Vitkindad gås

Utseende och kännetecken

Vitkindad gås är en medelstor och kompakt gås med en ganska kort hals, runt huvud och en liten, svart näbb. Benen är mörkgrå. Fjäderdräkten är en tydlig kombination av svart, vitt och grått. Huvudets sidor och pannan är vita, vilket ger arten dess namn och skiljer den från kanadagås som bara har vita kinder. Ett svart streck löser mellan näbbroten och ögat. Hjässa, nacke, hals och bröst är svarta, medan buken är vit. Vingarna är ljusgrå med mörkare spetsar på arm- och handpennor, och de övre armtäckarna har band i svart, grått och vitt som ger fågeln en tvärrandad översida när den står. Ryggen är mörkgrå, övergumpen svart och undergumpen vit. Stjärten är vit med ett brett svart ändband. Adulta fåglar har tydliga ljusgrå vertikala ränder på kroppssidorna.

Juvenila fåglar liknar de adulta men har mer otydligt gråvita sidor och rundade istället för fyrkantiga mantel- och flankfjädrar. Arten kan förväxlas med kanadagåsen men är klart mindre och har en mindre näbb. En sällsynt leucistisk form med helt vit fjäderdräkt men svarta ögon, näbb och ben har rapporterats från Svalbardpopulationen. Under flykten syns ett V-format vitt gumpfält och de silvergrå undervingeliningarna.

Utbredning och populationsutveckling

Vitkindad gås är en flyttfågel med ursprungligen tre arktiska häckningspopulationer: i östra Grönland, på Svalbard och på Novaja Zemlja med kringliggande kuststräckor i Ryssland. Sedan 1960-talet har två nya häckningspopulationer etablerats längs flyttvägarna. Den grönländska populationen övervintrar på Hebriderna och i västra Irland och har ökat kraftigt från cirka 7 000 individer på 1960-talet till 44 000 år 2011. En avgrening från denna population har häckat på Island sedan 1964 och har fler än 4000 häckande par år 2024. Svalbardpopulationen övervintrar nästan uteslutande vid Solway Firth i Storbritannien och ökade från några hundra individer på 1940-talet till cirka 40 000 i början av 2020-talet.

Den ryska populationen övervintrar i Vadehavsområdet i Danmark, Tyskland och Nederländerna och ökade från cirka 70 000 individer 1980 till 1,2 miljoner år 2015. Den femte populationen, som härstammar från den ryska populationen tillsammans med förrymda burfåglar, etablerades från 1971 och häckar nu i Östersjön och södra Nordsjön i länder som Sverige, Danmark och Finland. Denna population övervintrar ofta nära häckningsområdena eller flyttar till Vadehavet. Globalt har arten ett stort utbredningsområde och en stor population som ökar. Världsbeståndet uppskattas till cirka 880 000 individer, varav 196 000–247 000 par häckar i Europa.

Förekomst och status i Sverige

Den första konstaterade häckningen i Sverige skedde 1952 i Härjedalen. Från 1971 började arten häcka årligen på Laus holmar sydost om Gotland, och därefter spred den sig snabbt. Idag häckar den längs östkusten upp till Norrbotten och även inåt landet i områden som Medelpad, Uppland, Jämtland och Södermanland. Sedan slutet av 1990-talet häckar den även på västkusten. Antalet reproduktiva individer i Sverige uppskattas till 4 800–6 800. Beståndet ökade dramatiskt med 2 500–3 500 procent under en 30-årsperiod men har minskat med 30–50 procent de senaste tolv åren. Trots detta anses det vara livskraftigt i Sverige. Vitkindad gås är strikt skyddad inom EU, men i Sverige kan länsstyrelser bevilja begränsad skyddsjakt. Svalbardpopulationen drabbades hårt av fågelinfluensa i början av 2020-talet med massdöd på 11 400 individer vintern 2021/22, men har sedan återhämtat sig genom produktiva häckningssäsonger.

Ekologi och häckningsbeteende

Häckningsbiotopen varierar geografiskt. I de arktiska områdena som Spetsbergen och Grönland placeras boet ofta på hyllor i branta fjällstup, ibland hundratals meter ovanför marken och upp till en kilometer från födoplatser. Detta skyddar mot rovdjur som rävar och isbjörnar. I Skandinavien häckar den på gräsiga stränder, låga öar i skärgårdar och flacka sandrevlar i floddeltan, ofta i liknande miljöer som kanadagåsen. Boet är en grund fördjupning som fågeln själv sparkar upp och fodrar med material som mossa, lav, tång, gräs, spillning och mycket dun. Samma bo kan användas flera år i rad.

Honan lägger i genomsnitt 3 till 5 gråvita ägg som blir bruna av bomaterial under ruvningen, som varar cirka 24 dygn. Efter kläckning tar föräldrarna snart med sig ungarna till vattnet. Hos de nordliga populationerna som häckar högt på klippor är dödligheten stor bland ungarna innan de når säkerhet, då de måste hoppa från höga höjder. Endast ungefär hälften av ungarna överlever den första månaden. Födan består uteslutande av växtmaterial, med vide som ett exempel.

