Stavhopp

Grenens regler och tävlingsformat

Stavhopp går ut på att med hjälp av en stav hoppa över en så högt placerad ribba som möjligt. Ribban är horisontellt placerad och får som mest väga 2,25 kilogram. Den är upplagd på ställningar på ett sådant sätt att den lätt kan ramla ner om den vidrörs av någon del av hopparen under passagen. Hopparen får inte klättra på staven eller ändra grepp under själva hoppet, utan måste hålla kvar greppet under hela luftfärden. Dessutom är det inte tillåtet att lägga tillbaka ribban eller på annat sätt hålla den på plats när man passerar över den.

Tävlingsformatet liknar det som används i höjdhopp. Varje tävlande får tre försök på varje höjd. Ribbans höjd ökas efter ett förutbestämt schema under tävlingens gång. När endast en tävlande, den blivande segraren, återstår i tävlingen, får denna friheten att själv välja vilka högre höjder hen vill försöka på. Detta gör det möjligt att försöka på specifika rekordhöjder. Stavens material, dess längd och även längden på löpsträckan före hoppet är val som varje tävlande får göra själv utifrån sina preferenser och sin teknik.

Om två eller flera hoppare slutar på samma höjd, bryts oavgjordheten först genom att räkna antalet missade försök vid den sista klara höjden. Om oavgjordheten kvarstår, jämförs det totala antalet missade försök under hela tävlingen. Även om detta inte löser det, genomförs ett särskilt omhopp för att kora en vinnare. En tävlande som inte klarar att ta sig över någon höjd alls under tävlingen får ett resultat som betecknas som ingen höjd, ofta förkortat NH.

Tekniken bakom hoppet

Stavhoppstekniken är komplex och kräver precision och styrka. Hopparen börjar med att greppa staven nära ena änden, där den dominanta handen placeras närmast stavtoppen. Under ansatsen springer hopparen mot stavgropen med staven pekande uppåt i luften. När hopparen närmar sig gropen sänks stavens topp ner mot den för att träffa rätt i gropen, vilket är en kritisk punkt för att undvika skador och få maximal energiöverföring från staven. I själva upphoppet hoppar en högerhänt hoppare upp till höger om staven, medan en vänsterhänt hoppar upp till vänster om den.

Efter upphoppet följer en fas där hopparen, med staven böjd, svänger uppåt och försöker trycka sig uppåt från staven i en liggande, uppochnedvänd position. Målet är att passera ribban med hela kroppen utan att nudda den och få den att ramla. Tekniken kräver en kombination av löphastighet, explosiv styrka, smidighet och exakt timing. Många elitstavhoppare har en bakgrund inom gymnastik, vilket understryker de liknande fysiska egenskaperna som krävs, såsom kroppskontroll, rörlighet och styrka.

Historisk utveckling och stavmaterial

Stavhopp har gamla anor, där aktiviteter som liknar grenen praktiserades av forntida kulturer som egyptierna, grekerna och irländarna. Dessa användes ofta för praktiska ändamål som att ta sig över diken eller för att ta sig upp på strukturer. Den moderna stavhoppstävlingen, där höjden mäts, etablerades dock först på 1790-talet av den tyske läraren Johann Christoph Friedrich GutsMuths. Grenen utvecklades som en gymnastisk övning i Tyskland runt 1850 och spreds sedan till Storbritannien och USA. Den första tävlingen i England där höjd mättes ägde rum 1843.

Stavarnas material har genomgått en revolutionerande utveckling som drivit fram rekorden. Ursprungligen var stavarna tillverkade av hickory-trä eller ask. Kring 1905 ersattes dessa av bambustavar, som i sin tur ersattes av aluminiumstavar omkring 1950. Det stora genombrottet kom med glasfiberstavarna, vars katapultegenskaper revolutionerade grenen. Även om glasfiberstavar funnits sedan slutet av 1940-talet, var det först i början av 1960-talet, med införandet av moderna hoppbäddar, som hopparna vågade utnyttja stavarnas fulla elastiska potential. Under 1960-talet höjdes världsrekordet för herrar dramatiskt från 4,78 till 5,41 meter. Ytterligare materialförbättringar har skett, bland annat med introduktionen av kolfiberstavar år 2007.

Världsrekordens utveckling

Världsrekordet i stavhopp för herrar har följt den tekniska utvecklingen. Efter glasfibergenombrottet på 1960-talet följde en ny våg av rekordhöjningar under 1980-talet. Efter en period med fransk dominans etablerade sig den ukrainske sovjetmedborgaren Sergej Bubka som den ledande stavhopparen 1984. Under det året höjdes världsrekordet flera gånger, ofta i täta dueller med fransmannen Thierry Vigneron. År 1985 nåddes gränsen på 6 meter för första gången. Bubka fortsatte att successivt höja det utomhusvärldsrekordet med små marginaler fram till 6,14 meter, vilket han uppnådde 1994.

