Trattkantarell
Trattkantarell (Craterellus tubaeformis) är en vanlig och uppskattad matsvamp som växer i Europa, inklusive Sverige, samt i Sibirien och Nordamerika. Den kännetecknas av sin trattformade, gulbruna hatt och ihåliga, gulaktiga fot. Svampen, som också kallas vinterkantarell, är en populär insamlingssvamp som främst trivs i skogar med mycket död ved och mossa. Trots sitt namn tillhör den inte släktet med de äkta kantarellerna utan släktet Craterellus, vilket har bekräftats genom molekylärfylogenetiska studier.
Taxonomi och släktstillhörighet
Trots att den bär namnet kantarell är trattkantarellen inte en äkta kantarell. Den tillhör istället släktet Craterellus, medan de äkta kantarellerna hör till släktet Cantharellus. Denna skillnad har bekräftats genom molekylärfylogenetiska studier. En tydlig anatomisk skillnad är att Craterellus-arter har en ihålig fot, medan Cantharellus-arter har en kompakt, icke ihålig fot. På grund av detta har namnet trattkraterell föreslagits för att tydliggöra släktsskillnaden.
Forskning tyder på att det inom arten kan finnas två genetiskt skilda populationer. En population finns i Europa och östra Nordamerika, medan en annan finns i västra Nordamerika. Om dessa grupper definieras som separata arter skulle den europeiska och östamerikanska formen behålla det vetenskapliga namnet Craterellus tubaeformis, eftersom typ-exemplaren kommer från Sverige. För den västra nordamerikanska formen har förslaget Craterellus neotubaeformis diskuterats av forskare från Oregon Biodiversity Information Center, men en formell beskrivning har ännu inte publicerats.
Utseende och kännetecken
Trattkantarellen har en tunn, trattformad eller navlad hatt. Hattens ovansida har en färg som varierar från gulbrun till brunsvart. Undersidan av hatten är inte täckt av traditionella skivor, utan av gula till gråa, grenade åsar som löper ner på foten. Foten är ihålig, vilket är ett viktigt kännetecken för släktet Craterellus, och har en färg som går från brungul till gul. Svampen har en mild lukt och smak, men en mycket karakteristisk rökig och pepprig smak när den äts rå.
Svampens sporer är elliptiska och släta. Ett sporytryck ger en ljus orangerosa färg. Trattkantarellen växer vanligtvis i stora grupper och kan ofta hittas sent på säsongen, ibland nära andra svampar som piggvar. Storleken varierar, med en hatt som vanligtvis är 1 till 4 centimeter bred och en fot som kan bli upp till 12 centimeter hög och vanligtvis är mindre än en centimeter bred. Hatten är ofta vaxartad och har en vågig kant.
Liknande arter och förväxlingsrisk
Trattkantarellen kan förväxlas med flera andra svampar. En allvarlig förväxlingsrisk finns med den dödligt giftiga toppig giftspindling, trots att de har ett klart olika utseende. Denna farliga förväxling kan ske genom slarv, eftersom arterna kan växa i liknande miljöer. Andra liknande arter inkluderar slemmurkling, som är mer geléartad och saknar åsar, samt grå kantarell och rödgul trumpetsvamp. Både grå kantarell och rödgul trumpetsvamp är goda matsvampar, medan slemmurklingen saknar matvärde men inte anses vara giftig.
Jämfört med den guldgula kantarellen (Cantharellus cibarius) är trattkantarellen mindre, har en annan färgnyans och en ihålig fot. Den guldgula kantarellen har också en svagare men mer fruktig smak. Andra närbesläktade arter är Craterellus lutescens, som har en rynkig hymenium utan åsar och växer på mycket våta platser, samt Craterellus odoratus, som är klart gul och har en jämn övergång mellan hatt och fot. I Nordamerika finns även liknande arter som Cantharellus californicus och Cantharellus formosus, den senare känd som Pacific golden chanterelle.
Utbredning och växtplats
Trattkantarellen har en vid utbredning i tempererade och kalla områden. Den finns i Europa, inklusive Skandinavien, Finland, Ryssland och de brittiska öarna, samt i Sibirien. I Nordamerika växer den nära både öst- och västkusten. Arten förekommer också i Asien, till exempel i Himalaya, Assam, centrala delar av den indiska subkontinenten och i Thailand. I Sverige är den ganska vanlig i de södra och mellersta delarna av landet, men mer sällsynt i norr och i områden med sur mark.
Svampen trivs i skogar med rikligt med välrötad, grov död ved. Den växer ofta på mossa eller direkt på ruttet virke. I Nordamerika hittas den ofta i barrskogsområden och kärr, särskilt i områden med gran. Ett viktigt ekologiskt drag är att trattkantarellen bildar ektomykorrhiza, vilket innebär att den lever i symbios med trädrötter. I västra Nordamerika har den visats bilda sådana förbindelser med arter som västamerikansk hemlock (Tsuga heterophylla) och Douglasgran (Pseudotsuga menziesii). Denna symbios gör det svårt att odla svampen kommersiellt.
