Trettondedag jul

Historia och ursprung

Trettondedagens äldsta namn är Epifania, ett grekiskt ord som betyder uppenbarelse eller synligblivande. Högtiden har sina rötter i den östkyrkliga kristendomen, där den från omkring år 150 firades av gnostiker till minne av Jesu dop. Under 300-talet utvidgades firandet i öster till att även omfatta Jesu födelse, som man trodde hade infallit på samma dag som dopet. I den västerländska kyrkan i Rom fanns dock ingen epifanifest vid denna tid, utan man firade Jesu födelse den 25 december.

En konflikt mellan de östliga och västliga traditionerna bilades mot slutet av 300-talet genom en kompromiss. Den romerska traditionen med julfirande den 25 december blev allmänt antagen, medan Rom accepterade den österländska festcykeln kring Jesu barndom, inklusive epifaniafirandet den 6 januari. När Jesu födelse och dop flyttades till separata högtider förlorade Epifania sitt ursprungliga innehåll. I stället kom dagen att fokusera på berättelsen om de tre vise männens besök, vilket gav den namnet tre konungars fest, och denna händelse sågs också som begynnelsen till missionen bland hedningar.

Den tidigaste referensen till Epifania som en kristen högtid finns från år 361 e.Kr. Hos de tidiga gnostikerna firade man genom att tillbringa natten före med läsningar av evangelierna. Tanken var att Jesus var exakt 30 år vid sitt dop, vilket kopplade dopet till hans födelse. Teologen Epiphanius av Salamis hävdade att den 6 januari var Kristi födelsedag, det vill säga hans Epifania, och att bröllopet i Kana också ägde rum samma dag.

Teologisk betydelse och tema

Enligt den kristna traditionen firar man på trettondedagen en trefaldig uppenbarelse av Jesus, vilket gett dagen flera namn. Den kallas Epifania på grund av uppenbarelsen genom Betlehemsstjärnan för de tre konungarna. Den benämns Theofania med anledning av att hela Trefaldigheten manifesterade sig vid Jesu dop i Jordan. Slutligen kallas den ibland Bethfania, vilket syftar på bröllopshuset i Kana där Jesus förvandlade vatten till vin och visade sin gudomliga natur. I Uppsalamissalet från år 1513 specificeras att kyrkan firar denna dag på grund av denna trefaldiga uppenbarelse, varför den också har ett trefaldigt namn.

I Svenska kyrkan är temat för dagen Guds härlighet i Kristus. Den belyses genom bibeltexter som berättar om de vise männen, dopet i Jordan och vinundret i Kana. Dagen betraktas som missionens särskilda dag, eftersom de vise männen från öster representerar den hedniska världens erkännande av Jesus. Inom den grekisk-ortodoxa kyrkan är firandet fortfarande starkt fokuserat på minnet av Kristi dop, medan den västerländska kyrkan, inklusive den romersk-katolska och lutherska, framförallt betonar uppenbarelsen för hedningarna. Den västerländska kyrkan firade ursprungligen dagen till minne av Kristi dop, vilket gav det alternativa namnet Balneatio. Med dopet förband kyrkan också minnet av hans uppenbarelse för den hedniska världen, vilket ledde till namnet Heliga tre konungars dag, ett namn som fortfarande används i länder som Danmark, Belgien och på Antillerna. Under medeltiden blev dagen i väst helgad uteslutande åt uppenbarelsen, vilket den fortfarande är inom den romersk-katolska och lutherska kyrkan.

Traditioner i Sverige och Norden

I Sverige och Svenskfinland är trettondedag jul den sista stora helgdagen i det kyrkliga julen. Den utgör den definitiva slutpunkten för högtidsfirandet, även om den formella avslutningen sker först på tjugondedag jul en vecka senare. I östra Finland har man dock i högre grad hållit fast vid trettondagen som själva julavslutningen. Traditionellt har dagens firande i Norden varit mer lågmält och kyrkligt fokuserat jämfört med juldagen och annandagen.

De så kallade stjärngossarna, som numera ofta förknippas med luciatåg, har sitt ursprung i de dramer och mysteriespel som framfördes på trettondedagen för att skildra de vise männens resa. Samtidigt som trettondagen avslutar julfirandet markerar den början på den så kallade epifaniatiden. Denna liturgiska säsong varar under högst sex söndagar fram till fastlagen, beroende på när påsken infaller. I äldre svenska talades det om dagen som Þrættandi dagher eller Tolfti dagher, och på engelska kallas perioden Twelve Days of Christmas med trettondagsafton som Twelfth Night eller Epiphany Eve. I Tyskland kallas dagarna mellan jul och trettondedagen för die zwölf Heiligen Nächte eller Rauhnächte. I de flesta kristna länder anses denna dag avsluta julen, till skillnad från i Norden där julen allmänt anses avslutad med tjugondedag jul. Denna nordiska tradition med en förlängd julperiod skiljer sig således från många andra kristna kulturer, där trettondagen själv är den slutgiltiga avslutningen på julfirandet.

