Biätare

Utseende och läte

Biätaren är en synnerligen brokigt tecknad fågel med en slank kroppsbyggnad och långa, spetsiga vingar. Den adulta fågeln uppvisar en blandning av klara färger som blått, rödbrunt och gult. Strupen är klargul och avgränsas från den ljusblågröna buken av ett mörkt streck. Hjässan, ryggen och vissa vingpartier är rödbruna, medan vingarna och stjärten har grönaktiga och blågröna inslag. Fågeln har en svart ansiktsmask och en vit panna, medan ögats iris är röd. Den långa näbben är mörk och svagt nedåtböjd. Könen är mycket lika varandra, även om honor kan ha grönare snarare än gyllene skulderfjädrar. Lätet är ett karakteristiskt, mjukt och lite suddigt drillande ljud som kan återges som prreee eller prruup.

Fågeln mäter mellan 25 och 29 centimeter i längd, inklusive de två förlängda mellersta stjärtfjädrarna som är typiska för arten. Under icke-häckningsperioden är fjäderdräkten betydligt mer dämpad och mindre färgglad, med en blågrön rygg och utan de långa centrala stjärtpennorna. Ungfåglar liknar de adulta fåglarna i vinterdräkt, men med ännu mindre variation i färgerna. De adulta fåglarna genomgår en ruggning i början av sommaren, som är klar i augusti eller september, och en ytterligare ruggning till häckningsdräkt under vistelsen i Afrika.

Utbredning och flyttning

Biätarens utbredningsområde är mycket stort och delas upp i två tydligt separerade häckningsregioner. Den största populationen häckar i södra och centrala Europa, norra Afrika, på den Arabiska halvön och i västra Asien ända till Mongoliet. Denna population är starkt flyttfågel och övervintrar i tropiska Afrika. Den andra häckningspopulationen finns i Sydafrika och Namibia. Denna population definieras ofta som stannfågel men har ett komplicerat flyttmönster och anländer till sina häckningsplatser redan i september. Arten förekommer ibland som en våroverskridare norr om sitt normala utbredningsområde, vilket kan leda till tillfällig häckning i nordvästra Europa. I Sverige har den häckat vid enstaka tillfällen, senast observerat i Backåkra år 2022 och i Maglarps sandtag under perioden 2023 till 2025. Trots de två geografiskt åtskilda häckningspopulationerna delas inte biätaren upp i några olika underarter.

Häckning och socialt beteende

Biätare är sociala och häckar i kolonier. De föredrar öppna landskap med varmt klimat och väljer ofta sandbankar nära flodstränder som häckningsplats, vanligtvis i början av maj. De gräver en relativt lång tunnel i sanden där honan lägger mellan fem och åtta runda, vita ägg runt början av juni. Båda föräldrarna tar hand om äggen och ruvar dem i ungefär tre veckor. Efter kläckningen delar båda föräldrarna också på ansvaret att mata ungarna. Fåglarna sover och ätter sig också kollektivt. Under parningsleken matar hanen ofta honan med större bytesdjur medan han själv äter de mindre. De flesta hanar är monogama, men bigami, det vill säga att en hane har två honor, har iakttagits vid enstaka tillfällen. Den sociala naturen sträcker sig också till födosöket och viloplatserna, där de ofta ses i grupper.

Föda och jaktbeteende

Som namnet antyder utgör insekter, särskilt steklar, huvuddelen av biätarens kost. Den specialiserar sig på bin, getingar och humlor, som den fångar i luften under utfall från en öppen sittplats. Innan den äter ett bi tar fågeln bort giftet genom att upprepade gånger slå insekten mot en hård yta, till exempel en gren. En biätare kan konsumera upp till 250 bin om dagen. Den viktigaste enskilda bytesarten i dess diet är honungsbiet, som en studie i Spanien visade kan utgöra mellan 69,4 och 82 procent av födan. Biätarens påverkan på bipopulationer anses dock vara liten, då den äter mindre än en procent av arbetarbina i de områden där den lever.

Om ett bikupor finns nära en biätarkoloni kan antalet ätna bin öka på grund av större tillgång, men studier visar att fåglarna inte medvetet flyger in i apiariet. De födosöker istället på ängar och betesmarker inom en radie av upp till tolv kilometer från kolonin, en sträcka som främst nås när andra födokällor är bristfälliga. Fåglarna besöker faktiskt själva bikuporna först under kalla och regniga perioder, när bin inte lämnar kuporna och andra insekter är svårare att upptäcka. En studie visade att biätare omvandlar föda till kroppsvikt mer effektivt om de får en blandning av bin och trollsländor, jämfört med om de enbart äter endera bytesarten. Andra studier har noterat att predation från biätare är mer sannolik när bin samlas för att bilda svärmar eller under höst- och vårmigrationer. Kupor som placeras nära eller under träd eller överliggande kablar löper också större risk, eftersom fåglarna använder sådana utkiksplatser för att överfalla flygande insekter.

