Hovawart

Historia och återuppbyggnad

Begreppet hovawart som beteckning för en gårdshund finns dokumenterat redan i medeltida lagtexter som Schwabenspiegel från 1200-talet. I dessa lagar fanns bestämmelser om böter eller ersättning för den som skadade eller dödade en sådan hund. Efter medeltiden minskade rasens popularitet gradvis och den var nära att försvinna helt i början av 1900-talet, då andra raser som schäfern tog över dess arbetsuppgifter. Ett omfattande rekonstruktionsarbete inleddes runt 1915, ledd av zoologen Kurt Friedrich König och andra entusiaster.

Arbetet började med att inventera lantrashundar i regioner som Harz och Schwarzwald, hundar som delvis liknade dagens Altdeutsche Hütehunde. För att återskapa den försvunna typen korsades dessa hundar med ett antal andra raser, inklusive schäfer (särskilt den långhåriga varianten), newfoundlandshund, leonberger, kuvasz, bernhardiner och en afrikansk jakthund. Det första registrerade kullen av den återuppbyggda rasen noterades 1922. Efter mycket arbete erkändes hovawarten officiellt av den tyska kennelklubben år 1937.

Andra världskriget satte nästan stopp för all framgång, då många hovawartar användes i krigsinsatser och omkom. Vid krigsslutet 1945 fanns bara ett fåtal hundar kvar. En ny klubb, Rassezuchtverein für Hovawart-Hunde Coburg, bildades 1947 för att rädda rasen, vilket lyckades. År 1946 hade rasen anslutits till brukshundsgruppen i Tyskland, och 1964 antogs den som den sjunde officiella tjänstehundsrasen i landet. Denna klubb från Coburg finns fortfarande kvar idag.

Utseende och fysiska kännetecken

Hovawarten är en muskulös, långhårig brukshund med en något långsträckt kroppsbyggnad, där kroppslängden är cirka 110 till 115 procent av mankhöjden. Huvudet kännetecknas av en rak nosrygg, en munk som är ungefär lika lång som skallen och åtsittande hud. Ansiktspigmenteringen är svart. Ögonen är ovala och har en mörk till mellanbrun färg. Öronen är triangulära och hängande, och de ska nå ner till en linje med munnen.

Svansen når ner till hasorna men inte till marken. Pälsen är lång och ligger tätt an mot kroppen med en liten mängd underull. Den är längre på bröstet, buken och baksidan av benen. Rasen finns i tre godkända färgvarianter: svart, blond samt svart med tecken, vilket också kan beskrivas som svart och guld. Standard anger ingen exakt vikt, men en hanhund uppskattas väga mellan 30 och 50 kilogram, medan en tik väger mellan 25 och 40 kilogram.

Karaktär, temperament och träningsbehov

Hovawarten beskrivs som en glad, pigg, alert, orädd och självständig hund. Den har en stark naturlig vaktinstinkt som gör att den ofta låter höra sig när någon närmar sig dess hem eller territorium, och det är svårt att passera en hovawart utan att den signalerar att någon kommer. Rasen kräver en fast men mjuk och konsekvent handledning från sin ägare, och den rekommenderas inte för förstagångshundägare på grund av sin självständighet och viljestyrka. Trots sin vakthundsnatur kan hovawarten bli en utmärkt familjehund när den är väl tränad, eftersom den har en stark önskan att vara en del av ett flock- eller familjesammanhang och är en skyddsinstinktiv och lojal hund.

Rasen har ett högt aktivitetsbehov och behöver regelbunden motion och stimulans för att inte bli uttråkad eller destruktiv. Den kräver mycket aktivitet både fysiskt och mentalt för att må bra. När den får tillräckligt med fysisk och mental sysselsättning kan den dock vara mycket lugn och avslappnad hemma och tillbringa flera timmar i vila. Att kombinera träning, lek och arbetsuppgifter är nyckeln till en lycklig och välbalanserad hovawart.

Användning, mångsidighet och utmärkelser

Hovawarten är framför allt en brukshund och används inom en bred rad av aktiviteter. Den är vanlig inom de flesta bruksgrenarna för hundar, inklusive spårning och sökarbete. Rasen används också som räddningshund och inom försvarsmakten. Dess mångsidighet gör den lämplig för olika typer av tjänstehundsarbete. För att få högre utmärkelser på hundutställningar i Tyskland krävs det att en hovawart har meriter från bruksprov, ett tjänstehundscertifikat eller är godkänd som draghund. Denna kravställning understryker rasens fortsatta fokus som en arbetshund med praktiska färdigheter och inte enbart utställningshund.

Rasstandard, erkännande och organisation

Den internationella rasstandarden för hovawart fastställs av Fédération Cynologique Internationale (FCI). I Tyskland är rasen organiserad under Verband für das Deutsche Hundewesen (VDH). Efter den omfattande återuppbyggnaden erkändes rasen först av den tyska kennelklubben år 1937. Efter kriget och den nya restaureringen anslöts den till gruppen för brukshundar 1946. Ett viktigt erkännande kom 1964 då den tyska kennelklubben antog hovawarten som en av landets sju tjänstehundsraser, vilket understryker dess förmåga och historia som arbetshund.