Globala seder och variationer

I många länder firas dagen som de tre vise männens dag. I Spanien heter den El dia de los Reyes magos och firas den 6 januari. Kvällen innan, den 5 januari, ställer barnen ut sina gamla skor för att få julklappar av de vise männen. I länder som Belgien och Danmark kallas dagen fortfarande Heliga tre konungars dag. I engelskspråkiga områden är dagen känd som Epiphany eller Twelfth Night, och i Tyskland talar man om de tolv heliga nätterna mellan jul och trettondagen.

Populära seder runt om i världen inkluderar att äta Tre konungakaka, att sjunga epifaniasånger, att välsigna hus genom att skriva med krita på dörrposten och att bada i kallt vatten förknippat med dopet. I många kristna traditioner är det sed att ta ned julpynten på trettondagsaftonen, även om vissa kulturer historiskt väntar till Kyndelsmässodagen. En tradition från 1600-talet säger att det är ofördelaktigt att ta ned dekorationerna före trettondagsafton, och att de som missar denna dag kan ta ned dem på Kyndelsmässan. I östkyrkorna som följer den julianska kalendern, till exempel många ortodoxa kyrkor, firas trettondagen den 19 januari enligt den gregorianska kalendern på grund av en kalenderskillnad på 13 dagar. Denna skillnad kommer att gälla fram till år 2100. Alawiter och kristna i Mellanöstern firar också den 19 januari. Måndagen efter trettondagen är i vissa traditioner känd som Plogmåndag, vilket markerar början på det nya årets arbete på åkern.

Trettondagen i kyrklig kontext och liturgi

Trettondedagen har en central plats i den kristna kyrkoåret. I Uppsalamissalet från år 1513 beskrivs dagen uttryckligen som en firande av den trefaldiga uppenbarelsen. Dagen har historiskt sett varit en viktig missionsdag, eftersom besöket från de vise männen symboliserar evangeliets spridning till alla folk. Inom den katolska och lutherska traditionen är dagen fortfarande helgad åt denna uppenbarelse, och den betraktas som den dag då Jesus fysiskt uppenbarade sig för hedningarna.

Dagen fungerar som en brygga mellan julens inkarnationstema och den efterföljande tiden som leder fram till påsk. Epifaniatiden som inleds denna dag är en period som fokuserar på Jesu gärningar och uppenbarelser för världen. I likhet med andra stora högtider hade trettondedagen ursprungligen en oktav, det vill säga en åminnelse en vecka senare, vilket i Norden utvecklats till firandet av tjugondedag jul. Pilgrimen Egeria beskrev redan på 300-talet ett firande i Jerusalem och Betlehem med en oktav kopplad till högtiden.

Inom den östkyrkliga traditionen, särskilt den grekiska, firas dagen fortfarande till minne av Kristi dop. Den traditionella platsen för Johannes Döparens verksamhet är Al-Maghtas i Jordan, och dopet markerades en gång i den bysantinska tiden med ett kors mitt i Jordanfloden. I österländsk tradition kallas dagen också för Theofania, eller på grekiska 'The Day of the Lights'. I Egypten är den känd som Eid al-Ghitas, vilket återspeglar dopets betydelse.

Bibeltolkning och symbolik

Ordet Epifania härstammar från det grekiska verbet 'phainein', som betyder att uppenbara sig eller synas. I klassisk grekiska användes ordet för gryningens ankomst, för en fiendes uppdykande i krig, men framför allt för en gudoms uppenbarelse för en tillbedjare. I den grekiska översättningen av Gamla testamentet används ordet för en uppenbarelse av Israels Gud. I Nya testamentet används det för att hänvisa antingen till Kristi födelse, hans uppenbarelse efter uppståndelsen eller till hans återkomst.

Berättelsen om de vise männen har fått en särskild tolkning inom teologin. Kyrkofädern Johannes Chrysostomos pekade på betydelsen av att stjärnan försvann när de vise männen kom till Herodes hov. Detta tvingade dem att rådfråga judarna, vilket gjorde Jesu födelse känd för alla. Denna händelse ses som en uppenbarelse både för Israel och för hedningarna. I den latinska västvärlden kom hela högtidens omfattning med tiden att inkludera alla Jesu barndomshändelser, upp till och med dopet och även underverket i Kana.

