Turturduva

Utseende och kännetecken

Turturduvan är en ganska liten och slank duva, något mindre än skogsduvan. Den mäter mellan 26 och 28 centimeter i längd. Fågeln har en rödbrunaktig ovansida med svarta fläckar, där varje fjäder är svart i mitten med rödbruna kanter. Huvudet, halsen och bröstet är grått med skiftningar mot himmelsblått, medan undersidan är vit eller gråvit. På varje sida av halsen finns ett tydligt fält med svart-vita sneda streck, vilket är ett viktigt kännetecken. Könen är lika till utseendet. Stjärten är svart med vita fjäderspetsar, vilket ger ett kilformat utseende som är synligt i flykten. Juvenila fåglar är brunare och mattare i färgen och saknar det svart-vita halsmönstret.

När fågeln flyger hörs ett klatschande ljud från vingarna. Dess flykt beskrivs ibland som pilik, men den är inte särskilt snabb. Den har en särskild bröllopsflykt som är hög och cirklande, liknande skogsduvans, men med mindre utpräglade vågrörelser. Fågeln har ett svart näbb och röda ben och ögonringar.

Läte och namn

Turturduvan har fått sitt namn från sitt karakteristiska läte, ett hårt och kurrande turrrrrr turrrrrr turrrrrr. Detta ljud är ett djupt, vibrerande sorl som ofta hörs när fågeln anländer till häckningsområdena på våren. Namnets ursprung är latinskt, från ordet turtur, som är onomatopoetiskt och efterliknar fågelns sång. Det engelska ordet turtle i dess namn har ingen koppling till sköldpaddan, utan kommer från samma latinska rot. Det vetenskapliga släktnamnet Streptopelia är grekiskt och betyder halsbandduva, vilket refererar till det streckade mönstret på halsen.

Utbredning och underarter

Turturduvan är en flyttfågel med ett häckningsområde som sträcker sig över stora delar av Europa, Asien och norra Afrika. Den övervintrar söder om Sahara, från Senegal och österut till Eritrea och Etiopien. Arten är en av de senaste flyttfåglarna som anländer till norra Europa, där den sällan visas före slutet av april. Den återvänder söderut igen i september. Fågeln förekommer sällan i norra Skandinavien och Ryssland. Den är en mycket sällsynt gäst i Nordamerika, med några enstaka observationer från USA och Saint Pierre och Miquelon.

Arten delas in i fyra underarter. Den nordliga turturduvan häckar i Europa, Turkiet, västra Sibirien, västra Kazakstan och på Kanarieöarna. Underarten arenicola häckar från Balearerna och norra Afrika österut till Iran och västra Kina. Underarten hoggara finns i bergsområden i Sahara, medan rufescens häckar i Egypten och norra Sudan. I Sverige häckar turturduvan inte, men den observeras då och då, främst i de sydöstra delarna av landet, och har setts så långt norrut som Lappland.

Livsmiljö och beteende

Turturduvan förekommer i många olika typer av öppna skogsbiotoper, men även i stäpp- och halvökenområden. Den föredrar öppna skogar framför tätare och födosöker ofta på marken på jordbruksmark. Den lever huvudsakligen av frön och fruktkroppar från ogräs och spannmål, men äter sällsynt även bär, svamp och ryggradslösa djur. Trots att den ibland häckar i större trädgårdar är den vanligtvis mycket skygg, vilket troligen beror på det starka jakttryck den utsätts för under flyttningen.

Häckningen påbörjas i april och kan pågå fram till september. Boet placeras lågt i träd, är litet och ganska platt, byggt av pinnar och fodrat med växtmaterial. Honan lägger ett till två ägg. Turturduvan häckar vanligtvis på lägre höjder, upp till 500 meter över havet i tempererade områden och upp till 1000–1300 meter i Medelhavsregionen.

Hot och bevarandestatus

Sedan 2015 kategoriserar IUCN turturduvan som sårbar. Dess population minskar snabbt i Europa och troligen mycket snabbt i Ryssland och Centralasien. I Storbritannien har antalet minskat med 93 procent sedan 1994, och i Europa som helhet föll antalet med 78 procent under perioden 1980 till 2013. Flera faktorer tros ligga bakom denna dramatiska nedgång.

Miljögrupper pekar främst på två orsaker: förändringar i jordbruksmetoder som lett till minskad tillgång på ogräsfrön och skott, som fumaria, som fåglarna lever av, och jakten på fåglar i medelhavsländerna. Enligt en studie från 2001 skjuts mellan två och fyra miljoner turturduvor årligen i Malta, Cypern, Frankrike, Italien, Spanien och Grekland. Vårjakten på Malta har beskrivits som särskilt problematisk. Ytterligare hot som identifierats inkluderar habitatförlust, klimatförändringar och konkurrens med turkduvan. Parasiten Trichomonosis har också framhävts som ett hot.

