Gulsparv

Utseende och läten

Gulsparven är en stor och långstjärtad sparv med tydliga gula inslag i fjäderdräkten året om. Den adulta hanen i häckningsdräkt har ett lysande gult huvud och strupe, med mörka mustasch- och ögonstreck. Ryggen är brun och kraftigt svartfläckad, övergumpen är rödbrun och buken gul med rostbruna streck på bröst och sidor. Honan är mindre kontrastrik, mer brunfärgad och kraftigare streckad undertill, men har ändå tydliga ljusgula partier som på strupen. Vintertid liknar hanen och honan varandra mer. Juvenila fåglar är mycket mattare och mindre gula än de vuxna.

Sången består av fem till elva korta, snabba strofer följt av en eller två mer utdragna toner. Den har i engelsktalande länder getts meningen "A little bit of bread and no cheese" som en beskrivning av rytmen. Sången är mycket lik den hos den nära släktingen tallsparven. Förutom sången har gulsparven ett "zit"-läte som kontaktrop, ett "see" som larmsignal och ett drillande "tirrr" som ges i flykten.

Utbredning och underarter

Gulsparven har ett mycket stort utbredningsområde som sträcker sig över större delen av Europa och in i Väst- och Centralasien. De flesta europeiska populationerna är stannfåglar, medan de östligare populationerna i Sibirien delvis är flyttfåglar som övervintrar längre söderut. Arten har även introducerats till Nya Zeeland och Australien. Taxonomiskt delas gulsparven ofta in i tre underarter. Nominatformen Emberiza citrinella citrinella häckar i sydöstra England, Skandinavien och större delen av Europa österut till floden Ob. Underarten Emberiza citrinella caliginosa finns på Irland, Storbritannien och Isle of Man, och är något mörkare, mer streckad och mindre än nominatformen med en grönaktig ton på det gula huvudet och mer kastanjebrunt på flankerna. Den östliga underarten Emberiza citrinella erythrogenys häckar från östra Europa genom Sibirien till nordvästra Mongoliet och är generellt ljusare, mindre streckad och har vitare flanker och ljusare vingband än nominatformen. I de östligaste delarna av utbredningsområdet, i västra Sibirien, hybridiserar gulsparven ofta med tallsparven, och de två arterna behandlas ibland som underarter av samma art.

Förekomst och biotop i Sverige

I Sverige häckar gulsparven i stora delar av landet, förutom i fjällområdena och allra längst norrut. Den kan vara talrik, särskilt i jordbrukslandskap. De nordligaste häckningsområdena i inlandet överges på hösten, men utmed Norrlandskusten och från Mellansverige och söderut förekommer arten året om. Under stränga vintrar kan dock även dessa fåglar dra sig längre söderut. Gulsparven är en fågel av öppna landskap med enstaka buskar eller träd. Den trivs i en rad olika biotoper som buskmark, åkrar, skogsbryn, hyggen, hedar och strandängar.

Häckning och bo

Häckningen börjar oftast i april eller maj, med hanarna som etablerar revir och sjunger från utkiksplatser. Gulsparven är monogam och börjar häcka vid ett års ålder. Hanen uppvaktar honan genom att höja vingarna och springa mot henne. Boet byggs av honan och är skålformat. Det placeras på eller nära marken, väl dolt i vegetation som tuvor, mot en vall eller lågt i en buske. Boet konstrueras av löv, torrt gräs och kvistar och fodras med fina grässtrån och ibland djurhår. Honan lägger vanligtvis tre till fem ägg per kull, men kullar på två till sex ägg har noterats. Äggen är vitaktiga och karakteristiskt mönstrade med ett nätverk av fina, mörka linjer, vilket gett fågeln smeknamn som "skrivlärka". Honan ruvar äggen i elva till fjorton dagar. De nykläckta ungarna är duniga och bostannare, och matas av båda föräldrarna i boet i ytterligare elva till tretton dagar innan de blir flygga. Gulsparven lyckas ofta få upp två eller till och med tre kullar per häckningssäsong.

Föda och flockbeteende

Gulsparvens diet består huvudsakligen av frön. Den föredrar stärkelserika frön framför oljerika, och bland de vanliga födoväxterna finns brännässla, skräppor, trampört och svinmålla. Spannmål som vete och havre utgör en betydande del av kosten under höst och vinter. Under häckningssäsongen kompletteras kosten med ryggradslösa djur som insekter, vilka är viktiga för ungarnas tillväxt. Födosökningen sker nästan uteslutande på marken. Utanför häckningssäsongen samlas gulsparvar ofta i flockar, som ibland kan bestå av hundratals individer. Dessa flockar kan även innehålla andra fältsparvar och finkar. Detta flockbeteende kan ge ett bättre skydd mot predatorer under den kalla årstiden.

