Quokka

Utseende och fysiska kännetecken

Quokkan är ett litet pungdjur med en kompakt och kraftig kroppsbyggnad. Kroppslängden, från nos till svansrot, varierar mellan 40 och 54 centimeter. Till detta kommer en förhållandevis kort svans som mäter mellan 25 och 31 centimeter, vilket är ett utmärkande drag jämfört med många andra kängurudjur. Den fullvuxna quokkan väger vanligtvis mellan 2 och 5 kilogram, vilket gör den ungefär lika stor som en tamkatt. Pälsen är grov och har en gråbrun, strimmig färgton som kan skifta mot rödaktiga nyanser, medan undersidan är ljusare i en beige färg.

Djurets huvud är kort och brett, och det bär påfallande små och runda öron. Som hos andra kängurudjur är de bakre benen långa och muskulösa, anpassade för hoppande rörelser. Framfötterna är mindre och används för att hålla fast föda eller för att gå på alla fyra. Trots sin likhet med en mycket liten känguru har quokkan förmåga att klättra i träd och buskar upp till en och en halv meters höjd för att nå blad och skott.

Utbredning och livsmiljö

Quokkans utbredningsområde är begränsat till en liten del av sydvästra Australien. På fastlandet i Western Australia finns den i spridda och isolerade populationer i skogs- och kusthedsområden mellan Perth och Albany. En liten koloni finns också i Two Peoples Bay Nature Reserve. Den största och mest stabila populationen finns på Rottnest Island utanför Perth, och en mindre population finns på Bald Island nära Albany. Dessa öar saknar många av de rovdjur som hotar arten på fastlandet.

Arten behöver habitat med tät undervegetation som ger skydd. På fastlandet lever den ofta nära träskmarker, vattensamlingar eller i områden med tjock buskvegetation. På Rottnest Island är den mer anpassningsbar och kan hittas i allt från torr buskmark till odlade trädgårdar. Quokkan föredrar områden med minst 600 millimeter regn per år, vilket säkerställer tillgången på saftiga växter som är viktiga för dess vätskebalans.

Beteende och socialt liv

Quokkan är i huvudsak nattaktiv och tillbringar dagarna med att vila gömd i tät vegetation, ofta i taggiga buskar som Acanthocarpus preissii som ger skydd. För att röra sig genom sitt habitat skapar den ofta tydliga stigar genom att trampa ner växtligheten. Vid snabb förflyttning hoppar den på sina kraftiga bakben, men den kan också gå på alla fyra, vilket skiljer den från många större kängurudjur som använder svansen som stöd vid långsam gång. På öar som Rottnest lever quokkor i sociala grupper som kan bestå av 25 till 150 individer.

Hannarna etablerar en dominanshierarki inom gruppen. Reviren för olika grupper kan överlappa varandra. Under den torra sommaren samlas ofta många individer vid de få kvarvarande vattenkällorna. På Rottnest Island, där rovdjurstrycket är lågt, kan quokkor vara aktiva även på dagen och har blivit kända för att närma sig människor, ett beteende som sällan ses på fastlandet där de är skyggare.

Föda och näring

Quokkan är en strikt växtätare, en herbivor, precis som andra kängurudjur. Dess diet består av en mängd olika växtdelar, inklusive gräs, blad, örter och säv. En studie har visat att den föredrar bladen från den lilla busken Guichenotia ledifolia. För att komma åt färska skott och blad kan den klättra i låga träd och buskar.

För att bryta ner den tuffa växtkosten har quokkan en magsäck som är uppdelad i flera segment, där en speciell bakterieflora hjälper till med jäsning. Djuren idisslar också, vilket innebär att de tuggar om maten efter en första matsmältningsprocess, ungefär som kor gör. Detta ökar näringsupptaget avsevärt. Trots att Rottnest Island har begränsad tillgång på färskvatten klarar quokkorna sig bra genom att få vätska från de växter de äter.

Fortplantning och livscykel

Quokkor har ett promiskuöst parningssystem, vilket innebär att båda könen parar sig med flera partners. Honan kan para sig hela året, men i det vilda föds ungarna vanligtvis mellan januari och mars. Dräktigheten är mycket kort, bara 26 till 28 dagar. Vanligtvis föds bara en unge, kallad joey, per kull. Efter födelsen kryper den nyfödda, underutvecklade joeyn in i moderns pung där den fäster sig vid en spene.

Ungdjuret stannar i pungen i cirka sex månader. Efter 175 till 195 dagar börjar det lämna pungen för korta perioder, men återvänder för skydd, vila och di. Ungen diar sin mor i ungefär åtta månader totalt innan den är helt avvand. Honor blir könsmogna vid ungefär 18 månaders ålder. En hona kan få upp till 17 ungar under sin livstid, men vanligtvis bara en per år. Livslängden är i genomsnitt något över tio år.

Hot och bevarandestatus

Quokkan listas som sårbar (Vulnerable) av IUCN. Sedan europeisk kolonisering har dess utbredningsområde på fastlandet minskat med mer än 50 procent. Den största nedgången skedde mellan 1930-talet och 1990-talet. De främsta hoten på fastlandet är införda rovdjur som rödräv, katt och hund, samt habitatförlust på grund av skogsavverkning, jordbruk och stadsutbyggnad. En omfattande skogsbrand 2015 utplånade nästan en hel lokal population på fastlandet.

