Cypern

Geografi och natur

Cypern ligger i östra Medelhavet, ungefär 75 kilometer söder om Turkiet och har även Syrien, Libanon, Israel och Egypten som grannländer. Ön har en karakteristisk form som ibland liknas vid en kastrull, med en smal utlöpare i öster som kallas Pan Handle. Landskapet domineras av två bergskedjor. I sydväst reser sig Troodosmassivet, där öns högsta punkt, berget Olympos, når 1 921 meter över havet. Längs norra kusten sträcker sig bergskedjan Pentadaktylos, som har fem markerade toppar i rad och gett kedjan dess namn, som betyder Fem fingrar. Ön har ett typiskt subtropiskt medelhavsklimat med långa, heta och torra somrar samt milda och något regnigare vintrar. Denna kombination av bergsterräng och gynnsamt klimat har varit en förutsättning för öns bosättningshistoria och jordbruk.

Bosättning och förhistorisk tid

De första människorna anlände till Cypern för omkring 13 000 år sedan, vilket är baserat på dateringar av platser som Aetokremnos på sydkusten. Denna första bosättning sammanföll med utdöendet av öns stora inhemska däggdjur, den cypriotiska dvärgflodhästen och den cypriotiska dvärgelefanten. Omkring 10 500 år sedan, eller 8500 f.Kr., började de första jordbrukssamhällena att uppstå på ön. Arkeologiska fynd, som graven av en åtta månader gammal katta begravd tillsammans med en människa, visar på tidiga bosättningar för cirka 9 500 år sedan, vilket är långt före den forntida egyptiska civilisationen. Under sen bronsålder utvecklades ett urbaniserat samhälle på ön som kallades Alashiya, vilket hade nära förbindelser med den bredare mediterrana världen.

Antiken och kopparens ö

Cypern var en viktig källa för koppar under bronsåldern och hade livliga handelskontakter med hettiter, egyptier och greker. Den grekiske filosofen Aristoteles nämnde den cypriotiska kopparn i sina skrifter på 300-talet f.Kr. Under romersk tid var ön berömd för sina gruvor, och det latinska ordet för koppar, cuprum, härstammar direkt från öns namn. Ursprungligen användes uttrycket 'aes cyprium', som betyder cypriotisk koppar, av författare som Plinius den äldre. Med tiden försvann första ledet och 'cyprium' blev till 'cuprum'. På 500-talet f.Kr. införlivades Cypern i det persiska akemeniderriket och förblev under persiskt inflytande i tvåhundra år, innan den blev romersk 58 f.Kr. Öns rika naturtillgångar och strategiska läge vid korsvägarna mellan Europa, Afrika och Asien gjorde den till ett ständigt mål för erövrare, inklusive assyrier, egypter och perser, innan Alexander den store erövrade den 333 f.Kr.

Medeltida härskare och korsfarare

Efter romarriket tillhörde Cypern det bysantinska riket under flera århundraden, en period som såg en blomstring av konst och arkitektur. År 1191 erövrades ön av Rikard Lejonhjärta under korstågen, som sedan sålde den till Guy av Lusignan 1192. Detta inledde perioden för Kungariket Cypern under frankisk (Lusignan) styre, som varade från slutet av 1100-talet in på 1400-talet. Under denna tid blev Cypern en viktig mellanstation för korsriddare på väg mot Jerusalem. Den grekisk-ortodoxa kyrkan tvingades underordna sig den romersk-katolska, som kom att prägla arkitekturen i de större städerna. Republiken Venedig övertog ön 1489 efter att den regerande drottningen, Caterina Cornaro, överlämnade makten. Det venetianska styret var hårt och präglat av höga skatter och förtryck, vilket ledde till flera misslyckade uppror bland den utarmade befolkningen.

Osmanskt och brittiskt styre

Efter århundraden av förtryck välkomnade många cyprioter den osmanska erövringen av Cypern 1570-1571. Osmanska riket styrde ön i nästan 300 år, fram till 1878. Den 4 juni 1878 ingicks ett avtal mellan Osmanska riket och Storbritannien, kallat Cyprus Convention, som innebar att ön ställdes under brittiskt administrativt styre. När Osmanska riket gick in i första världskriget på Tysklands sida annekterade Storbritannien ön 1914 och proklamerade den senare som en brittisk koloni 1925. Under decennier av brittiskt styre kämpade cyprioterna mot överhögheten. Britterna svarade med att förbjuda politiska partier och arrestera och landsförvisa många grekcyprioter. Denna kamp handlade inte bara om självständighet utan även om enosis, en förening med Grekland, som blev en grekisk statspolitik på 1950-talet.