Inom den västerländska kyrkan har betoningen legat på de vise männens besök, medan dopet och Kana-underverket ingår som sekundära teman. Den georgiska sångboken från Jerusalem, sammanställd på 500-talet, innehåller hymner för denna fest som sannolikt skrevs mellan Egerias tid och sekelskiftet 500. Detta visar på högtidens tidiga och rika liturgiska utveckling. I en predikan den 25 december 380 kallade Gregorius av Nazianzos dagen för Theofania och sa att den kommemorerade den heliga nativiteten, och han predikade sedan ytterligare två gånger den 6 och 7 januari.

Vanliga frågor om Trettondedag jul

Vad firar man på trettondedag jul?

På trettondedag jul firar kristna uppenbarelsen av Jesus som Guds son. Detta firas genom att minnas flera händelser från evangelierna: besöket av de vise männen som följde stjärnan, Jesu dop i Jordanfloden och hans första underverk vid bröllopet i Kana där han förvandlade vatten till vin. Dagen betonar att Jesus uppenbarade sig inte bara för judarna utan för hela världen, symboliserat genom de vise männen från öster. Inom den västerländska kyrkan har besöket av de vise männen kommit att överskugga de andra temana, medan den östkyrkliga traditionen framförallt fokuserar på dopet.

När infaller trettondedagen?

Trettondedagen infaller den 6 januari varje år. Det är den trettonde dagen i julhögtiden om man räknar med juldagen som den första. I östkyrkliga traditioner som använder den julianska kalendern, till exempel många ortodoxa kyrkor, firas dagen den 19 januari enligt den gregorianska kalendern vi använder i vardagen. Denna skillnad på 13 dagar kommer att gälla fram till år 2100. Sedan 1970 har firandet i vissa länder flyttats till söndagen efter nyårsdagen, men den traditionella datum är och förblir den 6 januari.

Varför kallas den även Epifania?

Namnet Epifania kommer från det grekiska ordet epipháneia, som betyder uppenbarelse eller synligblivande. Det var högtidens ursprungliga och mest historiska namn. Termen användes i den antika grekiska världen för att beskriva när en gudom visade sig för en människa, en så kallad teofani. I den kristna kontexten kom det att specifikt syfta på Guds uppenbarelse i Jesus Kristus, vilket är dagens kärnbudskap. Ordet används i Nya testamentet för att hänvisa till Kristi födelse, hans uppenbarelse efter uppståndelsen och hans återkomst.

Är trettondagen en helgdag i Sverige?

Ja, trettondedag jul är en allmän helgdag i Sverige. Det innebär att det är en röd dag i kalendern och att de flesta har ledigt från arbete och skola. Samma gäller i Finland. I Norden används dagen ofta som den sista dagen för det traditionella julfirandet, även om den kyrkliga julen enligt kalendern formellt fortsätter till tjugondedag jul. Dagen är en officiell helgdag i många andra kristna länder, men inte i alla, och firandet kan variera kraftigt i omfattning och karaktär.

Vad är skillnaden mellan trettondagen och tjugondag Knut?

Trettondedagen den 6 januari och tjugondag Knut den 13 januari är två separata dagar i den svenska jultraditionen. Trettondedagen är en kristen högtid som firar uppenbarelsen av Jesus. Tjugondag Knut, däremot, har inte samma religiösa betydelse utan har i svensk folktradition kommit att markera den definitiva avslutningen av julen, då julgranen plundras och julpyntet tas ned. I kyrkligt hänseende är tjugondedag jul oktaven, eller återkomstdagen, för trettondagen. I östra Finland har man ofta hållit fast vid trettondagen som själva julavslutningen.

Hur firas trettondagen i andra länder?

Firandet varierar kraftigt över världen. I Spanien och många latinamerikanska länder är det den dag då barnen får sina julklappar från de tre vise männen, och kvällen innan ställer de fram sina skor. I östkyrkliga traditioner, som den grekisk-ortodoxa, är fokus på Jesu dop och det är vanligt med välsignelse av vatten och ibland vinterbad. I västkyrkliga länder kan traditioner som att äta en kaka med en bön i, kalla Tre konungakaka, att sjunga från dörr till dörr eller att välsigna hus genom att skriva med krita förekomma. I Tyskland är perioden mellan jul och trettondagen känd som de tolv heliga nätterna eller Rauhnächte.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.