Spillkråka

Utseende och läten

Spillkråkan är en fågel som är svart på nästan hela kroppen. Den adulta hanen har en röd panna och hjässa, medan honan endast har rött i nacken. Ögonen är ljusa och näbben är kraftig och benvit. Arten är känd för sina mycket ljudliga läten. På våren hörs en kraftfull och rullande trumning som kan vara upp till 3–4 sekunder lång hos hanen och betydligt kortare hos honan. Den kan höras på flera kilometers avstånd. Sången är ett starkt och genomträngande klyi-klyi-klyi som upprepas snabbt. I flykten utstöter den ett skrikigt kryck-kryck-kryck, och efter landning hörs ofta ett utdraget och visslande lockläte. Dess flyktlätet beskrivs som ett ihärdigt kryck-kryck-kryck eller prry-prry-prry med ett rullande r. Det finns även ett kajliknande kjau-kjau-kjau som hörs från paret på våren.

Utbredning och biotop

Spillkråkans utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Eurasien, från nordvästra Spanien i väster till Kamtjatka och Kurillerna i öster. Den är huvudsakligen en stannfågel, men ungfåglar kan flytta söderut vissa år medan gamla hanarna oftast stannar kvar. I Sverige förekommer den sparsamt i hela landet, utom i fjälltrakterna. Arten föredrar att häcka i högstammig, gammal skog, ofta talldominerad och i bergig terräng. Den kan dock även häcka i ren lövskog och har på senare tid börjat etablera sig nära bebyggelse. Revirets storlek varierar kraftigt, mellan 100 och 1000 hektar, beroende på tillgången på föda. Arten delas upp i två underarter, där den vanliga spillkråkan (Dryocopus martius martius) förekommer i Eurasien och underarten Dryocopus martius khamensis finns i Tibet och sydvästra Kina.

Häckning och bo

Spillkråkan hackar ut sitt bohål i ett relativt fristående träd, ofta en asp eller tall. Bobygget kan påbörjas på hösten och slutföras på våren, eller ske under en koncentrerad period på cirka en månad. Hålet hackas ut cirka tio meter över marken och kan vara 6–10 decimeter djupt. Ingången är oval eller päronformad med en bredd på 10–11 cm och en höjd på 10–15 cm. Arten hackar vanligtvis ett nytt bohål varje häckningssäsong, men kan ibland återanvända ett gammalt. Ett flitigt utnyttjat boträd kan innehålla upp till fem eller sex bokammare. Gamla spillkråkebon övertas ofta av andra fåglar som pärluggla, skogsduva, knipa och storskrake. Honan lägger 3–6 vita, glänsande ägg direkt på bottnen i boet. Äggen är buktigt ovala med en tydlig spets och ruvas i 12–14 dygn. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet efter cirka 27 dygn, men är fortfarande beroende av föräldrarna en tid därefter. Under de första dagarna kan ungarna som lämnas ensamma bilda en så kallad värmepyramid för att hålla värmen.

Föda och födosök

Spillkråkans föda består mestadels av myror, i synnerhet hästmyror. Den hackar fram dessa ur angripna träd, stubbar och liggande stammar. Den äter även andra insekter i alla utvecklingsstadier, från larv till fullvuxen, och vedlevande skalbaggar ingår i födan. På sensommaren kompletterar den kosten med bär som körsbär och blåbär. När den födohackar efterlämnar den ofta djupa håligheter i veden på grund av sitt kraftfulla hackande. Dess beteende är specialiserat för att nå föda djupt inne i trädet, vilket kräver starka nackmuskler och en kraftfull näbb.

Flykt och beteende

Spillkråkans flykt skiljer sig från andra hackspettar genom att den är rak och inte bågig. Den förefaller ostadig med flaxande vingar, och vingslagen är ganska långsamma. Denna flykttyp gör den lätt att identifiera på håll. Arten är inte speciellt skygg och kan ibland ses i närheten av skogsbryn eller äldre skogspartier. Dess aktivitet kretsar kring att söka föda i döda eller angripna träd, där den använder sin näbb som ett verktyg för att spräcka upp veden.

Status och hot

Spillkråkan har ett stort utbredningsområde och listas globalt som livskraftig av IUCN. Världspopulationen uppskattas preliminärt till mellan drygt 3,5 och knappt 6,5 miljoner vuxna individer. I Sverige bedömdes beståndet vara stabilt från 1970-talet till slutet av 1990-talet, men minskade därefter med 20–30 procent fram till 2014. Denna minskning förklarades med det moderna skogsbrukets påverkan på tillgången till föda och lämpliga boträd. Arten kategoriserades därför som nära hotad. Från och med 2025 har dock hotstatusen ändrats till livskraftig igen, eftersom populationen har ökat tydligt under 2020-talet efter att minskningen upphört omkring 2019. Arten är listad i Annex 1 i EU:s Fågeldirektiv, vilket innebär ett särskilt skydd.

