Bromsar

Utseende och byggnad

Bromsar är kraftigt byggda insekter med ett stort huvud och stora, ofta skimrande fasettögon. Deras storlek varierar mellan olika arter, från 6 millimeter upp till 30 millimeter i längd, och de största arterna kan ha ett vingspann på 60 millimeter. Mundelarna hos honorna är anpassade för att skära och suga, medan hannarnas munverktyg är svagare och endast lämpade för att ta upp nektar. Vingarna är membranösa och hos vissa arter, som de i släktet Chrysops, kan de ha mörka fläckar eller band. Benen är utrustade med klor och flera små lobber som hjälper dem att greppa olika ytor, och kroppen är täckt av korta hår men saknar styva borst.

Ögonen är ett framträdande drag hos bromsar. Hos honor är ögonen tydligt åtskilda, medan de hos hanar sitter mycket nära varandra, nästan vidrör varandra. Ögonen kan ha mönster och livliga färger hos levande insekter, men de ser ofta matta ut i bevarade exemplar. Varje fasettöga består av många optiska enheter, ommatidier, som är känsliga för ljusets polarisation. Denna förmåga spelar en roll för honornas val av värddjur. Trots att de har god syn kan de inte se infrarött ljus eller uppfatta värme på avstånd, vilket är en vanlig missuppfattning.

Antennerna hos bromsar är korta och består av tre segment. Det slutliga segmentet är spetsigt och ringat, vilket ger det ett utseende som om det är uppbyggt av flera avsmalnande ringar. Från antennerna utgår inga hår eller en arista. Huvudet och mellankroppen är båda klädda i dessa korta hår. Det finns två typer av ommatidier, bleka och gula, som skiljer sig åt i vilken våglängd de är mest känsliga för. De yttre cellerna, R1 till R6, är känsliga för ljus från ultraviolett till grönt, medan de inre cellerna, R7 och R8, har sin toppkänslighet i ultraviolett respektive blått och grönt.

Livscykel och ekologi

Bromsar genomgår en fullständig metamorfos, vilket innebär att de har ett äggstadium, ett larvstadium, en puppa och slutligen ett vuxenstadium. Utvecklingstakten påverkas starkt av temperaturen. Äggen kläcks till larver som lever i halvvattenmiljöer. Larverna är långa och cylindriska eller spolformade med ett litet huvud och tolv kroppssegment. De har ringar av vårtliknande utväxter, pseudopoder, och band av korta borst. Larvernas bakre ände har ett andningsrör och en bulbös område som kallas Grabers organ, och de är rovdjur som äter andra småorganismer i sin miljö.

Efter en tillväxtperiod förpuppas larven. Puppan har sju rörliga abdominalsegment, och på alla utom det främsta finns ett band av borst. På puppans bakände finns en grupp av taggiga, vårtliknande utväxter. Konturerna av den vuxna insektens huvud och vingar kan skönjas genom pupphöljet. När förvandlingen är klar kläcks den vuxna bromsen.

Vuxna bromsar har olika näringsvanor beroende på kön. Hannarna lever huvudsakligen av blommors nektar och andra söta vätskor från växter. Honorna däremot behöver blod för att kunna producera ägg. De är blodsugare och anfaller stora däggdjur som idisslare och hästar, men även människor. Honan har kraftiga munverktyg som kan punktera huden. Hon använder två par skarpa skärande blad för att skapa ett sår och en svampartad del för att suga upp det blod som flödar. Bromsar är aktiva flygare som föredrar solljus och undviker mörka och skuggiga områden. De är inaktiva på natten.

Utbredning, habitat och betydelse

Familjen Tabanidae har en global utbredning och finns på alla kontinenter utom i polområdena. De saknas också på vissa öar, såsom Grönland, Island och Hawaii. I Sverige finns 45 olika arter fördelade på sju släkten. Bromsar trivs i en mängd olika miljöer, men larverna utvecklas ofta i fuktiga eller halvakvatiska habitat. Vuxna individer ses ofta i områden där deras värddjur finns, som betesmarker, skogsbryn och nära vatten. De är snabba och smidiga flygare, och fäbromsen kan nå hastigheter upp till 60 kilometer i timmen.

Bromsar kan vara ett betydande problem för boskap och människor. Deras bett är smärtsamma och kan orsaka irritation. När honorna suger blod kan de överföra blodburna sjukdomar från ett djur till ett annat. I områden där vissa sjukdomar förekommer har bromsar kunnat bära på virus som infektiös anemi hos hästar, vissa typer av trypanosomer, filarialmasken Loa loa, mjältbrand hos nötkreatur och får samt tularemi. Ett kraftigt angrepp kan minska tillväxten hos nötkreatur och sänka mjölkproduktionen hos kor om djuren inte har tillgång till lämpliga skydd.

