Duvhök

Utseende och kännetecken

Duvhöken är en medelstor rovfågel med breda, rundade vingar och en proportionellt kort, tydligt bredbandad stjärt. Den uppvisar en tydlig könsdimorfism där honan är betydligt större än hanen. En adult hane har en gråblå ovansida och en ljus undersida med täta grå tvärvattringar. Den har mörkt gråblå hjässa och kinder, ett tydligt vitt ögonbrynsstreck och gul näbbas. Adult hona har brungrå rygg och hjässa och är grovt tvärvattrad på buken. Honan har även breda höfter, yviga vita undre stjärttäckare och mycket grova gula tarser.

Juvenila fåglar har en grovfläckat brun rygg och hjässa, medan undersidan är beige eller vit med droppformade mörkbruna längsstreck. Detta är ett bra kännetecken för att skilja den från sparvhöken, som i alla dräkter har tvärvattrad undersida. Ungfåglarna har klargul iris som övergår till rödorange hos adulta individer. Duvhöken är mycket lik sparvhöken men är större. Andra skillnader inkluderar duvhökens grova tarser, som är ungefär tre gånger så grova som sparvhökens. När stjärten är utspärrad har duvhöken rundade stjärthörn, medan sparvhöken har spetsiga. I flykten ser man sparvhökens längre stjärt, medan duvhöken upplevs som kortstjärtad, bredhöftad och bukig.

Systematik och släktskap

Duvhöken beskrevs första gången av Linné 1758 under det vetenskapliga namnet Falco gentilis. Senare i samma källa beskrev han den adulta fågeln under namnet Falco palumbarius. Arten placerades traditionellt i släktet Accipiter. Genetiska studier har dock visat att duvhökarna står närmare kärrhökarna i släktet Circus än typarten för Accipiter, sparvhöken. För att bevara kärrhökarna i ett eget släkte har därför Accipiter delats upp, och duvhöken med dess närmaste släktingar lyfts nu till släktet Astur. Denna taxonomiska ändring implementerades av International Ornithologists' Union (IOC) i augusti 2024. Duvhöken tillhör en grupp kraftigare hökar där följande arter ingår: de afrikanska arterna madagaskarduvhök (A. henstii) och svart duvhök (A. melanoleucus), de amerikanska trastduvhök (A. cooperii), tvåfärgad duvhök (A. bicolor) och kubaduvhök (A. gundlachii), samt papuaduvhök (A. meyerianus) på Nya Guinea. Tidigare inkluderades den amerikanska duvhöken (Astur atricapillus) i arten, men den urskiljs nu allmänt som en egen art baserat på skillnader i läten, morfologi och DNA. En molekylärgenetisk studie från 2019 fann att den eurasiska duvhöken inte är systerart till den amerikanska, utan är närmast släkt med Meyers duvhök (Astur meyerianus) från sydöstra Asien.

Utbredning och underarter

Duvhöken har ett stort utbredningsområde som sträcker sig över de tempererade områdena i Europa och Asien, så långt söderut som till Marocko. Merparten av populationerna är stannfåglar eller strykfåglar, men de som häckar i nordligaste Asien flyttar söderut på vintern. Även ungfåglar brukar dra sig söderut under den kalla årstiden. Arten delas in i sju underarter med olika häckningsområden. Nominatformen Astur gentilis gentilis häckar i centrala och norra Europa. Astur gentilis buteoides har sin utbredning i norra Eurasien, medan Astur gentilis albidus finns i nordöstra Sibirien. Astur gentilis schvedowi häckar från nordöstra Asien till centrala Kina, Astur gentilis fujiyamae finns i Japan, Astur gentilis marginatus i Italien, Balkan, Kaukasus och norra Iran, och Astur gentilis arrigonii på Korsika och Sardinien. I Sverige häckar duvhöken i hela landet upp till trädgränsen, men inte i fjällen. Två underarter förekommer regelbundet: den mörkare nominatformen A. g. gentilis och den ljusare A. g. buteoides, som huvudsakligen har sin utbredning österut. Den senare underarten ses främst på vintern när ungfåglarna drar omkring, men i norra Sverige kan den även häcka.

Ekologi och levnadssätt

Duvhöken föredrar skogsmiljöer, helst med inslag av gamla barrträd. Boet byggs av ris och fylls med gräs, lav och mossa. Det placeras på höjden, till exempel i ett träd. Paret bygger ett nytt bo varje år, men kan använda samma bo i högst tre år i sträck, troligen på grund av parasiter. De har ofta flera alternativa bon i sitt revir att välja mellan varje vår. Honan lägger i snitt tre till fyra ägg, främst i maj. Hon ruvar äggen i 36 till 38 dygn, och ungarna blir flygga efter ytterligare 40 till 43 dygn. Duvhökens föda består av fåglar och mindre däggdjur. Den kan ta byten som hare och ekorre, samt större fåglar upp till tjäderns storlek. Emellanåt tar den även andra rovfåglar. Vintertid lever den också av as. På grund av den stora storleksskillnaden mellan könen, där honan är betydligt större, kan hon också slå betydligt större byten än hanen.

