Bodil Malmsten
Bodil Malmsten var en svensk författare, dramatiker och kulturskribent. Hon föddes den 19 augusti 1944 i Bjärme i Jämtland och avled den 5 februari 2016 i Stockholm. Malmsten är känd för ett omfattande författarskap som inkluderar lyrik, romaner och självbiografiska verk, ofta med teman om ensamhet, längtan och sociala konflikter. Hennes verk sträcker sig från barnböcker och diktsamlingar till självbiografiska romaner och teaterpjäser.
Uppväxt och tidiga år
Bodil Malmsten föddes i Bjärme i Jämtland. Hennes far var agronom och son till möbelarkitekten Carl Malmsten, medan modern var bonddotter från samma trakt. Morfadern var en aktiv socialdemokrat som åkte runt på moped och hjälpte fattiga. Föräldrarna skilde sig tidigt, vilket gjorde modern ensamstående med Bodil och hennes syster Åsa. Systrarna, med bara ett år och fem dagars åldersskillnad, växte upp nästan som tvilingar på gården Ol'Ersgården. Modern tvingades senare flytta för arbete som hushållerska i Hälsingland, och Bodil bodde ett halvt år hos morföräldrarna och sedan i ett fosterhem i Vällingby, en tid hon beskrev som olycklig.
Under barndomen läste man högt ur Gamla och Nya testamentet. Hon drömde om att bli sjuksköterska eller balettdansös och arbetade som au pair under tonåren. Hon studerade vid Östersunds högre allmänna läroverk och utbildade sig därefter vid konstskolan Idun Loven i Stockholm 1964–1965, där hon tränades i skapandets grunder, och på Konstakademin 1966–1967. Redan tidigt var hon verksam som röstskådespelare i TV-serien Benny på tidigt 1970-tal tillsammans med Björn Granath och Berit Persson, och som illustratör tillsammans med Peter Csihas.
Författardebut och genombrott
Bodil Malmsten debuterade som författare 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med illustratören Peter Csihas. Hennes första diktsamling, Dvärgen Gustaf, kom 1977. Den inleds med en dikt till författaren Birger Wikström, som Malmsten ansåg vara oförtjänt bortglömd. Bland hennes inspirationskällor fanns Thomas Bernhard, Samuel Beckett och Stig Claesson. Boken kretsar kring en dvärg som driver en cirkus och är skriven i korta dikter, till skillnad från hennes senare längre lyrik. Dvärgen Gustaf fick delvis negativ kritik, vilket ibland ses som en orsak till att det dröjde sju år till hennes nästa diktsamling.
Genombrottet kom med diktsamlingen Damen, det brinner! från 1984. Boken behandlar teman som ensamhet och längtan efter kärlek och gemenskap. Malmsten blev känd för att skriva på rim vid en tid då det ansågs omodernt, och hennes språk kunde vara fritt associerande med tämligen hejdlösa rim, som när hon rimmade parallelliskt på parabolantenniskt. Efter framgången följde flera diktsamlingar som Paddan och branden (1987), Nåd och onåd, idioternas bok (1989) och Nefertiti i Berlin (1990). Hon blev en efterfrågad uppläsare av sina egna dikter.
Romaner och dramatiska verk
År 1994 debuterade Bodil Malmsten som romanförfattare med Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån. Boken handlar om den åldrade teaterdivan Maurice, tog drygt sex år att skriva och nominerades till Augustpriset. Att den blev huvudbok i Månadens bok innebar ett rejält ekonomiskt tillskott. Hennes andra roman, Nästa som rör mig från 1996, handlar om fotomodellen Johanna och fortsätter temat med falnande stjärnor. Samma år satte Uppsala stadsteater upp dramat Tid och otid, vars handling kretsar kring kändisskapets baksida.