Trots att de ofta anses som skadedjur spelar bromsar också en roll i ekosystemet. Hannarna är pollinatörer som besöker blommor för nektar, och larverna är en del av näringskedjan i sina vattennära livsmiljöer. Deras förekomst kan dessutom indikera hälsan i vissa typer av miljöer. På engelska kallas de ofta för horse flies eller deer flies, men har även många andra namn som gadflies, green-headed flies och i vissa engelskspråkiga länder March flies, ett namn som i andra länder används om icke-blodsugande Bibionidae.

Systematik och underfamiljer

Familjen Tabanidae delas in i flera underfamiljer. De tre huvudunderfamiljerna är Chrysopsinae, Pangoniinae och Tabaninae. Chrysopsinae inkluderar släkten som Merycomyia, Chrysops, Neochrysops och Silvius. Arter i släktet Chrysops kallas ofta blindbromsar eller hjortbromsar och är generellt mindre, upp till 10 millimeter långa, med gul till svart kropp och randiga bakkroppar. Underfamiljen Pangoniinae omfattar släkten som Apatolestes, Asaphomyia, Brennania, Esenbeckia, Pangonia, Pegasomyia, Stonemyia och Goniops. Några arter i denna underfamilj har en exceptionellt lång snabel.

Underfamiljen Tabaninae är den som innehåller de större och kraftigare hästbromsarna. Hit hör släkten som Anacimas, Bolbodimyia, Catachlorops, Chlorotabanus, Diachlorus, Dichelacera, Holcopsis, Lepiselaga, Leucotabanus, Microtabanus, Stenotabanus, Haematopota, Agkistrocerus, Atylotus, Hamatabanus, Hybomitra, Poeciloderas, Tabanus och Whitneyomyia. Släktet Tabanus innehåller arter som kan vara upp till 25 millimeter långa, är mörkbruna eller svarta och har ofta ögon med metallisk glans. Släktet Diachlorus, som ibland kallas yellow flies, har gulaktiga kroppar och purpur-svarta ögon med grön glans. Släktet Zophina listas som oplacerat inom familjen.

Etymologi och dialektala namn

Bromsar har ett rikt utbud av namn på svenska och i dialekter. Namnet broms är troligen ljudhärmande och besläktat med ordet brumma, men kan också komma från det tyska ordet Bremse. På fornsvenska kallades de brims eller bryms. I västra Sverige och Norrbotten används ofta ordet blinning, medan varianter som blinding och blindknagg förekommer på Öland, Gotland och i Småland. I norra Sverige säger man ibland bräms eller brems, och i Västergötland används klägge, som uttalas med tjockt L. I Bohuslän används det norska ordet klegg, vilket i Dalsland har försvenskats till klägg. I Värmland används gråmunk eller gråmonk, och i södra Sverige finns lokalt namnet gråpåg. På finska dialekter i Österbotten och södra Finland säger man bröms.

Det vetenskapliga släktnamnet Chrysops och artepitet som caeutiens har koppling till latinet för blind, vilket speglas i trivialnamnet blindbroms. En art, Chrysops relictus, har fått det rekommenderade trivialnamnet blindbroms, och vissa auktoriteter kallar hela släktet Chrysops för blindbromsar. Roten i många av dessa namnformer är varianter av ordet blind. Även på andra språk har bromsar namn som betyder blind, till exempel på ryska där de kallas slepen. Varför Linné myntade detta namn är oklart, men en teori är att insekten, när den väl har satt sig för att suga blod, verkar oberörd av omvärlden och suger som om den vore blind för faror.

På engelska kallas de ofta för horse flies eller deer flies, men har även många andra namn som tabanids, gadflies, green-headed flies och green flies. Namnet gadfly kommer från ordet 'gad' som betyder spik, och användes historiskt av landsbygdsfolk som inte skilde mellan olika bitande insekter som retade boskap. Andra namn inkluderar clegg, gleg eller clag, som kommer från fornnordiska och kan ha sitt ursprung hos vikingarna. Namn som stouts refererar till insekternas breda kroppar och dun-flies till deras dämpade färger.

Bromsar i kultur och historia

Bromsar har varit kända och omtalade sedan antiken och har länge förekommit i litteraturen. I den grekiska tragedin förekommer de förknippade med plågsam förföljelse. Dramatikern Aeschylus skildrar i Prometheus Bound hur en broms, kallad myops på grekiska, driver Io till vansinne genom sitt outtröttliga jag. Filosofen Sokrates använde senare bromsen som en ironisk maskot för sitt ihärdiga ifrågasättande av sina samtalspartners, som en sorts samvetets sting. Det latinska släktnamnet Tabanus registrerades först av Plinius den yngre och har överlevt som det vetenskapliga namnet för ett stort släkte inom familjen.

