Stjärtmes

Utseende och läten

Stjärtmesen är en rund och mycket liten fågel där den karakteristiska långa stjärten utgör mer än hälften av den totala kroppslängden på 13 till 15 centimeter. Näbben är kort och ögonen små och svarta, ofta med en gulorange ton på det övre ögonlocket. Fjäderdräkten är huvudsakligen svart och vit med inslag av rödbrunt på skuldrorna. Utseendet varierar dock geografiskt mellan olika underarter. De nordliga fåglarna, som den som finns i Sverige, har ett helvitt huvud. Fåglar i södra och västra Europa har däremot ett brett svart band över ögat och en solkigare, rödbruntonad undersida. De mest mörka formerna finns i Turkiet och Iran, där fåglarna kan ha svartstreckat huvud och en kortare stjärt.

Stjärtmesen är en ljudlig och social fågel som ofta hörs innan den ses. När små flockar rör sig genom skogen hörs ofta ett tunt, trestavigt sii-sii-siih. Ett surrande tserr tserr används också som kontaktläte, och dessa rop blir snabbare och högljuddare om flocken korsar öppna ytor eller om en fågel blir separerad från gruppen. Sången, som sällan hörs, är lågmäld och kvittrande.

Utbredning, underarter och taxonomi

Stjärtmesen har ett vidsträckt utbredningsområde som sträcker sig över tempererade och boreala delar av Europa och Asien, österut till Japan och Korea. I Sverige förekommer den i södra och mellersta delar av landet, norrut till södra Värmland, Dalarna och Hälsingland samt längs Norrlandskusten och lokalt i inlandet nedanför fjällen. Arten är mestadels stannfågel, men den nordliga nominatformen kan flytta kortare sträckor söder- eller västerut för att undvika stränga vintrar. Arten delas in i ett stort antal underarter, traditionellt 17 stycken, som grupperats baserat på utseende och geografi.

Dessa underarter kan grovt delas in i tre grupper. Den nordliga caudatus-gruppen omfattar den helvita formen i Skandinavien och norra Eurasien. Den centrala europaeus-gruppen finns i södra och västra Europa och har mörka ögonbrynsstreck. Den sydliga alpinus-gruppen, som finns runt Medelhavet och i sydvästra Asien, har den mörkaste fjäderdräkten. Moderna taxonomiska verk har förenklat denna indelning genom att slå ihop vissa underarter. En närbesläktad art, gråstrupig stjärtmes från östra Kina, betraktades tidigare som en underart men anses numera vara en separat art.

Stjärtmesen beskrevs vetenskapligt av Carl Linnaeus 1758 under namnet Parus caudatus, vilket placerade den bland de egentliga mesarna. Sedan länge har den och dess närmaste släktingar dock förts till en egen familj, Aegithalidae eller stjärtmesar. Genetiska studier har bekräftat att denna familj inte är nära släkt med de egentliga mesarna, utan istället ingår i överfamiljen sångare (Sylvioidea). Här är den släkt med familjer som cettior, lövsångare och hylior. Förutom stjärtmesen omfattar familjen Aegithalidae ett tiotal andra arter i släktet Aegithalos som huvudsakligen finns i Asien, den amerikanska buskmesen samt två asiatiska arter av violsångare.

Levnadssätt, föda och socialt beteende

Stjärtmesen är en rastlös och oskygg fågel som helst rör sig i smågrupper genom skogens nedre skikt och undervegetation. Den klättrar skickligt, ofta upp och ner, på tunna grenar och kvistar i jakten på föda. Dess huvudsakliga habitat är löv- och blandskog med en rik undervegetation av buskar som hassel och sälg, men den kan också påträffas i häckar, parker och trädgårdar. Fågeln är strikt insektsätare året om. Dess diet domineras av leddjur, med en tydlig preferens för ägg och larver av malar och fjärilar. Under höst- och vintermånaderna kan den komplettera kosten med växtmaterial som frön.

Stjärtmesen är en mycket social fågel som utanför häckningssäsongen, från sensommaren till sent på våren, lever i kompakta familjeflockar. Dessa flockar består vanligtvis av tre till 30 individer och inkluderar föräldraparret, deras ungar från föregående år, samt eventuella extra vuxna fåglar som hjälpte till att föda upp kullen. Dessa flockar är revirhävdande och försvarar ett gemensamt territorium mot andra stjärtmesflockar. En viktig drivkraft för flockbildningen är att hålla värmen under kalla vinternätter. Flockmedlemmarna trycker ihop sig tätt när de ruvar, vilket ökar överlevnaden. I februari eller mars upplöses vinterflockarna och par bildas för häckning. Ofta stannar hanarna kvar inom vinterrevirets gränser medan honorna vandrar till angränsande områden för att para sig, vilket minskar risken för inavel.

Häckning och bo

Stjärtmesens bo är en mästerlig konstruktion och ett av de mest avancerade bland europeiska fåglar. Det är ett flexibelt, klotformat säckbo med en liten rund ingång nära toppen. Boet byggs av fyra huvudsakliga material: mossa, spindelväv, lav och fjädrar. Ett nät av mossa och spindelsilke ger boet strukturell stabilitet och fungerar som ett naturligt klister som fäster boet mellan grenarna. På utsidan fästs hundratals flisor av blek lav som kamouflerar boet perfekt mot träd och buskar. Insidan fodras med över 2000 dunfjädrar för att isolera och skapa en mjuk bädd.

Boet placeras ofta i törnbuskar eller grenklykor, vanligtvis mindre än tre meter över marken. Honan lägger vanligtvis åtta till tolv ägg per kull, men kullar på mellan sex och 15 ägg har noterats. Äggen är glansigt vita med röda fläckar. Endast honan ruvar, under 13 till 18 dagar. Båda föräldrarna matar sedan ungarna, som blir flygga efter ytterligare 14 till 16 dagar. Bopredation är mycket vanligt och endast cirka 17 procent av alla häckningsförsök lyckas.

