Hämpling

Utseende och läten

Hämplingen är en liten och slank fågel med en ganska långstjärtad kroppsbyggnad. Den har en kort och grå näbb. Fjäderdräkten är överlag brunaktig med en beigevit och gråmelerad strupe. En tydlig kännetecken är den kluva stjärten som är brunsvart med vita kanter. Adulta hanar i sommardräkt har ett distinkt rött bröst och en röd panna, samt ett grått huvud och nacke. Detta röda blir svagare på hösten och kan delvis döljas av gråa fjäderbräm. Honan och juvenila fåglar saknar helt det röda tecknet. De har istället en streckad brun rygg och en mörkare streckad övergump. Juvenila fåglar är mer gråbruna och streckade på framryggen och saknar streckning på strupen.

När fågeln flyger syns en ljus fläck på vingen, som bildas av de vita ytterkanterna på handpennorna. Hämplingens lockläte är ett kort och upprepat "tett". Dess sång är varierad, melodisk och kvittrande, och består av en blandning av knattriga ljud, visslingar och drillar som påminner om locklätena. Sången är livfull och hörs ofta i dess häckningsmiljöer.

Utbredning och underarter

Hämplingen har ett stort utbredningsområde och häckar i stora delar av Europa, västra Asien och Nordafrika. Populationerna i norr och öst är flyttfåglar. Dessa lämnar sina häckningsområden mellan september och november för att övervintra i västra och sydvästra Europa, så långt söderut som norra Afrika, Irak, Pakistan och Indien. De återvänder till häckningsplatserna mellan mars och maj. Vissa populationer, som de på öar som Skottland, Madeira och Kanarieöarna, är stannfåglar.

Arten delas in i flera underarter. Den nordliga nominatformen, Linaria cannabina cannabina, häckar från Europa till västra Sibirien. Underarten Linaria cannabina mediterranea finns på Iberiska halvön, i norra Afrika och runt Medelhavet. Linaria cannabina bella häckar från Mindre Asien till Afghanistan och sydvästra Kina. Ytterligare underarter är endemiska för olika öar, som Linaria cannabina nana på Madeira och Linaria cannabina harterti på Lanzarote. Tidigare placerades hämplingen i släktet Carduelis, men genetiska studier har lett till att den nu förs till släktet Linaria.

Hämplingen i Sverige

I Sverige förekommer hämplingen främst i södra och mellersta delar av landet, upp till mellersta Värmland, södra Dalarna och norra Uppland. Längs kusten kan den även ses upp till södra Norrbotten. Fåglarna anländer till Sverige i slutet av mars från sina övervintringsområden i sydvästra Europa. I mindre omfattning kan vissa individer övervintra i södra Sverige. Under de senaste 30 åren har det svenska beståndet minskat kraftigt, med 56 till 72 procent. Denna minskning gjorde att arten under en period klassades som hotad och senare sårbar i Sverige. De senaste tio åren har utvecklingen dock varit stabil, vilket har lett till att hämplingen sedan 2015 inte längre finns med på Artdatabankens rödlista och nu åter anses ha ett livskraftigt bestånd i Sverige. År 2018 uppskattades det svenska beståndet till cirka 163 000 häckande par.

Livsmiljö och beteende

Hämplingen är en fågel av öppet kulturlandskap. Den föredrar torra, solbelysta och buskrika betesmarker, men kan även hittas i trädgårdar, granplanteringar och i skogsbryn nära jordbruksmark. Den är en rörlig och rastlös fågel. När den störs flyger den upp i en karakteristisk, hoppande flykt för att snart slå sig ner igen. Under häckningstiden lever den i par, men utanför häckningssäsongen kan den bilda stora flockar, ibland tillsammans med andra fröätande fåglar.

Hämplingen blir könsmogen efter ett år. Boet, som är skålformat, byggs av honan medan hanen håller vakt. Det placeras vanligtvis lågt i en buske eller ett mindre träd. Arten kan få två, och ibland till och med tre, kullar per år. Honan lägger i genomsnitt fyra till sex ägg som är ljusblå med mörkare fläckar. Äggen ruvas i tio till 14 dagar, huvudsakligen av honan, medan hanen matar henne med frön. Efter att ungarna kläckts tas de om hand av båda föräldrarna och blir flygga efter elva till 17 dagar.

Föda och födosök

Hämplingen skiljer sig från många andra finkar genom att den året runt är nästan uteslutande beroende av frön som föda. Den äter frön från olika gräs och ogräs. Även ungarna matas huvudsakligen med frön, vilket är ovanligt bland fröätande fåglar som ofta ger sina ungar insekter. Fågeln födosöker ofta i flockar på marken eller lågt i buskar. Studier tyder på att individerna i en flock kan dra nytta av varandra för att hitta bra födokällor. Födan inkluderar frön från växter som knotgrass, skräppor, krassingar, fibblor, tistlar och sow-tistlar. Invertebrater utgör bara en mycket liten del av kosten. Hämplingen är kapabel att flyga långa sträckor för att nå områden med riklig tillgång på frön, som till exempel från raps och rybs, vilka kan utgöra en viktig föda för att föda upp ungarna.