Hot och predation

Gulsparven utsätts för predation från flera håll. Vuxna fåglar jagas av rovfåglar som sparvhök, duvhök och mindre skrikörn. Eftersom den är en markhäckare är ägg och ungar särskilt sårbara. Boen kan plundras av små gnagare som råttdjur och av kråkfåglar som kråkor, nötskrikor och skator. I en tysk studie från 2012 stod predation för mer än sextio procent av de misslyckade häckningarna. Den årliga överlevnaden för vuxna fåglar i Storbritannien uppskattas till cirka femtiofyra procent. Arten har globalt sett ett mycket stort bestånd, uppskattat till mellan sextiofem och nittio miljoner vuxna individer, och klassas därför som livskraftig av IUCN. I Västeuropa har dock populationen minskat på grund av förändringar i jordbruksmetoder. I Sverige minskade arten kraftigt under 1960-talet på grund av kemiska bekämpningsmedel, men återhämtade sig efter förbudet mot metylkvicksilver 1966. Sedan 1990-talet har den svenska populationen åter minskat, men minskningstakten har avtagit, vilket ledde till att ArtDatabanken 2020 nedgraderades från sårbar till nära hotad i Sverige.

Gulsparven i kulturen

Gulsparven har en plats i både folktro och kultur. Den är utsedd till Närkes landskapsfågel. I äldre tider hade den en rad andra namn som gulspink, gröning och på Gotland gulvamb. Dess vetenskapliga artnamn, citrinella, kommer från italienskans ord för en liten gul fågel. I skånsk, småländsk och halländsk folktro fanns en tro om att man kunde få gulsot om en gulsparv flög över taknocken precis när man steg upp om morgonen. Botemedlet var att antingen äta en stekt gulsparv eller koka ett hönsägg i den sjukes urin och sätta upp det på taket för att gulsparvarna skulle äta det. Trots denna vidskeplighet har fågeln varit omtyckt och skyddad, och i trakterna runt Lund ansågs det lika illa att döda en gulsparv som att skjuta en stork. Gulsparvens karakteristiska sång har även inspirerat poeter som Robert Burns och John Clare samt kompositörer som Beethoven och Messiaen.

Vanliga frågor om Gulsparv

Hur ser en gulsparv ut?

Gulsparven är en stor och långstjärtad sparv med tydliga gula partier. Hannen under häckningstid har ett lysande gult huvud och strupe, med mörka streck vid ögat och mustaschen. Ryggen är brun med svarta fläckar, övergumpen är rödbrun och undersidan gul med rostbruna streck på bröst och sidor. Honan är mattare, mer brun och kraftigt streckad, men har ändå ljusgula partier som på strupen. Båda könen har vita yttre stjärtpennor. Fågeln är 15,5 till 17 centimeter lång och har ett vingspann på 23 till 30 centimeter.

Var häckar gulsparven i Sverige?

Gulsparven häckar i stora delar av Sverige, förutom i fjällområdena och allra längst norrut. Den är vanlig i öppna jordbrukslandskap med enstaka buskar och träd, men finns även i skogsbryn, på hyggen, hedar och strandängar. De nordligaste häckningsområdena i inlandet överges på hösten, men utmed Norrlandskusten och från Mellansverige och söderut kan den ses året om. Under hårda vintrar kan dock även dessa fåglar flytta söderut.

Vad äter gulsparven?

Gulsparvens diet består huvudsakligen av frön från olika örter och gräs. Den föredrar stärkelserika frön och äter gärna frön från växter som brännässla, skräppor, trampört och svinmålla. Under höst och vinter utgör spannmål som vete och havre en betydande del av födan. Under häckningssäsongen, när den behöver proteinrik föda till sina ungar, kompletterar den med ryggradslösa djur som insekter. Fågeln födosöker nästan uteslutande på marken.

Hur låter gulsparvens sång?

Gulsparvens sång är ganska karaktäristisk och består av en serie med fem till elva korta, snabba toner som gradvis ökar i volym, följt av en eller två mer utdragna toner. I engelsktalande länder beskrivs rytmen ofta med meningen "A little bit of bread and no cheese". Sången är mycket lik den hos den nära släktingen tallsparven. Förutom sången har den ett vasst "zit" som kontaktläte och ett larmsignal som låter "see".

Hur många ägg lägger gulsparven?

Gulsparven lägger vanligtvis tre till fem ägg per kull, men kullar på så få som två eller så många som sex ägg har observerats. Äggen är vita och prydda med ett karakteristiskt nätverk av fina, mörka linjer, vilket har gett fågeln smeknamn som "skrivlärka". Honan ruvar äggen i elva till fjorton dagar. Efter kläckning matas ungarna i boet av båda föräldrarna i ytterligare elva till tretton dagar innan de blir flygga. Gulsparven lyckas ofta få upp två eller till och med tre kullar under en häckningssäsong.

Är gulsparven hotad?

Globalt sett är gulsparven inte hotad utan klassas som livskraftig (LC) av IUCN på grund av sitt mycket stora utbredningsområde och stora population, som uppskattas till mellan 65 och 90 miljoner vuxna fåglar. I Västeuropa, inklusive Sverige, har populationen dock minskat under lång tid, främst på grund av förändringar i jordbrukslandskapet. I Sverige minskade den kraftigt under 1960-talet på grund av giftiga bekämpningsmedel men återhämtade sig delvis. Sedan 1990-talet har det svenska beståndet minskat igen, men minskningstakten har avtagit, vilket ledde till att ArtDatabanken 2020 nedgraderade arten från sårbar (VU) till nära hotad (NT).

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.