Schillerstövare

Rasens historia och ursprung

Schillerstövaren har sitt namn efter sin skapare, lantbrukare Per Schiller från Stenungsund. Rasens historia kan spåras till den första svenska hundutställningen år 1886, där Schiller visade upp två stövarsyskon vid namn Tamburini och Ralla I. Dessa hundar, som troligen hade sydtyskt ursprung, räknas som rasens stamfäder. De var svartbruna med små vita tecken och relativt småväxta. För att bygga ut rasen fördes stövare av schweizisk ras in i stammen. Som en tredje viktig beståndsdel tillfördes även engelskt blod, främst från harrier. Genom detta målinriktade avelsarbete nådde rasen snabbt en konstant och homogen typ, där de kontinentala dragen kom att dominera. Schillerstövaren erkändes som en egen ras av Svenska Kennelklubben redan 1907, vilket gör den till den första av de svenska stövarraserna som fick detta erkännande. Numerärt har rasen traditionellt varit ungefär hälften så stor som den nära släktingen hamiltonstövaren. Under senare år har rasen drabbats av ett minskat antal, vilket har lett till att man varit tvungen att korsa in andra raser, som srpski gonič och schweiziska stövare, för att undvika inavel och stärka genpoolen.

Utseende och kroppsbyggnad

Schillerstövaren är en välproportionerig, muskulös och ståtlig hund som utstrålar snabbhet och styrka. Den är något mindre och lättare byggd än hamiltonstövaren. En idealmankhöjd för hanhundar är 57 centimeter, med en tillåten variation mellan 53 och 61 centimeter. För tikar är den ideala mankhöjden 53 centimeter, med en variation från 49 till 57 centimeter. Vikten ligger vanligtvis mellan 18 och 25 kilogram. Rasen har ett speciellt ädelt huvud med högt ansatta, breda och hängande öron. Kroppsformen är rektangulär och ska vara torr och funktionsduglig. Välvinklade extremiteter är viktiga för att hunden ska orka driva villebråd under en lång jaktsäsong. Svansen är lång och bärs i linje med ryggen när hunden springer. Pälsen är kort, slät, blank och ligger tätt intill kroppen. Grundfärgen är en varm rödgul eller brun ton, så kallad tan. Över ryggen bär hunden en väl avgränsad, djupsvart färg som kallas mantel. Små vita tecken, som en strimma på bröstet eller på tassarna, accepteras. Fel i utseendet som anses hindra hunden från att fungera optimalt som drivare, såsom dålig vinkel mellan skulderblad och överarm eller begränsad rörelse bak, anses som allvarliga brister.

Egenskaper och användning som jakthund

Schillerstövaren är en renodlad drivande jakthund. Dess främsta användningsområde är jakt på hare och räv. Som alla stövare arbetar den genom att följa ett varmt spår med nosen mot marken och sedan driva bytet med högljudd skall, vilket gör att jägaren kan positionera sig för skott. Rasen är särskilt uppskattad för sitt spårnoga och säkra arbetssätt, vilket är en fördel under svåra förhållanden. Den har en stark jaktlust och ett klangfullt, välljudande drevskall som hörs långt i skogen. Ytterligare en viktig egenskap är att rasen generellt är lätt att få rådjursren, vilket innebär att den normalt sett inte driver rådjur eller hjort, något som är eftertraktat i jaktsammanhang. För att en schillerstövare ska bli champion på en hundutställning krävs det, förutom utställningsmeriter, även att den har prestationsmeriter från jaktprov för drivande hund. Detta understryker rasens primära roll som arbetshund.

Temperament och lämplighet som familjehund

Enligt rasstandarden beskrivs schillerstövarens idealiska temperament som livligt och uppmärksamt. Den är vaken, följsam och stabil i sin karaktär. Med sin sociala och vänliga natur kan den fungera väl som familjehund, men det betonas att den främst är avlad för jakt. Rasen är ofta lekfull och nyfiken, vilket kan göra den till en underhållande kamrat. Den är dock inte rekommenderad som enbart sällskapshund utan behöver en meningsfull sysselsättning. För att trivas fullt ut bör den kombineras med jaktmöjligheter eller annan aktivitet som utnyttjar dess spår- och drivinstinkter. Dess stabila sinnelag gör att den kan passa en aktiv familj som ger den tillräckligt med motion och mental stimulans.

Hälsa och skötsel

Schillerstövaren anses generellt vara en frisk ras utan några allvarliga kända rasspecifika sjukdomar. Som hos många medelstora till stora hundraser kan höftledsdysplasi, HD, förekomma. Inga ovanliga sjukdomar eller påståenden om exceptionell hälsa har dokumenterats för denna ras. Skötseln är relativt enkel. Den korta, täta pälsen kräver ingen komplicerad vård utöver regelbunden borstning för att hålla den ren och blank. Som en aktiv hund behöver schillerstövaren goda möjligheter till rörelse och motion för att må väl. Dess starka jaktinstinkt gör det viktigt att den hålls i koppel eller inom ett säkert inhägnat område när den inte är under uppsikt, eftersom den lätt kan följa ett intressant spår.

Rasens nuvarande situation och avelsarbete

Schillerstövaren har genom historien varit en homogen och stabil ras både när det gäller utseende och egenskaper. På senare år har antalet hundar gått tillbaka, vilket har lett till avelsutmaningar. För att säkra rasens framtid och undvika inavel har avelsrådet för rasen, under Svenska Stövarklubbens ledning, varit tvungen att tillåta insättning av andra raser som srpski gonič och schweiziska stövare. Det finns en specifik avelsstrategi för rasen som syftar till att bevara dess typiska egenskaper och hälsa. För att en hund ska rekommenderas för avel krävs det ofta att den har visat både bra exteriör på utställning och goda jaktmeriter från prov. Svenska Schillerstövarföreningen administrerar en tiklista och ger råd till uppfödare. Det pågår ett kontinuerligt arbete för att öka antalet avelsdjur och stimulera ägare att meritera sina hundar både på jaktprov och utställningar.