Kamp för självständighet och interkommunal konflikt

Motståndet mot det brittiska styret kulminerade 1955 när den grekcypriotiska befrielseorganisationen EOKA-A, ledd av Giorgos Grivas, inledde ett väpnat gerillauppror. EOKA-A:s metoder inkluderade mord på hundratals grekcyprioter som ansågs samarbeta med britterna. Denna konflikt ledde slutligen till att Republiken Cypern proklamerades som självständig 1960, med ett avtal garanterat av Storbritannien, Turkiet och Grekland. Denna nya stat hade dock svåra inre spänningar. Turkcyprioter, som initialt förespråkat fortsatt brittiskt styre, började kräva taksim, en delning av ön. Krisen 1963-64 ledde till interkommunalt våld och förflyttning av över 25 000 turkcyprioter till enklaver, och satte i praktiken stopp för turkcypriotiskt politiskt inflytande på nationell nivå.

Kuppen 1974 och öns delning

Den 15 juli 1974 genomfördes en statskupp på Cypern av grekcypriotiska nationalister och element från den grekiska militärjuntan, med stöd från CIA. Kuppens mål var att avsätta president Makarios, som inte längre stödde enosis, och föra ön i förening med Grekland. Detta utlöste ett inbördeskrig bland grekcyprioter där tusentals dödades. Som svar ingrep Turkiet militärt den 20 juli 1974, med hänvisning till garantiavtalet. Den turkiska invasionen erövrade den norra tredjedelen av ön och förflyttade över 150 000 grekcyprioter och 50 000 turkcyprioter. År 1975 bildades Turkiska federala staten Cypern i norr, vilken 1983 en sidigt proklamerades som Turkiska republiken Nordcypern. Denna entitet erkänns endast av Turkiet och fördöms av den internationella gemenskapen. En FN-kontrollerad buffertzon, Grön linjen, etablerades för att skilja de två sidorna.

Den moderna, delade ön och EU

Idag förblir Cypern en delad ö. Republiken Cypern, som kontrollerar den södra delen, är en suverän stat erkänd internationellt och en medlem av Europeiska unionen sedan 1 maj 2004. EU:s lagar tillämpas dock enbart i de områden som republikens myndigheter faktiskt styr. Hela ön anses formellt vara EU-medlem, men den norra delen är undantagen från unionens regelverk. Republiken Cypern är ett avancerat höginkomstland med en mycket hög Human Development Index och en representativ demokrati. Utöver de två huvuddelarna finns två suveräna brittiska militärbaser, Akrotiri och Dhekelia, som är kvar från kolonialtiden. Cypern var en av grundarna av Alliansfria staternas organisation men trädde ur när det gick med i EU. Ön har länge haft goda relationer med NATO och meddelade 2024 sin avsikt att officiellt gå med i försvarsalliansen.

Kulturarv och konst

Cyperns kulturarv bär tydliga spår av både grekiska och turkiska element, samt inflytanden från alla dess många härskare. Under den bysantinska tiden nådde den kyrkliga konsten en höjdpunkt, särskilt under 1100-talet då kejsarna i Konstantinopel stödde kyrkobyggen. Många av de mest märkliga kyrkorna ligger avsides i Troodosbergen, skyddade från pirater. Dessa kyrkor är enkla på utsidan men innehåller utsökta väggmålningar i starka färger. Cypern är en av de få platser där man kan studera väggmålningar från den äldsta kristna och bysantinska tiden, eftersom denna konst ofta förstörts på annat håll. Mosaiker från 500- och 600-talen efter Kristus finns bara på Cypern och på ett fåtal andra platser som Katarinaklostret i Sinai. Detta rika arv, tillsammans med det intensiva medelhavsklimatet, gör Cypern till en viktig turistdestination.