Som ett svar på krisen rekommenderade Europeiska kommissionen 2021 ett tillfälligt jaktförbud i västra medelhavsländerna Frankrike, Spanien och Portugal. Detta ledde till en början på återhämtning, där den västeuropeiska häckningspopulationen ökade med 25 procent sommaren 2024, vilket indikerade att jakten var en stor bidragande orsak till nedgången. Populationer i centrala och östra Europa fortsatte dock att minska då jakten där fortgick. Rekommendationen lyftes i april 2025 över den västra flyttvägen, med restriktioner på antalet fåglar som får tas, efter att överenskomna villkor för att återuppta jakten uppfyllts.

Kulturell betydelse och symbolik

Turturduvan är en djupt rotad symbol för trofast och hängiven kärlek i den västerländska kulturen. Denna symbolik har troligen flera ursprung, inklusive dess bibliska referenser. I Höga visan står det att turturduvans röst hörs i vårt land, vilket gett fågeln en poetisk och något sorgsen klang. I Nya testamentet nämns att två turturduvor offrades vid Jesu födsel. Fågelns sorgsna läte och det faktum att den bildar starka parförhållanden har förstärkt dess association med kärlek. Under renässansen avbildades turturduvan ofta som Fenix hängivna partner.

Denna symbolik utvecklades i poeten Robert Chesters dikt Love's Martyr, som publicerades i en diktsamling som även innehöll William Shakespeares dikt The Phoenix and the Turtle, där Turtle refererar till turturduvan. I romersk mytologi var turturduvan ett av attributen för gudinnan Fides, som stod för tro och god tro. Enligt den grekiske författaren Aelian var fågeln helgad åt Demeter. Turturduvan förekommer också i en rad folksånger om förlorad kärlek, bland annat i en skriven av Ralph Vaughan Williams. Den är en av gåvorna i den traditionella julsången Twelve Days of Christmas, där den ges av min sanna kärlek på juldagen.

Vanliga frågor om Turturduva

Hur känner man igen en turturduva?

Turturduvan är en liten och slank duva, ungefär 28 centimeter lång. Den har ett rödbrunt och svartfläckat ryggparti. Huvud, hals och bröst är grått med blåaktiga skiftningar. Det mest karakteristiska kännetecknet är ett tydligt fält med svart-vita sneda streck på varje sida av halsen. I flykten har den en kilformad stjärt som är svart med vita spetsar. Könen ser likadana ut. Juvenila fåglar är brunare och saknar det streckade halsmönstret.

Var finns turturduvan i Sverige?

Turturduvan häckar inte i Sverige. Den är en sällsynt tillfällig gäst som observeras då och då, främst i de sydöstra delarna av landet. Det har även förekommit observationer så långt norrut som Lappland, men detta är mycket ovanligt. Fågeln är en flyttfågel som huvudsakligen häckar i södra och centrala Europa, och de individer som ses i Sverige är troligen fåglar som har kommit ur kurs under sin flyttning.

Vad äter turturduvan?

Turturduvan födosöker främst på marken och har en diet som huvudsakligen består av frön och fruktkroppar från olika ogräs och spannmålsväxter. Den är beroende av ogräs som fumaria. Sällsynt kan den även äta bär, svamp och små ryggradslösa djur. Förändringar i jordbruket som minskar tillgången på ogräsfrön är ett av de stora hoten mot arten.

Hur stor är turturduvan och hur länge lever den?

Turturduvan är en liten duva med en längd på 26 till 28 centimeter. Den har ett vingspann på 47 till 53 centimeter och en vikt mellan 100 och 156 gram. Det finns inga specifika uppgifter i källmaterialet om dess genomsnittliga livslängd i det vilda. Som en flyttfågel som utsätts för betydande hot som habitatförändringar och omfattande jakt under flyttningen, är dess överlevnad troligen påverkad av dessa faktorer. Populationerna minskar kraftigt, vilket också påverkar artens överlevnadschanser.

Varför minskar turturduvan så kraftigt?

Turturduvans population minskar kraftigt i Europa på grund av flera samverkande hot. De två huvudorsakerna är förändringar i jordbruket som minskar tillgången på dess viktiga föda, ogräsfrön, och omfattande jakt under flyttningen, särskilt i medelhavsländer. Mellan två och fyra miljoner fåglar skjuts årligen i länder som Malta, Cypern och Frankrike. Ytterligare hot inkluderar sjukdomar som Trichomonosis, klimatförändringar och möjligen konkurrens med andra duvarter. Ett tillfälligt jaktförbud i vissa västeuropeiska länder har visat positiv effekt på populationen.

Vad betyder turturduvan som symbol?

Turturduvan är en stark och vedertagen symbol för trofast, hängiven och ofta sorgsen kärlek i västerländsk kultur. Symboliken har bibliska rötter, från Höga visan och berättelsen om Jesu födsel. Dess sorgsna läte och starka parbildning har förstärkt denna bild. Under renässansen förekom den i konst och poesi som Fenix partner, vilket kulminerade i dikter som Shakespeares The Phoenix and the Turtle. Den förekommer också i folksånger och till och med i julsången Twelve Days of Christmas som en gåva av sann kärlek.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.