Malmsten var också en produktiv dramatiker. Hennes pjäs Nåd och onåd, baserad på hennes dikter, sattes upp på Teater Plaza i Stockholm 1990, och Den underbara bysten spelades på Stockholms stadsteater. Ytterligare pjäser som satts upp inkluderar Nakna damer på nedre botten mittemot på Stockholms stadsteater. Hon har även regisserat radioteater och varit verksam som krönikör och kåsör, vilket resulterade i samlingsvolymerna Det är ingen ordning på mina papper (1991) och dess uppföljare Det är fortfarande ingen ordning på mina papper (2003).
Tiden i Frankrike och självbiografiskt skrivande
Efter att ha tagit körkort 1999 sålde Bodil Malmsten sina möbler och flyttade till Frankrike, där hon bosatte sig i ett hus på atlantkusten i Finistère i Bretagne. Hon lärde sig tala flytande franska och blev känd i grannskapet som madame de la Suède. Denna period blev central för hennes författarskap. Hon grundade bokförlaget Finistère i samarbete med förlaget Modernista.
Romanen Priset på vatten i Finistère från 2001 blev ett nytt publikt genombrott. Den handlar om en medelålders kvinna som flyttar till Finistère och får förslaget att skriva en bok om sitt liv. Boken, som översattes till engelska och blev Book of the Week på BBC Radio 4, markerade en vändning mot ett mer självbiografiskt och samhällskritiskt författarskap. År 2004 gav hon ut självbiografin Mitt första liv: den gudarna älskar dör inte, som behandlar hennes barndom i Jämtland och är en uppgörelse med sin generations egoism och materialism samt socialdemokraternas förvandling. Från hösten 2005 skrev hon kontinuerligt på bloggen Finistere, med korta och ofta drastiska dagsanteckningar som senare gavs ut i bokform som loggbok, dagslägesberättelse och journal i fem volymer. År 2008 kom Sista boken från Finistère, en uppföljare till Priset på vatten i Finistère som handlar om hur kvinnan från den tidigare boken tvingas bort från paradiset av oklara omständigheter medan hon skriver en erotisk bok. På grund av praktiska svårigheter med att underhålla ett stort hus, som brist på hantverkare, flyttade hon 2008 till en lägenhet i Saint-Nazaire och sedan tillbaka till Sverige 2010.
Senare år, sjukdom och sista verk
Efter hemkomsten till Sverige gav Bodil Malmsten 2012 ut boken Så gör jag, där hon beskrev sin skrivprocess. Boken innehåller diskussioner om liknelser, inspiration, den första meningen, dramaturgi, grammatik och folkbildning, men kanske främst om läsning. Hon framhöll att skrivprocessen innehåller en helvetesperiod när arbetet går trögt. År 2015 diagnosticerades hon med cancer, något hon skrev utförligt om på sin blogg, särskilt om vården på Karolinska sjukhuset. Hon menade att det var värre att tänka på sina anhörigas död än sin egen. Hennes sista bok blev diktsamlingen Det här är hjärtat, utgiven 2015. Det var hennes första diktsamling på drygt tjugo år och kretsar kring teman som sjukdom och sorg. Hon gjorde sitt sista offentliga framträdande i december 2015. Efter hennes bortgång den 5 februari 2016 i sitt hem gavs blogganteckningarna ut i samlingsvolymen Loggböckerna 2005 - 2013. Hennes kvarlevor finns i Maria Magdalena urnlund i Stockholm.
Övrigt arbete, erkännande och privatliv
Förutom sitt skönlitterära författarskap var Bodil Malmsten en aktiv kulturskribent. Hon har även översatt andras böcker och läst in flera av sina egna som talböcker. Hon mottog flera priser, bland annat delade hon Ivar Lo-Johanssons personliga pris med Göran Palm 2005. Den gemensamma motiveringen var för långvariga litterära insatser förankrade i en social och förändrande litteratur, och för Malmsten specifikt för hur hon gestaltar sociala och psykologiska konflikter med precis lyhördhet, inte minst i monologsamlingen För att lämna röstmeddelande, tryck stjärna. Den sammanlagda prissumman var 300 000 kronor. Samma år fick hon Länstidningen Östersunds kulturpris. År 2006 utnämndes hon till hedersdoktor vid den humanvetenskapliga fakulteten vid Mittuniversitetet, och 2010 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus av kung Carl XVI Gustaf.