Status, hot och skydd

Globalt sett har hämplingen ett mycket stort utbredningsområde och en stor population, som uppskattas till mellan 50 och 100 miljoner vuxna individer. Trots att arten minskar i antal i många regioner, anser Internationella naturvårdsunionen (IUCN) att minskningen inte är tillräckligt kraftig för att den ska betraktas som hotad. Därför kategoriseras den globalt som livskraftig (LC). Minskningen tillskrivs främst förändringar i jordbrukslandskapet, som användning av herbicider, borttagning av buskage och alltför hård häckklippning, vilket minskar tillgången på frön och lämpliga häckningsplatser. I Storbritannien är arten listad som en prioriterad art i landets biodiversitetsaktionsplan och skyddas genom Wildlife and Countryside Act. För att gynna arten rekommenderas åtgärder som övervintrande stubbåkrar, okultiverade kantzoner, återställande av ängsmarker och skapande av vildfågelväxter som producerar oljerika frön.

Kulturell betydelse

Hämplingen har en plats i kulturen, inte minst inom litteraturen och musiken. Den var en populär burfågel under senviktoriansk och edwardiansk tid. Fågeln nämns av flera kända författare och poeter. Alfred Tennyson refererar till "the linnet born within the cage" i sin dikt "In Memoriam A.H.H.". Oscar Wilde inkluderar en linnet som en karaktär i sin barnsaga "The Devoted Friend" och låter dess sång väcka "The Selfish Giant". William Butler Yeats använder fågelns bild i dikterna "The Lake Isle of Innisfree" och "A Prayer for My Daughter". Även Charles Dickens låter hjältinnan Nell i "The Old Curiosity Shop" ha en linnet i bur.

Inom musiken förekommer den i den brittiska music hall-låten "Don't Dilly Dally on the Way" från 1919, som också kallas "The Cock Linnet Song". I musikalen "Sweeney Todd" sjungs låten "Green Finch and Linnet Bird". Namnet har även använts som smeknamn för flera engelska fotbollsklubbar, som King's Lynn F.C. ("The Linnets"). Den nederländska duon som tävlade i Eurovision Song Contest 2014 kallade sig The Common Linnets, en direkt referens till fågeln.

Vanliga frågor om Hämpling

Hur känner man igen en hämpling?

Hämplingen är en liten och slank fågel med en lång stjärt och kort, grå näbb. Den mest iögonfallande kännetecknet hos adulta hanar under sommaren är det röda bröstet och den röda pannan, kombinerat med ett grått huvud och nacke. Honan och ungfåglarna saknar det röda och är istället bruna och streckade på ryggen med en beigevit, gråmelerad strupe. I flykten syns en tydlig ljus fläck på vingen och stjärten är kluven med vita kanter. Dess lockläte är ett kort "tett".

Var i Sverige kan man se hämpling?

Hämplingen häckar i södra och mellersta Sverige, med en utbredning som sträcker sig upp till mellersta Värmland, södra Dalarna och norra Uppland. Utmed kusten kan den påträffas ända upp till södra Norrbotten. Den återvänder till Sverige från övervintring i slutet av mars och föredrar öppna, torra och buskrika miljöer som betesmarker, trädgårdar, skogsbryn och jordbruksbygd. Ett mindre antal kan även övervintra i de allra södra delarna av landet.

Vad äter hämplingen?

Hämplingen är nästan uteslutande fröätande året runt, vilket skiljer den från många andra finkar. Den lever av frön från en mängd olika gräs och ogräs, såsom knotgrass, skräppor, krassingar, fibblor och tistlar. Även när den matar sina ungar utgörs födan huvudsakligen av frön, inte av insekter. Den kan flyga långa sträckor för att nå områden med rikligt med frön, till exempel från raps- och rybsfält.

Hur stor är hämplingen och hur länge lever den?

Hämplingen är en liten fågel som mäter mellan 12,5 och 14 centimeter i längd och har ett vingspann på 21 till 26 centimeter. Den väger upp till 18 gram. Informationen från anteckningarna anger inte någon specifik medellivslängd för arten i det vilda. Den blir könsmogen och kan börja häcka redan efter sitt första levnadsår.

Varför heter fågeln hämpling?

Både det svenska namnet hämpling och det vetenskapliga artnamnet cannabina har sitt ursprung i fågelens födoval. Namnen kommer av att den är särskilt förtjust i frön från hampa (på latin cannabis). Det engelska namnet "linnet" har också ett liknande ursprung, härlett från det gamla franska ordet för lin, eftersom den även äter frön från lin. Det vetenskapliga släktnamnet Linaria betyder på latin "en linvävare", vilket också anknyter till lin.

Hur går det för hämplingens bestånd?

Globalt sett har hämplingen ett stort och livskraftigt bestånd, uppskattat till mellan 50 och 100 miljoner vuxna fåglar. Trenden är dock negativ i många delar av Europa på grund av moderna jordbruksmetoder som minskar tillgången på frön och häckningshabitat. I Sverige minskade beståndet kraftigt, med 56 till 72 procent, under en 30-årsperiod, vilket ledde till att den klassades som hotad. De senaste tio åren har beståndet varit stabilt, vilket gjorde att den 2015 avfördes från den svenska rödlistan och nu åter anses vara livskraftig här, med ett uppskattat bestånd på cirka 163 000 par år 2018.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.