Taxonomi och historiska myter

Vitkindad gås beskrevs taxonomiskt första gången 1803 av Johann Matthäus Bechstein. Släktnamnet Branta är en latinisering av det fornnordiska 'Brandgás', som betyder 'bränd (svart) gås'. Artepitetet leucopsis kommer från grekiskans 'leukos' för vit och 'opsis' för ansikte, vilket direkt motsvarar det svenska namnet vitkindad gås. Arten har tidigare även kallats havregås och fjällgås, men det senare namnet ska inte förväxlas med den nuvarande arten fjällgås. Arten delas inte upp i några underarter.

Under medeltiden fanns en utbredd myt om att vitkindad gås, och den närbesläktade prutgåsen, inte lade ägg utan istället föddes ur kräftdjuret långhals (en havstulpan). Denna föreställning kan spåras tillbaka till 1100-talet och ledde till att gåsen i vissa kyrkliga fastebestämmelser inte klassificerades som fågel, utan som fisk, och därmed kunde ätas under fasten. Denna klassificering var omstridd. Kejsar Fredrik II undersökte långhalsar och fann inget fågelliknande, och Leo av Rozmitals sekreterare var skeptisk till att äta gås en fastedag år 1456. Myten varade ända in på 1700-talet och har gett arten dess engelska namn, 'barnacle goose'.

Läten och beteende

Vitkindad gås är en mycket ljudlig fågel. Dess huvudsakliga läte är ett enstavigt, skällande 'ka'. När stora flockar flyger eller rastar samman blandas dessa enskilda läten till en kör av ljud i olika tonlägen, vilket skapar ett karakteristiskt ljudlandskap. Arten häckar både i stora kolonier och ensamma par. Under ungarnas första dagar lockar de vuxna gässen med läten när ungarna ska hoppa från klipphyllor, ett beteende som också lockar till sig rovdjur som rävar. De vuxna gässen matar inte ungarna direkt, utan leder dem istället till bra födoplatser redan första dagen efter kläckning.

Vanliga frågor om Vitkindad gås

Hur känner man igen en vitkindad gås?

Vitkindad gås är en kompakt, medelstor gås med en ganska kort hals och liten svart näbb. Den har ett vitt ansikte med vit panna och vita kinder, vilket skiljer den från kanadagåsen som bara har vita kinder. Hjässa, nacke, hals och bröst är svarta, medan buken är vit. Ryggen och vingarna är ljusgrå med mörkare spetsar och tvärrandade täckfjädrar. Stjärten är vit med ett brett svart ändband. Benen är mörkgrå. Under flykten syns ett tydligt V-format vitt gumpfält och silvergrå undervingeliningar.

Var häckar vitkindad gås i Sverige?

I Sverige häckar vitkindad gås främst på östkusten från Gotland och upp till Norrbotten, men även längre in i landet i län som Medelpad, Uppland, Jämtland, Södermanland och Härjedalen. Sedan slutet av 1990-talet häckar den även på västkusten. Den första regelbundna häckningen började 1971 på Laus holmar sydost om Gotland. Arten föredrar häckningsplatser nära kusten, som gräsiga stränder, låga öar i skärgårdar, sandrevlar och på Gotland även på raukar. Sommaren 2019 kunde tre kullar ses på ön Stor-Räbben i Norrbotten.

Vad äter vitkindad gås?

Vitkindad gås är helt vegetarisk och livnär sig på olika växtmaterial. I anteckningarna nämns specifikt vide som en del av dess föda. Som alla gäss matar den inte sina ungar direkt, utan leder dem till områden där de själva kan beta. Födosöket sker i våtmarker, vid stränder och i andra gräsrika miljöer. Arten äter alltså ingen animalisk föda utan enbart växter som den finner i sin omgivning.

Hur stor är vitkindad gås och hur länge lever den?

Vitkindad gås är 58 till 70 centimeter lång och har ett vingspann på 120 till 142 centimeter. Vikten varierar mellan 1,21 och 2,23 kilogram. Det finns inga specifika uppgifter om medellivslängd i anteckningarna. Arten har ett stort globalt bestånd på cirka 880 000 individer och ökar i antal, vilket tyder på en god överlevnad. Dödligheten bland ungarna kan dock vara hög, särskilt i de arktiska populationerna där endast ungefär 50 procent överlever den första månaden på grund av faror som fall från klippor och predation.

Vad är den medeltida myten om vitkindad gås?

Under medeltiden trodde många att vitkindad gås inte föddes från ägg, utan växte fram ur kräftdjuret långhals (en slags havstulpan). Myten säger att dessa djur växte på drivved och att fåglarna sedan hängde ner från träet med sina näbbar. Denna tro ledde till att gåsen i vissa katolska traditioner, som i County Kerry på Irland, klassades som 'fisk' snarare än fågel, och därmed kunde ätas under fastetiden. Myten varade ända in på 1700-talet och är ursprunget till gåsens engelska namn, 'barnacle goose'. Forskare som Gerald of Wales och John Gerard hävdade att de sett detta fenomen.

Är vitkindad gås hotad eller skyddad?

Vitkindad gås har en livskraftig status globalt sett enligt IUCN, med ett stort och växande bestånd. I Sverige har populationen ökat enormt sedan 1970-talet, även om den minskat med 30 till 50 procent de senaste tolv åren. Arten är strikt skyddad inom hela EU enligt fågeldirektivet. Trots detta kan länsstyrelser i Sverige bevilja begränsad skyddsjakt under vissa förhållanden. Svalbardpopulationen drabbades av fågelinfluensa i början av 2020-talet med en massdöd som tog 31 procent av populationen, men har visat tecken på återhämtning genom produktiva häckningssäsonger.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.