Pojken i randig pyjamas

Handling och tema

Filmen utspelar sig i Nazityskland och följer den åttaårige Bruno. När hans far, SS-officeren Ralf, förflyttas till ett avlägset läger måste hela familjen lämna Berlin. I den nya, tråkiga tillvaron upptäcker Bruno från sitt fönster vad han tror är en gård, men som i verkligheten är ett förintelseläger. Genom att utforska skogen bakom huset hittar han ett taggtrådsstängsel och på andra sidan pojken Shmuel, klädd i randig pyjamas. En hemlig vänskap växer fram mellan de två jämnåriga pojkarna, som regelbundet träffas vid stängslet. Berättelsen är en historisk drama som behandlar Holocaust genom en ovanlig och personlig lens. Den utforskar oskuld, vänskap och de förödande konsekvenserna av ideologiskt hat, sett genom ögonen på ett barn som inte förstår den omgivande grymheten. Filmen kulminerar i en tragisk och chockerande slutscen som lämnar en stark effekt på åskådaren.

Handlingen följer även familjedynamiken. Brunos syster Gretel förvandlas under inflytande av den antisemitiske läraren Herr Liszt och en förälskelse i SS-officeren Kurt Kotler till en fanatisk nazisympatisör. Modern Elsa blir gradvis mer desillusionerad, särskilt när hon får veta att lukten från lägret kommer från kremeringsugnarna. En vändpunkt inträffar när Kotler, efter att ha blivit utskälld av Ralf för att hans egen far flytt landet, slår läkaren Pavel för att ha spillt vin. Familjekonflikter blossar upp vid begravningen av Brunos farmor, som ogillade naziregimen, och moderns önskan att flytta barnen bort från lägret leder till beslutet att skicka iväg Bruno och Gretel.

Innan Bruno lämnar platsen besöker han Shmuel en sista gång. När han får veta att Shmuels far har försvunnit från ett arbetslag, bestämmer han sig för att hjälpa till att hitta honom. Shmuel förser Bruno med en randig fånguniform och mössa, och Bruno gräver sig in under stängslet. De två pojkarna blir sedda av vakter och förs bort tillsammans med en grupp fångar som går in i en gaskammare. Filmen slutar med att Ralf, som förstått vad som hänt, rusar in i lägret precis när dörrarna stängs, och lämnar föräldrarna och Gretel förkrossade.

Produktion och inspelning

Filmen är baserad på den irländske författaren John Boynes roman med samma namn från 2006. Den skrevs och regisserades av Mark Herman och producerades av David Heyman. Inspelningen ägde rum i Ungern mellan den 29 april och den 7 juli 2007. Platser som användes inkluderade Kerepesi Cemetery i Budapest, Sacelláry Castle i Budafok samt flera andra områden i Budapest. Interiörscener filmades i Fót Studios i Budapest, medan efterarbetet slutfördes i London. Produktionen hade en total budget på ungefär 12,4 miljoner dollar. Filmens soundtrack komponerades av den berömde kompositören James Horner och släpptes av Hollywood Records 2008. Filmen hade premiär i Storbritannien den 12 september 2008 och spelade in 253 085 dollar under öppningshelgen på 17 biografer. Den släpptes senare för en begränsad visning i Nordamerika den 26 november 2008.

Rollbesättning och karaktärer

Huvudrollen som den nyfikne och oskyldige Bruno spelas av Asa Butterfield. Hans föräldrar gestaltas av David Thewlis som den karriärorienterade SS-officeren Ralf, och Vera Farmiga som modern Elsa, som gradvis blir mer och mer desillusionerad över makens arbete. Jack Scanlon spelar den judiske fången Shmuel, som blir Brunos vän. Amber Beattie spelar Brunos äldre syster Gretel, som under filmen förvandlas till en fanatisk nazisympatisör.