Status och relation till människan

Duvhöken är en av de rovfåglar som bäst har uthärdat förföljelse från människan och verkar inte ha drabbats lika hårt av miljögifter som vissa andra arter. Den har ett mycket stort globalt utbredningsområde och en stor population med en stabil trend, vilket gör att Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserar den som livskraftig (LC). Det är dock viktigt att notera att IUCN inkluderar den amerikanska duvhöken i detta bestånd. I Sverige minskade populationen kraftigt från 1800-talet till mitten av 1900-talet på grund av jakt. Under 1950-talet var det istället miljögifter som påverkade stammen negativt. Efter förbud mot vissa giftiga kemikalier har arten återhämtat sig. Idag finns en livskraftig population på mellan 5 000 och 10 000 häckande par, men den minskar. I Artdatabankens rödlista från 2020 klassas den därför som nära hotad (NT). Arten är fredad från jakt i Sverige, men i vissa fall kan tillstånd ges till skyddsjakt för att skydda utplanterade fåglar. Sådan jakt får endast gälla fångst för att förflytta fågeln och sedan släppa den fri.

Namn och folklig tradition

Den äldsta kända källan där namnet duvhök förekommer är från 1755, men namnet är troligen äldre. En äldre benämning på arten är hönshök, vilket återfinns i många dialektala varianter som bohuslänskans hönsehög och västerbottniskans hönshöjk. I Norge heter arten just hønsehauk. Både duvhök och hönshök refererar till en idé om att fågelns huvudsakliga föda var duvor eller hönsfåglar. Ett annat folkligt namn är slaghök, som även användes för andra medelstora rovfåglar som ormvråk och bivråk. Ytterligare namn som har förekommit är harhök och duvfalk. Dialektalt har den i Västerbotten kallats hönsspänning och röjspänning. Det vetenskapliga släktnamnet Astur betyder "hök" på latin, medan gentilis betyder "noble" eller "gentle", en referens till att endast adeln under medeltiden fick använda duvhökar i falkenering. Det portugisiska ordet för duvhök är açor, vilket har gett namn till ögruppen Azorerna.

Vanliga frågor om Duvhök

Hur ser en duvhök ut och hur skiljer man den från sparvhök?

Duvhöken är en medelstor, kraftfull rovfågel med breda, rundade vingar och en kort, bredbandad stjärt. Adulta hanar är gråblå ovan och ljus under med täta grå tvärvattringar, medan honor är brungrå och grovt tvärvattrade under. Jämfört med sparvhöken är duvhöken ett nummer större och har mycket grovare tarser – ungefär tre gånger så grova. När stjärten är utspärrad har duvhöken rundade stjärthörn, medan sparvhöken har spetsiga. I flykten ser man också sparvhökens längre stjärt. Juvenila duvhökar har droppformade längsstreck på undersidan, vilket skiljer dem från juvenila sparvhökar som har tvärvattring. Den bästa dräktkaraktären hos en adult duvhök är de mörkare örontäckarna.

Var häckar duvhöken i Sverige?

Duvhöken häckar i hela Sverige upp till trädgränsen, men inte i själva fjällområdena. Den föredrar skogsmiljöer, särskilt med inslag av gamla barrträd. Två underarter förekommer regelbundet i landet: den mörkare nominatformen Astur gentilis gentilis och den ljusare Astur gentilis buteoides. Den senare, som huvudsakligen har sin utbredning österut, ses främst på vintern när ungfåglarna drar omkring, men den kan också häcka i norra Sverige. Merparten av duvhökar är stannfåglar eller strykfåglar, men populationer från nordligaste Asien flyttar söderut på vintern.

Vad äter duvhöken?

Duvhöken är en rovfågel som lever av fåglar och mindre däggdjur. Dess föda inkluderar arter som hare, ekorre och större fåglar upp till tjäderns storlek. Den kan emellanåt även ta andra rovfåglar. Vintertid äter den också as. På grund av att honan är betydligt större än hanen kan hon slå större byten. Artens folkliga namn som duvhök och hönshök speglar en historisk uppfattning om att dess huvudsakliga föda var duvor eller hönsfåglar. Den lever även av as, främst under vintermånaderna.

Hur stor är en duvhök?

Duvhöken är en medelstor rovfågel med en tydlig storleksskillnad mellan könen. Honan är betydligt större än hanen. En fullvuxen hona är 58 till 64 centimeter lång med ett vingspann på 108 till 120 centimeter. Hanen är omkring 49 till 56 centimeter lång med ett vingspann på 90 till 105 centimeter. Vikten varierar mellan 700 och 1200 gram, men honor kan väga upp till 2200 gram. De största honorna kan vara upp till fyra gånger tyngre än de minsta hanarna, även om detta är ett extremfall. Den adulta fågeln är mycket lik sparvhöken men är ett nummer större.

Är duvhöken en hotad art?

Globalt sett är duvhöken inte hotad. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserar den som livskraftig (LC) på grund av sitt stora utbredningsområde och stabila populationstrend. I Sverige har situationen varit annorlunda. Populationen minskade kraftigt på grund av jakt och senare miljögifter, men har återhämtat sig efter förbud. Idag finns mellan 5 000 och 10 000 häckande par i Sverige, men populationen minskar fortfarande, vilket gör att Artdatabanken klassar den som nära hotad (NT) i landet. Arten är fredad från jakt, men tillstånd till skyddsjakt i syfte att skydda uppfödda fåglar kan ges, men får endast avse fångst för förflyttning och frisläppning.

Hur många ägg lägger en duvhök och hur länge ruvar den?

Duvhökhonan lägger i snitt tre till fyra ägg, vanligtvis under månaden maj. Boet byggs av ris och fylls med gräs, lav och mossa, och placeras på höjden i ett träd. Paret bygger ett nytt bo varje år, men kan använda samma bo i högst tre år i sträck, troligen på grund av parasiter. Honan ruvar äggen i 36 till 38 dygn. Efter att ungarna kläckts blir de flygga, det vill säga förmögna att flyga, efter ytterligare 40 till 43 dygn. Paret har i sitt revir ofta ett antal bon som de väljer mellan varje vår.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.