Försök till återförening och framtiden

Flera försök har gjorts för att lösa den så kallade Cypernfrågan. Åren 2002–2003 förhandlade ledarna Glafkos Klerides och Rauf Denktaş om återförening. År 2004 presenterade FN:s generalsekreterare Kofi Annan en detaljerad plan, kallad Annan-planen, för att skapa en federation genom separata folkomröstningar i norr och söder. Den turkcypriotiska norra delen röstade för planen, medan den grekcypriotiska södra delen förkastade den, vilket lämnade frågan olöst. Den svårlösta politiska krisen har lett till att Cypern under en stor del av 1900-talet stundtals kallades 'hatets ö'. Den nuvarande situationen, där EU-lagstiftningen bara gäller i söder och en stor del av ön är militärt ockuperad, förblir en källa till internationell oro och diplomatiska ansträngningar.

Vanliga frågor om Cypern

Var ligger Cypern?

Cypern är en ö i östra Medelhavet. Den ligger geografiskt i Asien, nära den levantinska kusten, och politiskt ofta räknad till Europa. Närmaste granne är Turkiet, som ligger cirka 75 kilometer norrut. Andra närliggande länder är Syrien och Libanon i öst, Israel i sydöst, Egypten i syd och Grekland i nordväst. Ön ligger faktiskt geografiskt närmare Libanon än Grekland. FN räknar Cypern som ett västasiatiskt land.

Vad är skillnaden mellan norra och södra Cypern?

Cypern har varit de facto uppdelat sedan 1974. Den södra delen av ön kontrolleras av den internationellt erkända Republiken Cypern, där grekiska är det dominerande språket. Den norra delen kontrolleras av den turkcypriotiska administrationen, som 1983 proklamerade sig som Turkiska republiken Nordcypern. Denna stat erkänns endast av Turkiet. De två delarna skiljs åt av en FN-kontrollerad buffertzon. Republiken Cypern är medlem i EU, men EU-lagar tillämpas bara i den södra delen. Republiken Cypern har de jure suveränitet över hela ön utom de brittiska baserna, men dess kontroll sträcker sig bara till stilleståndslinjen.

Vilket klimat har Cypern?

Cypern har ett subtropiskt torrt medelhavsklimat. Det innebär långa, heta och mycket torra somrar. Vintrarna är i jämförelse korta, milda och något regnigare. Detta klimat, tillsammans med öns många soltimmar och varma hav, gör det till en populär turistdestination under en stor del av året. Bergsområdena, särskilt Troodos, kan dock bli betydligt svalare och till och med få snö på vintern. Det intensiva medelhavsklimatet är en av faktorerna bakom öns starka turistnäring.

Vad är Cypern känt för historiskt?

Cypern har en extremt lång historia och är särskilt känt för att ha varit en viktig källa för koppar under antiken, så viktig att metallens latinska namn, cuprum, härstammar från öns namn. På grund av sin strategiska läge har ön erövrats och styrs av en lång rad stormakter genom historien, inklusive perser, romare, bysantiner, frankiska korsriddare, venetianska köpmän, osmaner och britter. Ön är också berömd för sina välbevarade bysantinska kyrkor med väggmålningar, särskilt i Troodosbergen. Under sen bronsålder fanns det ett urbaniserat samhälle kallat Alashiya på ön.

Vad hände på Cypern 1974?

År 1974 genomförde den grekiska militärjuntan, i samarbete med grekcypriotiska nationalister och CIA, en statskupp på Cypern för att avsätta president Makarios och föra ön i förening med Grekland. Som svar ingrep Turkiet militärt den 20 juli, med motiveringen att skydda den turkcypriotiska befolkningen och upprätthålla avtalet som garanterade republiken. Den turkiska interventionen ledde till att ön delades i två. Den norra tredjedelen ockuperades av turkiska trupper, vilket tvingade över 150 000 grekcyprioter och 50 000 turkcyprioter att flytta. Denna delning består fortfarande och ledde till bildandet av Turkiska republiken Nordcypern 1983.

Är Cypern en del av EU och vilka är de brittiska baserna?

Ja, Republiken Cypern blev medlem i Europeiska unionen den 1 maj 2004. Formellt sett omfattar medlemskapet hela ön. I praktiken tillämpas dock EU:s lagar och förordningar endast i de områden som kontrolleras av den erkända republikens regering, det vill säga den södra delen av ön. Utöver de två cypriotiska enheterna finns två brittiska suveräna militärbaser på ön, Akrotiri och Dhekelia. Dessa områden är kvar från kolonialavtalet 1878 och är undantagna från republiken Cyperns suveränitet. Cypern införde även euron som valuta 2008.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.