Bland de övriga rollerna märks Rupert Friend som den arrogante SS-Obersturmführer Kurt Kotler, en underordnad till Ralf som Gretel blir förälskad i. David Hayman spelar Pavel, en läkare som nu är koncentrationslägerfånge och tvingats bli familjens tjänare. Jim Norton gestaltar den antisemitiske privatläraren Herr Liszt, som hemundervisar Bruno och Gretel. Sheila Hancock och Richard Johnson spelar Brunos farmor Nathalie respektive farfar Matthias. Farmorn är en tydlig motståndare till naziregimen, vilket leder till konflikter. Cara Horgan spelar huspigan Maria. Varje karaktär tjänar ett specifikt syfte i berättelsen. Pavel representerar den brutala förnedringen av bildade människom, medan Herr Liszt och Kurt Kotler personifierar naziideologins inflytande och grymhet. Föräldrarnas konflikter speglar den moraliska splittringen inom den tyska befolkningen.

Mottagande och framgång

Pojken i randig pyjamas blev en publikframgång och spelade in totalt 44,1 miljoner dollar världen över. Den fick generellt positiva recensioner från filmkritiker, som ofta berömde dess känslomässiga tyngd, mogna teman och starka skådespelarinsatser. På webbplatsen Rotten Tomatoes har filmen ett godkännande på 65 procent baserat på 145 recensioner, med en genomsnittlig betyg på 6.30 av 10. Sidans kritiska konsensus beskriver den som en rörande och hemsökande familjefilm som behandlar Holocaust på ett gripande och ovanligt sätt, och som har en brutal slutvändning.

På Metacritic har filmen ett normaliserat betyg på 55 av 100, baserat på 28 kritiker, vilket indikerar blandade eller genomsnittliga recensioner. Recensenten James Christopher från The Times kallade filmen för en högst påverkande och viktig film. Roger Ebert i Chicago Sun-Times gav filmen tre och ett halvt av fyra stjärnor och sa att den inte bara är en rekonstruktion av krigstidens Tyskland, utan handlar om ett värdesystem som överlever som ett virus. Ty Burr från The Boston Globe noterade att det som räddar filmen från kitsch är den kalla, observanta logiken i Mark Hermans berättande. Andra recensenter var mer kritiska. Manohla Dargis från The New York Times menade att filmen trivialiserade, förskönade, förkitschade, kommersialiserade och kapade Förintelsen för att skapa en tragedi om en nazistisk familj.

Historisk kritik och akademisk debatt

Trots att den hyllades av många kritiker har filmen fått betydande kritik från historiker och Holocaustforskare. De huvudsakliga invändningarna gäller att filmen kan skapa en falsk ekvivalens mellan förövare och offer, särskilt genom att i slutet av filmen porträttera sorgen hos den nazistiska familjen på ett sätt som kan väcka sympati för dem. Forskare hävdar att detta obscurerar de historiska fakta om Holocaust och förvränger minnet. Forskare som Michael Gray har pekat på historiska implausibiliteter. Han noterar att berättelsen inte är särskilt realistisk och innehåller många osannolikheter, eftersom barn vid ankomst till läger som Auschwitz vanligtvis mördades omedelbart och att en regelbunden kontakt mellan en fånge och en pojke utanför stängslet var högst osannolik. Detta stämmer delvis med historiska fakta, då alla flickor och många pojkar gasades vid ankomst, men enligt nazistiska dokument fanns det 619 manliga barn kvar i lägret, vilket visar att några barn överlevde initialselektionen. En studie av Centre for Holocaust Education vid University College London har också lyft fram hur filmen riskerar att förvränga eller förenkla de historiska realiteterna kring Förintelsen. Kritiken menar att filmen, trots sina goda avsikter, i slutändan trivialiserar eller kommersialiserar en historisk tragedi genom sin fiktiva och kraftigt dramaturgiska berättelse. Den akademiska debatten kring filmen understryker spänningen mellan konstnärlig frihet och historiskt ansvar när man skildrar sådana traumatiska händelser.

