Löwchen

Historisk bakgrund och räddning

Löwchen som modern ras formades främst i Belgien, Frankrike och Tyskland under den senare delen av 1900-talet. Dess historia sträcker sig dock mycket längre tillbaka. Från 1300-talet och framåt finns avbildningar av små, lejonklippta hundar på kopparstick, målningar och gobelänger. Dessa hundar var särskilt populära vid det franska hovet under 1600- och 1700-talen. Många av dessa historiska avbildningar visar stora likheter med dagens löwchen, men det är osäkert om de var en äldre variant av just denna ras eller om de tillhörde andra små bichonraser som klippts på samma sätt. Förmodligen finns löwchens förfäder bland dessa hundar.

I Sverige finns en sådan hund avbildad på en målning från 1653 på Läckö slott, som föreställer greve Magnus Gabriel De la Gardie med sin maka. Lejonklippta bichoner har också avbildats av berömda konstnärer som Lucas van Leyden och Peter Paul Rubens. Rasen var aktiv i utställningssammanhang i Belgien före första världskriget, men aveln upphörde vid andra världskrigets utbrott. Löwchen räddades från att försvinna tack vare Madame Bennert, som startade en uppfödning efter kriget.

Trots att en fransk rasklubb bildades 1947 förblev rasen extremt ovanlig. År 1969 hamnade den i Guinness rekordbok som världens sällsyntaste hundras, med endast cirka 40 kvarvarande exemplar varav ungefär hälften fanns i Tyskland. Ett visst uppsving i popularitet kom när engelska hundentusiaster började visa intresse för rasen. Under de sista decennierna av 1900-talet importerades löwchen till flera länder, däribland Sverige, Finland och Norge.

Utseende och kännetecken

Löwchen är en kompakt sällskapshund med något avlånga proportioner och en balanserad kroppsbyggnad. Rasens siluett präglas av en lång man i främre delen och en rak rygglinje. Svansen sitter på och bärs över ryggen i rörelse, i en form som påminner om ett tekannans handtag. Pälsen är lång och vågig och finns i många olika färger. Den ska inte vara tunn och fluffig som på en bichon frisé, utan relativt rak med vågor. Pälsen är en blandning av silkesaktiga, tjockare hårstrån och mjukare hår, vilket gör den lättskött och silkeslen att ta på.

Löwchen fäller inte hår och anses vara en hypoallergen ras, även om inga hundar är helt allergifria eftersom saliv och fjäll kan utlösa reaktioner. Huvudet är ett viktigt kännetecken med sin relativt breda nos, bred skalle, livliga runda ögon och hängande öron. Ögonringar och nos är mörkt pigmenterade. Litterstorleken är vanligtvis mellan två och fem valpar. Enligt en brittisk studie från 2024 var livslängden för rasen i genomsnitt 13,9 år, vilket är något högre än genomsnittet för renrasiga hundar. Denna studie baserades på ett urval av 50 dödsfall för rasen och jämfördes med ett genomsnitt på 12,7 år för alla renrasiga hundar och 12 år för blandraser.

Den traditionella lejonklippningen

Rasens namn, löwchen, betyder litet lejon på tyska och syftar på den traditionella klippningen som är dess signum. Denna så kallade lejonklippning innebär att bakdelen, bakbenen (förutom hasorna), frambenen (förutom halva armbanden kring underarmarna) och den delen av svansen närmast kroppen rakas. Resten av pälsen lämnas lång, vilket ger hunden utseendet av ett lejon med man. Klippningen anses ha varit en modenyck från början. Det finns spekulationer om att den nakna huden skulle kunna ge värme åt ägarna medan den långa pälsen fångade löss och nitar från dem. Hundar i lejonklippning kan behöva extra skydd mot kyla på de rakade partierna under vintermånaderna. Denna klippning är den traditionella sättet att presentera dessa hundar, och den är ett avgörande drag för rasens identitet och historiska utseende.

Färgvariationer och personlighet

Löwchen finns i en mängd olika färger som kan förändras genom hundens liv. Många som är mörka som valpar bleks till cream eller silverfärgade som vuxna. Inom samma kull kan det finnas flera olika färger. Vanliga färger är sable, silver, cream, vit, parti (flerfärgad), irländsk pied, choklad och röd/guld. En mindre vanlig färg är brindle. Inga färger föredras enligt den amerikanska rasstandarden, vilket innebär att alla färger är lika acceptabla. Löwchen är en vänlig, frisk och glad hundras. Den är aktiv, lekfull och mycket intelligent.

Som en utpräglad sällskapshund är den ett utmärkt husdjur och passar även för familjer med barn. Rasen har en lång historia som sällskapshund för de välbärgade och behöver mänsklig uppmärksamhet. Den trivs inte med att lämnas ensam under längre perioder. Löwchen kan vara högljudd i sin iver eller när den vill något, även om vissa individer är tystare till sinnes. Dess intelligens och alerta natur gör att den lär sig lätt. Den är starkt präglad på människor, vilket är typiskt för en sällskapshund med dess bakgrund.