Om ett par misslyckas med sin häckning, till exempel på grund av predation, har de tre alternativ. De kan försöka med en ny kull, helt överge häckningen för säsongen eller hjälpa ett annat närbeläget par att föda upp sina ungar. Studier visar att dessa hjälpare ofta är släkt med hanen i det hjälpta paret och att de känner igen varandra på läten. Häckningar som får sådan hjälp har en större framgångsandel.

Status, hot och livslängd

Stjärtmesen har ett mycket stort globalt utbredningsområde och en stor population som uppskattas till mellan 36,2 och 64,9 miljoner könsmogna individer. Populationstrenden anses vara stabil. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig. Även den svenska populationen bedöms som livskraftig, men den tros vara i långsamt minskande. En uppskattning från 2018 satte det svenska beståndet till cirka 34 000 häckande par. Som många andra små tättingar når stjärtmesen sällan en hög ålder på grund av höga dödlighetsrisker som predation. De blir sällan särskilt gamla, men det finns rekordhållare. Den äldsta ringmärkta stjärtmesen i Sverige blev 6 år och 5 månader gammal. I Europa har en individ återfunnits som var hela 11 år och en månad gammal, vilket visar att de kan uppnå en hög ålder under exceptionella förhållanden.

Namn och folktradition

Det vetenskapliga släktnamnet Aegithalos användes redan av Aristoteles för att beskriva vissa mesfåglar. Artnamnet caudatus är latin och betyder 'svansad' eller 'med stjärt'. På svenska har fågeln haft ett flertal alternativa namn som speglar dess utseende eller beteende. Namnet 'altita' härrör från dess vana att hålla till vid alkärr och i alar utmed vattendrag. Andra historiska namn inkluderar gippget, sådyppa, långstyltegettyppa, lappmes och svansmes, där de flesta betonar dess långa stjärt.

Vanliga frågor om Stjärtmes

Hur känner man igen en stjärtmes?

Stjärtmesen är mycket liten och rund med en ovanligt lång stjärt som utgör mer än hälften av dess totala längd på 13–15 cm. Den har en kort näbb och små, svarta ögon. I Sverige har den ett helvitt huvud, svart rygg, vinröda skuldror och en svartvitt kantad stjärt. Fåglar i södra Europa har ett brett svart band över ögat och en solkigare undersida. Den rör sig ofta rastlöst och kvickt i smågrupper i buskar och träd, och hörs ofta med sina tunna kontaktläten innan den ses.

Var i Sverige finns stjärtmesen?

I Sverige förekommer stjärtmesen i södra och mellersta delar av landet. Utbredningen sträcker sig norrut till en linje ungefär från södra Värmland genom Dalarna till Hälsingland. Längs Norrlandskusten finns den upp till Norrbotten, och den finns också lokalt i Norrlands inland nedanför fjällkedjan. Den är en stannfågel som huvudsakligen håller sig inom sitt revir året om. Den nordliga nominatformen som finns här kan dock göra kortare förflyttningar söder- eller västerut under stränga vintrar.

Vad äter stjärtmesen?

Stjärtmesen är en specialiserad insektsätare som livnär sig på leddjur året runt. Den har en stark preferens för ägg och larver av malar och fjärilar, som den plockar från löv och grenar i skogens undervegetation. Under höst- och vintermånaderna, när insekter blir svårare att hitta, kan den komplettera kosten med växtmaterial som frön. Dess sociala flockbeteende underlättar lokaliserandet av föda. Fågeln väljer ofta vinterhabitat med lövskog med ekslott eller ask för att hitta tillgång till föda.

Hur bygger stjärtmesen sitt bo?

Stjärtmesen bygger ett av fåglarnas mest avancerade bon. Det är ett klotformat säckbo av flexibelt material med en liten ingång nära toppen. Boet konstrueras genom att väva ihop ett nät av mossa och spindelväv som fäster det mellan grenar i en buske eller träd. Hundratals bitar av blek lav fästs på utsidan för kamouflage. Insidan fodras med över 2000 dunfjädrar för värmeisolering. Boet placeras ofta i törnbuskar, vanligtvis under tre meters höjd. Denna konstfärdiga konstruktion leder dock inte alltid till framgång, då endast cirka 17 procent av bona undgår predation.

Hur länge lever en stjärtmes?

Som många små fåglar har stjärtmesen en relativt kort medellivslängd på grund av höga dödlighetsrisker som predation. De blir sällan särskilt gamla, men det finns rekordhållare. Den äldsta ringmärkta stjärtmesen i Sverige blev 6 år och 5 månader. I Europa har en individ återfunnits som var hela 11 år och en månad gammal, vilket visar att de kan uppnå en hög ålder under exceptionella förhållanden. Den globala populationen är dock stor och stabil, vilket gör att arten kategoriseras som livskraftig.

Varför lever stjärtmesar i flockar?

Stjärtmesar lever i kompakta familjeflockar utanför häckningssäsongen av två huvudsakliga skäl. För det första ökar flocklivet överlevnaden under kalla vinternätter genom att fåglarna kan huka ihop sig och dela på kroppsvärmen. För det andra är flocken revirhävdande och samarbetar om att försvara ett gemensamt territorium med tillgång till föda mot andra stjärtmesflockar. Flocken består vanligtvis av föräldrar, deras ungar från föregående år, och andra vuxna fåglar som hjälpte till att föda upp ungarna. Dessa flockar, på tre till 30 fåglar, håller ihop från sensommar till vår.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.