Filmens arv och kulturell betydelse

Pojken i randig pyjamas har etablerat sig som en välkänd och ofta diskuterad film som används i många skolor för att introducera ämnen som andra världskriget och Förintelsen. Dess styrka ligger i förmågan att väcka känslor och engagemang hos en bred publik, särskilt genom det naiva barnperspektivet som avslöjar absurditeten i hat och intolerans. Den brutala slutscenen har blivit särskilt känd. Filmen fungerar som en katalysator för samtal och reflektion, även om det är viktigt att komplettera den med historiskt korrekt fakta för att motverka eventuella missuppfattningar. Den påminner om vikten av humanism och medkänsla även i de mörkaste av omständigheter, samt om de fruktansvärda konsekvenserna när ideologier sätts före människovärde. Som ett konstnärligt verk fortsätter den att vara en central del av den kulturella dialogen om hur historia ska berättas, minnas och förmedlas till nya generationer, och om gränserna för fiktion när man hanterar verkligt lidande. Dess kommersiella framgång och den debatt den väckt visar på ett fortsatt stort intresse för berättelser från denna period, samt på behovet av att noggrant överväga metoderna för att skildra den.

Vanliga frågor om Pojken i randig pyjamas

Vad handlar filmen Pojken i randig pyjamas om?

Filmen handlar om den åttaårige Bruno som tvingas flytta från Berlin när hans SS-officersfar Ralf får en ny befattning vid ett förintelseläger. Bruno upptäcker lägret från sitt fönster men tror det är en bondgård. Under utforskningar i skogen hittar han taggtrådsstängslet och möter den jämnårige judiske pojken Shmuel, och en hemlig vänskap börjar. Filmen följer deras möten och hur Brunos familjedynamik förändras av omgivningens grymhet, vilket kulminerar i en tragisk och oväntad slutscen.

Vilka spelar huvudrollerna i filmen?

Huvudrollen som den nyfikne Bruno spelas av Asa Butterfield. Hans far, SS-officeren Ralf, spelas av David Thewlis, och modern Elsa spelas av Vera Farmiga. Den judiske pojken Shmuel spelas av Jack Scanlon. Brunos äldre syster Gretel spelas av Amber Beattie. I andra betydande roller syns Rupert Friend som den unge SS-officeren Kurt Kotler, David Hayman som fången Pavel, och Jim Norton som den antisemitiske läraren Herr Liszt.

Är filmen baserad på en bok?

Ja, filmen är baserad på romanen med samma namn, skriven av den irländske författaren John Boyne. Boken publicerades 2006 och är skriven från ett barns perspektiv. Filmen, som hade premiär 2008, är skriven och regisserad av Mark Herman. Den följer romanens grundläggande handling om vänskapen mellan de två pojkarna, men som med de flesta filmatiseringar finns det vissa skillnader i berättelsen.

Hur blev filmen mottagen av kritiker och forskare?

Filmen fick generellt positiva recensioner från filmkritiker för sin känslomässiga tyngd och skådespeleri. På Rotten Tomatoes har den ett godkännande på 65 procent baserat på 145 recensioner. Kritiker som Roger Ebert hyllade dess berättande. Samtidigt har forskare och historiker kraftigt kritiserat filmen för att den förvränger historiska fakta om Förintelsen. De menar att den skapar en falsk likvärdighet mellan förövare och offer och innehåller historiskt osannolika händelser, som att ett barn skulle kunna träffa någon utanför taggtråden.

Var och när spelades filmen in och hur mycket kostade den?

Inspelningen av filmen ägde rum i Ungern mellan den 29 april och den 7 juli 2007. Platserna inkluderade Kerepesi Cemetery i Budapest, Sacelláry Castle i Budafok samt flera andra områden i Budapest. Interiörscenerna filmades i Fót Studios i Budapest, och efterproduktionen slutfördes i London. Den totala produktionskostnaden för filmen var ungefär 12,4 miljoner amerikanska dollar. Filmen spelade sedan in 44,1 miljoner dollar världen över.

Vad är filmens kontroversiella slut?

Filmens slut är tragiskt och har väckt debatt. Bruno bestämmer sig för att hjälpa Shmuel att hitta sin försvunne far innan Bruno ska flytta. Shmuel förser Bruno med en fångeklädnad i randig pyjamas, och Bruno gräver sig in i lägret under taggtråden. Inne i lägret blir de båda pojkarna infångade av vakter och förda med en grupp fångar in i en gaskammare, där de dödas. Slutscenen visar hur Brunos familj, inklusive hans SS-officersfar, förstörs av sorgen, vilket forskare kritiserat för att väcka sympati för förövarna.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.