Petit basset griffon vendéen
Petit basset griffon vendéen är en fransk hundras av drivande hundtyp från Vendée-regionen i västra Frankrike. Den är en av fyra strävhåriga griffonhundar av braquetyp som är namngivna efter detta departement. Rasen avlades specifikt för jakt i det täta, risiga landskapet och är känd för sitt klangfulla skall. Idag är den både en skicklig jakthund och en omtyckt familjehund, men kräver mycket motion och mental stimulering för att trivas.
Historia och ursprung i Vendée
Petit basset griffon vendéen har sitt ursprung i det franska departementet Vendée i västra Frankrike. Rasen är en av fyra strävhåriga drivande hundar av braquetyp som bär regionens namn. De andra tre är grand griffon vendéen, briquet griffon vendéen och grand basset griffon vendéen. Fram till 1950-talet betraktades den mindre petit basset griffon vendéen och den större grand basset griffon vendéen som en och samma ras, som man skilde åt enbart efter storlek. Det var först 1975 som stamböckerna slutligen stängdes och man inte längre kunde korsa raserna fritt med varandra, vilket etablerade dem som två distinkta raser.
De båda lågbenta bassetraserna står nära sina större griffonvendéenska släktingar men har funnits som en separat typ åtminstone sedan 1700-talet. Den systematiska renaveln av den specifika petit-typen inleddes mot slutet av 1800-talet. Viktiga personer i detta arbete var greve Christian d'Elva och något senare Paul Dézamy. En central del av deras avlsarbete var att avla bort de kraftigt krökta benen som var en oönskad effekt av dvärgväxtmutationen, för att skapa en sundare och mer funktionell hund anpassad för det krävande landskapet.
Utseende och kroppsbyggnad
Petit basset griffon vendéen är en liten, kraftig och livlig hund med en avlång kroppsform. Jämfört med sin större kusin, grand basset griffon vendéen, har petiten ett kortare nosparti, kortare öron och en kortare svans. Den har även en kortare rygg och kortare päls, vilket tillsammans skapar väsentliga skillnader i helhetsintrycket. Pälsen ska vara sträv och lång, men den får inte vara för lång och aldrig mjuk eller ullig. Täckhåret ska vara tillräckligt långt för att på delar av kroppen bilda behäng, vilket är en viktig rasstandard.
Ansiktet pryds av mustascher som täcker läpparna och kraftiga ögonbryn. Huvudet ska ha en markerad pannavsats, en ganska välutvecklad nackknöl och en svart nosspegel. Ögonen ska vara ganska stora och intelligenta och ge ett vänligt uttryck. Öronen är långa, lågt ansatta och hängande. Kroppsbyggnaden kännetecknas av raka framben med kraftiga överarmar. Svansen är sabelformad, högt ansatt och ska bäras stolt. Enligt rasstandarden ska hundens rörelser vara mycket lediga och lätta.
Egenskaper och användning som jakthund
Petit basset griffon vendéen är en skalldrivande hund och är särskilt känd för sitt klangfulla skall. Den avlades specifikt för att vara tålig mot det risiga snåren och den täta undervegetationen som är karakteristiskt för landskapet i Vendée. Strävhåriga hundar är generellt mer tåliga mot sådan terräng. I sitt franska hemland används den traditionellt för jakt i koppel, även kallad packjakt. Den används vid jakt på ett brett spektrum av vilt, inklusive kanin, hare, rådjur, hjort, räv och vildsvin.
I Sverige används basset griffon vendéen ofta som ensamdrivande hundar istället för i pack. Som en följd av att de avlats för att jaga i grupp anses de vara lätta att samarbeta med, både för människor och andra hundar. Rasens jaktegenskaper är så viktiga att för att få högre utmärkelser på hundutställning måste en petit basset griffon vendéen ha meriter från jaktprov för drivande hund. Detta krav understryker dess fortsatta betydelse och användning som en funktionell jakthund snarare än enbart en utställningshund.
Temperament och behov som familjehund
Petit basset griffon vendéen beskrivs som charmig, vänlig, nyfiken, tålig och mycket energisk. Den har ett stabilt temperament och är en trevlig familjehund, men den kan vara något skällig. För att trivas fullt ut har rasen ett mycket stort arbets- och aktiveringsbehov. Detta innebär att den behöver få jaga eller på annat sätt aktiveras mycket, ofta få vistas i skog och mark, och bli rejält motionerad. Den behöver också ofta få vara lös under kontrollerade former.
Utöver fysiska behov kräver hunden riklig social närhet. Den mår bäst av nära kontakt med såväl sin familj som med andra hundar. Dess livliga och nyfikna natur kräver också mental stimulering och engagemang för att förhindra att den utvecklar oönskat beteende. Utan tillräcklig motion, sysselsättning och sällskap kan den energin leda till problem. Den är således inte en lämplig hund för personer som söker en stillasittande eller lågenergisk kamrat.
Hälsa, sjukdomar och livslängd
En brittisk studie från 2024 fann att livslängden för petit basset griffon vendéen är 13.7 år. Detta är högre än genomsnittet för renrasiga hundar, som låg på 12.7 år, och för blandraser, som hade ett genomsnitt på 12 år. Rasen är dock predisponerad för ett antal specifika hälsoproblem. En amerikansk studie från år 2000, baserad på 640 hundar, rapporterade att de vanligaste sjukdomarna var kvarstående pupillmembran, återkommande öroninfektioner, hypotyreos, nacksmärtor och epilepsi. Epilepsin behandlades ofta med daglig medicinering, huvudsakligen fenobarbital.
