärlig att hon tvingades avsluta säsongen i förtid. I mars 2020 meddelade Nilsson den överraskande nyheten att hon skulle byta sport från längdskidor till skidskytte inför nästa säsong. Hon lämnade längdskidåkningen som en av Sveriges mest dekorerade åkare under 2010-talet. Övergången till en ny sport medförde stora utmaningar, inte minst i form av att lära sig skidskyttets tekniska och taktiska krav. Under sin första säsong 2020/2021 tävlade hon främst i IBU-cupen, där hon gradvis förbättrade sina resultat. Höjdpunkterna blev en andraplats i en stafett och en åttondeplats i en jaktstart i Brezno. Hon gjorde också debut i skidskyttevärldscupen i Östersund i mars 2021 och tog direkt världscuppoäng.

Karriär som skidskytt 2021–2024

Inför säsongen 2021/2022 blev Stina Nilsson en officiell del av det svenska skidskyttelandslaget. Hon visade potential redan på sommaren genom att vinna guld i sprint vid SM i rullskidskytte, före de etablerade systrarna Öberg. I världscupen tog det tid att hitta formen, men i december 2021 satte hon personliga rekord i Hochfilzen med en 16:e plats i sprint och en 10:e plats i jaktstart. Säsongen kröntes av hennes första individuella pallplats i skidskyttevärldscupen, en tredjeplats i sprint i Kontiolax i mars 2022. Hon tog också en andraplats i en stafett i Ruhpolding. På grund av dessa framgångar blev hon uttagen till det svenska skidskyttelandslaget till OS i Peking 2022. Där fick hon dock inte chansen att starta i något lopp på grund av lagets styrkedjupa trupp. Under de följande säsongerna etablerade hon sig som en regelbunden deltagare i världscuptävlingar med flera topp-20-placeringar.

Återkomst till längdskidåkning och Vasaloppsseger

I april 2024 meddelade Stina Nilsson att hon avslutade sin karriär som skidskytt för att återvända till längdskidåkningen, denna gång som långloppsåkare. Hon gick med i Team Ragde Charge och representerade återigen sin moderklubb Malungs IF. Inom långloppsserien Ski Classics satte hon snabbt prägel på tävlingarna. Den största framgången i denna nya fas av karriären kom den 2 mars 2025, då hon vann damklassen i det klassiska Vasaloppet. Denna seger markerade en triumferande återkomst till skidspåren och visade hennes mångsidighet och uthållighet som idrottare.

Meriter och statistik

Stina Nilssons meritlista i längdskidåkning är omfattande. Hon har vunnit totalt fem olympiska medaljer: ett guld (sprint 2018), två silver (stafett och sprintstafett 2018) och två brons (sprintstafett 2014, 30 km 2018). Vid världsmästerskap har hon tagit sju medaljer, varav två guld (sprintstafett och stafett 2019) och fem silver. I världscupen har hon 41 individuella pallplatser, varav 23 segrar. Hon vann sprintcupen säsongen 2018/2019 och blev första svenska kvinna att vinna en delcup. Dessutom vann hon U23-cupen två år i rad, 2015 och 2016. I lag har hon ytterligare sex pallplatser i världscupen. Hennes övergång till skidskytte resulterade i en individuell pallplats i världscupen (en tredjeplats 2022) och en andraplats i en stafett. Som långloppsåkare har hon vunnit Vasaloppet 2025.

Vanliga frågor om Stina Nilsson

Vad är Stina Nilssons största merit i längdskidåkning?

Stina Nilssons största merit är utan tvekan olympiska guldet i sprint från vinter-OS i Pyeongchang 2018. Denna seger placerade henne i absolut världselit. Ytterligare höjdpunkter är de två VM-gulden från Seefeld 2019, där hon vann både sprintstafett tillsammans med Maja Dahlqvist och stafett 4x5 km med det svenska laget. Hon har också historisk betydelse som den första svenska kvinnan att vinna sprintcupen i världscupen, vilket hon gjorde säsongen 2018/2019. Dessutom har hon vunnit flera VM-silver och olympiska silver och brons, vilket gör henne till en av Sveriges mest dekorerade skidåkare.