I Sverige administreras rasen av Svenska Kennelklubben (SKK) och den svenska specialklubben, Svenska Hovawartklubben. Svenska Hovawartklubben har utarbetat en rasspecifik avelsstrategi för att främja rasens hälsa och typiska egenskaper. Rasen är relativt stabil i popularitet i sitt hemland Tyskland och har en trogen skara av entusiaster världen över. Ytterligare tyska organisationer inriktade på rasen är Hovawart-Club, Hovawart-Zuchtgemeinschaft Deutschland och Rassezuchtverein für Hovawart-Hunde.

Dagligt liv och smeknamn

I dagligt tal kan hovawarten kallas för "hoffen", ett smeknamn som antyder en mer avslappnad och vardaglig sida av rasen. Trots sitt vakthundsyfte och arbetsvilja är det en hund som, när den får sina behov tillgodosedda, kan vara en harmonisk del av hemmet. När den är tillräckligt stimulerad kan den lugnt ligga hemma och sova några timmar. Dess kombination av alerthet och förmåga att koppla av gör den till en anpassningsbar kamrat för den aktiva ägaren. Rasens skyddsinstinkt och vilja att vara en del av en pack gör att den ofta formar starka band med sin familj.

Vanliga frågor om Hovawart

Vad betyder namnet Hovawart och var kommer det ifrån?

Namnet Hovawart kommer från det medelhögtyska språket. Det är en sammansättning av orden 'hova', som betyder gård, gårdstun eller farm, och 'wart', som betyder vaktare eller väktare. Namnet kan alltså översättas till 'gårdvaktare' eller 'gårdvar'. Den medelhögtyska benämningen speglar hundens ursprungliga användningsområde som skyddare av hem och gårdar, en funktion som är dokumenterad sedan 1200-talet.

Hur stor blir en Hovawart och hur ser den ut?

Hovawarten är en medelstor till stor och muskulös hund. Hanhundar har en mankhöjd mellan 63 och 70 centimeter, medan tikar mäter mellan 58 och 65 centimeter. Vikten anges inte exakt i rasstandarden, men uppskattningsvis väger en hanhund mellan 30 och 50 kilogram. En tik väger vanligtvis mellan 25 och 40 kilogram. Hunden har en något långsträckt kroppsbyggnad där längden är 110-115% av mankhöjden. Svansen når ner till hasorna men inte till marken.

Vilka färger finns Hovawart i och hur är pälsen?

Enligt den internationella rasstandarden finns hovawarten i tre officiellt godkända färgvarianter. Dessa är svart, blond samt svart med tecken. Färgen 'svart med tecken' kallas även för svart och guld. Pälsen är långhårig och ligger tätt an mot kroppen, med en liten mängd underull. Pälsen är längre på specifika ställen som bröstet, buken och baksidan av benen. Ansiktspigmenteringen är alltid svart.

Är Hovawarten en lämplig familjehund och för förstagångsägare?

Hovawarten kan bli en utmärkt familjehund under rätt förhållanden, då den är lojal, skyddsinstinktiv och har en stark önskan att vara en del av familjens flock. Rasen kräver dock en mycket konsekvent, fast men mjuk handledning och tydlig träning från uppfostran. På grund av sin självständighet, viljestyrka och starka vaktinstinkt rekommenderas den vanligtvis inte för förstagångshundägare. Den kräver en ägare som kan ge den den fasta men mjuka hand den behöver.

Vad används Hovawarten till idag och vilka krav finns för utställning?

Hovawarten är en mångsidig brukshund som används inom olika grenar av brukshundssport, såsom spårning och sökarbete. Rasen är också verksam som räddningshund och tjänstehund inom försvarsmakten. I Tyskland finns specifika krav för att en hovawart ska kunna få högre utmärkelser på hundutställningar. Hunden måste då ha meriter från bruksprov, inneha ett tjänstehundscertifikat eller vara godkänd som draghund, vilket visar på dess fortsatta fokus som arbetshund.

Hur gammal är rasen Hovawart och hur återuppbyggdes den?

Typen av hund som kallas hovawart har mycket gamla anor, med dokumentation från medeltida lagar från 1200-talet. Den moderna specifika rasen är resultatet av ett omfattande återuppbyggnadsarbete som inleddes runt 1915. Zoologen Kurt Friedrich König ledde arbetet med att leta efter lantrashundar och korsa in andra raser som schäfer, newfoundlandshund, leonberger och kuvasz. Den första registrerade kullen noterades 1922, rasen erkändes 1937, nästan utrotades under kriget och återuppbyggdes slutgiltigt efter 1945.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.