Bodil Malmsten var en flitig deltagare i radioprogram. Hon sommarpratade vid flera tillfällen mellan 1980 och 2002 och var vintervärd 2012. Hennes verk har även inspirerat andra konstnärer, som när gruppen Eldkvarn gav ut låten Blues för Bodil Malmsten 2007 och sångerskan Ellen Sundberg 2021 gav ut albumet Ett bloss för Bodil Malmsten med tonsatta dikter. I privatlivet var hon mån om sin integritet trots många intervjuer. Under 1960- och 1970-talen var hon sambo med illustratören Peter Csihas, och 1984–1994 hade hon en relation med musikproducenten Kjell Andersson. Till vardags höll hon på med yoga, tittade på polisserier på TV och gillade vardagssysslor. Hon spelade även en roll i den svenska filmen Den allvarsamma leken.
Vanliga frågor om Bodil Malmsten
Vilka är Bodil Malmstens mest kända böcker?
Bodil Malmsten har flera betydande verk. Hennes genombrott kom med diktsamlingen Damen, det brinner! från 1984. Romanen Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån från 1994 nominerades till Augustpriset. Romanen Priset på vatten i Finistère från 2001 gav henne ett nytt publikt genombrott och handlar om en medelålders kvinna som flyttar till Bretagne. Hennes sista bok var diktsamlingen Det här är hjärtat från 2015.
Filmades några av Bodil Malmstens böcker?
Bodil Malmsten spelade själv en roll i den svenska filmen Den allvarsamma leken. Hennes pjäser har satts upp på flera teatrar, som Nåd och onåd på Teater Plaza och Den underbara bysten på Stockholms stadsteater. Novellsamlingen För att lämna röstmeddelande, tryck stjärna från 2005 uppfördes också på Stockholms stadsteater samma år. Hennes roman Priset på vatten i Finistère har översatts till engelska och valdes ut som Book of the Week på BBC Radio 4.
Vad skrev Bodil Malmsten om i sin blogg?
Bodil Malmsten skrev kontinuerligt på bloggen Finistere från hösten 2005. Hon utvecklade där en stil med korta och ofta drastiska dagsanteckningar. Dessa anteckningar samlades sedan och gavs ut i bokform som loggböcker i fem volymer. Efter hennes död gavs de ut i samlingsvolymen Loggböckerna 2005 - 2013. På bloggen skrev hon också utförligt om sin cancersjukdom och vården på Karolinska sjukhuset.
Vilka priser och utmärkelser fick Bodil Malmsten?
Bodil Malmsten fick flera priser under sin livstid. År 2005 fick hon dela på Ivar Lo-Johanssons personliga pris med Göran Palm. Samma år tilldelades hon Länstidningen Östersunds kulturpris. År 2006 utnämndes hon till hedersdoktor vid Mittuniversitetet. I januari 2010 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus av kung Carl XVI Gustaf för framstående konstnärliga insatser.
Vilka författare inspirerade Bodil Malmsten?
Bland Bodil Malmstens inspirationskällor fanns författare som Thomas Bernhard, Samuel Beckett och Stig Claesson. Hennes första diktsamling, Dvärgen Gustaf från 1977, inleds med en dikt till författaren Birger Wikström, som hon ansåg vara oförtjänt bortglömd. Hennes skrivande beskrevs ofta som fritt associerande och kunde handla om de stora frågorna och den individuella erfarenheten. Hon skrev även på rim vid en tid då detta ansågs omodernt.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.