Varför bytte Stina Nilsson till skidskytte?

Stina Nilsson meddelade övergången till skidskytte i mars 2020, efter att en revbensskada förstört hennes säsong 2019/2020 i längdskidåkning. Beslutet presenterades som ett nytt sportligt äventyr och en utmaning. I skidskytte fanns en ny teknik att bemästra i skytten, vilket krävde en annan taktik för hur man lägger upp ett lopp jämfört med ren längdåkning. Hon uttryckte en vilja att testa sig själv i en ny disciplin efter en mycket framgångsrik karriär på längdskidorna. Skadan som tvingade henne att avbryta Tour de Ski och senare hela säsongen var en avgörande faktor som ledde till omställningen.

Vilka klubbar har Stina Nilsson tävlat för och vad har hon åstadkommit som långloppsåkare?

Stina Nilsson har hela tiden haft Malungs IF som sin moderklubb och representerar denna klubb igen sedan sin återkomst till längdåkning 2024. Under sin tid som skidskytt och under en del av sin längdkarriär tävlade hon också för Team Ragde Charge. Detta team representerar hon nu som långloppsåkare inom Ski Classics-serien. Som långloppsåkare har hon redan noterat en stor framgång genom att vinna damklassen i Vasaloppet den 2 mars 2025. Denna seger markerar en framgångsrik start på hennes nya karriärsväg inom långloppsskridåkning. Övergången till långlopp skedde i april 2024 när hon meddelade att hon avslutade skidskyttekarriären.

Hur gick det för Stina Nilsson som skidskytt?

Stina Nilssons övergång till skidskytte var en utmaning, vilket är normalt när man byter sport på elitnivå. Under sin första säsong 2020/2021 tävlade hon främst i IBU-cupen och förbättrade sig gradvis, med en stafett-andraplats som höjdpunkt. Säsongen 2021/2022 etablerade hon sig i världscupen och nådde sin första individuella pallplats med en tredjeplats i sprint i Kontiolax i mars 2022. Hon blev också uttagen till OS i Peking 2022 som skidskytt, men fick ingen startplats i de individuella loppen. Hon lyckades ta flera topp-20-placeringar under sin skidskyttekarriär. Dessutom tog hon en andraplats i en världscupstafett i Ruhpolding och vann SM-guld i rullskidskytte 2021.

Hur många OS-medaljer har Stina Nilsson och vilka är de?

Stina Nilsson har vunnit totalt fem olympiska medaljer, alla från längdskidåkning vid OS 2014 i Sotji och OS 2018 i Pyeongchang. Hon har ett guld, vilket hon tog i den individuella sprinten i Pyeongchang 2018. Hon har två silvermedaljer, båda från samma olympiad: ett i damstafetten 4x5 km och ett i sprintstafetten tillsammans med Charlotte Kalla. Dessutom har hon två bronsmedaljer: ett i sprintstafett från Sotji 2014 tillsammans med Ida Ingemarsdotter och ett i 30 km klassisk masstart från Pyeongchang 2018. Som skidskytt var hon uttagen till OS i Peking 2022 men fick inte starta i några lopp.

Vilka är Stina Nilssons främsta VM-meriter i längdåkning?

Stina Nilssons främsta VM-meriter är de två gulden hon tog vid VM i Seefeld 2019. Hon vann guld i sprintstafett tillsammans med Maja Dahlqvist och guld i stafett 4x5 km, där hon på sista sträckan spurtade ner Therese Johaug. Dessutom har hon vunnit fem VM-silver. Vid VM i Falun 2015 tog hon silver i individuell sprint, silver i sprintstafett med Ida Ingemarsdotter och silver i stafett. Vid VM i Lahtis 2017 tog hon silver i stafett och vid VM i Seefeld 2019 tog hon silver i den individuella sprinten. Totalt har hon sju VM-medaljer från längdskidåkning.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.