Bromsar har även gett upphov till en mängd olika trivialnamn runt om i världen, ofta kopplade till de djur de plågar. Underfamiljen Chrysopsinae kallas ofta för deer flies, möjligen på grund av deras mängd på hedmarker där hjortar lever. Namn som buffalo-flies, moose-flies och elephant-flies kommer från andra delar av världen där dessa djur finns. Termen horse fly avser främst de större och kraftigare arterna i underfamiljen Tabaninae. I Australien och Storbritannien kallas de även för March flies, ett namn som i andra engelskspråkiga länder används om en helt annan familj, Bibionidae, som inte suger blod.

Vanliga frågor om Bromsar

Hur ser en broms ut och hur stor är den?

En broms är en kraftigt byggd fluga med ett stort huvud och stora, ofta glänsande fasettögon. Kroppslängden varierar mellan olika arter från så lite som 6 millimeter upp till 30 millimeter. De största arterna kan ha ett vingspann på upp till 60 millimeter. Vingarna är genomskinliga, men kan vara enfärgat grå eller bruna, eller ha mörka mönster hos vissa arter. Kroppen är bred och täckt av korta hår, och benen är starka och anpassade för snabb flykt. Antennerna är korta och består av tre segment, där det sista segmentet är spetsigt och ringat.

Var i Sverige finns bromsar?

Bromsar finns i hela Sverige. Totalt finns 45 olika arter i landet, fördelade på sju olika släkten. De förekommer i en rad olika miljöer, men är särskilt vanliga i områden med sina värddjur, som betesmarker, skogsbryn och nära sjöar eller vattendrag där larverna utvecklas. De är aktiva under ljusa timmar på dagen och undviker skuggiga platser. Bromsar är inaktiva på natten och föredrar att flyga i solljus.

Vad äter bromsar?

Könen har olika kosthåll. Hannarna lever uteslutande av vegetabilisk föda, främst nektar från blommor och andra söta vätskor som de kan hitta på växter. Honorna behöver däremot blod för att kunna producera ägg. De är blodsugare och attackerar stora däggdjur som kor, hästar, hjortar och även människor. Honan använder sina skarpa mundelar, som innehåller två par skärande blad, för att skära huden och sedan en svampartad del för att suga upp blodet. Larverna, som lever i fuktig jord eller vatten, är rovdjur och livnär sig på andra småorganismer.

Bitar både hanar och honor?

Nej, endast honorna biter och suger blod. De behöver proteinet i blodet för att deras ägg ska kunna utvecklas. Hannarna har svagare munverktyg som inte är kapabla att genomborra hud. Hannarnas livsuppgift är att hitta nektar och para sig. Det är alltså bara honbromsarna som är ansvariga för de smärtsamma betten som både djur och människor kan uppleva. Honornas munverktyg är omformade till ett kraftigt stickorgan som kan punktera huden på stora djur.

Vad är skillnaden mellan en broms och en blindbroms?

Blindbroms är ett trivialnamn som främst används om arter i släktet Chrysops, som tillhör underfamiljen Chrysopsinae. Dessa är ofta mindre än de typiska hästbromsarna (släktet Tabanus) och kan ha bandade eller fläckiga vingar. Chrysops-arter är vanligtvis upp till 10 millimeter långa och har gul till svart kropp med randig bakkropp. Namnet 'blind' har sitt ursprung i det vetenskapliga namnet och finns i många språk, men det är inte känt varför Linné valde detta namn. En teori är att insekten, när den väl har satt sig för att suga blod, verkar oberörd av omvärlden och suger som om den vore blind för faror.

Kan bromsar överföra sjukdomar?

Ja, honbromsar kan fungera som vektorer för vissa blodburna sjukdomar. När de biter ett sjukt djur och sedan biter ett friskt, kan de överföra patogener. I områden där dessa sjukdomar är endemiska har bromsar kopplats till spridning av virus som orsakar infektiös anemi hos hästar, vissa parasiter som trypanosomer och filarialmasken Loa loa, samt bakteriella sjukdomar som mjältbrand och tularemi. Deras bett kan också orsaka lokal inflammation och infektion. Ett kraftigt angrepp av bromsar kan dessutom minska tillväxten hos nötkreatur och sänka mjölkproduktionen om djuren saknar skydd.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.