På öarna Rottnest och Bald saknas rävar och katter, vilket gör dessa populationer stabilare. Den totala populationen uppskattas till mellan 8 000 och 17 000 individer, varav 4 000 till 8 000 lever på Rottnest Island och 600 till 1 000 på Bald Island. På fastlandet är de flesta grupperna mindre än 50 individer, förutom en population i den södra skogen som tidigare var över 700. År 2024 upptäcktes en ny population i Perth Hills, ett viktigt fynd för arternas bevarande.

Relation till människan

Quokkan upptäcktes för västerlänningar av nederländska sjöfarare på 1600-talet. År 1696 trodde upptäcktsresanden Willem de Vlamingh att djuren var jätteråttor och gav Rottnest Island dess namn, som betyder "råttboet". Namnet quokka kommer från det inhemska Noongar-språkets ord, troligen gwaga. Idag är quokkan på Rottnest Island en stor turistattraktion på grund av sitt orädda och nyfikna beteende.

Detta har lett till problem, då besökare ofta vill mata djuren. Att ge dem människomat, som bröd, kan orsaka allvarlig näringsbrist och uttorkning, vilket är skadligt för deras hälsa. Myndigheterna uppmanar starkt till att inte mata quokkor. På fastlandet är situationen annorlunda, där arten är skygg och hotad. Bevarandeåtgärder inkluderar kontroll av rävpopulationer och skydd av återstående habitat.

Vanliga frågor om Quokka

Var finns quokkan i naturen?

Quokkan finns enbart i sydvästra Australien. Den största och mest kända populationen lever på Rottnest Island utanför Perth. En mindre population finns på Bald Island nära Albany. På Australiens fastland finns den i små, spridda och isolerade grupper i skogs- och kustområden mellan Perth och Albany. Dess utbredning har minskat kraftigt sedan 1930-talet på grund av habitatförstöring och införda rovdjur. En liten koloni finns också i Two Peoples Bay Nature Reserve.

Vad äter en quokka?

Quokkan är en växtätare som livnär sig på en blandad diet av gräs, blad, örter och säv. Den kan klättra i låga träd och buskar för att nå färska skott. En speciellt omtyckt växt är busken Guichenotia ledifolia. För att klara av den tuffa växtkosten har den en magsäck med flera kammare och en speciell bakterieflora som hjälper till med nedbrytningen. Den idisslar också, vilket ökar näringsupptaget. Trots begränsad tillgång på vatten på vissa öar får den tillräckligt med vätska från de växter den äter.

Hur stor blir en quokka?

En vuxen quokka är ungefär lika stor som en tamkatt. Kroppslängden (huvud och bål) är mellan 40 och 54 centimeter. Till detta kommer en kort svans som mäter mellan 25 och 31 centimeter, vilket är ett karakteristiskt drag. Vikten varierar från 2,5 till 5 kilogram. Den har en kompakt och kraftig kroppsbyggnad med välutvecklade bakben för att hoppa, men kan också gå på alla fyra. Dess päls är grov och gråbrun till färgen.

Är quokkan ett nattdjur?

Ja, quokkan är i huvudsak nattaktiv. På dagen sover den gömd i tät vegetation, ofta i taggiga buskar som ger skydd mot värmen och potentiella faror. På öar som Rottnest Island, där det inte finns några naturliga rovdjur, kan den dock vara aktiv även under ljusa timmar och är mindre skygg, vilket har gjort den till en turistattraktion. På fastlandet, där den hotas av rävar och katter, är den strikt nattaktiv och mycket skygg. För att röra sig skapar den stigar genom att trampa ner växtligheten.

Hur länge lever en quokka och hur fortplantar den sig?

Quokkan lever i genomsnitt cirka tio år. Honan är dräktig i bara ungefär en månad (26–28 dagar) och föder vanligtvis bara en unge åt gången. Den nyfödda, underutvecklade ungen, kallad joey, kryper omedelbart in i moderns pung där den växer under de följande sex månaderna. Därefter börjar den lämna pungen men diar modern i ytterligare två månader. Honor blir könsmogna vid ungefär 18 månaders ålder och kan teoretiskt få upp till 17 ungar under sin livstid, men vanligtvis bara en per år. Efter födelsen kan honan para sig på nytt redan dagen efter.

Varför är quokkan hotad?

Quokkan är klassificerad som sårbar (Vulnerable). Den främsta orsaken till nedgången är införda rovdjur på fastlandet, främst rödräv och tamkatt, som den inte har något naturligt försvar mot. Ytterligare hot är habitatförlust genom skogsavverkning, jordbruk och stadsutbyggnad. Klimatrelaterade händelser som svår torka och skogsbränder, som nästan utplånade en hel population 2015, utgör också ett stort hot. På öarna Rottnest och Bald är populationerna stabilare eftersom dessa rovdjur saknas där. Den totala populationen uppskattas till mellan 8 000 och 17 000 individer.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.