En brittisk undersökning från 2004, som omfattade 289 levande Basset Griffon Vendéens av båda varianterna, noterade att de vanligaste hälsoproblemen var reproduktiva besvär, dermatologiska problem som dermatit och kvalster, samt öronproblem som yttre öroninflammation, överdriven öronvax och öronkvalster. Rasen är också benägen för höftledsproblem på grund av sin långa kropp, korta ben och det faktum att de bär en robust vikt på cirka 15 kg för sin storlek. Petit basset griffon vendéen är dessutom en av de raser som är vanligare drabbade av primärt öppenvinkelsglaukom. En autosomalt recessiv mutation i ADAMTS17-genen har identifierats som orsak till denna ögonsjukdom hos rasen.
Rasens relation till andra griffonhundar
Petit basset griffon vendéen är en del av en familj med fyra strävhåriga drivande hundar från Vendée, gemensamt kallade Griffon Vendéen. Förutom petiten ingår grand griffon vendéen, briquet griffon vendéen och grand basset griffon vendéen i denna grupp. Tillsammans med andra bassettyper erkänns petit basset griffon vendéen som en av sex bassetraser av den internationella hundorganisationen Fédération Cynologique Internationale (FCI). Den historiska utvecklingen visar ett nära släktskap mellan dessa raser, särskilt mellan de två bassetvarianterna som länge betraktades som en ras. Skillnaderna mellan petit och grand basset griffon vendéen är inte bara en fråga om storlek utan innefattar specifika proportioner som kortare nos, öron och svans hos petiten. Trots att renaveln separerade dem, delar de en gemensam bakgrund och anpassning till samma typ av jaktmark.
Vanliga frågor om Petit basset griffon vendéen
Varifrån kommer petit basset griffon vendéen och vilken är dess historia?
Petit basset griffon vendéen kommer från det franska departementet Vendée i västra Frankrike. Den är en av fyra strävhåriga drivande hundar av braquetyp som är namngivna efter denna region. Fram till 1950 betraktades den och den större grand basset griffon vendéen som en ras som man skilde åt efter storlek. Först 1975 slöts stamböckerna och de blev officiellt separata raser. De lågbenta bassettyperna har funnits som en separat typ sedan 1700-talet, och den systematiska renaveln inleddes mot slutet av 1800-talet av personer som greve Christian d'Elva och Paul Dézamy.
Hur känner man igen utseendet på en petit basset griffon vendéen?
Petit basset griffon vendéen är en liten, kraftig och avlång hund med en sträv och lång päls. Pälsen ska bilda behäng på delar av kroppen och hunden ska ha mustascher som täcker läpparna och kraftiga ögonbryn. Huvudet har en markerad pannavsats, en svart nosspegel och ganska stora, intelligenta ögon med ett vänligt uttryck. Öronen är långa, lågt ansatta och hängande. Jämfört med grand basset griffon vendéen har den kortare nosparti, öron, svans, rygg och päls. Svansen är sabelformad, högt ansatt och bärs stolt, och frambenen är raka med kraftiga överarmar.
Vad är rasens typiska temperament och personlighet?
Petit basset griffon vendéen beskrivs som charmig, vänlig, nyfiken, tålig och mycket energisk. Den har ett stabilt temperament och är en trevlig familjehund. En noterad egenskap är att den kan vara något skällig. Rasen är avlad för att jaga i grupp, vilket gör den lättsam i samarbete och social med både människor och andra hundar. För att trivas kräver den mycket social kontakt och umgänge. Dess livliga natur betyder att den behöver riklig motion och mental stimulering för att inte utveckla oönskat beteende.
Till vilken användning avlades denna hundras ursprungligen?
Petit basset griffon vendéen avlades ursprungligen som en skalldrivande jakthund för det krävande landskapet i Vendée. Dess sträva päls gjorde den tålig mot risiga snår och täta buskar. I Frankrike används den traditionellt för jakt i koppel, så kallad packjakt. Den används för att jaga ett brett spektrum av vilt, från kanin och hare till större djur som rådjur, hjort, räv och vildsvin. I Sverige används den ofta som ensamdrivande hund. Jaktegenskaperna är så viktiga att utställningsmeriter kräver jakttitlar.
Vilka är de vanligaste hälsoproblemen och hur länge lever rasen?
Enligt en brittisk studie från 2024 har rasen en medellivslängd på 13.7 år. Vanliga hälsoproblem inkluderar ögonsjukdomar som kvarstående pupillmembran och primärt öppenvinkelsglaukom, där den senare orsakas av en specifik genmutation. Återkommande öroninfektioner, hypotyreos, nacksmärtor och epilepsi som kräver daglig medicinering är också rapporterade. Dermatologiska problem som dermatit och kvalster, samt öronproblem som öroninflammation är vanliga. Rasen är benägen för höftledsproblem på grund av sin långa kropp, korta ben och en vikt på cirka 15 kg.
Vilka speciella behov har en petit basset griffon vendéen för att må bra?
Rasen har ett exceptionellt stort arbets- och aktiveringsbehov. Den behöver regelbundet få jaga eller på annat sätt vara mycket aktiv, ofta få vistas i skog och mark, och bli rejält motionerad. Den trivs med att ofta få vara lös under säkra förhållanden. Sociala behoven är lika stora. Den kräver mycket social närhet med både sin familj och andra hundar. Utan tillräcklig fysisk motion, mental stimulering och sällskap kan den lätt utveckla oönskat beteende som överdrivet skäll. Den är således en hund för aktiva personer eller familjer som kan tillgodose dess höga energinivåer.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.