Insamling, användning och förvaring
Trattkantarellen är en eftertraktad matsvamp som anses vara utmärkt att äta. Den är liten men smakrik. Svampen kan användas på många sätt i köket, till exempel stekt, i soppor, till pasta och i andra rätter tillsammans med kött. Den går mycket bra att torka, vilket inte bara ger den en lång hållbarhet på flera år vid korrekt förvaring, utan som enligt vissa också kan förhöja smaken. Säsongen för trattkantarell i Sverige sträcker sig från september till november, medan den i nordvästra Nordamerika kan hittas från november till och med januari.
Det är viktigt att vara medveten om att svampen kan producera svagt mutagena ämnen om den skadas ordentligt. Vid insamling är det därför avgörande att vara säker på arten för att undvika farliga förväxlingar, särskilt med toppig giftspindling. Trattkantarellen har utsetts till Västmanlands landskapssvamp. Den växer vanligtvis i stora mängder, vilket gör den till en produktiv svamp för insamling under de sena höstmånaderna.
Ekologi och vetenskaplig forskning
Trattkantarellen är en mykorrhizasvamp, vilket innebär att den bildar en symbiotisk förening med levande trädrötter. Denna typ av symbios kallas ektomykorrhiza. Genom denna relation utbyter svampen och trädet näringsämnen, vilket är fördelaktigt för båda parter. Denna nära koppling till specifika trädarter är ett stort hinder för kommersiell odling av trattkantarell. Forskning har specifikt visat att den västra nordamerikanska populationen av trattkantarell bildar ektomykorrhiza med västamerikansk hemlock och Douglasgran.
Den molekylära systematiken för släktet Craterellus har studerats ingående, bland annat genom kladistisk analys av nukleärt LSU rDNA-sekvensdata. Sådana studier har varit avgörande för att bekräfta trattkantarellens placering i släktet Craterellus och inte i Cantharellus. Denna forskning har också belyst de potentiella genetiska skillnaderna mellan de europeiska och nordamerikanska populationerna. Dessa studier är en del av den pågående vetenskapliga kartläggningen av svamprikedomen.
Vanliga frågor om Trattkantarell
Hur känner man igen en trattkantarell?
Trattkantarellen känns igen på sin trattformade eller navlade, tunnbrädda hatt som är gulbrun till brunsvart på ovansidan. Undersidan av hatten har inte skivor, utan gula till gråa, grenade åsar som löper ner på den ihåliga foten. Foten är brungul till gul. Svampen är relativt liten, med en hatt som vanligtvis är 1–4 cm bred och en fot som kan bli upp till 12 cm hög. Den växer ofta i stora grupper. Ett sporytryck är ljust orangerosa.
Var i Sverige växer trattkantarell?
Trattkantarellen är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige. I de norra delarna av landet är den mer sällsynt. Den trivs inte heller i områden med för sur mark. Den föredrar skogsmiljöer med mycket välrötad, grov död ved och växer ofta på mossa eller ruttet trä. Som landskapssvamp för Västmanland är den särskilt förknippad med den regionen, men den finns i lämpliga biotoper i stora delar av landet.
När är säsongen för trattkantarell?
I Sverige växer trattkantarellen från september till november. Den är känd för att vara en sen svamp, som ofta kan hittas efter att många andra arter har passerat sin topp. I nordvästra Nordamerika, till exempel i områden kring Stillahavskusten, kan säsongen sträcka sig från november till och med januari. Den brukar ofta fruktifiera samtidigt som eller strax efter svampen piggvar (Hydnum repandum).
Kan trattkantarell förväxlas med giftiga svampar?
Ja, en mycket allvarlig förväxlingsrisk finns med den dödligt giftiga toppig giftspindling. Trots att de har ett klart olika utseende kan förväxling ske genom slarv eller oerfarenhet, eftersom de kan växa i liknande miljöer. Det är därför avgörande att vara helt säker på arten innan man äter insamlade trattkantareller. Den kan också förväxlas med slemmurkling, som dock saknar matvärde men inte är giftig, samt med andra ätliga svampar som grå kantarell och rödgul trumpetsvamp.
Är trattkantarell en äkta kantarell?
Nej, trots namnet är trattkantarellen inte en äkta kantarell. De äkta kantarellerna tillhör släktet Cantharellus, medan trattkantarellen tillhör det närbesläktade släktet Craterellus. En tydlig skillnad är att Craterellus-arter har en ihålig fot, medan Cantharellus-arter har en massiv, icke ihålig fot. På grund av detta har förslaget att kalla den trattkraterell framförts. Molekylärfylogenetiska studier har bekräftat denna taxonomiska indelning.
Hur används trattkantarell i matlagning och kan den förvaras?
Trattkantarellen är en mycket uppskattad matsvamp med ett utmärkt matvärde. Den kan användas på många sätt, till exempel stekt, i soppor, till pasta och i olika grytor och rätter tillsammans med kött. Den är liten men smakrik. En stor fördel är att den torkar mycket bra, vilket både förlänger dess hållbarhet till flera år vid rätt förvaring och enligt vissa förhöjer smaken. Den har en mild smak när den är tillagad, men en rökig och pepprig karaktär i rått tillstånd. Man bör vara försiktig vid hantering, då skadad svamp kan producera svagt mutagena ämnen.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.