Meritering och tävlingsverksamhet

För schillerstövaren är meritering inom både utställning och jaktprov av central betydelse. En hund kan inte bli champion enbart på utställningsmeriter utan måste även ha prestationsmeriter från jaktprov för drivande hund. Detta krav befäster rasens identitet som en arbetshund först och främst. Svenska Schillerstövarföreningen delar ut priser till den mest meriterade hunden under säsongen. Föreningen utser även en årsrasmästare på hare och en på räv, baserat på resultat från fasta elitprov som Roslagsprovet och Ölandsräven. Dessa tävlingar testar hundens förmåga under realistiska jaktförhållanden. Uppfödare kan även utses till årets uppfödare baserat på deras unghundars meriter. All denna verksamhet drivs för att främja och bevara rasens jaktegenskaper och stimulera ett aktivt användande av hundarna.

Internationell erkännande och rasstandard

Schillerstövaren är internationellt erkänd av den stora hundorganisationen Fédération Cynologique Internationale (FCI) under nummer 131. Rasen är även erkänd av United Kennel Club i USA sedan 2006. Den officiella rasstandarden, som beskriver det ideala utseendet och beteendet, finns tillgänglig via Svenska Kennelklubben. Standarden fungerar som en guide för avelsarbete och för bedömning av hundar på utställningar. För att fördjupa förståelsen för standarden finns det kompletterande dokument som belyser och förklarar den genom kommentarer och illustrationer. Dessa dokument har målsättningen att öka medvetenheten om exteriöra överdrifter och sundhet hos rasen. All avel som bedrivs inom ramen för Svenska Kennelklubben måste följa gällande registreringsregler och raspecifika avelsrekommendationer.

Vanliga frågor om Schillerstövare

Vad används schillerstövaren till?

Schillerstövaren är framför allt en drivande jakthund. Dess huvudsakliga användningsområde är jakt på hare och räv. Hunden arbetar genom att följa ett varmt spår med nosen och sedan driva bytet med högljudd skall, vilket kallas för drev. Den är spårsäker och har ett välljudande skall. För att bli champion på utställning måste hunden även ha meriter från jaktprov, vilket understryker dess roll som arbetshund. Rasen är inte lämplig som enbart sällskapshund utan behöver en meningsfull sysselsättning inom jakt.

Hur ser en schillerstövare ut?

Schillerstövaren är en välproportionerig, muskulös och ståtlig hund av medelstorlek som utstrålar snabbhet och styrka. Hanhundar är 53 till 61 centimeter i mankhöjd, medan tikar är 49 till 57 centimeter. Vikten ligger mellan 18 och 25 kilogram. Pälsen är kort, slät och blank. Grundfärgen är en varm rödgul eller brun ton, och över ryggen har hunden en tydlig svart mantel. Små vita tecken på bröstet eller tassarna accepteras. Den har ett ädelt huvud med högt ansatta, hängande öron och en lång svans som bärs i linje med ryggen under rörelse.

Är schillerstövaren en bra familjehund?

Schillerstövaren beskrivs som stabil, följsam och med en social och vänlig natur, vilket kan göra den till en utmärkt familjehund för en aktiv hushåll. Den är ofta lekfull och nyfiken. Det betonas dock att den främst är en renodlad jakthund och inte är lämplig som enbart sällskapshund. För att trivas fullt ut behöver den en meningsfull sysselsättning och bör kombineras med jaktmöjligheter eller annan aktivitet som utnyttjar dess starka driv- och spårinstinkter. Dess stabila sinnelag gör den anpassningsbar för en familj som kan erbjuda tillräcklig motion och mental stimulans.

Var kommer schillerstövaren ifrån och vem skapade den?

Schillerstövaren är en svensk hundras som skapades av lantbrukaren Per Schiller i Stenungsund på 1880-talet. Rasens stamfäder var två stövarsyskon, Tamburini och Ralla I, som visades på den första svenska hundutställningen 1886. I aveln har bland annat schweiziska stövare och engelska harrier ingått. Rasen erkändes av Svenska Kennelklubben som en egen ras år 1907, vilket var först av de svenska stövarraserna. Den har även internationellt erkännande av FCI och United Kennel Club.

Vilka är de största skillnaderna mellan schillerstövare och hamiltonstövare?

Schillerstövaren är mindre och lättare byggd än hamiltonstövaren. Båda är svenska stövarraser, men schillerstövaren har ett speciellt ädelt huvud och en något finare struktur. Numerärt har schillerstövaren traditionellt varit ungefär hälften så stor som hamiltonstövaren. Båda raserna används som drivande hundar för jakt på hare och räv, men de är distinkta raser med egna rasstandarder och avelshistorier. De båda raserna utgör tillsammans med två andra raser gruppen av svenska stövare.

Vilka hälsoproblem har schillerstövaren och hur sköter man pälsen?

Schillerstövaren anses generellt vara en frisk ras utan några allvarliga kända rasspecifika sjukdomar. Som hos många större hundraser kan höftledsdysplasi förekomma. Inga ovanliga sjukdomar eller påståenden om exceptionell hälsa har dokumenterats. Skötseln är enkel. Den korta, täta pälsen kräver bara regelbunden borstning för att hålla den ren och blank. Som en aktiv hund behöver den goda möjligheter till rörelse. På grund av dess starka jaktinstinkt är det viktigt att den hålls i koppel eller inom ett säkert inhägnat område när den inte är under uppsikt.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.