Relation till människan och skyddsåtgärder

Många biodlare ser biätaren som ett hinder för sina bin, med tanken att fåglarna hindrar arbetarbina från att samla nektar. Observationer tyder dock på att födosöksfrekvensen ibland kan vara högre i fåglarnas närvaro. För att hålla biätare borta från sina apiarier använder vissa biodlare skrämselmetoder. Eftersom biätare är rädda för falkar, som är deras naturliga fiender, används ibland falkliknande fågelskrämmor. En annan förebyggande åtgärd är bioakustiska fågelavskräckare som spelar upp ljud från rovfåglar. Arten har ett mycket stort globalt utbredningsområde och en stor population, som uppskattas till mellan 18,4 och 28 miljoner vuxna individer. Populationen tros minska, men inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig. Biätaren har även fått kulturell uppmärksamhet, då en koloni av biätare i en sandvägg utmed en floddal var ett av förslagen till framsidan på den planerade omdesignen av 20-eurosedeln under 2020-talet.

Vanliga frågor om Biätare

Hur känner man igen en biätare?

Biätaren är en slank och mycket färggrann fågel med en brokig fjäderdräkt i blått, rödbrunt och gult. Den har en klargul strupe som avgränsas av ett mörkt streck från den ljusblågröna buken. Ansiktet har en svart mask och en vit panna. Vingarna är spetsiga och trekantiga, och under flykten hålls stjärten ofta utspärrad. Den har två förlängda mellersta stjärtfjädrar. Könen är mycket lika, men honor kan ha grönare snarare än gyllene skuldror. Lätet är ett distinktivt, mjukt och drillande prreee eller prruup.

Var häckar biätaren i Sverige?

Biätaren är en sällsynt gäst och tillfällig häckfågel i Sverige. Den har observerats häcka vid enstaka tillfällen. De senaste kända häckningarna ägde rum i Backåkra år 2022 och i Maglarps sandtag under perioden 2023 till 2025. Dessa fynd är exempel på hur arten ibland kan uppträda som en våroverskridare norr om sitt normala utbredningsområde i södra Europa och etablera tillfälliga häckningskolonier.

Vad äter biätaren?

Biätaren är specialiserad på att äta flygande insekter, framför allt steklar som bin, getingar och humlor. Den fångar bytet i luften från en utkiksplats. Innan den äter ett bi eller en geting tar den bort giftet genom att upprepade gånger slå insekten mot en hård yta. Honungsbiet är den viktigaste bytesarten och kan utgöra över två tredjedelar av dieten. En biätare kan äta upp till 250 bin på en dag, men dess totala påverkan på bipopulationer är liten.

Hur stor är biätaren och hur länge lever den?

Biätaren är en medelstor fågel som mäter mellan 25 och 29 centimeter i total längd, inklusive de långa stjärtfjädrarna. Vingspannet är 36 till 40 centimeter och den väger mellan 44 och 78 gram, med ett genomsnitt på cirka 52 gram. Arten har ett mycket stort utbredningsområde och en stor global population som uppskattas till mellan 18,4 och 28 miljoner vuxna individer. Informationen från källorna anger inga specifika uppgifter om artens genomsnittliga eller maximala livslängd.

Var övervintrar den europeiska biätaren?

Den europeiska biätarpopulationen som häckar i Europa, norra Afrika och västra Asien är starkt flyttfågel. Efter häckningssäsongen flyttar den till tropiska Afrika för att övervintra. Den södra afrikanska populationen, som häckar i Sydafrika och Namibia, har ett mer komplicerat rörelsemönster och betraktas ofta som stannfågel, men den anländer till sina häckningsplatser redan i september. Denna population har två tydligt separerade häckningsområden jämfört med den europeiska populationen.

Hur påverkar biätaren biodling?

Biätarens påverkan på biodling är komplex. Medan den kan äta många bin, särskilt om ett apiarium ligger nära en koloni, visar studier att dess totala effekt är liten. Fåglarna födosöker främst på ängar och betesmarker och flyger sällan direkt in i själva apiariet förutom under ogynnsamt väder. Några biodlare använder skrämselmetoder som falkliknande fågelskrämmor eller ljud av rovfåglar för att avskräcka biätare. Predationen är vanligare under perioder när bin svärmar eller migrerar, samt om bikupor placeras nära träd eller kablar som fåglarna använder som utkiksplatser.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.