Namn och folktro

Namnet spillkråka kommer av 'spill', som härstammar från 'spjälka' och syftar på fågelns ivriga hackande, och 'kråka' som refererar till den svarta fjäderdräkten. Det vetenskapliga släktnamnet Dryocopus betyder ungefär 'den som träget arbetar med träd'. Arten har många dialektala namn, som 'furuknarr' och 'tillkråka' i Dalarna, 'Gertrudsfågel' i Småland och Värmland, samt 'regnkricka' i Norrbotten. Andra namn är 'tyrkråka', 'hålkråka', 'svartspett' och 'tallhacka'. I folktron har hackspettar och spillkråkan varit förknippade med fruktsamhet. En norsk sägen berättar om en snål kvinna vid namn Gertrud som förvandlades till en fågel som måste söka sin föda mellan bark och trä. Spillkråkan ansågs kunna föra otur med sig om man skadade den, och den tillskrevs förmågan att förutspå väder, där dess lockläte kunde varna för regn. I romersk mytologi fanns en hackspett kallad picus Martius som var kopplad till krigsguden Mars, men vilken art som avsågs är omdiskuterat.

Ekologisk betydelse

Spillkråkan spelar en viktig roll i skogsekosystemet genom att den skapar bohål som sedan används av många andra arter. Dessa sekundära boanvändare inkluderar fåglar som pärluggla, skogsduva, knipa och storskrake. Genom sitt kraftiga hackande bidrar den också till att kontrollera populationer av skadeinsekter som vedlevande skalbaggar och myror. Dess bohålbyggande kan göra trädet skörare, och starka vindar kan förvandla ett boträd till högstubbe. Arten betraktas därför som en nyckelart i många av sina habitat, eftersom dess aktivitet direkt påverkar tillgången på bon för andra djur.

Vanliga frågor om Spillkråka

Hur känner man igen en spillkråka?

Spillkråkan är stor och nästan helsvart med ljusa ögon och en kraftig, benvit näbb. Hanen har röd panna och hjässa, medan honan bara har rött i nacken. Den är den största hackspettarten i Europa. Dess flykt är rak och ostadig, inte bågig som hos andra hackspettar. Dess högljudda, rullande trumning och gälla läten är också typiska kännetecken. Trumningen har en frekvens på upp till 17 slag per sekund och är relativt långsam jämfört med andra hackspettar.

Var finns spillkråkan i Sverige och vilken miljö föredrar den?

Spillkråkan förekommer sparsamt men lokalt tämligen allmänt i hela Sverige, med undantag för fjälltrakterna. Den häckar framförallt i grov- och högstammig skog, ofta i talldominerad gammelskog i bergig terräng. Den kan även häcka i ren lövskog och har på senare tid börjat häcka nära bebyggelse. Arten föredrar extensiv, mogen skog med tillgång på döda träd för att kunna hitta föda och bygga bon. Revirets storlek varierar mellan 100 och 1000 hektar beroende på födotillgång.

Vad äter spillkråkan och hur får den sin föda?

Spillkråkans föda består mest av myror, särskilt hästmyror. Den hackar fram dessa ur angripna träd, stubbar och liggande stammar. Den äter även andra insekter i alla utvecklingsstadier och vedlevande skalbaggar. På sensommaren kompletterar den kosten med bär som körsbär och blåbär. När den födohackar gör den det ofta rätt djupt och efterlämnar därför djupa håligheter i veden. Dess kraftiga näbb och starka nackmuskler är anpassade för detta arbete.

Hur stor är spillkråkan och vilka är dess mått?

Spillkråkan är en stor fågel med en längd på 40 till 57 centimeter och ett vingspann på 67 till 73 centimeter. Vikten är cirka 300 gram. Den har en mycket kraftig näbb som är 5 till 6,7 centimeter lång. Kroppsmåtten gör den till den största hackspettarten i Europa och en av de största i världen. Jämfört med andra stora hackspettar som den amerikanska spillkråkan (pileated woodpecker) är den svarta spillkråkan liknande i storlek och massa.

Hur häckar spillkråkan och hur tar den hand om sina ungar?

Spillkråkan hackar ut ett nytt bohål inför varje häckningssäsong, vanligtvis i ett fristående träd som asp eller tall. Boet placeras cirka tio meter över marken och kan vara upp till en meter djupt. Honan lägger 3 till 6 vita ägg som ruvas i 12 till 14 dygn. Under ruvariden ligger honan hårt på äggen. Ungarna matas av båda föräldrarna genom uppstötning av insamlad föda och lämnar boet efter cirka 27 dygn. De är fortfarande beroende av föräldrarna en tid efter utflygningen och kan då ses födosöka vid myrstackar tillsammans med dem.

Är spillkråkan hotad och hur ser populationstrenden ut?

Globalt är spillkråkan klassificerad som livskraftig av IUCN. I Sverige minskade populationen med 20 till 30 procent fram till 2014 och kategoriserades som nära hotad, men från och med 2025 har statusen ändrats tillbaka till livskraftig. Minskningen förklarades med det moderna skogsbrukets inverkan på tillgången till föda och lämpliga boträd. Populationen har dock ökat tydligt under 2020-talet efter att minskningen upphört omkring 2019 och betraktas nu som ökande. Världspopulationen uppskattas preliminärt till mellan drygt 3,5 och knappt 6,5 miljoner vuxna individer.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.