Bubka hoppade även 6,15 meter inomhus 1993, men detta räknades inte som världsrekord enligt då gällande regler. Från och med 1998 ändrade det internationella friidrottsförbundet IAAF reglerna så att världsrekord officiellt kan sättas både inomhus och utomhus, förutsatt att alla andra rekordkrav är uppfyllda. Denna regeländring tillämpades dock inte retroaktivt, vilket är anledningen till att Bubkas inomhushopp på 6,15 meter inte erkänns som världsrekord. Det nuvarande världsrekordet på 6,31 meter sattes av svensken Armand Duplantis den 12 mars 2026 vid tävlingen Mondo Classics i Uppsala. För damer började officiella världsrekord noteras den 1 januari 1995, då ett hopp på 4,05 meter från 1992 utsågs till det första rekordet.

Stavhopp som olympisk gren

Stavhopp har varit en medaljgren vid de olympiska sommarspelen sedan de första moderna spelen i Aten 1896, men endast för herrar. Det dröjde i över ett sekel innan damernas stavhopp fick sin olympiska debut. Först vid olympiadens återkomst till Australien och OS i Sydney år 2000 infördes stavhopp på det olympiska programmet även för kvinnliga idrottare. Grenen klassas som en av de fyra större hoppgrenarna inom friidrotten, tillsammans med höjdhopp, längdhopp och tresteg.

Till skillnad från många andra friidrottsgrenar kräver stavhopp en betydande mängd specialutrustning för att ens kunna utövas på en grundläggande nivå. Utöver stavarna krävs speciella hoppbäddar för landning och stavgropar för att placera staven i. Denna utrustningskrav gör grenen ovanlig inom friidrotten. Tävlingsformatet vid olympiska spel följer samma grundläggande regler som vid andra internationella tävlingar, med tre försök per höjd och eliminering efter tre missade försök i följd.

Vanliga frågor om Stavhopp

Vad är världsrekordet i stavhopp?

Det gällande världsrekordet i stavhopp för herrar är 6,31 meter. Rekordet sattes av svensken Armand Duplantis den 12 mars 2026 under tävlingen Mondo Classics i Uppsala, Sverige. För damer började officiella världsrekord noteras 1995, baserat på ett hopp från 1992. Det första officiella damrekordet var 4,05 meter. Rekordutvecklingen för herrar har varit starkt kopplad till stavmaterialets utveckling, särskilt glasfiberns genombrott på 1960-talet.

När blev stavhopp en olympisk gren för damer?

Stavhopp för damer infördes på det olympiska programmet vid sommar-OS i Sydney år 2000. Detta var mer än ett sekel efter att herrarnas stavhopp hade debuterat vid de första moderna olympiska spelen 1896. Införandet markerade en viktig utvidgning av det olympiska friidrottsprogrammet och gav kvinnliga stavhoppare en global mästerskapsarena på samma nivå som herrarna hade haft i över hundra år. Stavhopp är en av de fyra större hoppgrenarna i friidrotten, tillsammans med höjdhopp, längdhopp och tresteg.

Vilket material är stavarna gjorda av idag?

Moderna stavhoppstavar är främst tillverkade av glasfiber eller kolfiber. Glasfiberstavarna fick sitt genombrott i början av 1960-talet och revolutionerade grenen med sina katapultliknande, elastiska egenskaper. Dessa stavar tillverkas ofta genom att linda glasfibertejp impregnerad med hartsk runt en metallkärna, som sedan tas bort. Kolfiberstavar, som introducerades 2007, representerar en ytterligare materialutveckling. Historiskt har stavar tillverkats av hickory-trä, bambu och aluminium.

Vem var Sergej Bubka och vad är han känd för?

Sergej Bubka är en ukrainsk (tidigare sovjetisk) stavhoppare som dominerade grenen under 1980- och 1990-talen. Han etablerade sig som världens främsta stavhoppare 1984 och var central i att höja världsrekordet flera gånger under det året. Bubka blev den första stavhopparen som klarat 6 meter utomhus, vilket han gjorde 1985. Han höjde sedan det utomhusvärldsrekordet successivt i små steg fram till 6,14 meter 1994. Han hoppade även 6,15 meter inomhus 1993, ett resultat som på grund av dåtida regler inte räknas som officiellt världsrekord.

Hur fungerar en stavhoppstävling?

I en stavhoppstävling försöker varje tävlande hoppa över en horisontell ribba som placeras på en viss höjd. Varje hoppare får tre försök på varje höjd. Klarar hen höjden, går hen vidare till nästa höjd. Misslyckas hen med alla tre försök på en höjd, är tävlingen slut. Den högsta klara höjden blir resultatet. Tävlande kan välja att hoppa över vissa höjder, men de har alltid maximalt tre missade försök i följd innan elimination. När bara en tävlande återstår, får denna välja höjder fritt. Vid delad placering avgörs vinnaren först av färre missar vid sista höjden, sedan totalt färre missar i tävlingen.

Vad är skillnaden på inomhus- och utomhusvärldsrekord?

Fram till 1998 kunde officiella världsrekord i friidrott endast sättas utomhus. Inomhusprestationer räknades som inomhusvärldsrekord. År 1998 ändrade IAAF reglerna så att världsrekord officiellt kan sättas både inomhus och utomhus, förutsatt att tävlingsarenan uppfyller alla nödvändiga krav. Denna regeländring tillämpades dock inte retroaktivt. Det är därför Sergej Bubkas inomhushopp på 6,15 meter från 1993, som var högre än hans dåvarande utomhusrekord, inte erkänns som ett officiellt världsrekord. Idag markeras inomhusrekord ofta med ett (i) efter höjden i listor.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.