Rasens spridning, erkännande och ursprung

Löwchen importerades till Storbritannien 1968 och erkändes av the Kennel Club där 1971. Samma år dök rasen upp i USA, fortfarande under namnet Little Lion Dog. Löwchen Club of America bildades också 1971 och rasens namn ändrades officiellt till Löwchen. I USA accepterades rasen i American Kennel Clubs miscellaneous-klass 1996 och blev fullt erkänd i non-sporting-gruppen 1999. Det moderna historien om rasen kan spåras till sent 1800-tal och entusiaster i Belgien, Nederländerna och Tyskland. Det spekuleras i att rasens förfäder kan ha varit hundar som förts till Europa från avlägsna östliga länder som Tibet och som sedan blandades med lokala hundar av spitz- och terriertyp. Madame Bennerts startade ett avelsprogram 1944, senare med hjälp av veterinären Dr. Rickert.

Trots dessa framsteg är antalet löwchen runt om i världen fortfarande lågt. Rasen listas som utrotningshotad, och det pågår insatser för att bevara den tillsammans med andra sällsynta raser. Registreringarna ligger vanligtvis under några hundra per år globalt. År 1973 fanns det bara 65 registrerade exemplar av rasen, vilket illustrerar dess kritiska status under den tiden. Även om löwchen kan vara släkt med bichon frisé, förblir rasens tidiga historia oklar. De små lejonklippta hundarna som ses i konstverk från 1500-talet och framåt kan vara hundar som liknar löwchen, men de kan också vara andra små hundar av bichontyp som helt enkelt har fått en lejonklippning.

Släktskap och historisk osäkerhet

Den osäkerheten gäller även avbildningarna från det franska hovet under 1600- och 1700-talen. Dessa hundar uppvisar stora likheter med löwchen till det yttre, men det går inte att säga med säkerhet om de var en äldre rasvariant av löwchen eller om de tillhörde en annan ras. Det är dock troligt att förfäder till dagens löwchen finns bland dessa historiskt avbildade hundar. Denna koppling till konsten och adeln understryker rasens långa roll som en eftertraktad sällskapshund för eliten. Detta gör det svårt att fastställa en exakt och oavbruten släkttavla för rasen långt tillbaka i tiden. Den historiska osäkerheten omfattar även om de hundar som avbildats av konstnärer som Lucas van Leyden och Rubens faktiskt var löwchen eller andra raser.

Vanliga frågor om Löwchen

Hur ser en löwchen ut?

Löwchen är en kompakt dvärghund med en lång och vågig päls som inte fäller. Pälsen kan vara i många olika färger, inklusive sable, silver, grädde, vit, parti, choklad och röd/guld. Hunden har ett relativt brett huvud med en bred skalle, livliga runda ögon och hängande öron. Den traditionella presentationen av rasen är lejonklippningen, där bakkroppen, bakbenen och delar av frambenen och svansen rakas, vilket ger ett lejonliknande utseende.

Vad betyder namnet Löwchen?

Namnet Löwchen är tyska och betyder 'litet lejon'. Det franska namnet är Petit chien lion, som också betyder 'liten lejonhund'. Namnet syftar direkt på den traditionella lejonklippningen som är rasens signum. Denna speciella klippning var troligen från början en modenyck. Klippningen ger hunden ett utseende som påminner om en manlig lejonman.

Är löwchen en sällsynt hundras?

Ja, löwchen har historiskt varit en extremt sällsynt hundras. År 1969 hamnade den i Guinness rekordbok som världens sällsyntaste hundras. Vid den tiden fanns det bara cirka 40 exemplar kvar, varav ungefär hälften i Tyskland. Även iday är rasen relativt ovanlig med färre än några hundra nya registreringar varje år globalt. Rasen listas som utrotningshotad och det pågår insatser för att bevara den.

Vad är löwchen för typ av hund och hur är dess personlighet?

Löwchen är en dvärghund och sällskapshund av bichontyp. Den är en intelligent, alert och starkt människopräglad hund som lätt lär sig. Rasen har en historia som sällskapshund till de rika och eliten och trivs bäst med mycket mänskligt umgänge. Löwchen är aktiv, lekfull och vänlig, vilket gör den till en utmärkt familjehund som passar bra för barn. Vissa individer kan vara högljudda i sin iver, medan andra är tystare.

När kom löwchen till Sverige och vilken historisk koppling har den?

Löwchen importerades till Sverige under de sista årtiondena av 1900-talet, tillsammans med Finland och Norge, när rasen började spridas till fler länder. Sverige har dock en historisk koppling till liknande hundar som går längre tillbaka. På Läckö slott finns en målning från 1653 som visar greve Magnus Gabriel De la Gardie och hans maka tillsammans med en lejonklippt hund. Det är osäkert om denna hund var en äldre variant av löwchen eller en annan bichontypad ras, men det visar att lejonklippningen var populär vid det svenska hovet på 1600-talet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.